Bokblomma

Kategori: Irving, John

  • Tills jag finner dig

    Tills jag finner dig

    Redan på baksidan låter förlaget en förstå att boken har alla ingredienser som man kan vänta sig i en bok av Irving. Mycket riktigt är det en rejäl tegelsten med Irvings sätt att berätta: långa utläggningar och långa personbeskrivningar. Även innehållet är bekant från andra böcker. Stundvis rör den sig i miljöer som är bekanta sedan tidigare och karaktärerna skulle säkert kunna blandas ihop med andra karaktärer.

    Bristen på förnyelse är alltså uppenbar, men det är inte det som stör mig. Jag säger inte ens att det är fel. Jag gillar Irvings sätt att krypa in i människor och berätta vilka de är och varför de gör som de gör. Det är inte mycket som lämnas åt slumpen och varenda detalj och varje person har betydelse för att föra berättelsen framåt. Karaktärerna är som vanligt väldigt udda, men beskrivna så kärleksfullt att de känns helt mänskliga hur de än är.

    Nej, det finns annat att hata i den här boken. Ca 200-300 sidor in i boken hade jag god lust att slänga boken all världens väg och skriva en lång och bitter text om hur erbarmligt dålig den är. Att Irving gillar att skriva om sex och att hans karaktärer ofta har mycket speciella och annorlunda preferenser när det gäller sex är ingen nyhet. I Tills jag finner dig blir det dock riktigt äckligt, då det som glatt beskrivs som en pojkes tidiga upptäckter när det gäller sexualitet egentligen är regelrätta sexuella övergrepp mot barn. Här finns saker som inte bara är på gränsen till pedofili utan faktiskt är det. Det spelar ingen roll om Irving tycker sig skriva om detta för att läsaren ska få en bakgrund till huvudpersonens (den utnyttjade pojkens) något splittrade liv, men han kommer inte undan med det hos mig. Det här är skit på ren svenska. Övergreppen beskrivs alldeles för naivt för att vara godkänt hos mig.

    Av någon anledning ville jag ändå läsa ut boken, så det gjorde jag. När huvudpersonen lämnat barndomen bakom sig och historien fortsätter in i hans vuxenliv känns boken mycket mer läsvärd och ungefär lika engagerande och bra som författarens tidigare böcker.

    Själva berättelsen handlar om en skådespelare som växer upp med sin mamma och efter mammans död kommer till insikter som får honom att söka sanningen i de minnen han har av sin barndom med mamman. Det är en spännande berättelse på sitt sätt, men de obegripligt många och onödiga barnsexscenerna tänker jag aldrig förlåta Irving för. Bokens första delar fick mig att vilja ge boken en nolla i betyg. Enda anledningen till att det blev ett högt (för högt?) betyg är att jag på något sätt hann glömma bort den katastrofala början av boken när jag hade läst de ytterligare ca 500 sidorna och hade ”glömt” hur historien började. Mot slutet blev det mest en engagerande bok om identitetssökande och far- och morrelationer och det hade kunnat vara riktigt intressant.

  • Änka i ett år

    Änka i ett år

    Änka i ett år - John IrvingPersonen, som den här boken kretsar kring, heter Ruth och är författare. Vi får följa henne genom livet och i bakgrunden till den berättelsen utspelar sig också en helt otrolig kärlekshistoria mellan den tio år äldre Eddie och Ruths sedan länge försvunna mor.

    Det finns några gripande historier i den här boken, men en del känns bara orealistiskt, konstigt eller lite obegripligt för mig. I det hela taget är det dock en bra bok och den är väldigt lik Irvings andra böcker. En bra bok, men inte Irvings bästa direkt.

  • Cirkusens son

    Cirkusens son

    Efter att ha läst några böcker av John Irving är det lätt att dra slutsatsen att den här författaren har speciella saker som han måste ha med i sina böcker. Att skriva en bok utan konstiga sexuella episoder eller högst excentriska människor verkar för Irving vara en omöjlighet. En annan omöjlighet är att skriva en bok på mindre än +500 sidor.

