Kategori:

  • Fina framsidor: Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid

    Fina framsidor: Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid

    Jag har redan bloggat om Annie John och Se nu då av Jamaica Kincaid. Eller rättare sagt: jag har uppmärksammat hur fruktansvärt snygga dessa böcker är! För läst dem har jag tyvärr inte.

    Det verkar som att Kincaids böcker över lag är supersnygga i bokförlaget Tranans tappning. Jag menar, hur fin är inte Min mors självbiografi? Jag älskar guld och jag älskar det här stilistiska och enkla.

    Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid
    Min mors självbiografi av Jamaica Kincaid

    Det skrevs så fint om den i DN för några veckor sedan att jag blev väldigt sugen på att läsa också. Ska nog ge Kincaid ett försök snart. 🙂

  • Inbundna böcker… Och att resa #tbt

    Idag är det torsdag och det var ganska länge sedan jag hade ”throwback thursday” och rotade fram något ur arkivet. Vad har jag gjort den 11:e augusti tidigare år egentligen? Ja, 2014 skrev jag i alla fall ett positivt inlägg om inbundna böcker. Jag har främst lagt fram fördelar med typ e-böcker i min blogg, men den här dagen 2014 läste jag en tegelsten av Joyce Carol Oates och hade precis läst ut De obotliga optimisternas klubb, som också är rejält tjock.

    Nu har jag sommarens semester bakom mig och jag känner att jag måste följa upp det här inlägget… Jag släpade med mig inte mindre än 3 inbundna böcker (+ en läsplatta, faktiskt) när jag åkte iväg på en liten semestertripp. Jag läste ur 2 av dem, så det var inte en helt orimlig packning. Men alltså: jösses vad mycket väskor och påsar jag hade med mig på tåget hem sedan. Jag hade två blytunga väskor och en rejäl handväska. Jag kände mig som en idiot. Jag försökte handla lite grejer på en mataffär innan avresan och kunde inte ens hålla i en kundkorg. Jag tappade ut grejer över hela affären, kändes det som. Jag vill aldrig mer resa med så mycket grejer.

    Nu var ju inte väskorna proppade med inbundna böcker och en massa tegelstenar, men de utgjorde en inte obetydlig del av packningen.

    Nästa gång jag är ute och reser ska jag ha med mig 1) enbart läsplatta 2) yttepyttefå kläder 3) inga extra par skor.

    Men ja, bortsett från det här med vikten och utrymmet som inbundna böcker upptar i en packning så finns det såklart massor med fördelar med inbundet. De är ju oerhört mycket lyxigare än pocket t.ex. Och härligare och med mer känsla än e-böcker!

    Strändernas svall av Eyvind Johnson och Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Min semesterläsning

    Här hittar du mitt inlägg från 2014, förresten.

  • 5 oväntat bra böcker

    Det är inte alla gånger jag har skyhöga förväntningar på en bok. Jag försöker verkligen att inte ha så mycket förutfattade meningar och förväntningar åt något håll, för jag tycker att det oftast bara leder till att man blir besviken. Men det är verkligen svårt att börja läsa en bok med ett helt öppet sinne. Ofta har jag för höga förväntningar och blir besviken. Ibland händer det motsatta: jag har rätt låga förväntningar och blir positivt överraskad. Idag tänkte jag lista några oväntat bra böcker.

    Stora små lögner är en positiv överraskning från året. Boken är skriven av Liane Moriarty, som också har skrivit feelgoodberättelsen och bestsellern Öppnas i händelse av min död. Visst gillade jag Öppnas i händelse av min död, men jag blev inte direkt golvad. Därför blev jag överraskad att Stora små lögner var så bra och att den är så mörk och sorglig mitt i all feelgood och kärlek och vänskap. I den här boken ryms både mobbing och kvinna som blir misshandlad av sin man.

    Stora små lögner av Liane Moriarty
    Stora små lögner av Liane Moriarty

    Att komma hem ska vara en schlager läste jag för en massa år sedan. Jag kände inte till något speciellt om vare sig boken eller författaren, Per Hagman. När jag började läsa hade jag svårt att komma in i den. Det kändes som poesi och först tyckte jag att det kändes lite sökt och tillgjort. Sedan lossnade det och ut vecklade sig en oerhört gripande och fin berättelse om att försöka hitta ett sammanhang att kalla för ett hem. Åh, vilken ensamhet och ångest som ryms inom de här pärmarna! Jag tycker att det är en helt otrolig bok. Och jag älskar språket.

