Kategori:

  • Min första Maxwell

    Min första Maxwell

    I veckan damp det ner en liten bok från Modernista i mitt brevinkast. Med betoning på liten, för den är bara 132 sidor lång. Jag, som ju har en förkärlek för korta, tighta berättelser är såklart förväntansfull. Boken blir min första bekantskap med den amerikanske författaren William Maxwell. På tiden, kanske? Hej då, vi ses i morron beskrivs som en modern amerikansk klassiker. Om den är ens i närheten så bra som moderna amerikanska klassiker i stil med Revolutionary road av Richard Yates så har jag förmodligen årets bästa läsning framför mig.

    Hej då, vi ses i morron

    Baksidestext:

    I staden där William Maxwell växte upp inträffade en tragedi på tjugotalet: ett mord begicks i en familj i samband med en skilsmässa. Författaren minns sig själv som liten och frågar sig varför han inte kunde sträcka en hjälpande hand åt den stackars skolkamrat som var mördarens son.

    Hej då, vi ses i morron är en metafiktiv självbiografi, en konfrontation med förlust, ensamhet och rädsla, som kort efter att den kom ut 1980 belönades med The National Book Award, ett av USA:s mest prestigefyllda litterära priser.

  • Hållbart läsande #tbt

    Idag gör jag en dykning ner i arkivet igen. Throwback thursday, #tbt, ni vet? Jag har kallat det Nostalgitorsdag ett tag, men nu kände jag att jag ville ha ett lite kortare ord. 🙂

    Hur som helst. Jag hittade ett inlägg där jag uppmärksammar att Månpocket och Bonnier pocket hakat på ekotrenden och tagit initiativet till klimatsmarta pocketböcker: klimatkompenserade, FSC-märkta och med ett bidrag till världsnaturfonden. Jag tyckte att det var kul, men genomskådade det såklart som ett PR-knep. Då, liksom nu, konstaterade jag att man inte kan konsumera sig ur en klimatkris. Vill man göra en verklig insats för miljön får man dra ner på konsumtionen. Helt enkelt. Sedan skriver jag:

    Jag blir ibland lite förvånad när jag läser bokbloggar där bloggare berättar om sina imponerande bokhyllor med, ibland, hundratals outlästa titlar. När bokbloggare pratar om ”köpstopp” innebär begreppet att man vill försöka minska antalet inköp för att ”outläst”-hyllan helt enkelt har blivit för välfylld, inte att man vill ”köpstoppa” för att försöka minska konsumtionen i klimatsyfte. Naturligtvis har jag ingen åsikt om andras bokinköp, men när jag läser om det så inser jag att jag nog helt saknar den där ”samlar”-genen som andra litteraturälskare tycks bära på. Och glad för det blir nog miljön. Och biblioteken.

    Och här kommer det pinsamma. Hur många olästa böcker har jag i min hylla? Jo, 57 pappersböcker! 😮

    Men någon shopoholic är jag faktiskt inte. Jag vet inte riktigt hur jag har samlat på mig alla dessa böcker… Men det är väl det att det har skett över lång tid. Sedan är det kanske också en del av problemet att konsumtion är så inrotat i vår kultur och ett sådant vanligt tidsfördriv att vi gör det utan att reflektera…

    Hur många outlästa böcker har du? Har du haft köpstopp någon gång?

    Här är mitt inlägg från 2011.

    Och här är några böcker och inlägg på temat hållbar utveckling/miljö/klimat. Köp inte den här boken är kanske den mest relevanta boken jag läst om den här frågan. I den får läsaren följa när författaren utmanar sig själv till ett år med köpstopp.

    Köp inte den här boken - Ann-Christin Gramming

  • Hösten är här: TV och radio är värda uppmärksamhet igen!

    Jag är ingen stor TV-tittare och ingen stor radiolyssnare heller, för den delen, även om jag i och för sig gärna konsumerar podcasts. Nu är i alla fall hösten här, sensommarvärme eller ej, för nu börjar den normala tablån komma tillbaka på både TV:n och radion. Glad är jag för det! Nu kan jag nämligen lyssna på Lundströms bokradio och kolla på Babel igen. Tips, tips! För den som kanske missat säsongsstarterna av dessa två litteraturprogram.