    Här är alltså ytterligare en Irvingroman i tegelstensformat. Den innehåller ingredienser som återfinns i alla hans andra böcker och är också ungefär lika finurligt skriven och fascinerande som hans andra böcker. I den här boken är den en indisk läkare och manusförfattare, bosatt i Toronto, som står i fokus och handlingen kretsar kring en serie mord som misstänks ha begåtts av en transsexuell indier. Bland huvudpersonerna återfinns också en hatad skådespelare och hans missionerande och homosexuella tvillingbror, en dvärg och hans cirkusartist till fru samt en prostituerad liten flicka och en pojke med ”elefantfot”. En lustig repertoar med människor, men som vanligt kan Irving gestalta dem på ett kärleksfullt och fint sätt. Efter dessa många sidor, där man har fått följa personerna genom handlingen, känns det som att man känner dem.

    Jag har en liten hatkärlek till Irvings böcker. Jag tycker på samma gång att de är väldigt onödigt utbroderade och skulle må bra av att kortas ned betydligt, men samtidigt är det just det rika omfånget som är en av hans böckers storheter. I Irvings böcker lämnas ingenting åt slumpen och person som tittar förbi i en ”biroll” försvinner inte från boken förrän man får veta mer eller mindre dess livs historia. Det är med en enorm tydlighet som Irving beskriver sina bokfigurer och ger sin förklaring till varför de är som de är och beter sig som de gör. Det imponerar på mig, samtidigt som jag blir otålig av alla sidor som måste plöjas igenom. Det här är hur som helst en bra bok med människoöden som faktiskt berör.

  • En bön för Owen Meany

    En bön för Owen Meany

    Att Owen Meany som fullvuxen bara är drygt en och en halv meter lång och att hans struphuvud är fixerat på ett sådant sätt att hans röst är inställt på permanent skrik är inte det som skiljer honom mest från andra människor. Den stora skillnaden ligger i att Owen är utsänd av Gud. Att han dödar sin bästa väns mamma med en felslagen baseball är en stor sorg, men det är någonting som Gud har bestämt på samma sätt som att han har bestämt att Owen Meany ska dö ung.

    Det är Owen Meanys moderslösa bästa vän som berättar hela boken, som handlar om hur Owen Meany, likt ett helgon, lever sitt liv för att slutligen nå fram till det ögonblick då han vet att Gud har sänt ut honom för att agera hjälte.

    Som alltid i Irvings böcker är allt lite skruvat, men det här är främst en rörande och vacker bok. Jag fascineras verkligen av Owen Meanys öde. Redan som barn förstår han att han är utvald och han får i drömmar se hur han kommer att dö och när. Som läsare är det sedan spännande att se hur precis allting som händer och sker kring Owen Meany tycks vara uttänkt för att kunna hjälpa honom att slutföra det uppdrag som han har fått på jorden. En annorlunda och fantastisk bok!

  • Hotell New Hampshire

    Hotell New Hampshire

    Det här är nog den bok som har tagit längst tid för mig att läsa ut och ändå är det ingen dålig bok. Problemet har istället varit att det hela tiden har kommit andra böcker och andra saker emellan som har gjort att jag har tvingats att lägga ifrån mig Hotell New Hampshire ett tag. Det har såklart förstört mycket av läsupplevelsen eftersom det ju inte är så lätt att minnas exakt allt man har läst när man börjar läsa igen efter en tids uppehåll. Inte heller gick det direkt lättare med läsningen av att jag några hundra sidor in i boken insåg att vissa sidor fattades.

