God jul! Kanske firar du inte jul, men har åtminstone några extra dagars ledighet att njuta av. Oavsett så hoppas jag att du får en skön helg.
Jag slog in alla julklappar här om dagen. Det rymmer sig faktiskt 4 böcker bland mina klappar i år. Vilka de är tänker jag inte skriva, inte idag i alla fall. 😉
På bokfronten kommer det så mycket nytt hela tiden att det är svårt att hinna med… Idag bloggar jag om några titlar som har kommit ut under året och som jag tänkte hålla i minnet framöver och förhoppningsvis läsa så småningom.
I november kom en ursnygg bokversion av radioprogrammet Allvarligt talat i P1. I programmet samtalar några programledare om existentiella frågor från lyssnarna. Lena Andersson har varit en av programledarna i de två senaste säsongerna. Ärligt talat ( :p ) så slutade jag lyssna på Allvarligt talat inför Lena Anderssons första säsong. Det berodde absolut inte på Lena Andersson, utan det berodde på att jag gjorde en rensning bland mina podcastprenumerationer och prioriterade bort just det här programmet. Så många podcasts, så lite tid, ni vet… Men även om jag inte har lyssnat på Allvarligt talat på några år så tror jag nog att boken kan vara nog så läsvärd och intressant.
Alice Munro är lite av en favorit hos mig. Jag har läst flera av hennes novellsamlingar och imponerats över hur hon komponerar sina berättelser. Tidigare i år kom en ny samling med noveller som berättar Munros släkthistoria. Utsikten från Castle Rock heter den. Låter läsvärd!
Den tredje boken i den här listan är kanske inte en bok som jag kommer att kasta mig över, men ändå. Den hyllade amerikanske författaren Jonathan Franzen är aktuell på svenska med en ny roman: Renhet. Den kom ut i oktober i år. Av Franzen har jag tidigare läst Frihet, som jag, minst sagt, tyckte var ”sådär”. Men… En sådan här hyllad författare måste väl ha något? Kanske är det meningen att jag ska ge honom en ny chans?
Och slutligen: deckardrottningen Gillian Flynn är aktuell med en novell, som kom ut i början av december. Den heter En sån som du och lär vara lite mer åt skräckhållet än deckarhållet. Tröttsamt nog så marknadsförs den med en text, nästan lika stor som titeln, om att boken är av ”författaren till Gone girl”. Hur ska man tolka det då? Att den här novellen är skit och inte står för sig själv? Jag är så trött på all marknadsföring i stil med ”nya Gone girl”, ”bättre än Gone girl” och så vidare. Kan vi sluta tjata om Gone girl? Jag gillade Gone girl, både boken och filmen, men SNÄLLA. Kan inte deckargenren rycka upp sig och sluta vara så ängslig och rädd för något nytt..?
Idag tänkte jag blogga om några (hyfsat) aktuella seriealbum och humorböcker som jag gärna skulle bläddra i.
Först ut är bokversionen av Boktitelpoesi, som jag hoppas att ni följer på Instagram(!?). Jag tycker i alla fall att det är en briljant idé att skapa poesi av bokryggar. Med tre bokryggar bildar de klockren poesi. Kul och snyggt!
En bok jag har sett lite bilder ur och inte kan sluta skratta åt är Robocoprah Winfrey. Och ja, den innehåller helknasiga fotomontage med kändisporträtt. En del av dem säljs också som posters. Min favorit är Gorbatjorven…
Någon som är aktuell med ett nytt seriealbum är Sara Granér! Jag tycker att hon ofta är lite över gränsen… Men ändå. Jag älskar titeln: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Klockren! Man kan tänka sig att den handlar om ”arbetslinjen”, men den handlar om makt. Den är säkert både kul och tankeväckande.
Slutligen kan jag tipsa om att något så klassiskt som Tintin har kommit i nyutgåva. Den här gången är det inte Tintin i Kongo, som kan ses som rasistisk propaganda (…), som har getts ut på nytt. Däremot kommer klassiker som t.ex. Faraos cigarrer ut i nyöversättning av Tintinkännaren Björn Wahlberg. Jag ser för övrigt fram emot Tintinfilmen Solens tempel som kommer på bio nästa år. Jag förväntar mig lika bra animation som i Tintins äventyr: Enhöringens hemlighet, där man med så kallad motion capture-teknik har fått till underbar och verklighetstrogen animation.
Jag gissar att det är fler än jag som har några extra dagars ledighet nu över jul. Kanske är det en tid när det finns lite extra tid för att lyssna på bokrelaterade radioprogram och podcasts. Jag har ett antal blogginlägg om mina favoritpodcasts (inlägg från de senaste åren: 1, 2, 3, 4, 5). Nu tänkte jag komplettera med lite fler bokpoddtips.
Mellan raderna – en podcast om läsning har, lite lätt förvirrande, samma namn som Rabén & sjögrens gamla bokpodcast. Kanske är det därför som den här podden har gått mig förbi fram till nu. Här pratar i alla fall journalisten Peppe Öhman och pr-kvinnan Karin Jihde om böcker och läsning. Det är både aktuellt, smart och bra! Nya avsnitt kommer varje fredag. I förra veckans avsnitt pratade de om favoriter som Jonas Hassen Khemiri och Chimamanda Ngozi Adichie. Sådant gillar jag!
