Kategori: Pohl, Peter

  • Man kan inte säga allt

    Man kan inte säga allt

    Fredde är femton år och bor med sin ensamstående mamma och sin tre år yngre syster, Sussy. Mamman jobbar på kvällen och då är det Fredde som har ansvar för sin syster. Han har en deal med henne att hon ska komma hem i tid, men en dag kommer hon inte hem. När Fredde går ut för att hämta henne i lekparken, där hon brukar hålla till med sina kompisar, visar det sig att hon har blivit sexmördad.

    Både mamman och Fredde och hela staden där de bor tar tragedin hårt. Mamman blir deprimerad, medan Fredde gömmer sin sorg.

    Sussys tre kompisar berättar för polisen vad som hände den där dagen. De berättar att Sussy stannade kvar i lekparken efter det att de hade gått hem. Fredde tycker att deras historia är konstig och att det finns saker som inte stämmer. Det finns saker som de ljuger om eller som de helt enkelt inte berättar. Hela mordet är konstigt och även när mördarna är fast tycker Fredde att det finns saker som inte är sagda.

    Egentligen är det här ingen deckare precis. Det här är en fantastisk och gripande bok om hur Fredde inser att ingen berättar allt. Nästan alla ljuger kring mordet och till sist kommer Fredde till insikt att inte ens han kan berätta allt. Det här är en mycket spännande och bra bok. När man hade börjat läsa den ville man bara fortsätta och få reda på slutet. Tyvärr känns det som om man blir snuvad på slutet. På något sätt får man faktiskt inte veta allt. Det tycker jag är synd, men trots detta är den här boken en av de bästa jag har läst och man kan faktiskt inte säga allt, inte vissa fall inte ens ”slutet” på en bok.

  • Regnbågen har bara åtta färger

    Regnbågen har bara åtta färger

    1945 kommer femåriga Heinrich och hans mamma till Sverige med de vita bussarna för att bo hos morfar i Hammarby. Heinrich kan ingen svenska och det faktum att han är tysk retar upp de andra barnen i området. Han faller genast offer för svår mobbing och blir ofta misshandlad.

    Även när Heinrich har lärt sig svenska och har bytt namn till Henrik blir han mobbad, men det värsta är att han inte kan glömma allt som varit. Han kan inte glömma kriget och bombplanen och han kan heller inte glömma att hans pappa, snart även hans morfar och alla hans vänner är döda. Henrik lever i en skräck för att alla han tycker om ska dö och han vågar inte längre lita på att allting ska vara likadant i morgon som idag. Han vågar inte göra upp planer eller planera saker i förväg eftersom alla innan dess kan dö. Någon framtid kan han inte tro på eftersom alla förväntningar hittills bara har gjort honom besviken. Mycket riktigt dör båda Henriks två svenska vänner, Fredde och Uffe, och detta under plötsliga och tragiska omständigheter.

    När Henrik, sju år gammal, börjar skolan träffar han Ylva och med Ylva börjar han sakta lita på livet igen.

    Det här är en bok som det gör ont att läsa eftersom den är oerhört sorglig. På sina ställen kan den vara rolig och glad också, men Henriks liv är verkligen ingen rolig historia. Kanske just för att man blir så medryckt i boken är det här en av de bästa böcker jag läst. Det här är en bok som berör en djupt och en bok att minnas långt, långt efter det att man har läst ut den.

  • Janne, min vän

    Janne, min vän

    12- åriga Krille har aldrig haft någon riktigt nära vän, men en dag i augusti 1954 träffar han Janne. Janne är en mästare på att cykla och han sticker ut med sitt fantastiska, röda hårsvall. Hans cykelkonster imponerar så mycket att han snabbt kommer in i gänget, men redan från början är det tydligt att det är han och Krille som är bästa vänner

    Vänskapen till trots finns det massor av frågetecken kring Janne, som aldrig berättar mycket om sig själv. Faktum är att Krille inte har en aning om vem denna kille, som dök upp från ingenstans, är.

    Krilles frågor om Janne är många, men de lämnas obesvarade ändra tills han sakta tvingas berätta hela historien om deras vänskap för polisen.

    Boken består av Krilles lite förvirrade och chockade berättelse, som leder fram till ett otroligt sorgligt slut och en mängd frågor, som faktiskt lämnas obesvarade. Fast kanske är det inte så konstigt att alla svar inte ges i boken. Vilka frågor kan egentligen en 12-årings berättelse för polisen svara på? Boken är helt underbar och omöjlig att lägga ifrån sig. Slutet är oväntat, men det gör det hela så mycket bättre. Boken är mästerligt berättad och lämnar mycket till läsaren att lista ut själv.