    På söndag tänker åtminstone jag sitta bänkad framför Babel, för då kommer min favorit Jonas Hassen Khemiri till studion. 🙂 🙂

  • 5 läsvärda klassiker

    5 läsvärda klassiker

    Jag är kanske inte ensam om att ha en rejäl tröskel för att våga mig på att läsa klassiker. Jag föreställer mig ofta att de är svårlästa och svårtolkade, men det är såklart inte riktigt sant att det är så. Faktum är att det såklart finns en anledning till att klassiker håller för läsning långt efter det att de gavs ut första gången. Här är fem av mina favoriter, ganska slumpartat valda, men alla extremt läsvärda.

    1. Alberteböckerna av Cora Sandel är helt krossande bra, särskilt den första delen: Alberte och Jakob. Boken kretsar kring Alberte, som lever ett instängt liv i norska Tromsø. Hon är yngsta dottern i en familj, som vill se välbärgade ut, men egentligen inte har råd med sonens skolgång, och definitivt inte har råd att bekosta Albertes dito. Livet ter sig innehållslöst och till och med att ha drömmar verkar vara att kräva för mycket i denna iskalla nordnorska stad, där folks enda nöje är skvaller. I senare delar i serien bryter sig Alberte loss och försöker leva sitt eget liv i Paris. Mycket gripande bok och ett stycke kvinnohistoria. Böckerna anses till stor del bygga på författarens eget liv.Serien om Alberte - Cora Sandel
    2. Hjalmar Söderberg har skrivit flera av mina favoriter, men om jag ska begränsa mig till en så väljer jag Doktor Glas. I boken får läsaren följa doktor Glas och hans våndor när en kvinna vänder sig till honom och ber Glas att få hennes man att hålla sig ifrån henne. Han kan inte släppa bilden av den unga kvinnan och hennes betydligt äldre man, som Glas upplever som riktigt motbjudande. På något sätt lyckas han rättfärdiga för sig själv att det bästa vore att mörda kvinnans man. Söderberg har ett lätt och vackert språk, som trots att det har över hundra år på nacken känns mer modernt än det mesta som kommer ut idag. Doktor Glas är dessutom en fascinerande berättelse. Jag är inte ensam om att fängslas av boken. Den har gett inspirerat flera författare till att på olika sätt spinna vidare, t.ex. Bengt Ohlsson, som berättar hela berättelsen från mannens perspektiv i romanen Gregorius.
      Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
    3. En klassikerlista vore ingen klassikerlista om inte Selma Lagerlöf finns med! Jag kan inte sluta fascineras av denna kvinna som lyckades bli invald i Svenska Akademien 1914 och som dessutom själv några år tidigare belönades med Nobelpriset i litteratur, vars pristagare ju utses av Akademien. Jag har inte fallit pladask för allt jag läst av Lagerlöf, men å andra sidan har hon skrivit en av mina favoritböcker: Kejsarn av Portugallien och flera andra riktiga guldklimpar, så jag gissar att det väger upp mer än väl! Kejsarn av Portugallien är en helt hjärtskärande berättelse om en man som blir tokig av sorg när hans dotter försvinner till Stockholm och prostituerar sig. I pappans värld är hon en kejsarinna. Och hela samhället låter honom få ha sin sorg och sin drömvärld. Jag älskar just den delen, det överseende som hela staden visar. Det finns något kärleksfullt med det.Kejsarn av Portugallien - Selma Lagerlöf
    4. Tusen och en natt är en av mina favoriter. Det är en samling som mer än någon annan bok har fått mig att inse att könsroller verkligen är en kulturell konstruktion och inte direkt har någonting med biologi att göra. Jag vet inte om det nödvändigtvis är en iakttagelse som läsare av Tusen och en natt brukar göra, men jag gjorde det i alla fall. Boken innehåller traditionella berättelser från 900-talets ”Sidenvägen”. Jag kan säga så mycket som att kvinnorna i den boken är långt ifrån de sexuellt tillknäppta och reserverade kvinnor som kyrkan uppfann ett antal hundra år senare… Tusen och en natt innehåller berättelser som t.ex. Aladdin och Ali Baba och de 40 rövarna. Spännande sagor, med andra ord. Men det är sagornas ålder som gör hela verket riktigt spännande att läsa!Tusen och en natt I
    5. Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna är närmast obligatorisk läsning för högstadieelever, tror jag. Åtminstone var de det när jag gick i skolan. Det vackra och roliga är att jag hittills inte har träffat någon som inte har dragits med av berättelsen och tyckt om den. Läsvan eller inte, det verkar om att de flesta berörs av berättelsen om de fattiga människorna som bestämmer sig för att bryta upp från sitt tuffa torparliv och pröva lyckan på andra sidan Atlanten. Genom läsningens gång får man verkligen lära känna karaktärerna. De känns som vänner! På köpet med denna på alla fronter helt kompletta romansvit får läsaren dessutom en intressant historielektion.
      Utvandrarna - Vilhelm Moberg

