Få författare i Sverige är så omhuldade som Karl Ove Knausgård. Kulturtanter i alla åldrar och av alla kön älskar denne man. Han har till och med själv skämtat om att han skulle kunna skriva om att skita och folk skulle läsa det (sedan skrev han en text om just det). Själv läste jag tidigare i år den första delen i hans mastodontverk Min kamp. Den värsta uppståndelsen kring denne man och kring Min kamp hade vid det laget ebbat ut för länge sedan och det var svårt för mig att riktigt ryckas med. Visst, Min kamp är bra och välskriven, men jag känner inte att jag orkar läsa flera tusen sidor till (hela Min kamp är på över 4000 sidor).
När jag såg att Knausgård i höst är aktuell med en ny roman på svenska, Om vintern, så triggade det faktiskt inte igång något större sug. 😉 Men sedan såg jag att den inte bara innehåller texter av Knausgård – den innehåller också illustrationer av Lars Lerin. Jag älskar Lerins akvareller! Helst ska man naturligtvis betrakta konst i allmänhet på plats, men i brist på Lerinutställningar i den närmsta närheten så kan jag varmt rekommendera hans böcker, t.ex. Naturlära eller Axels tid.
Om vintern av Karl Ove Knausgård med bilder av Lars Lerin
Och Om vintern? Ja, den känns faktiskt riktigt lockande nu! Det blir kanske ett bibliotekslån så småningom. 😉
Jag tycker om korta romaner: koncentrerade, tighta berättelser. Tegelstenar och ”normaltjocka” böcker har också sin charm, men om tegelstenar är en trevlig eau de cologne så kan böcker med ett lite mindre sidantal i bästa fall bli som ren parfymessens. Det blir lite mer när en författare lyckas koka ner både både miljöer, känsla och en story till en berättelse som sträcker ut sig på något hundratal sidor. Idag tänkte jag blogga om några av mina favoriter i ”genren”.
En självklar favorit är Jonas Hassen KhemirisJag ringer mina bröder. Khemiri är en författare som inte är rädd för att experimentera med form och språk i sina berättelser. Det skulle kunna falla platt, men det gör inte det. Jag ringer mina bröder kom lite som en reaktion efter det att Sverige fått sin första självmordsbombare. På 125 sidor skriver Khemiri om rasism och om att bli misstänkliggjord bara genom att finnas till.
Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri
Patrick Modiano är en författare som jag vill läsa mer av. Och som tur är har jag två romaner som står i hyllan och väntar! Modiano belönades med Nobelpriset i litteratur 2014. Det behöver i och för sig inte betyda att böckerna är läsvärda för en större krets 😮 , men jag gillar verkligen Lilla smycket, som är den av hans böcker som jag har hunnit med hittills. Boken handlar om en ung kvinna vars mamma har varit försvunnen i många år. När hon plötsligt ser sin mamma i tunnelbanan väcks minnen till liv. Även Lilla smycket är på behändiga 125 sidor.
Lilla smycket av Patrick Modiano
En annan strålande roman om en mor-dotter-relation är Lizzie DoronsVarför kom du inte före kriget? som handlar om en uppväxt i Israel med en ensamstående mamma. Det finns många helt hjärtskärande scener i denna lilla pärla, inte minst de som berör den rotlöshet som drabbar den som förlorar sin släkt, sina rötter. Samtidigt är den också rolig. Det krävs uppfinningsrikedom för att mamman ska få tillvaron att fungera och det blir många gånger rätt dråpligt faktiskt. 135 sidor är den på.
Varför kom du inte före kriget av Lizzie Doron
En annan kort bok som jag verkligen gillar är God jul av Jonas Karlsson. Ljudboken går att lyssna igenom på omkring 3 h. Gör det! Det är en rolig och knäpp berättelse om ett kommunkontor där man med minsta möjliga budget vill skapa lite julstämning. Det väcker oanade konsekvenser och rör upp förvånansvärt mycket känslor. För den som någon gång har jobbat på ”kontor” eller någon annan större arbetsplats finns det förmodligen en del igenkänning i den här boken, tragiskt nog. Hehe.
För några veckor sedan var jag på bio och såg Pernilla Augusts filmatisering av Hjalmar Söderberg-klassikern Den allvarsamma leken. Jag är med i Bioklubben och kan därför gå på förhandsvisningar emellanåt. Nu har dock filmen haft premiär på riktigt och går för fullt på biograferna, så nu kanske det passar att blogga om den också!