    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

    Det är något som inte stämmer är en av mina favoriter från förra året. Jag älskar Martina Haags humoristiska böcker och krönikesamlingar, men jag kände mig faktiskt lite orolig inför läsningen av hennes ”skilsmässobok”. Skulle hon lyckas skriva om något så ångestfylld som en smärtsam separation? Ja. Haags bok är briljant i all sin enkelhet. Boken är både välskriven och läsvärd. Och berörande.

    Det är något som inte stämmer av Martina Haag
    Det är något som inte stämmer av Martina Haag

    Överraskningar kommer ofta genom bokcirkeln, för det är där jag oftast kommer i kontakt med böcker som jag inte vet så mycket om på förhand. Kalmars jägarinnor är en av de finaste guldkornen. Det är en helt otroligt fin och poetisk bok om ett tjejgäng på 90-talet och deras utanförskap som blir deras gemenskap. Och om Kalmar, som är alldeles för litet för dem.

    Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
    Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

    Slutligen måste jag säga att Magikerna var en positiv överraskning. Boken är första delen i en fantasyserie som ibland beskrivs som en ”vuxen Harry Potter”. I serien skojar författaren med andra, mer kända fantasyverk och strösslar friskt med referenser till till exempel Harry Potter och Narnia. Jag har nästan inte läst någon positiv recension om Magikerna, utan de allra flesta har som bäst tyckt att den är ”okej”, men knappast mer än så. Men jag gillade verkligen Magikerna! Jag tyckte även att den var sjukt rolig och jag skrattade typ högt emellanåt. På riktigt!

    Magikerna av Lev Grossman
    Magikerna av Lev Grossman

    Ja, det var 5 positiva överraskningar. Jag inser nu när jag skriver det här inlägget att jag har många, många fler exempel på sådana här böcker, så jag får nog följa upp med fler inlägg på samma tema!

  • Är bloggen död? Blogg vs. Instagram

    Är bloggen död? Blogg vs. Instagram

    Nu har jag haft Instagram i cirkus 1,5 år och har bloggat sedan långt innan ordet blogg uppfanns. Jag har redan skrivit lite om hur jag började blogga. Men idag tänkte jag skriva lite om blogg vs. sociala medier. I våras blev jag intervjuad av lokaltidningen Folkbladet och en fråga som jag fick var om jag upplever att bloggen ”är död” och att alla håller på med Instagram istället.

    Bokblomma på Instagram
    Bokblomma på Instagram

    Svaret på den frågan är nog både ja och nej, tänker jag. Det finns en viss kategori människor som har testat det här med bloggande och som inte har fastnat, kanske för att det visade sig ta mer tid än vad hen hade trott, kanske för att ämnena att blogga om började ta slut, kanske att hen tappade lusten. De människorna hänger säkert på Instagram idag och många av dem har säkert väldigt många följare. På Instagram är det möjligt att snabbt posta inlägg och man behöver inte planera eller fundera så mycket (många driver förstås sina Instagramkonton på ett väldigt seriöst sätt och lägger ner oerhört mycket tid på att arrangera och fotografera, men alla gör ju inte det). Instagram (och till viss del Facebook) är på många sätt ett bättre ställe att hänga på om man vill dela med sig lite av sin vardag. Jag vet inte om någon har räknat på det, men jag tror absolut att antalet personliga bloggar har minskat i takt med att Instagram har växt.

    Men att bokblogga är faktiskt något annat. Visst lägger jag upp boktips och instagrammar om det jag läser, men det är inte samma sak som att blogga. På bloggen fokuserar jag på texten. Inte för att mina inlägg är skrivna med någon större konstnärlig ambition. Hehe. Men jag finner det svårt att sammanfatta en hel bok och vad jag tyckte om den i några meningar, som man kanske behöver göra på Instagram. Då skriver jag hellre ett helt inlägg. Mycket av det jag delar med mig av på bloggen har heller inget speciellt ”bäst före”-datum. Det finns många som hittar till gamla inlägg i arkivet och uppenbarligen får ut någonting av dem. Inlägg om gamla klassiker och mina inlägg där jag jämför olika appar för ljudböcker är exempel på inlägg som många läser trots att jag skrev dem för år eller månader sedan. På Instagram hade de försvunnit ”för evigt” i flödet. Bloggen ger möjlighet att bygga upp en annan struktur och det tycker jag kan vara en fördel när jag skriver om böcker.

