På söndag är det 30 år sedan Olof Palme blev skjuten. Jag var inte ens född när mordet skedde, men Palme är ändå en av få politiker som faktiskt fascinerar och intresserar mig. Vare sig man sympatiserar med hans politik eller inte kan vi nog alla enas om att han verkligen har gjort avtryck i Sverige och i svensk politik. Mordet är såklart helt ofattbart, både att det kunde ske i vårt land och att det fortfarande är ett olöst mysterium.
För några år sedan var vi många som såg Maud Nycanders och Kristina Lindströms dokumentär om Olof Palme. Än idag finns det uppenbarligen ett stort sug efter att få veta mer om vår tidigare statsminister. För den som vill se lite nya sidor så har jag sett att Max Ström helt nyss har gett ut en fin bok med 250 bilder som skildrar Olof Palme och hans liv. En del av dem har tydligen inte publicerats tidigare. Den ser verkligen fin ut. Boken är skriven och sammanställd av Henrik Berggren, historiker och författare, och Jacob Forsell, fotograf.
Palme: Ett liv i bilder av Henrik Berggren och Jacob Forsell
Idag är det torsdag och jag har vandrat bakåt i mitt arkiv. Jag hittade ett gammalt inlägg om Jonas Gardells roman En komikers uppväxt, den första boken i trilogin om Juha. Det är oerhört fina böcker om en uppväxt i ett 70-talets Sverige. Gardell skriver om mobbing, utanförskap, vänskap, tonårsgrubbel och han är oerhört skicklig på att skildra människor med deras tankar och känslor. Jag tycker väldigt mycket om de här böckerna. Har du missat dem – läs!
”Den här boken handlar om Juha Lindström, som ständigt försöker att spela clown i hopp om att få vara med klassens tuffa klick.
Sävbyholm heter stället där han bor och växer upp i 70-talets Sverige. Det är ett ställe som utåt ser både fint och välvårdat ut, med solur i trädgårdarna och välmående människor, men som gömmer mycket under ytan. Människorna gör sitt bästa för att verka lyckliga och välordnade, men de skriker i panik när ingen ser eller hör. Det jobbigast är att försöka överleva skolan, där mobbing och dålig sammanhållning är mångas vardag. [Läs mer här…]”
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: bokrean har inte samma magi nu som när jag var liten. När jag var liten så var bokrean den stunden då jag fyllde hyllorna med nya hästböcker, Peter Pohl-romaner och, så småningom, tjocka Joyce Carol Oates-böcker och klassiker i bokreautgåvor. Jag älskade bokrean. Jag växte upp långt från en stad med bokhandel, men vi åkte alltid in till stan vid den tiden på året för att köpa böcker. Faktaböcker, romaner och barnböcker – allt åkte med. Och flera strålande författarskap har jag kommit i kontakt med genom just bokrean.
Nu har bokrean blivit något helt annat. För det första har jag typ inte tid att läsa och har således cirka 100 olästa böcker hemma (ja, det är sant) och det i sig gör ju att man inte riktigt kan motivera sig själv till att köpa nytt. För det andra får jag ont i magen av att tänka på hur mycket plats böcker tar och hur sorgligt jobbigt det är att flytta med dem.
Jag tänker ofta på prylar. Jag är en sådan som har en relation till mina saker. När jag städade lite på mina förärldrars vind i somras så hittade jag t.ex. en gammal My little pony, som fick ligga kvar i en kartong. Sedan kom jag på att jag vill ha den hemma nuuuuuuuuuu. En annan gång budade jag hem ett gammalt Jägersrosspel för att jag ville ha ett likadant som jag brukade spela hos farmor och farfar när jag var liten. Jag har spelat med spelet en gång och vill helst inte ens plocka fram det när folk vill spela. Jag har flera gånger sagt NEJ! när folk vill prova. Jag vill bara veta att det finns där och ser ut som det spel som jag brukade spela när jag var barn. Jag vill ha mina gamla saker, vill kunna ta upp dem och titta på dem, trots att de inte fyller någon funktion längre. Jag är rädd om mina prylar och jag har tusen minnen kring dem. Jag kan ta fram ett tacky klädplagg ur garderoben och tänka ”åh, den här hade jag ju på mig på den och den och den festen när jag pluggade” och trots att jag då aldrig någonsin skulle få för mig att klä på mig plagget så är det omöjligt att göra sig av med det. En del pratar gärna om hur dofter kan framkalla minnen, men jag kan göra minnesresor av att titta på välbekanta saker och det betyder jättemycket för mig att kunna ha det så.