    Som alla Irvings böcker är inte det här världens enklaste historia att hålla reda på för den delen. Boken handlar om en minst sagt udda familj som driver ett hotell, som såklart heter Hotell New Hampshire. Boken kretsar kring familjemedlemmarna och berättas av mellanbarnet, John, men boken behandlar vitt skilda ämnen och man hinner lära känna en mängd människor innan den mindre tegelstenen till bok är utläst.

    Jag skulle vilja beskriva boken som en typisk Irving-bok – den innehåller en hel del sex, den handlar om väldigt speciella människor och det finns så att säga en mängd små berättelser i berättelsen. Tidigare har jag alltid irriterat mig på Irvings böcker eftersom det finns så mycket i dem som alla gånger kanske inte direkt kan sägas föra handlingen framåt, men jag tror att jag har ändrat mig nu, för nu älskar jag Irvings sätt att berätta.

    Framför allt gillar jag nog Irvings sätt att göra mänskliga beskrivningar av högst ovanliga människor. Här finns t.ex. en kvinna som klär ut sig till björn eftersom hon efter en våldtäkt i ungdomen äcklas över sig själv, en kvinna som tänker offra sig i en självmordsbombning och en hel del andra makalösa människor. Det fina är att det känns som om man känner människorna när man läser boken. Det här är en fascinerande bok, som trots att sorg på ett sätt är ett genomgående tema, gör en alldeles glad. En ”må bra”-bok!

  • Den fjärde handen

    Den fjärde handen

    Jag har läst två av Irvings romaner tidigare och båda minns jag som ganska bisarra och osannolika historier som berättas med mycket värme. Även den här boken följer mönstret.

    Boken handlar om en enhänt journalist, Patrick, som får erbjudandet att genomgå en handtransplantation. En kvinna vid namn Doris Clausen skriver ett brev till Patricks kirurg där hon meddelar att hennes man vill donera sin hand till Patrick.

    Doris älskar sin man djupt och tror sig inte kunna älska någon annan. Äktenskapet är lyckligt och det enda som saknas är barn. Trots år av försök har Doris fortfarande inte lyckats bli gravid och hon börjar nästan bli besatt av tanken på att bli med barn.

    När Doris man sedan dör i en olycka och det blir aktuellt med transplantationen har Doris vissa förbehåll innan donationen kan ske. Hon kräver umgängesrätt med sin mans hand och under sitt första möte med Patrick förför hon den enhänte mannen och blir på så vis äntligen gravid.

    Patrick, som har varit med otroligt många kvinnor, känner för kanske första gången äkta känslor. Han blir förälskad i Doris, men märker att Doris egentligen bara är intresserad av hans nya hand. När hans son sedan föds blir han överväldigad av känslan av att vara pappa, men Doris går upp helt i sin mammaroll och intresserar sig fortfarande föga för Patrick. När Patricks kropp stöter bort den nya handen kompliceras Patricks och Doris förhållande ytterligare eftersom Doris intresse av att träffa Patrick nu är ännu mindre. Patrick ger dock inte upp.

    Kärlekshistorian, som är bokens centrala handling, är kanske det som utgör det riktigt bisarra i den här boken, men jag tycker att det är en rätt så gripande och lite tankeväckande historia. Den får mig att tänka på den svenska drottning, som först inte ville att man skulle föra bort hennes mans lik och som sedan sparade den döde mannens hjärta i en ask. På samma lite förtvivlade sätt tycks Doris sakna sin man. Det är lite fascinerande att tänka på hur Doris planerar att behålla en kroppsdel från sin man och skaffa barn med den nya ägaren till kroppsdelen för att på så sätt kanske inbilla sig lite att hon faktiskt har fått barn med sin älskade man.

