Katie bor på Irland i början av 1900-talet. Där har det varit oroligheter och strider i många år i försök att få Irland självständigt och Katies far har varit med i kriget och kom inte hem förrän Katie var elva år. Då hade han förlorat den ena handen, men också fått granatchock, vilket gjorde att det i början inte ens gick att få kontakt med honom över huvud taget. Tack vare Katie blev han så småningom bättre.

Katie är den enda som tar sig tid, lyssnar och älskar sin far, men fortfarande lider han av sviterna från kriget. Ibland när han ser vapen får han utbrott och Katie är mycket rädd och känner att hon har ansvar för sin pappa. Hon känner sig tvungen att hålla sin fars problem hemliga i rädsla för att han annars ska hamna på en anstalt.

Katies pappa mår dock bättre och bättre och vill nu starta upp arbetet i skiffergruvan på nytt för att skapa arbetstillfällen och strunta i krigen. Han tycker att man kan gå med på britternas avtal, vilket Katies bror, Seamus, tycker är fel. Seamus menar att man inte ska godta britternas avtal, som han anser är otillräckliga. Han vill kriga och ställa upp för sitt land. Katies far får ett utbrott av Seamus åsikter och plötsligt vet inte Katie vems sida hon står på.

Det här är en spännande och bra bok. Den handlar mycket om att stå för sina åsikter.