Samtidigt, kanske just därför faktiskt, tilltalas jag av tanken på att inte ha så mycket grejer. Jag rensar regelbundet bland mina saker och brukar kunna göra mig av med en hel del, trots allt. Men det är ständigt en kamp mellan samlaren och rensaren i mig. En del av mig vill ha exakt alla prylar och minnen, som ett museum hemma. En annan del av mig vill leva compact living med inte en enda överflödig pryl.
Svårt.
Jag kan inte direkt göra mig av med mina gamla minnen och saker som jag är fäst vid. Däremot kan jag styra vad jag plockar in i mitt hem. Det är därför inget större flöde av böcker hemma hos mig. Eller ja, det är inte ett lika stort flöde som det hade kunnat vara.
Men med det sagt kan jag ju erkänna att jag har förbeställt inte mindre än tre böcker från årets bokrea. Jag lagar en hel del (vegetarisk) mat och tycker om att bläddra i kokböcker. Mera vego är en bok som jag har varit extra nyfiken på ett tag och när den nu fanns på rea så kunde jag inte motstå. Dessutom fick Den andra kvinnan av Therese Bohman och Elva sorters ensamhet av Richard Yates åka med. Jag vägde mellan dessa och Glasmannen av Johan Kling, dikter av Yahya Hassan samt Folke och Frida av Frida Åslund (utspelar sig i Umeå). Samlaren i mig ville också klicka hem allt av Bodil Malmsten. Men de har jag ju redan läst såklart, så där lyckades jag sätta stopp. Hehe.
Det finns en hel del fint på bokrean, kan jag tipsa om för den som har råd/möjlighet att shoppa och för den som har färre betänkligheter kring att skaffa sig prylar. 😉 Hela trilogin om Maj finns till bra pris i år, precis som flera av Bodil Malmstens loggböcker. Lena Anderssons hyllade roman Egenmäktigt förfarande finns också till nedsatt pris, precis som Shani BoianjiusDet eviga folket är inte rädda. Jag älskar samtliga böcker som jag räknade upp. Klicka på titlarna om du vill läsa mer om vad tyckte om dem.
Jag har förstått att bokförlaget En bok för alla fyller 40 år i år. Jag vet inte om de kommer att fira det på något särskilt sätt? För mig är EBFA i alla fall nostalgi på hög nivå och jag vill passa på att hylla detta förlag, som har gett mig så mycket.
För er som kanske inte känner till En bok för alla så är det alltså ett bokförlag som mellan åren 1976 och 2007 fick statsbidrag för att ge ut kvalitetslitteratur och för att jobba med läsfrämjande projekt. Förlaget har gett ut nyutgåvor av böcker som redan har publicerats av andra förlag och sedan har de sålt böckerna för en liten peng. Förlaget finns än idag, men med en krympt verksamhet. Nu för tiden verkar det som att de främst ger ut barnböcker och så sysslar de med projekt för läsfrämjande.
När jag växte upp så gick det att prenumerera på En bok för allas böcker och det gick att välja mellan paket med barnböcker, ungdomsböcker eller vuxenböcker. Det var som en liten julafton när paketen kom med överraskningar varje kvartal. Böcker fanns det massor av i mitt hem när jag växte upp. Vi var på biblioteket ofta och jag brukar lägga en stor del av min månadspeng på böcker, särskilt hästböcker (när jag var liten) och diverse pocketböcker (när jag blev äldre), men En bok för allas böcker minns jag med en särskild värme. Jag kan inte minnas att jag någonsin bad en bibliotekarie eller en lärare eller någon annan om hjälp med att hitta böcker att läsa. Det här var också en tid långt innan bokbloggar och podcasts blev vanligt och jag kände just ingen jämnårig som läste böcker. När jag tänker tillbaka så ser jag verkligen att det fyllde en funktion att jag fick En bok för allas urval av böcker. De ledde mig till läsupplevelser som jag garanterat aldrig hade hittat annars.
