Projekt Rosie är en finfin feelgood-bok, tycker jag. Vi läste den i bokcirkeln Picket & pocket här om året och jag tror faktiskt att alla i cirkeln tyckte om den. Boken kretsar kring Don Tillman, en man med autistiska drag. En dag bestämmer han sig för att träffa någon att dela sitt liv med. Det leder till att han upprättar ett komplicerat formulär, som han använder för att sålla bland potentiella dejter. Någon som inte passar in alls i formuläret är Rosie och magiskt nog så är det med just Rosie som han börjar blomma ut och kan vara sig själv.
Vi är nog många som är nyfikna på vad som ”hände sen”. Nu får vi kanske svaret! I oktober kommer uppföljaren, Rosieffekten. Min erfarenhet är att man har all anledning att vara skeptisk till uppföljare, för det är inte alls ovanligt att de inte lever upp till förväntningarna… Men jag ska ha sansade förväntningar och läsa den i alla fall. 🙂
Det ska bli roligt att se hur författaren skildrar hur det kan vara att leva i en relation där den ena är lätt autistisk. Förälskelse är väl en sak, men det går ju att föreställa sig att det kan bli en och annan frustrerad situation när man har levt ihop ett tag…
Framsidan skvallrar om att de skaffar barn (kanske?) och att Don har utökat sina standardrätter till att även omfatta fisk. 😉
De som, liksom jag, såg dokumentärserien om Astrid Lindgren i julas blev kanske nyfikna på de dagböcker som det berättades om. Under Andra världskriget, innan Lindgren slog igenom som författare, så jobbade hon med brevcensuren och fick därför en lite annan inblick i kriget än vad gemene man kanske hade. Hon följde med starkt intresse, och oro, utvecklingen under kriget och hon förde detaljerade dagböcker där tidningsurklipp och redogörelser om Hitlers framfart blandades med mer vardagliga betraktelser, som hur hon bunkrar upp med kakao och annat.
De här böckerna kommer nu att ges ut i en samlingsvolym, som jag är sugen på att läsa. Dels känns det otroligt spännande att läsa Astrid Lindgren-böcker som är något helt annat än de barnböcker som hon är mest känd för. Nog för att hennes barnböcker är fantastiska, men ändå. Dels känns det helt rätt i tiden att ge ut den här typen av litteratur. I år är det 70-år sedan det Andra världskriget tog slut och med tanke på hur samhället utvecklar sig så behöver vi fler vittnesmål som från olika perspektiv berättar om krigsåren, så att vi aldrig hamnar där igen.
Jag har redan plockat upp en favorit av Michelle Magorian i en tidigare Nostalgitorsdag, nämligen Godnatt Mister Tom. Men det finns fler fantastiska böcker av denne ungdomsboksförfattare. En annan av mina favoriter är Hemlängtan, som handlar om Rusty, som evakuerats från England under Andra världskriget. Nu är kriget över och hon ska återvända ”hem”, vilket såklart inte är det lättaste. Magorian skriver så bra om efterkrigstiden och barnens situation, tycker jag.
I år fyller både Pippi Långstrump och spöket Laban år, 70 respektive 50 år, faktiskt. Respektabla åldrar, måste man säga.
Riktiga klassiker! Det blir nog rätt mycket firande under året, åtminstone av Pippi. Till exempel ska det tydligen bli stort födelsedagskalas på Skansen den 23:e maj.
Pippi hör till en av mina Astrid Lindgren-favoriter. Hon är en sådan sjukt härlig karaktär: stark, tuff och snäll.
Spöket Laban har jag inte så stora minnen av från min barndom. Jag tror jag var mer förtjust i en annan av Inger och Lasse Sandbergs karaktärer, nämligen Lilla Anna. Hon fyllde 50 förra året, faktiskt.
Stämmer det då? Nja. Jag har ju nyligt flyttat mina kokböcker till mitt kök, men i övrigt sorterar jag faktiskt efter färg. Jag tycker det ger ett rörigt intryck annars.
Jag håller precis på att flytta, så nu öppnas möjlighet att sortera böckerna på ett annat sätt. Men nej, jag kommer nog fortsätta med färgsortering.
Jag bläddrade i Riksteaterns tidning, Scenen, och såg en notis om att Liv Strömquists briljanta seriealbum, Kunskapens frukt, sätts upp som teater på Borås stadsteater i september. Sedan ska den tydligen vidare till Backa teater (i Göteborg). Det är ju lite långt att åka för en umebo som jag. 😉 Men för dig som har möjlighet att gå.. Gör det! Har svårt att tro att det kan bli något annat än bra/intressant/tankeväckande/roligt!