    Vid sidan om historian om Patrick och Doris och handen finns det också, som alltid i Irvings böcker, en massa sidospår som ibland kan kännas lite onödiga. Boken innehåller mängder av intressanta personer och lustiga episoder, men det känns som om många av de inte för handlingen framåt utan istället bara fyller ut boken med onödiga saker. Den första hälften av boken är bäst och det är också den delen som främst handlar om Doris, Patrick och handen. Den sista hälften är en ganska tråkig historia som i princip går ut på att Patrick irrar omkring med en massa kvinnor och inte vet hur han ska få sin älskade Doris. Det hinner bli lite tjatigt innan boken tar slut, men det är fortfarande en mycket bra och läsvärd bok. En av Irvings bästa!

  • Garp och hans värld

    Garp och hans värld

    Garp växer upp som enda sonen till feministen och sjuksköterskan Jenny Fields och i den här boken får vi sedan följa honom i hans minst sagt händelserika liv. Det här är en förbluffande bok som bjuder på både spänning, tårar, äckel och skratt.

    Boken är tjock och innehållsrik, men mycket i den kretsar kring feminism och andra jämställdhetsfrågor eftersom just jämställdhetsfrågor följer Garp, som är son till en känd feminist, vän till transsexuella Robert/Roberta och själv är författare till en bok som många tar till sig som feministisk. Den kan också kanske sägas handla om överbeskyddelse och svårigheterna att skydda de man älskar.

    Som sagt var är boken tjock och jag ser det som ett litet minus att den är så lång eftersom jag inte tycker att alla utvikningar är meningsfulla. Boken är charmig och precis som i Ciderhusreglerna av samma författare fick jag en känsla av att känna bokens huvudpersoner. Irving är duktig på personporträtteringar och han är också duktig på att samla ihop udda, men ändå mänskliga människor i sina böcker.

    Personerna till trots kunde jag dock inte ta till mig boken riktigt och jag vet faktiskt inte varför. Bokens längd eller okoncentration från min sida kan mycket väl vara orsaken till att jag inte tänker ge boken mer än 3 av 5 betyg. Boken är verkligen läsvärd och gav mig många nya tankar, men det tog sin lilla stund för mig att plåga mig igenom boken och man kan kanske inte säga att den är speciellt realistisk hela tiden. Och tur är väl det!

  • Ciderhusreglerna

    Ciderhusreglerna

    Det är vid 1900-talets början när Homer Wells föds på ett barnhem i Maine. Där kommer han sedan, efter flera misslyckade adoptioner, att stanna längre än vad ett barnhemsbarn normalt brukar göra. Den originella läkaren på barnhemmet, Wilbur Larch, säger åt honom att stanna så länge han gör nytta för sig och Homer blir doktor Larchs flitiga lärling.

    Larch ser till att lära Homer allt han kan och Homer blir snabbt lika duktig som vilken gynekolog som helst. Larch hjälper inte bara barn till världen utan ser också till att utföra aborter trots att detta är illegalt. Homer känner dock motvilja för att döda foster, vilka han anser har själ, och vägrar därför att ta sig an alla Larchs uppgifter.

    Så småningom får Homer chansen att lämna barnhemmet för att istället arbeta vid en äppelodling. Vid äppelodlingen får han sina första riktiga vänner och han blir förälskad i bästa vännens flickvän, vilket kommer att få jobbiga konsekvenser. Vid äppelodlingen får han också lära sig ciderhusreglerna – de skriva och oskrivna lagarna, som de svarta arbetarna lever efter.

    Det här är en varm och härlig bok om kärlek och vänskap och liv och död. När man läser den lever man sig in i berättelsen och lider med personerna när de har det svårt och gläds med dem när det går bra. Deras öden berör och den tjocka boken går snabbt att läsa ut eftersom den är lättsamt skriven och bjuder på såväl spänning som humor.

    Vad jag inte gillar med boken är att den stundvis är lite för klyschig för min smak och att den inte lämnar något kvar för läsaren att tänka ut själv eller att läsa mellan raderna. Det är en fin berättelse, men inte så mycket mer. Trots detta är det här en bok som jag verkligen rekommenderar, men den räcker inte hela vägen för att bli en riktig favorit.