  • Jag är kvar hos er

    Jag är kvar hos er

    Anna har haft reumatism sedan hon var ungefär tre år, men hon har alltid klarat sig bra ändå. Nu är hon 15 år och börjar att må allt sämre. Det börjar i käken med att hon inte kan bita ihop ordentligt längre och läkarna menar att det beror på reumatismen i kombination med att hon växer. När hon börjar att må allt sämre, även på andra sätt, börjar tvivlen på att det bara är reumatismen som är boven i dramat. Hon börjar se dubbelt och hon hör pip i öronen och snart inser man att Anna har en hjärntumör som inte går att operera bort eller tas bort genom cellgifter eller strålning. Anna inser att hon kommer att dö.

    Boken handlar om hur de som står Anna närmast upplever den tid som är kvar och hur de följer henne i hennes dramatiska förändring från att ha varit en glad och frisk flicka till att mer eller mindre bli ett paket som släpas runt. Boken berättas dels av Anna själv, men mest av hennes mamma, systern Maria och bästisen Hanna.

    Det här är en fantastisk bok, som inte lämnar en oberörd. Det är ett vackert porträtt av en ung flicka, som råkar ut för det som inte får hända. Det här är en bok fylld av sorg och av de anhörigas förtvivlade kamp att in i det sista ge Anna ett bra liv.

  • Intet bortom det yttersta

    Intet bortom det yttersta

    Intet bortom det yttersta - Peter PohlDen här boken utspelar sig i framtiden, där mycket har blivit annorlunda. Människorna från förr i tiden sprutade ut så mycket gifter att de började bli sjuka och därför tvingades börja genmanipulera sig själva för att överleva. Det gjorde, förutom att de till viss grad stod emot alla gifter, att det plötsligt började bli högst ovanligt att det föddes flickor. Dessutom blev pojkarna giftiga i sig själva och flickorna, de få som föddes, blev stumma.

    Eftersom flickorna är så få är det viktigt att de skyddas. Alla flickor och deras familjer flyttas till speciella hem, där de kan leva i en ganska trygg tillvaro. I ”Utanför” lever de övriga, d.v.s. de som bara kan få pojkbarn samt de flesta pojkbarnen. I ett av dessa hem bor pojkbarnet Tim. Han har en syster som heter Pya och det är för hennes skull han bor där. Eftersom hans föräldrar har kunnat få ett flickbarn så kanske han också bär på anlag så att han kan få flickbarn.

    En dag försvinner alla vuxna. Trots att det är farligt tar de med sig alla pojkbarnen och går till ”Utanför” och kommer aldrig tillbaka. Kvar är Tim och flickbarnen.

    Boken handlar om Tim och livet på hemmet. De handlar också om hans försök till att finna svaren på varför människorna från förr, de s.k. Barbarerna, dog ut.

    Det är en av mina favoritförfattare, Peter Pohl, som har skrivit den här boken. Jag älskar hans andra böcker, som är realistiska och underbara skildringar av svåra problem som t.ex. mobbing. Den här boken är klart annorlunda mot hans andra böcker i och med att den är science fiction. Jag gillar det inte alls! Och inte nog med det – den här boken är dessutom skriven på ett totalt obegripligt sätt. Mot slutet fattar man nästan ingenting. Det ska förmodligen spegla hur språket tappas, men som läsare råkar man helt enkelt ut för att man får bläddra lite hit och dit i boken och läsa om vissa delar, vilket är störande och gör att man tappar intresset.

    Men nu ska jag inte vara allt för kritisk. Pohl kan inte skriva dåliga böcker! Helt uselt är det faktiskt inte. Tims spekulationer kring ”barbarernas” försvinnande var väldigt intressanta. Däremot skulle jag vilja säga att det här är en bok som man nog måste vara väldigt koncentrerad för att läsa. Dessutom kräver den en massa eftertanke.

  • Jag saknar dig, jag saknar dig!

    Jag saknar dig, jag saknar dig!

    Tina och Cilla är 13 år gamla och enäggstvillingar. Det gör att de är på pricken lika varandra, men inuti finns det mycket som skiljer de båda systrarna åt. Trots skillnaderna och att Tina ibland ger retsamma kommentarer så älskar de båda tvillingarna varandra. De står varandra väldigt nära och kan prata med varandra om nästan allt.

    Så en vanlig dag i maj händer någonting som förändrar allting totalt. Cilla dör. På väg till skolan blir hon påkörd av en bil och i bilen sitter storebroderns bästa kompis.

    Kvar efter Cilla blir den stora sorgen och saknaden och boken handlar om den svåra tiden efter Cillas död. Brodern, Jonny, flyr hemifrån. Föräldrarna går omkring med självmordstankar. Klasskompisarna vet inte vad de ska säga till Tina. Och Tina själv känner en stor saknad. Hon saknar, saknar, saknar Cilla så otroligt mycket.

    Den här berörande boken är helt klart en av de bästa böckerna jag har läst. Boken är så levande och verklig och smärtan är så äkta. Det är svårt att inte leva sig in i boken. Faktum är att jag grät vid vissa ställen. Det här är en bok som berör och en bok som lever kvar länge, länge efter det att man har läst den. Det är också en bra bok om ett svårt och allvarligt ämne.

