Kategori:

  • Tematrio: Naturskildringar

    TematrioI tisdags delades Augustpriset ut och en av pristagarna blev, som ni säkert vet vid det här laget, Lars Lerin, för sin imponerande konstbok Naturlära. Tematrio är i veckan inspirerad av denna bok och uppmaningen är därför: Berätta om en bok (facklitteratur eller fiktion) som du minns för dess fantastiska naturskildringar!

    Lerins bok passar naturligtvis bra här. Det är inte en bok jag läser för texternas skull, utan en bok jag fascineras över på grund av akvarellerna. Lerin är Sveriges främsta akvarellmålare och i Naturlära går han till botten med sådant han ser i naturen. Fantastisk konst!

    En skönlitterär bok där naturen har en stor roll är Korparna, där bokens huvudperson flyr från en trasslig familjesituation, med en psykiskt skör pappa, ut till naturen. Han bevakar fågellivet i närheten och är så ensam, så ensam. En oerhört gripande och välskriven bok! Även Korparna har för övrigt belönats med Augustpriset.

    Som tredje bok väljer jag en biografi som jag läste när jag pluggade franska: La gloire de mon père. Den handlar om Marcel Pagnols uppväxt i Provence och miljöerna är verkligen fint beskrivna.

  • Nostalgitorsdag: Ett gammalt tema

    Nostalgitorsdag: Ett gammalt tema

    Dagens tillbakablick blir till en Tematrio som jag svarade på 2010, nämligen tema sex! Temat gick ut på att berätta om tre böcker med minnesvärda sexscener. Jag skrev att jag främst kommer ihåg de riktigt dåliga sexscenerna och så är det faktiskt. En riktigt dålig finns i Shantaram och den är så ofrivilligt komisk, tycker jag, att det faktiskt är därför jag plockar upp det här inlägget från arkivet. 😉

    ”Jag tryckte läpparna mot denna himmel och slickade i mig stjärnorna. Hon tog in min kropp i sin och varje ögonblick var en besvärjelse. Vår andhämtning var som om hela världen bad böner. Svett rann i strömmar till raviner av njutning. […] Min kropp var hennes vagn och hon körde den in i solen. Hennes kropp var min flod och jag blev hennes hav.”

    Känner ni till Bad sex in fiction award förresten? Det är alltså ett litteraturpris som årligen delas ut till en författare som gjort sig skyldig till en riktigt dålig sexskildring. En av årets nominerade är Haruki Murakami.. Jag har inte läst hans senaste, men förvånas faktiskt inte över att han fått en nominering. Han sparar verkligen inte på sexscener i sina böcker och ibland blir det väl helt enkelt lite för mycket.

    Här hittar du mitt inlägg från 2010.

    Nostalgitorsdag - Sex

  • Det saknas inte deckarförfattare i Sverige…

    Jag läste i SvD att SVT kommer att sända ett ”Stjärnorna på slottet” med deckarförfattare. Med start i januari kommer det sändas program där författarna Denise Rudberg, Börge HellströmAnders Roslund, Anna Jansson, Christoffer Carlsson och Katarina Wennstam turas om att berätta om sig själva. De ska också leka Cluedo med mord från deras egna böcker.

    Först kändes det som ett April-skämt, men det är ju långt till april, så det är väl inte ett sådant.. Alltså, jag menar inte att det är en helt crazy idé, men det känns bara så… gammalt. Orkar någon ens titta på alla de här programmen där kändisar och b-kändisar och c-kändisar pratar, gråter, dansar och så vidare?

    Gud, vad negativ jag låter. Men det är ju också den där aspekten jag har varit inne på förut, den att det finns så ooootroligt många dussindeckare. Om det här ska bli ett koncept som SVT kommer att köra i ett antal år så får vi som läsare inte bara det tveksamma nöjet i att försöka sålla ut guldkorn i en ännu stridare ström dåliga deckare utan vi kommer också att behöva titta på hur författarna, som eventuellt är snäppet mer ointressanta än de eventuellt helt ointressanta böckerna, berättar om sina liv på bästa sändningstid. Det insinueras i SvD-artikeln att det här kommer bli ännu en i raden av gråt ut-program, dessutom.

    Nu menar jag inte att författarna som medverkar i första säsongen är usla, men jag kan tänka mig att det här programmet kommer att följa precis samma utveckling som alla andra kändisprogram… Förr eller senare tackar alla kändisar nej liksom..

  • Har fått en Modiano!

    Har fått en Modiano!

    Mina föräldrar skämmer verkligen bort mig! Det kanske inte är så många som får presenter på sin namnsdag, men mina föräldrar brukar ge mig något från årets Nobelpristagare. Det är en tradition som har pågått i ganska många år nu och jag blir lika glad varje gång! Jag heter alltså Elisabeth i andranamn och årets bok blev denna:

    Lilla smycket

    Ska bli så roligt att läsa!

    (Jättedålig bild, jag vet, men det blir suddigt och dåligt när man fotar med mobilkamera i mörker och tyvärr har vi inte så mycket ljus på de här breddgraderna såhär års…)

  • Grattis till årets Augustpristagare!

    En vanlig dag hade jag varit och tränat såhär dags, men med kraftigt halsont har jag haft stor anledning att göra något helt annat och med livesänd Augustprisgala har det inte varit så illa med halsont just ikväll, ändå! Jag har suttit bänkad vid min dator och lyssnat på prisutdelningen. Nu återstår bara att gratulera:

    Lars Lerin med Naturlära,

    Jakob Wegelius med Mördarens apa

    och

    Kristina Sandberg med Liv till varje pris!