Merparten av mina böcker finns hos mina föräldrar, där också familjens alla bilderböcker finns. Jag vet inte när jag måste ta ansvar för mina egna prylar… 😮 Men just nu bor många av EBFA-böckerna inte hos mig och jag saknar därför möjlighet att fota mina älsklingar till böcker. Den mest lästa är i alla fall sannolikt Barnens versbok, som jag faktiskt har hemma. Ja, ni ser ju själva hur välläst den är.
Barnens versbok och Barnens ramsbok
Barnens versbok är alltså boken utan framsida. Barnens ramsbok finns också tydligt i minnet, men inte på samma sätt som versboken. Jag tyckte särskilt mycket om Barbro Lindgrens Mitt lilla barn.
Mitt lilla barn ur Barnens versbok
Och såhär 25 år senare är det roligt att notera att jag har använt boken som målarbok också. Här har jag t.ex. målat familjens katt:
Ur Barnens ramsbok
Jag önskar mig en nyutgåva av den här boken. Det vore roligt att ha en hel bok med framsida och allt, en bok som går att bläddra i utan att den faller i bitar.
Och katten… Vad jag saknar honom! <3 Kan knappt kolla på bilder utan att få lite ont i hjärtat faktiskt. Stora, röda katter är ett livsviktigt inslag i ett liv.
Katt <3 <3 <3
Men åter till böckerna. Annars börjar jag kanske gråta sakna röd katt-gråten! En bok för allas antologier är/ var överlag strålande. Vem minns Kärlek och uppror? Den boken har varit många tonåringars älsklingsbok och en inkörsport till poesin… 🙂
Kärlek och uppror en antologi sammanställd av Siv Widerberg och Anna Artén
Bland alla antologier så måste jag också nämna Barnens första bok, som finns hemma hos mina föräldrar, tror jag. Men många av er har den säkert hemma och vet precis vad jag pratar om. Antologierna Barnens första bok, Barnens andra bok och De små barnens bok har sålts i nästan 2 miljoner exemplar(!).
De återutgivna böckerna har också, överlag, varit kanon. Jag uppskattar också förorden, som böckerna brukar innehålla. Det har i många fall varit väldigt givande att få veta mer om författaren och att få ett sammanhang till berättelsen. Jag tycker att man borde kosta på sig förord oftare, faktiskt!
Yes! Förlaget Galago Facebook:ade här om dagen att ett nytt seriealbum av Liv Strömquist kommer ut i höst. Titeln är Uppgång och fall och förlaget skriver:
”Varför tar ingen tag i det globala problemet med extrem rikedom? Varför influeras andliga sökare av österländska rikeläror när de vill vara mindful – när vårt västerländska kapitalistiska system totalt historiskt överlägset när det gäller att leva i nuet? ”Varför kände Chris O’neill omedelbart något alldeles särskilt för prinsessan Madeleine? Varför avskyr Annie Lööf Robin Hood? Liv Strömquists nya bok Uppgång och fall handlar om kapitalism, klass och pengar.”
Det här är den bok som jag ser fram emot mest 2016, känner jag. Jag älskar Strömquists klockrena, roliga och tankeväckande seriealbum. Hennes tidigare böcker har handlat om t.ex. kärlek och feminism. Jag är säker på att hon också har mycket klokt att säga om kapitalism, klass och pengar.