    Så nä, jag tycker inte att bokbloggen är död. Som besökare skulle jag inte i första hand gå in på Instagram för att hitta boktips eller läsa om böcker eller författare. Då går jag hellre in på bloggar. Instagram fyller en annan funktion för mig. Instagramkonton med tema böcker ger mig mer slumpartad inspiration. Jag scrollar förbi bilder, men ska jag vara ärlig så ägnar jag ingen jättelång stund åt att läsa. Jag skulle aldrig läsa en hel ”bokrecension” på Instagram. Faktiskt.

    En grej existerar dock inte längre på bloggar. Och det är kommentarsfältet. Visst har jag en del besökare som kommenterar, men det rör sig inte om många personer per vecka. Det är på Instagram, Facebook och Twitter som jag verkligen märker att det finns folk som läser det jag skriver. Det är där samtalet pågår. Och jag kan förstå det. Orka gå in på en blogg, ange sitt namn och e-post etc. och sedan komma ihåg att gå tillbaka och kolla om någon kanske har svarat! Det funkar inte så längre. Det är nog också en ytterligare aspekt till att många har gett upp sina (personliga) bloggar. Det är ju roligare att skriva om man märker att någon läser (fakiskt). Och bloggar kommer ju sällan med ett vettigt kommentarsfält eller en gillaknapp.

    Det är främst för samtalet som min blogg också finns på Instagram, Facebook och Twitter. Nu finns det väl just inget material på någon av de kanalerna som inte också finns på bloggen, för jag är så lat att jag mest länkar till bloggen på sociala medier. 😮 Men i alla fall.

    Jag ser i alla fall inte det som att bloggen är död, men jag ser att det är ett forum som är något annat än vad det var för några år sedan.

    Vad tycker du? Är bloggen död?

  • Tove Janssons böcker om Mumin på Spotify

    Tove Janssons böcker om Mumin på Spotify

    Visste ni att det finns ljudböcker på Spotify? De är inte många, men det finns faktiskt en del titlar. Framför allt det finns det böcker på engelska, men det finns också några svenska böcker. Som jag bloggade om redan för typ fyra år sedan så finns det t.ex. ett antal noveller från förlaget Novellix på Spotify. Både Novellixböckerna och andra ljudböcker hittas enklast om du klickar på ”Tal” under ”Genrer och teman”.

    Här om veckan såg jag också på någon blogg (minns inte vilken längre!) att Tove Janssons Muminböcker också finns på Spotify. De har säkert funnits där längre, men de hittas inte under ”Tal” och de har därför gått mig förbi. Jag har läst några böcker av Jansson, bland annat Sommarboken, men Muminböckerna har till stor del jag olästa. Jag har tänkt många gånger att jag ska läsa dem. Varför inte lyssna känner jag nu! 🙂

    Här finns Muminböckerna på Spotify.

    Tove Janssons böcker på Spotify
    Tove Janssons böcker på Spotify
  • Hästböcker på 90-talet

    Hästböcker på 90-talet

    På 90-talet hade jag min mest intensiva hästperiod och också en period när jag läste mycket hästböcker. I påskas gjorde jag en rensning bland mina gamla prylar på vinden och det var verkligen slående hur mycket mitt liv kretsade kring hästar: almanackor, affischer, teckningar, berättelser, utklipp från tidningar… Jag hittade hur mycket som helst med anknytningar till hästar. Böcker saknades såklart inte heller. Hästböckerna upptar flera hyllplan hemma hos mina föräldrar (med dubbla rader dessutom!). Hehe.

    Känner ni igen de här?

    Amandaböckerna var pedagogiska böcker, faktiskt lite som faktaböcker, men med Amanda i huvudrollen. Det här är den första boken, där hon börjar på ridskolan. I senare böcker lär hon sig mer och mer och därmed får läsaren också lära sig mer och mer.

