Marta är 16 år gammal och går i ettan på gymnasiet. Hon känner sig annorlunda mot klasskompisarna, som inte gör annat än att snacka om hur fulla de var på festen i fredags eller att snacka om deras pojkvänner. Marta önskar att det finns någon som tänker som hon och hon önskar att hon hade en riktigt nära vän. Någon vän har hon dock inte, så om dagarna är hon ensam och sitter bara hemma i sitt rum. Hon fantiserar ofta om framtiden, som ska vara bra och lycklig.

En vän får hon dock till slut. Rita heter hon och sedan Marta har lärt känna henne blir mycket annorlunda. Plötsligt har hon någon att umgås med och någon att sitta bredvid i klassrummet, men den största förändringen sker när hon upptäcker vad hon verkligen känner för Rita – Marta är kär i henne.

Den här boken handlar mycket om vad som händer sedan Marta upptäckt att hon är homosexuell, men den handlar också om hur Martas liv förändras och hur självförtroendes höjs efter det att hon fått vänner som hon kan trivas tillsammans med. Språket är enkelt, men känslorna beskrivs så bra att jag stundvis kunde känna igen mig väldigt mycket i Martas ensamhet, som beskrivs på ett nästan smärtsamt sätt.