    Jag ber om ursäkt om min klassikerlista är lite enkelspårig och främst tar upp svenska klassiker, men jag är tyvärr inte så beläst att jag kan slänga fram en massa superbra klassiker från andra håll i världen, bara sådär. Tyvärr! Men tipsa gärna!

  • Fantastiska framsidor: 4 svenska klassiker

    Fantastiska framsidor: 4 svenska klassiker

    Nu tycker jag att det är dags att lyfta fram några snygga framsidor igen! Som vanligt levererar Bonnier Pocket riktiga höjdare i sin klassikerserie. Nu i september kommer fyra svenska klassiker, genombrottsromaner från 1900-talet, som förlaget själv kallar dem, med fantastiskt fina framsidor illustrerade av Kristin Lidström. Nässlorna blomma av Harry Martinson, Tjärdalen av Sara Lidman, Dykungens dotter av Birgitta Trotzig och Måna är död av Ivar Lo-Johansson. Jag blev lite avskräckt när jag försökte mig på Sara Lidman i våras och det tog typ 3 månader att kämpa sig igenom en av hennes tunna små böcker… 😮 Jag är alltså inte superpeppad på att läsa Tjärdalen. Inte just nu i alla fall. Men gissa om jag är lite extra inspirerad till att läsa Nässlorna blomma när de nu har fått en sådan här snygg förpackning! Jag skäms nästan över att inte ha läst något av Harry Martinson, men det är väl aldrig för sent att läsa… Det är ju det som är grejen med klassiker: att de håller över tid.

    Framsidorna alltså… Jag älskar verkligen typsnittet, som känns precis rätt för tiden när böckerna en gång skrevs. De rena färgerna och stiliserade motiven är också helt i min smak. Mycket lyckade omslag!

    Dykungens dotter - Birgitta Trotzig Måna är död - Ivar-Lo Johansson Nässlorna blomma - Harry Martinson Tjärdalen - Sara Lidman

    Fast ett jätteobs: Heter han inte Ivar Lo-Johansson?!

  • Nostalgitorsdag: Att skriva

    När jag letade efter gamla inlägg att lyfta fram i veckans Nostalgitorsdag så ramlade jag över ett inlägg där jag skriver om mina våndor när jag skrev min licentiatavhandling 2013. Det som slår mig är att jag omedvetet närmast har kopierat mig själv i ett inlägg från i våras, när jag skrev min doktorsavhandling. 🙂 Hihi. Jag säger som jag brukar: skriva är ingenting för mig… Och jag imponeras av de som orkar.

    Som ni kanske vet så går jag forskarutbildningen och nu är jag ungefär halvvägs. Det innebär att jag måste skriva och försvara en licentiatavhandling såhär i halvtid. Det är ingen jättestor grej. Det är dessutom en sammanläggning, så det mesta av arbetet finns redan sammanfattat i delarbeten. Men ändå. Man sitter där med sina typ 100 artiklar man vill referera till och sina, ibland lite spretiga, resultat och man vill sätta allt i ett begripligt sammanhang. Tvärvetenskapligt är det också. Och runt omkring har man ju annat jobb att göra, manuskript att revidera och skicka in och kurser att lägga tid på. Lite stressad blir man ju, men det är ok. [Läs mer…]

  • Korpar & starar

    Korpar & starar

    Är det någon mer än jag som går omkring och hoppas på att få läsa något nytt av Tomas Bannerhed? Hans debutroman, Korparna, från 2011 är en helt briljant roman. Boken följer en pojke som lever i en fattig lantbrukarfamilj. Hans tillflykt från ett ganska otryggt hem; pappan är psykiskt skör, och en skolmiljö där han inte passar in, blir ut i naturen, där han finner tröst i att följa fåglarna.