Bokcirkelpodden är en podcast som ligger under 24 Kalmar, vilket är, efter vad jag kan förstå, en gratistidning i Kalmar? Den görs i alla fall av Jenny Alvunger och Emma Sandebäck, eller ”de muntra fruarna från Kalmar” som de kallar sig. Podden har ett superburkigt ljud, men är annars en kul podcast med bokcirkelupplägg. I varje avsnitt bokcirklar de en ny bok tillsammans med en gäst. Exempelvis har de läst Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl.
I jul kan vi också se fram emot flera intressanta radioprogram med bokanknytning. Jag tror inte att vi kan vänta oss att något av dem kommer som podd, tyvärr, utan där får man helt enkelt lyssna när programmen går eller lyssna via SR:s app.
Hur som helst: med start på julafton av alla dagar så kommer tre nya avsnitt av Min bokhylla, där den briljanta bibliotekarien Jenny Lindh, känd från bland annat DN:s ”Fråga bibliotekarien”, och Mark Levengood snokar i kändisars bokhyllor. Jag tycker jättemycket om det här programmet och det känns trist att de inte har släppt den som podd faktiskt, för det har gått i flera säsonger och jag har missat några avsnitt som alltså inte går att lyssna ikapp på såhär i efterhand. 12.03 sänds programmen i P4.
I jul kommer också två program som kanske främst riktar sig till dig med barn: Läsa för barn. Det kommer att komma två avsnitt, Läsa med Martina och Läsa med Farzad. I det förstnämnda programmet ger Martina Haag tips på hur man kan introducera barn till böckernas värld. I Läsa med Farzad frågar sig Farzad Farzaneh varför vi egentligen ska läsa för barn och han samtalar bland annat med Martin Widmark, författare till LasseMaja-böckerna, om den här frågan. Låter som bra och viktiga program tycker jag! De kommer att sändas på nyårsafton och nyårsdagen kl 17-18 i P4.
Sedan ett tips på en kommande TV-serie som jag definitivt kommer att kolla in: Liv och Horace: Resan till vägens ände (arbetsnamn). I början av nästa år kommer ett antal program där min favoritsatiriker Liv Strömquist och akademiledamoten Horace Engdahl är på en ”klassisk bildningsresa genom Europa”. Låter superintressant, tycker jag. Rolig programledarkombo.
Throwback thursday! Idag kastar jag mig tillbaka till den 1:a maj, när jag bloggade om böcker som jag var lite extra peppad på från höstens utgivning. Jag räknar upp Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri och Axels tid av Lars Lerin, som jag sedan har läst och delat ut 5:or i betyg till (Allt jag inte minns måste ni bara läsa!). Trots höga förväntningar så blev jag alltså inte besviken.
Två andra böcker som jag räknar upp är Martin Kellermans debutroman Allt blir inget och Faïza Guènes En riktigt man gråter inte. Ärligt talat har de helt fallit i glömska hos mig. Jag fattar varför det är så svårt att tjäna pengar på böcker. De finns ju i folks (mitt) medvetande under så kort tid och sedan fylls det hela tiden på med nytt, nytt, nytt.
Nåja. Nu är både Guène och Kellerman tillbaka i mitt minne. För ett tag.
Här om veckan hade vi bokcirkel och pratade om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, som vi alla tyckte var bra, men som kanske ingen av oss gav ett riktigt toppbetyg. Den senaste tiden har vi varit helt överens om bokcirkelböckerna och den här boken fick en stabil 3:a i betyg av samtliga bokcirklare. Här kan du läsa mitt blogginlägg om Ransom Riggs fantasyroman. Apropå vår bokcirkel så hade vi bokcirkel hos Anna/Med näsan i en bok den här gången. Vi har sedan en tid kommit fram till att det är bäst att ses på söndagförmiddagar och äta frukost ihop. Och vilken frukostbuffé hon hade dukat upp! Jag önskar att jag vore lite mer duktig på sociala medier och grejer, för då hade jag kanske dokumenterat det fluffiga glutenfria brödet, den galet goda aprikosmarmeladen, cashewsmöret etc. etc. 😉 Ah. Gott var det! 🙂
Till nästa gång läser vi Lawen Mohtadis Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon. Jag har redan börjat läsa Den dag jag blir fri, trots att det är ca en månad kvar till nästa träff. Det är som väntat en intressant bok. Jag vet oerhört lite om romernas kultur och hur tillvaron för romer i Sverige ser ut och har sett ut under 1900-talet. Nu tar jag in varje ord och känner mig lite mer upplyst. Och ganska bestört. Jag har redan bloggat om att jag gärna skulle vilja läsa Taikons självbiografiska böcker, Katitziböckerna, och nu är jag verkligen ännu mer inspirerad till detta.