Jag är verkligen förtjust i konst. Inte för att jag kan någonting om konst, men för att det ändå, trots allt, är något som verkligen berör mig. Jag är flitig besökare på Umeås museum, t.ex. Bildmuseet, där jag ser precis allt minst ett par gånger. Jag har också varit på t.ex. MoMa i New York och typ börjat grina på grund av fruktansvärt bra konst.
Sådan är jag.
Några av de härligaste pekböckerna jag vet är böckerna i ”Min första bok om…”-serien. Hittills har det kommit böcker om Carl Larsson, Ernst Billgren och nu, senast, Nils Dardel. Nästan så att man vill ha dem själv! Ja, verkligen!
Som många av er vet och som många kanske inte vet så har jag under våren skrivit en ”bok”, d.v.s. min avhandling. Några lärdomar:
– Det här med tighta, korta, koncentrerade texter, som jag är så kär i, de är väldigt, väldigt, väldigt svåra att få till. Även om man skriver en torr facktext. Trots att jag har skalat bort en hel del så blev texten ändå dubbelt så lång som jag hade tänkt mig.
– Smakar det så kostar det, så att säga. En minimiupplaga kostar ungefär som halva min månadslön (obs: jag betalar inte ur egen ficka). Då har jag ändå medvetet gjort de flesta bilder i svartvitt (+ gullisarna på tryckeriet bjuder på några färgtryck som jag råkade få med av misstag)… Och verkligen kämpat med att komprimera texten i referenslistor och sådant.. Och valt ett förhållandevis lätt papper till omslaget.
– Det är ingen lättnad att skicka iväg manuskriptet till tryckeriet. Jag hade det lite som en målbild under några dagar där jag satt och jobbade till 3 för att bli klar med småfix.. Jag trodde att jag skulle ha en känsla av att vilja fira med bubbel när jag klickat på skicka-knappen. Det skedde inte. Det finns typ inget som är så ångestframkallande som att skicka något till tryck!! Tänk på allt som kan BLI FEL. OCH DÅ GÅR DET INTE ATT ÄNDRA. DET GÅR INTE ATT ÄNDRA. ALLT KAN VARA FEL OCH DET GÅR INTE ATT GÖRA NÅGOT ÅT DET!
Nu går jag och väntar på att få skiten från tryckeriet, så att jag kan spika, d.v.s. lämna in avhandlingen till biblioteket och skaffa mig ett kvitto på att jag har gjort detta. Det här är obligatoriskt och failar man så failar man hela disputationen tror jag (eller?!). Det känns som att vänta barn (nej, jag skojar, det har jag ju ingen erfarenhet av alls). Det är nu av yttersta, extrema vikt att avhandlingen kommer i tid. Och att jag levererar mig själv i tid till biblioteket. Det gör mig typ sömnlös.
Ja, det här med att skriva en skönlitterär bok.. Det har jag inte nerver till. Om jag någonsin hade haft lust att försöka dårå. Jag har nu fått ett litet smakprov på hur det kan upplevas att jobba med en text och att lämna den ifrån sig. Känner mig nu helt mentalt slut.
Jag har fått ett provtryck förresten. Lustigt att få den i sin hand. En hel liten bok. Vem hade anat.
Jag har skrivit flerainlägg om böcker som jag ser fram emot i höst. Sedan kan jag i och för sig villigt erkänna att jag aldrig/sällan läser böcker medan de är rykande färska. Det kommer säkerligen dröja ett halvår eller mer innan jag läser på riktigt. Hur som helst. Några intressanta böcker som kommer i höst:
Khemiris nya har jag ju tjatat om en del, men jag har inte hittat en framsida förrän nu. Martin Kellerman, som kanske främst är känd för serien Rocky, debuterar i höst och det har jag nog också redan nämnt i ett tidigare inlägg. Sedan ser jag fram emot nytt av Lars Lerin (älskar hans akvareller) och Faïza Guène, som jag har läst på originalspråk fram till nu. Nu senast läste jag Les gens du Balto/Sista beställningen på Balto. Hennes nya på svenska handlar om en algerisk familj i Nice och vad som händer när dottern bestämmer sig för att bryta sig loss och bli advokat. Kanske läser jag den på franska ändå. Guènes böcker brukar vara hyfsat lättlästa, tycker jag, och så brukar de vara både smarta och roliga. Un homme, ça ne pleure pas heter den i original.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