    Någon ny roman vet jag inte om Bannerhed filar på, men nu i september kommer i alla fall en fågelbok med foto av Brutus Östling. I starens tid är titeln. Fåglar är uppenbarligen ett stort intresse för Bannerhed. Enligt förlaget är det till och med Korparna som har gett upphov till detta intresse – för att kunna skildra livet för huvudpersonen i Korparna var Bannerhed själv tvungen att lära sig mycket om fåglar och fågelskådning.

    Verkar vara en fin bok!

    I starens tid - Tomas Bannerhed, Brutus Östling

  • Nostalgitorsdag: Pamuk och Cirkeln

    Nostalgitorsdag: Pamuk och Cirkeln

    I dagens Nostalgitorsdag har jag plockat fram ett inlägg om ljudböcker. Jag skriver att jag har hittat både Vindens skugga och Snö, två böcker som jag längtat efter att läsa, som ljudböcker. Jag noterar att jag på den tiden (2011) mätte böckers längd i CD. 😉 Det här var två långa böcker: 16 och 18 CD. Idag lyssnar jag bara på strömmade ljudböcker, vilket ju är mycket smidigt, för då slipper man lägga över en massa filer till datorn, föra över dem till telefonen o.s.v. Idag räcker det ju med att klicka på en knapp liksom. Jag är dock fortfarande lika förtjust i ljudböcker, även om jag nu, precis som då, tycker att det är en helt annan upplevelse än att läsa själv. Man missar ett och annat och det är inte samma sak som att få läsa och ta in orden själv.

    Inlägget påminner mig om att jag vill läsa mer av Orhan Pamuk (författare till Snö, alltså). Snö är en fantastisk liten bok om journalisten Ka, som åker till en liten turkisk by för att bevaka ett val. Fast egentligen vill han träffa en kvinna som han hoppas på att våga fria till. När han kommer dit blir hela byn isolerad på grund av kraftiga snöfall. Ka hamnar mitt i konflikter som han egentligen inte vill vara del i och mitt i sina egna känslostormar. Jag tycker om Snö, men den är inte i närheten av min favorit Oskuldens museum. Oskuldens museum, av samma författare, är bland det bästa jag läst, någonsin. Det är en fullständigt briljant bok om kärlek, galenskap, lycka, livet, samhället, Turkiet. Ja, det är verkligen en mångbottnad bok, måste jag säga. Läs den!

    Apropå bra böcker. I samma inlägg nämner jag att jag har fått manuset till Cirkeln, en bok som förlaget då beskrev som ”Låt den rätte komma in möter Fucking Åmål möter Twilight möter Mitt så kallade liv möter Twin Peaks – fast utan vampyrer!”. Då var boken inte ens tryckt och det var långt innan försäljningssuccén var ett faktum. Tänk om jag hade vetat då att den bästa fantasyromanen hittills låg framför mig i form av en bunt papper. Sjukt bra bok!

    Här hittar du mitt inlägg från 2011.

    Nostalgitorsdag - Pamuk och Cirkeln

  • Bilderbok om Förintelsen

    Jag såg att Atrium förlag ger ut en bilderbok om Förintelsen. Tungt och svårt ämne att presentera för barn, men jag tycker verkligen att det är viktigt att våga försöka. Snart finns det inte många överlevare kvar som kan berätta om hur det var och då blir det ännu mer viktigt att alla vi andra för vidare vad som hände.

    Apropå detta kan jag förresten tipsa om att lyssna på Sommar i P1 med Hédi Fried, som överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen. Årets kanske viktigaste sommarprat!

    Här är en liten video om bilderboken Saras vingar av den italienska författaren Lorenza Farina och illustrerad av Sonia M. L. Possentini.