    Inte helt förvånande är boken baserad på verkliga händelser. Medförfattaren Kinna Gieth förlorade själv sin tvillingsyster i tonåren och det märks att boken delvis är självupplevd. Det är sällan man hittar en såhär äkta och underbart bra bok!

  • Medan regnbågen bleknar

    Medan regnbågen bleknar

    När jag läste Medan regnbågen bleknar förstod jag inte att den egentligen ingår i en serie, där Regnbågen har bara åtta färger är den första boken. Detta förstörde förstås en del av läsupplevelsen eftersom jag då upplevde slutet konstigt och inte riktigt hängde med hela tiden. Skulle jag läsa om boken idag skulle jag definitivt läsa om alla böckerna i serien i rätt ordning, men faktum är att det nog inte är nödvändigt att göra så för att uppskatta boken.

    Boken handlar om Mikael Stenbergs kaotiska liv. I bokens början bor han hos fosterföräldrar, som misshandlar honom och vaggar in honom i den vidriga uppfattningen att han genom sin existens är skyldiga fosterföräldrarna en stor skuld, som han måste betala tillbaka genom att slita hårt i trädgården. Den enda tryggheten finns hos klasskompisen Sanna, som han skiljs från när han hamnar hos nya fosterföräldrar, som till en början är väldigt trevliga. Fosterpappan börjar dock snart förändras och överger fostermamman, som ensam inte har råd att köpa en egen lägenhet och på så sätt bryta upp.

    I denna osäkra och svåra värld är det Sommarhemmet som blir Mikaels nya fasta punkt i tillvaron. Sommarhemmet är ett slags kollo för pojkar, där Micke får den trygghet som han har saknat länge. Där får han också en ny vän, Bigg, som visserligen inte kan ersätta Sanna, men som ändå betyder mycket för Micke. Saker och ting börjar ljusna något, men oron för framtiden ligger tung.

    Boken är en bra och rå berättelse om en pojke i en svår situation. Man lider när man läser boken och det är lätt att sätta sig in i Mickes känslor. Det är tråkigt att boken har ett så konstigt slut. Det känns som om boken skulle behöva fortsätta bra mycket längre, men det gör den inte. Det finns visserligen fler böcker om Micke, men jag har läst de också och tycker fortfarande att det finns frågetecken som skulle behöva rätas ut när det gäller den här boken. Bortsett från detta är det här en helt underbar bok som inte lämnar en oberörd!

  • När alla ljuger

    När alla ljuger

    Lotta har alltid haft ett väldigt bra och tryggt liv med en underbar familj och en fantastisk vän, Kicki. Pappan har alltid gett henne så mycket pengar hon vill ha och hon har växt upp i ett fint, stort hus. Hon har faktiskt haft precis allt hon har kunnat önska sig, men sommaren då hon är 14 år händer två saker som förändrar hela hennes liv.

    I boken utspelar sig tiden efter händelserna och tiden under händelserna parallellt för att sedan vävas ihop. Därför vill jag inte avslöja mer om boken. Läs den istället!

    När alla ljuger är en av mina största läsupplevelser. Den var otroligt spännande och själv sträckläste jag ut den på en dag. På ett sätt kan det kännas lite orealistiskt att det händer så mycket i en och samma bok, men det gör ingenting. Det här är en verkligt gripande bok!

  • Vi kallar honom Anna

    Vi kallar honom Anna

    Anders Roos kommer en vecka senare än alla andra pojkar som ska bo på Sommarhemmet sommaren 1958. Sommarhemmet är ett slags kollo, fyllt av aktiviteter och jobb för pojkar. Där är det en sorts sed att man ska ge varandra smeknamn och Anders får genast smeknamnet ”Anna” eftersom han är mycket lite utvecklad och är både mager och spinkig.

    På Sommarhemmet faller han genast offer för svår och grym mobbing. Den enda som han har på sin sida är den 18 år gamla idrottsledaren Micke.

    Ungefär hälften av boken utspelar sig på Sommarhemmet och den andra hälften utspelar sig hemma hos Anders och i skolan. Hemma har han det minst lika jävligt, som ute på kollot. Han blir ständigt förödmjukad och trakasserad av sin pappa och i skolan är han hackkyckling.

    Micke vill hjälpa Anders, som så uppenbart lider, men orken räcker inte till. Ibland tycker Micke att Anders är jobbig och irriterande och dessutom går han själv i skolan och har mycket att göra. Samtidigt finns det inte mycket han kan göra för Anders eftersom skolpersonalen inte ens vill tro på att mobbing förekommer på deras fina skola.

    Det här är en hemsk och gripande bok, som efteråt lämnar en med tusen tankar. Ingen kan bli oberörd av den här boken! Den berättar en fruktansvärt sorglig historia, som tyvärr råkar vara mångas vardag. Både en och två gånger ställer man sig frågan hur sådant får hända. Det här är en viktig och fantastisk bok, som känns så äkta och realistisk att den gör ont att läsa.