    Kort galopp, Amanda! av Ulla Ståhlberg
    Kort galopp, Amanda! av Ulla Ståhlberg

    Hästbokgenren rymmer också en del klassiker, vill jag påstå. Black beauty är kanske den främsta. Det är en tidig bok som debatterar djurrätt. I den får läsaren följa Black beauty, som börjar på topp som en fin häst, men blir utsliten, plågad och hamnar hos allt sämre ägare.

    Black beauty av Anna Sewell
    Black beauty av Anna Sewell

    Lite mer moderna klassiker är Britta och Silver-böckerna av Lisbeth Pahnke. De kom nog i nyutgåva på 90-talet, för jag köpte på mig flera titlar och också en hel del andra äldre hästböcker.

    Britta och Silver av Lisbeth Pahnke
    Britta och Silver av Lisbeth Pahnke

    En stor favorit i samma serie är Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman. Hon har rätt många hästböcker i sin bibliografi. Andra kanske har läst Önskas köpa: Litet sto?

    Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman
    Drömmen om en ponny av Nan Inger Östman

    Jag älskade även K.M. Peytons hästböcker. Hon har skrivit massor, men Svalanböckerna tyckte jag nog bäst om!

    Svalanböckerna av K.M. Peyton
    Svalanböckerna av K.M. Peyton

    Windy är en annan hästbokklassiker som jag testade, men den var nog lite daterad redan då. Jag tyckte mest att den var seg?

    Windy av Elyne Mitchell
    Windy av Elyne Mitchell

    Jag läste även en hel del äldre hästböcker som jag hittade på biblioteket. Follyfoot var en favorit. På Follyfoot tar man om hand om övergivna och vanvårdade hästar. En viktig källa till hästböcker var annars bokklubbar. Mina absoluta favoriter i genren var böckerna om Stallkompisarna Susan, Carole och Lisa och deras Sadelklubben. Jag ville nog bra gärna vara en medlem i den klubben… 🙂

    Stallkompisar av Bonnie Bryant
    Stallkompisar av Bonnie Bryant

    Jag har alla böcker i serien utom 2 (som drogs tillbaka och inte gick att köpa från bokklubben?!).

    Stallkompisar
    Stallkompisar av Bonnie Bryant

    De lånade jag istället på biblioteket för några år sedan. 😉

    Stallkompisar och Follyfoot
    Stallkompisar (Sadelklubben ställer upp och Till häst i New York) av Bonnie Bryant och Follyfoot av Monica Hughes

    Men självklart var det Pollux hästbokklubb som försåg med mig med hästböcker i en strid ström. Jag har hur många som helst. Av varierande kvalitet. 🙂 Men mestadels bra, såklart. Mest eftertraktade på min tid var böckerna i Fullblod-serien, som alltså handlar om ett galoppstall och följer några jockeys och deras champions (jag tror till och med att en av hästarna hette just Champion?). Ah. Pollux!

    Fullblod
    Fullblod av Joanna Campbell

    Vad läste du för hästböcker?

  • Min dator är tillbaka!

    Min dator är tillbaka!

    Min dator är tillbaka! Ingen har hunnit märka att jag varit borta. Hehe. Jag förinställer i allmänhet alla inlägg och i stunder när jag har inspiration och tid så kan jag författa en hel drös. Under några regniga dagar och under några tågresor under semestern så tillkom rätt många inlägg faktiskt. Så här har det inte ekat tomt.

    Jag har inte blivit direkt stressad över att vara utan dator. Jag trodde att jag skulle bli det, men datorhaveriet sammanföll med högtryck och extremvärme. Jag har därför spenderat tid med att cykla omkring, bada och hänga på uteservering. Även om jag hade haft en dator så hade jag inte spenderat någon större tid vid den den senaste tiden.

    Vy från min cykeltur här om dagen
    Vy från min cykeltur här om dagen

    En grej som jag inte har gjort under mina datorfria veckor är att läsa mycket. Hehe. Jag är SÅ dålig på att läsa regelbundet och längre stunder. Det kanske man inte kan tro, men så är det! Jag sitter i princip aldrig ner och läser under dagen. I bästa fall läser jag någon kvart innan jag släcker läslampan för kvällen och försöker att somna.