Umeå har sin egen årliga litteraturfestival. Littfest heter den, för er som har missat detta. Jag var på Littfest för några år sedan och tyckte att den var kanonbra! Jag var på många intressanta seminarier, både sådana som jag hade peppat för långt i förväg och sådana som jag bara gled in på för att se vad det var. Allt var bra! Som boknörd var det kanske allra bästa att se författare som Kerstin Ekman och Torgny Lindgren i verkligheten. Man kan bli star struck för mindre!
Förra året skippade jag Littfest. Programmet hade inte jättemycket att erbjuda för oss som bara har möjlighet att gå på seminarier på kvällstid och på helgen. På lördagen hade de ett bantat program och ingenting var speciellt lockande. Jag hade därför ganska sansade/låga förväntningar inför årets programsläpp. Jag misstänkte att Littfest ”som vanligt” skulle lägga alla stora namn på dagtid på torsdagen och/eller fredagen. Men jag hade fel! Många av de grejer som jag verkligen, verkligen ville gå på händer faktiskt på kvällstid på fredagen och på lördagen. Vad sägs om:
En första lektion i poesi – en föreställning av och med Tove Folkesson.
Ett samtal mellan Sara Granér och Johannes Klenell om Granérs senaste album, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera.
”Svenska akademien gästar Littfest”.
”Att återskapa det förflutna” med Lars Lerin och Carola Hansson i samtal med Eva Bonnier.
Det var länge sedan jag var nere i arkivet och rotade, men nu är det ju torsdag och då kan det ju passa med ”throwback thursday”. Idag när jag slumpade fram ett gammalt inlägg så fick jag fram ett tjurigt inlägg om skolbibliotek. Hehe. Slutklämmen lyder:
”Jag är absolut av åsikten att det är mycket bättre med bra bibliotek än många bibliotek. Det kan inte anses vara rimligt att ha bemannade bibblor på hur små skolor som helst. Lärare har ett slitsamt jobb och får en pinsamt låg ersättning och vidare är det inte alla skolor som kan erbjuda särskilt mycket resurser till undervisningen. Man kan fråga sig om skolor ska vara så små och ha så knappa resurser, men det är en helt annan fråga. Nu, när det nu råkar finnas små skolor, är det minsta man kan begära att de får slippa att bränna pengar på bibliotek, som har små utsikter att bli något annat än oinspirerande bokrum där pappersböcker står och samlar damm. Jag tycker att Sverige behöver färre skolbibliotek.”
Upprinnelsen till inlägget var en diskussion som blossat upp kring hur många skolbibliotek i Sverige som var bemannade. Den allmänna uppfattningen var att alla skolor måste ha bemannade skolbibliotek och att alldeles för få levde upp till detta. Min uppfattning var att resurserna förmodligen kunde användas bättre, åtminstone av mindre skolor.
Nu har åren gått och det pratas sällan om skolbibliotek(?). Är det någon som vet hur läget är nu? Måste alla skolor, oavsett storlek, fortfarande bekosta bemannade skolbibliotek? Eller har man taggat ner? Är alla skolbibblor bemannade nu för tiden?
I söndags bokcirklade vi De förklädda flickorna i Kabul. Jag tyckte ju, som jag redan har bloggat om, att det var en helt otroligt bra bok. Den tar upp spännande livsöden, intressant historia och berättar om hur Afghanistan ser ut idag. Hos mig väckte den många tankar kring könsroller, genus och kvinnors värde i Afghanistan. Det var dock inte så många av mina bokcirkelkamrater som hade läst ut den och det fanns kanske inte så mycket att diskutera heller. Och så blir det ju ibland! Men bokcirkelträff är alltid trevligt oavsett. 🙂
Nästa gång läser vi Harper LeesDödssynden, som jag läste för massor av år sedan och inte kommer ihåg ett spår av. Eller jo, lite kommer jag väl ihåg, men be mig inte att redogöra för några detaljer. Det är ju en mycket älskad modern klassiker och jag vet att många håller den för en av de bästa böcker som de läst. Jag vet inte om jag kanske läste den vid fel tidpunkt i livet och om det var därför som den inte tog mig med storm. Det är i alla fall ett faktum att den inte lever kvar och när jag tänker på den så känns det som en typisk ”3 av 5” för mig. Nu står jag ju hur som helst inför valet att antingen läsa om boken på ett seriöst sätt eller att skumma den. Chansningen med att läsa om är ju att jag har en bra aning om att jag bara kommer att tycka att boken är lite sådär medelbra… Åh. Beslutsångest. Det tar alltid emot för mig att läsa om böcker, för jag har så många outlästa böcker som väntar.
