För att kunna bekosta sina studier och sitt uppehälle i New York bestämmer sig Nan för att jobba som nanny. Hon får anställning av en familj med onödigt mycket pengar och skrämmande lite tid för den fyraårige sonen. Det blir Nan som rycker in som surrogatmamma och dessutom får ta på sig alla möjliga andra uppgifter.

Boken är en skrämmande satir om hur livet faktiskt kan se ut för somliga rikemansbarn i New York. Båda författarna har själva jobbat som nannys och påstår att de inte har överdrivet när de skrev boken. Det tror jag inte att de har gjort heller.

Tyvärr tycker jag inte att boken är så bra som den hade kunnat vara. Den innehåller mycket dialoger och de är rätt dåligt översatta och låter därför konstlade och styltiga. Språkligt tycker jag att stora delar av boken är en katastrof. Försöker man att se förbi detta är det en underhållande och samtidigt upprörande bok. Som avkopplande läsning är den utmärkt, men mitt tips är att välja att läsa den på originalspråket.