    Jag vill läsa ALLA, för, som jag alltid brukar säga: Augustpriset känns som det mest intressanta och relevanta bokpriset. När andra priser går till pretentiösa författare eller annat som känns lite tungläst så lyckas Augustpriset alltid pricka in böcker och författare som kombinerar extremt stort läsvärde och lagom tillgänglighet.

    Av årets nominerade hade jag för övrigt bara läst och Beckomberga av Sara Stridsberg och så Naturlära då, som vann kategorin Årets fackbok. Två böcker jag rekommenderar!

  • Har gått över till pappersboken

    Har gått över till pappersboken

    Det såg nästan ut som att jag inte skulle kunna vara med och bokcirkla nästa bok, Grenar av gift. Det blev nämligen en schemakrock. Det visade sig dock att det var fler än jag som var dubbelbokad och nu har vi lyckats hitta ett nytt datum.  Känns roligt! Dock hann jag radera e-boken och allt möjligt, så nu har jag tagit tag i pappersvarianten. Hehe.

    Grenar av gift

    Och ja, jag har redan julpyntat! 😉

  • Tematrio: Dystopier och jordens undergång

    Tematrio - DystopierDen här veckan uppmanar Tematrio till att: Berätta om tre bra dystopier (bred definition, postapokalyps går lika bra)!

    Det här är långt från min genre, eller vad man ska säga. Jag har åtminstone inte läst speciellt många böcker som passar på temat. Nåja… Kallocain är väl en klassisk dystopi? Den handlar om ett sanningsserum som människor drogas med för att staten ska kunna övervaka deras tankar. Jag läste den för väldigt länge sedan och nu påminns jag om att jag verkligen vill läsa Boyes poesi.

    En ungdomsbok som kanske passar på temat är I morgon när kriget kom, som är första delen i en serie som följer ungdomar som tvingas hantera att deras land har invaderats och alla husen i deras hemstad har övergivits. Jag följde aldrig upp den första boken och läste klart serien. Någon som läst hela?

    Som tredje bok får jag tyvärr ta en mindre bra bok… Men vad gör man när man inte kommer på något annat som passar? 😉 För några år sedan läste vi Metro 2033 i bokcirkeln och jag tror inte att någon blev speciellt förtjust. Det är en genuint tråkig bok, som helt saknar kvinnliga karaktärer (…). Den är en postapokalyps som utspelar sig i Moskvas tunnelbana, dit människor har tagit sin tillflykt. Istället för att hjälpa varandra så går hela deras samhälle, märkligt nog, ut på att byta till sig ammunition…

  • Nostalgitorsdag: fiktion och verklighet

    Nostalgitorsdag: fiktion och verklighet

    Ett av mina tidigaste blogginlägg handlar om ståhejet kring boken Gömda, som Liza Marklund skrev tillsammans med Mia Eriksson. Boken handlar om hur Eriksson går under jorden för att komma undan en expojkvän som hotar och förföljer henne. Vid 2008 började journalisten(?) Monica Antonsson skriva om verklighetens Mia Eriksson och hävdade att hela berättelsen var uppdiktad. Hon bloggade flitigt för att marknadsföra boken och den fick faktiskt en hel del uppmärksamhet. En del yrade till och med om att Antonsson borde föräras journalistpriset Guldspaden(?!). Jag tror inte att Antonssons bok fick speciellt stor spridning bland bokmalar och bokbloggare i allmänhet, men boken kom att diskuteras flitigt på diverse forum jag hängde på på den tiden. Det irriterade mig fasligt mycket, för jag likställde Antonssons bok med rent skvaller och tyckte att vem som helst borde förstå att alla böcker innehåller ett visst mått fiktion.

    Minns du Sanningen om Gömda? Läste du den kanske, rent av?

    Diskussion är i någon mening nyaktuell nu när det har diskuterats flitigt vem ”verklighetens Hugo” är i Lena Anderssons relationsroman Egenmäktigt förfarande, där den manliga huvudrollen heter just Hugo. Regissören Roy Andersson, som tydligen har haft en relation med Lena Andersson, gick oväntat ut och påstod sig vara Hugo. Och då undrar man ju på vilket sätt det spelar någon roll vem som eventuellt inspirerat Lena Andersson när hon skrivit sin fiktiva berättelse. Ja, jag har fortfarande svårt att förstå vad skvaller skulle tillföra en i övrigt intressant historia…

    Här är länk till mitt inlägg från 19:e november 2008.

    Nostalgitorsdag 081119

  • Ångrar mig om Millennium

    Jag hör till de som kände en viss skepsis när jag fick höra att det ska komma ut en fjärde del av Stieg Larssons Millenniumtrilogi, men när jag hörde David Lagercrantz entusiastiskt berätta i Babel om sitt arbete med den nya boken, så kände jag till viss del att jag måste tänka om. Jag tycker fortfarande att det är lite konstigt att, såhär nära inpå de ursprungliga böckernas utgivning, välja att skriva en fortsättning, för det gör det omöjligt att bortse från att det kan finnas ett rent ekonomiskt motiv… Men, hur det än är med pengarna, så tror jag säkert att det blir en både seriös och välskriven bok. Jag är faktiskt lite nyfiken på att läsa den! Den kommer ut nästa år. Kommer du läsa?

    Män som hatar kvinnor - Stieg Larsson Flickan som lekte med elden - Stieg Larsson Luftslottet som sprängdes - Stieg Larsson