Idag är det Alla hjärtans dag. Kanske är det en dag du firar, eller också är det inte det. För egen del blev jag firad igår med sushi-frukost och en morgontidning från min födelsedag 1987. Det var roligt. Tidningsbudet i mitt kvarter brukar ta sovmorgon på söndagar, så jag har bara fått min DN en söndag i år. Nu var det förvisso lördag igår, så jag fick ju faktiskt min DN också, men det var ändå extremt roligt att få en morgontidning i present. 🙂
Västerbottens-Kuriren 1987-01-22
Bland annat gick det att läsa dagens horoskop, vilket för min del berättade följande:
”Dina intressen i internationella frågor växer sig starkare. Din närvaro gör sig påmind i arbetet nu. Behåll dina planer för dig själv.”
Okej?!
Nåja. Idag hade jag tänkt tipsa om böcker om kärlek. Jag är inte så inne på det här med romance. Jag tycker att det lätt blir lite töntigt med romance. Kärlek är såklart fantastiskt och allt sådant, men när det blir för Hollywood:aktigt så känner jag inte att jag kan relatera. Jag har skrivit ett långt inlägg om mina tankar kring kärleksböcker, så jag tänker inte upprepa mig. Låt oss bara konstatera att jag har svårt för att tipsa om romance eftersom jag helt enkelt inte har utforskat genren speciellt mycket. Här är mina tips i alla fall:
Kärlek och sorg går hand i hand på ett sätt. Det enda vi vet om livet är ju faktiskt att vi en dag ska dö (förlåt för klyschan, men det är ju sant) och det allra mest fruktansvärda är såklart att förlora någon vi älskar. Ingen kan skriva om sorg som Bodil Malmsten. Hennes dikt Det här är hjärtat är en vacker, sorglig och precis skildring av att mista en älskad. Det märks att den är skriven av någon som själv har upplevt en förlust.
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten
Mycket ingående och analyserande kärleksskildringar är Lena Anderssons böcker om Ester Nilsson: Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar. Det är inte lycklig Hollywoodkärlek det handlar om utan tragikomiska skildringar av vad det kan innebära att vara olyckligt kär. Oerhört insiktsfullt berättat!
Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar av Lena Andersson
En klassisk kärleksskildring, som inte heller är speciellt lycklig, är Arvids och Lydias berättelse i Den allvarsamma leken. Det unga paret har en romans, men skiljs åt och gifter sig inte med varandra. En dag korsas deras vägar på nytt och tillvaron rubbas. Det är precist och vackert berättat, som om det vore skrivet idag och inte för 100 år sedan. Hjalmar Söderberg är författaren.
Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg
Kärlek kan driva folk till galenskap. Det är vad som händer i Selma Lagerlöfs klassiker Kejsarn av Portugallien, där bokens huvudperson sörjer sin älskade dotter, som har flyttat till stan och hamnat i olycka. Som en slags försvarsmekanism börjar han leva efter drömmen att hans dotter har förvandlats till kejsarinna. Hela bygden spelar med. En oerhört vacker bok!
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
För att inte helt ignorera lycklig kärlek, så måste jag också tipsa om böckerna om Don och Rosie: Projekt Rosie och Rosieeffekten, som handlar om Don, en man med utpräglade autistiska drag, som vill träffa någon att dela livet med. Mot alla odds träffar han Rosie. Det är inte helt problemfritt eller enkelt, men böckerna är feel good och det är fint att få följa Don och ta del av hans speciella sätt att se på världen.
Rosieeffekten av Graeme SimsionProjekt Rosie av Graeme Simsion
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
