Ont blod, av John Carreyrou, är ett reportage om bedrägeridömda Elisabeth Holmes och hennes startup-företag Theranos. Ni har säkert hört talas om det hela: Holmes, en ung och driven kvinna, tog techvärlden och den amerikanska investerings-världen med storm. Hon pekades ut som en ny Steve Jobs och förmådde investerare att plöja ner enorma summor i hennes företag, Theranos. Oerhört tunga namn fick platser i styrelsen och Holmes fick massor av utrymme i medier. Holmes och Theranos skulle revolutionera sjukvården med sitt minilabb. Visionen var att en liten bloddroppe från fingret skulle matas in i en apparat kapabel att utföra hundratals blodanalyser. Problemet: det funkade inte. Bakom kulisserna kördes (ven)prover i konkurrenters maskiner medan Theranos egen utrustning gav till synes slumpmässiga resultat.

Det var inte många som vågade larma om vad som egentligen försiggick på Theranos. Carreyrou beskriver ett företag med en fruktansvärd kultur: människor avskedades lite hur som helst och fick gå på dagen, Holmes pojkvän, även han djupt involverad i företaget, satte skräck i personalen och alla tvingades skriva på sekretessavtal och underkasta sig så rigorösa säkerhetskontroller att det framstår som närmast parodiskt. Utåt kommunicerades en rädsla för att bli bestulen på företagshemligheter. Möjligen handlade det snarare om att undvika insyn i något som framstår som ett enda stort luftslott.

När man läser Ont blod vet man knappt om man ska skratta eller gråta. I åratal pågår en stor bluff som investerare och personer erfarna av styrelsearbete inte ser igenom. Samtidigt får riktiga patienter provresultat som kan betyda vad som helst och i värsta fall har lett till felaktiga medicinska beslut. Hur kunde det bli såhär? I den mån jag hade något förtroende för startup-företag känner jag numera en enorm misstänksamhet. Jag inser vad dyra PR-firmor och att röra sig i rätt kretsar kan öppna för dörrar, och samtidigt vilket oerhört liten substans som behöver finnas där bakom. Nu är vi precis i en tid när techbolag i allmänhet skalar ned och där verkligheten verkar komma ikapp många företag som strösslat miljoner omkring sig under de glada, sorglösa dagar som varit fram tills samhällskriser, krig och inflation drabbat vår del av världen. Det är intressant att fundera över vilka fler luftslott som kan tänkas pysa sönder framöver.

Boken är också skrämmande i sin skildring av vad man kan åstadkomma med tillräckligt kända advokater. Åtskilliga är de som skrämds till tystnad genom att hotas med stämning. Det beskrivs hur superrika riskerar att förlora allt de har om de går in i en tvist ett företag som Theranos. Man förstår hur oerhört lite makt vanlisar har i USA och hur svårt det måste vara för en vanlig anställd att visselblåsa.

Det här är definitivt en intressant bok, som skildring av en person, ett företag men också en tid då många uppenbarligen inte har brytt sig om vad de har investerat i. Samtidigt måste jag erkänna att jag tyckte att boken var riktigt dåligt skriven. Det är svårt att sätta fingret på det, men det känns platt och finns inte mycket till gestaltning. Det märks att författaren bygger sin berättelse på intervjuer med ett antal nyckelpersoner, samtidigt som vissa pusselbitar saknas. Här finns exempelvis inte Holmes röst. Man anar en viss rädsla för att bli stämd (befogat!). Mycket är verkligen vagt formulerat. Emellanåt försöker författaren ge lite mer färg till sin berättelse (”Gary var en rejäl kille från Texas”, ”Todd var den fulländade affärsmannen”), men det blir aldrig riktigt levande. Det är oerhört många intervjuobjekt som hinner fladdra förbi innan boken är slut och jag fattar att författaren månar om att sätta allas namn i samband med uttalanden och vittnesmål, men det blir inte speciellt härligt att läsa. Jag tänker på många andra reportage där berättandet utvecklats mer: där författaren vågat ta ut svängarna och fylla i med skönlitterärt stoff eller där författaren har vågat väva ihop vittnesmål till en större röst (där är mästaren såklart Svetlana Aleksijevitj).

Nej, det här var definitivt inte det bästa jag läst, men det är naturligtvis en facinerande historia för det. Boken kom ut långt innan rättegången var klar, men elva års fängelse slutade det alltså med för Holmes del.

Ont blod

John Carreyrou

John Carreyrou är en fransk-amerikansk journalist och författare. Han arbetade under många år på The Wall Street Journal, som också publicerade de artiklar som ligger till grund för Ont blod