    Men jag är glad att min dator är tillbaka nu. 🙂 För man kan nog inte räkna med att badvädret håller i sig för evigt liksom. Och inom en snar framtid kommer jag nog vilja sitta och blogga igen.

  • Män förklarar saker och Det är natten: finns det någon koppling?

    Män förklarar saker och Det är natten: finns det någon koppling?

    Som jag redan har bloggat om i ett antal inlägg så väntar många intressanta böcker i höst. En av de som är aktuella med nytt är Karolina Ramqvist, som i höst är aktuell med essän Det är natten.

    När jag såg boken så tänkte jag direkt att den är del i en serie eller utgiven av ett förlag som av någon anledning kör samma formgivning till alla sina böcker. Boken har ju nämligen några likheter med Rebecca Solnits essä Män förklarar saker för mig.

    Det är natten av Karolina Ramqvist
    Det är natten av Karolina Ramqvist
    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit

    Men nja? Ramqvists bok ges ut av Norstedts och Solnits bok ges ut i Sverige av Daidalos förlag. Men det kan ju inte vara en slump att framsidorna är såhär förvillande lika? Snälla, förklara! Jag vill veta!

    Förresten. Män förklarar saker för mig finns i min hylla. Förr eller senare ska jag läsa den. 🙂 Den verkar vara intressant!

    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
    Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit
  • 5 böcker som jag läste för 5 år sedan

    5 böcker som jag läste för 5 år sedan

    En trevlig grej med att vara bokbloggare är att man (förmodligen) har full koll på alla lästa böcker. Har man ingen bokblogg kan man naturligtvis uppnå samma sak med t.ex. en läsdagbok. Hur som helst: idag tänkte jag spana in vad jag läste för 5 år sedan och plocka ut 5 guldkorn.

    2011 var faktiskt ett år då jag läste förvånansvärt många bra böcker. Jag har redan konstaterat det någon annan gång, slår det mig nu. Bäst av alla var i alla fall min favoritbok Oskuldens museum, som är en mångbottnad bok om Turkiet, galenskap, kärlek och att välja sitt eget liv. Den träffade precis rätt i den livssituation jag var i då. Att läsa den var som att få en klapp på axeln. 🙂

    Oskuldens museum av Orhan Pamuk
    Oskuldens museum av Orhan Pamuk

    2011 läste jag också Susanna Alakoskis kanske bästa roman: Håpas du trifs bra i fengelset. Alakoski tar ofta chansen att diskutera klass och utanförskap och det gör hon även i denna bok, som kretsar kring socialarbetaren Anni, som är anhörig till den kriminelle strulputten Sami. Bokens titel är vad ett barn skriver till en anhörig i fängelset. Åh, vad hemskt!!

    Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski
    Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski

    2011 var också året då Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg var aktuella med första delen i Engelsforstrilogin (Cirkeln). Jag läste den på lösblad och hade inga särskilda förväntningar när jag började, men jag sögs in direkt! Det är riktigt bra fantasy och böckerna vinner på den spännande twisten att de utspelar sig i en svensk bruksort och följer väldigt igenkännbara tonåringar.

    Engelsforstrilogin
    Engelsforstrilogin

    Senare det året började jag läsa Att komma hem ska vara en schlager. Först hade jag svårt att komma in i den. Varför var den skriven så pretentiöst poetiskt? Sedan drogs jag in i det. Det är en helt krossande bra roman, faktiskt. Förpackat i ett poetiskt språk berättar Per Hagman om vad det kan innebära att resa överallt i jakt på någonstans att höra hemma. Jag älskar den här boken. Den berörde mig djupt. Kanske för att jag kände igen mig så väl i somliga saker och jag förstod hur nära författaren den här berättelsen måste ligga. Den känns äkta. Och språket!

    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman
    Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

    Jag hade lätt kunnat räkna upp ytterligare kanske 10 fantastiska böcker från 2011, men om jag måste hålla mig till 5 så plockar jag ändå ut Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari. Det är en rolig, störande, rörande och tankeväckande bok om rasism. Lyssna på den som ljudbok!

    Kan du säga schibbolet av Marjaneh Bakhtiari
    Kan du säga schibbolet av Marjaneh Bakhtiari