Klimatförändringar alltså. Här sitter jag i Västerbotten och hör snarare regnet smattra än ser någon snö falla. Det är ett så sjukt varmt och milt väder här. Det skulle lika gärna kunna vara vår… Men nej, vintern har inte ens börjat. Nåja. Som i så många andra branscher ligger bokbranschen alltid steget före och hos de är det i alla fall vår såhär års. Jag har fått en tjusig vårkatalog från Modernista och en hel del kataloger från andra förlag har jag spanat in digitalt. Jag läste eller hörde någonstans att förlagen ger ut alla tunga namn på hösten för att de ska tajma in bokmässan, julförsäljningen och så vidare. Våren är alltså mer för debutanter och kanske lite smalare litteratur. Det märks. På sätt och vis. Få av mina stora favoritförfattare är i alla fall aktuella just nu i vår. Men ändå. Idag tänkte jag i alla fall blogga om några spännande titlar som finns i vårens utgivning.
En bok från vårens utgivning är Ta itu av Kristina Sandberg. Det här är hennes debutroman från 2003, men efter succén med trilogin om hemmafrun Maj så har förlaget passat på att ge ut Ta itu på nytt. Dags för mig att upptäcka den?
En annan hyllad författare vars böcker man nu passar på att återutge är Lena Andersson. I vår kommer en hel box (vansinnigt snygg!) med hennes äldre titlar i pocket. Kul grej!
Jag ser också fram emot utgivningen av En främmande känsla av Orhan Pamuk. Pamuk! Han har skrivit min favoritbok Oskuldens museum (observera att jag har många favoritböcker… hehe). Trots att jag tycker att Pamuk är en fenomenal berättare så har jag läst förvånansvärt få av hans böcker. Nu i vår kommer i alla fall en ny titel på svenska. Vill läsa!
I vår kommer också nytt från Joyce Carol Oates. Den nya boken heter Det förlorade landskapet och är hennes memoarer. Jag slukar det mesta av Oates och blev kanske lite extra berörd av hennes tidigare mer självbiografiska bok, Änkans bok. Jag ser därför mycket fram emot Det förlorade landskapet.
I vår kommer också en ny roman från Nick Hornby. Jag tyckte hemskt mycket om hans bestseller Om en pojke, men sedan har jag inte läst speciellt mycket av honom. Kanske är det dags att ge honom en till chans? Hans nya bok heter Funny girl och utspelar sig i 60-talets England.
Men det helt klart mest spännande i vårens utgivning är en fortsättning på Kim Thúys fullkomligt makalöst komponerade roman Ru, som handlar om att fly. Uppföljaren heter Vi. Jag kan knappt sitta still när jag tänker på att den snart kommer ut. Jag längtar så efter att få sjunka in i Thúys koncentrerade och poetiska språk och ta del av hennes fascinerande livshistoria.
Trogna läsare bör känna till att jag är extremt förtjust i den amerikansk-nigerianska författaren Chimamanda Ngozi Adichies litteratur. Jag har önskat ett nobelpris till henne… Och en av förra årets absolut starkaste läsupplevelser för min del var faktiskt hennes helt lysande roman Americanah, som handlar om rasism.
Ni förstår kanske lyckan när jag inser att hon nu är aktuell med en helt ny bok på svenska: Alla borde vara feminister. Det är dessutom en bok som handlar om ett ämne som ligger mig mycket varmt om hjärtat: feminism alltså. Jag är sjukt peppad på att läsa denna bok.
Jag gläds också något oerhört åt att Teskedsorden i samarbete med Sveriges Kvinnolobby, FN-förbundet, TCO, LO, Unizon, Gertrud Åström och Albert Bonniers Förlag ger Alla borde vara feminister till samtliga elever i årskurs 2 på gymnasiet. Det kommer också att delas ut en lärarhandledning för att underlätta diskussioner om jämställdhet och feminism. SÅ.SJUKT.BRA.
Boken går också att köpa i Teskedsordens gåvoshop. Då stödjer man också deras arbete för mångfald och tolerans. Jag har redan klickat hem ett ex.
Jag såg att nomineringarna nu är klara till Stora ljudbokspriset. Nu går det alltså att rösta på favoritljudböckerna i kategorierna skönlitteratur, barn & ungdom och deckare & spänning.
I år har har jag inte lyssnat på någon av de nominerade titlarna i skönlitteraturkategorin, men jag har däremot läst flera av titlarna, däribland två riktiga höjdare: Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri och Liv till varje pris av Kristina Sandberg. Jag vet inte om det är riktigt rättvist att rösta på ljudböcker när man inte vet hur uppläsningen är… Men visst håller jag en tumme för Allt jag inte minns (och Liv till varje pris). 😉
I deckarkategorin har jag faktiskt lyssnat på Kvinnan på tåget, som jag tyckte var riktigt bra då, men som jag inte minns alls nu. 😮 Åh, då är det nog ingen superbra bok ändå, eller hur? Jag har också precis lyssnat på Färjan av Mats Strandberg. Jag tänkte faktiskt precis blogga om den. Den får dock definitivt en röst från mig kan jag avslöja redan nu!
