Kategori: Coelho, Paulo

  • Valkyriorna

    Av Paulo Coelho har jag tidigare läst Alkemisten, som jag tyckte mycket om, men jag har också förstått att han är en riktig lågstatusförfattare, som bokbloggare i allmänhet sällan skulle skylta med att de läser. Bland den kritik som brukar lyftas är att han skriver läsaren på näsan med sina alldeles för övertydliga filosofiska resonemang och tjatig sensmoral. Valkyriorna är en verklighetsbaserad bok som utspelar sig under tiden efter att Paulo Coelho slog igenom med sin stora bestseller, och här förstår man kanske varför Coelho skriver sina böcker som han gör och varifrån intresset för de här frågorna kommer.

    Boken utspelar sig under en dryg månads resa i Mojaveöknen, dit Paulo och hans fru, Chris, reser för att Paulo tror sig kunna komma i kontakt med änglar om han tar sig dit. Jag har inte funderat så mycket på vem Coelho är, men man förstår ganska snabbt om man läser hans romaner att han är troende och att tro är en stor del av hans liv. I Valkyriorna framkommer också att Coelho är en ”magiker”, som är intresserad av magiska ritualer och läror, och i Mojaveöknen har hans magimentor gett honom en kontakt som kanske kan lära Paulo att komma i kontakt med änglar. Chris delar inte sin mans intresse, men framstår inte i boken som en person med många egna åsikter. Hon finner sig helt enkelt i att vara i öknen med sin karl, som vill vara med på olika ritualer i sektliknande grupper.

    Jag vet inte alls vad boken ska ge läsaren. Jag intresserar mig inte alls för sådan här ”magi” och fascineras inte av Coelhos sökande efter änglar, så för mig är enda behållningen att jag nu har lärt mig något mer om Coelho och hans tro. Dessutom tycker jag att boken är märklig på så sätt att den handlar en hel del om Chris och hennes oförståelse för mannens magiintresse och hur hon sedan trots allt gläntar på dörren till det här änglasökandet. Att Coelho har skrivit en bok där han berättar om sin fru ur sin frus synvinkel blir konstigt och förstärker bara ännu mer hur mycket hon verkar vilja göra för sin man och hur lite hon har en egen vilja. Här har hon alltså låtit Coelho skrivit en bok med sin tolkning av hennes upplevelse i Mojaveöknen?

    Det här var ingen bok för mig!

    Boken finns hos bl.a. Bokus och Adlibris.

  • Djävulen och fröken Prym

    Djävulen och fröken Prym

    När jag läste Alkemisten, av samma författare, tyckte jag att den var en riktig höjdare. Efter att ha lyssnat på Djävulen och fröken Prym är jag osäker på om jag hade tyckt så bra om den ifall jag hade läst den idag. Till viss del påminner böcker nämligen om varandra. Båda är lättillgängliga böcker som tar upp filosofiska frågeställningar och frågor som rör moral. Det är bra på sitt sätt, men den här gången kändes det som att man fick för mycket serverat för sig och att det därför inte blev särskilt berörande.

    I Djävulen och fröken Prym kretsar handlingen till den lilla byn Viscos, som har blivit en avfolkningsbygd, hotad till utplåning eftersom inga barn bor kvar och ingen kan se någon framtid där. En möjlig räddning dyker upp när en främling kommer till byn och utsätter den för ett ”socialt experiment”. De erbjuds en mängd guldtackor om de mördar en valfri invånare i byn. Här uppstår alltså ett moraliskt dilemma och frågor om godhet och ondska dyker upp.

    Det är intressanta frågor, egentligen, men det berörde tyvärr inte den här gången.

  • Alkemisten

    Alkemisten

    Eftersom det inte alltid har varit så att jag har uppskattat de böcker som andra har talat sig varma om var det med en viss skepsis som jag satte mig ned och började läsa den här lovordade boken. Inte ens skyhöga förväntningar kunde dock ta udden av den här läsupplevelsen.

    Boken handlar om en ung spanjor som arbetar som fåraherde eftersom han vill se världen. Efter två nätter med samma dröm om Egyptens pyramider säljer han sina får och ger sig av på en resa tvärs över öknen för att finna den skatt som enligt drömmarna kan finnas där.

    Boken är som en saga bortom tiden och den berättas oerhört väl. Utan att krångla till det allt för mycket tar den upp djupa filosofiska och religiösa frågor, som man inte kan undvika att fundera över medan man läser. Jag brukar inte alltid uppskatta böcker som kräver eftertanke, men den här boken nådde ända fram och den har gett mig många nya tankar.