För mina läsare är det kanske ingen hemlighet att jag älskar Hjalmar Söderbergs romaner, inte minst språket i dem, som är något alldeles extra. Det finns en exakthet i Söderbergs språk som få andra kan komma i närheten av. Kanske just därför bor det väldigt mycket känslor i hans texter. Den allvarsamma leken är en av mina favoritböcker; Söderberg lyckas mejsla fram något förvånansvärt nyskapande i sin berättelse om Arvid & Lydia och deras komplicerade kärlekshistoria.
Hur var filmen då? Jo, klart sevärd, tycker jag! Det är fint filmat och komponerat och såväl Sverrir Gudnason (Arvid) som Karin Franz-Körlof (Lydia) spelar himla bra. Jag tycker särskilt att Gudnason gör en övertygande och intressant tolkning av Arvid och hur han slits mellan sitt trygga, stabila förhållande och passionen, som är på väg att rasera allt. Jag tror minsann att Gudnason är på väg att bli en ny favoritskådespelare för mig. Så ja, jag tycker att Den allvarsamma leken är en riktigt bra film. Den lyckades beröra mig. För den som tycker om (långsamma) dramafilmer är Den allvarsamma leken höstens film, tycker jag.
Men en grej… Hur fritt är boken tolkad i filmen egentligen?Eller hur dåligt minne har jag? Jag minns då inte mycket från boken! Hela filmen satt jag dessutom och funderade så smått på hur slutscenen skulle göra sig på bioduken – och så slutar filmen helt annorlunda mot vad jag mindes att boken gjorde! Dags att läsa om, tror jag… Det var trots allt typ 15 år sedan jag läste den där boken, som jag har så positiva minnen kring.
Okej, sommar och semester är härligt, men hösten är verkligen inte av ondo om ni frågar mig. Jag har alltid haft höst som favoritårstid. När jag var liten så tyckte jag att det var kul att börja skolan igen (ja, jag var en sådan unge) och som student så var det också lite av en nystart varje år. Man kom tillbaka från sommarjobb eller vad man nu hade ägnat sommaren åt och återsåg sina vänner (och lärde känna nya ansikten). Kurserna började igen, även kvällskurser och sådant, för jag sysslar ju med dans på min fritid. Hösten brukar alltid vara full med roliga grejer. Och så får man plocka fram sina fina kappor och grejer (som man kan använda i några vecka när man är umebo; för snart måste dunjackan fram 😉 ). Så ja, jag är glad att hösten är här!
På bokfronten finns det också mycket att se fram emot på hösten. Det är är nu författarsamtal etc. brukar dra igång igen och för den som har vägarna förbi Göteborg och kan avvara typ 3000 kr till ett seminariekort så kanske Bokmässan är årets grej. På hösten kommer det oftast ut en hel drös med böcker från etablerade författare som sedan kanske har chans att belönas med priser i stil med Augustpriset. I år kommer det ut så mycket att jag har fått dela upp höstens böcker i tre inlägg (1, 2, 3). Mycket läsning blir det! Hoppas jag!
Ja, och så börjar ju poddar sända lite mer regelbundet, däribland bokpoddar. Och för den delen litteratur-TV. Har ni sett något avsnitt från Babel, som har dragit igång igen? Eller lyssnat på Lundströms bokradio? Det har inte jag. 😉 Men man kan ju lyssna och kolla ikapp senare.
I Sverige finns det enormt många som drömmer om att få ge ut en bok. Några få tar sig igenom nålsögat och blir antagna av ett förlag; de större förlagen ger några enstaka debutanter chansen varje år. En del som blir refuserade tar tag i saken på egen hand och ger ut boken själva. Det finns en del solskenshistorier när det gäller egenutgivning. Många känner säkert till att porrsuccén Femtio nyanser av honom gavs ut som egenutgivning till en början. Idag har böckerna, efter vad jag har hört, sålt bättre än Harry Potter(!). En annan succé är bilderboken Kaninen som så gärna ville somna som författaren Carl-Johan Forssén Ehrlin har gett ut på eget förlag. Boken är uppbyggd kring någon psykologisk teori om sömn och ska alltså få små barn att somna. Den säljer som smör och lånas ut tokigt mycket från biblioteken, har jag förstått.
Fast om jag ska låta fördomarna flöda fritt så är det väl lite så att egenutgivna böcker många gånger är kassa. Det finns liksom en anledning till att förlagen inte har nappat. Och den där författaren som har bestämt sig för att köra sitt eget race har troligast inte samma grupp av människor runt sig som kan coacha och hjälpa till att redigera boken till att bli en riktigt bra bok. Redaktörer och lektörer gör ett stort jobb och ett inskickat manus är ju inte på något sätt klar när det landar hos förlaget för en första genomläsning. Det är bara så.
Som bokbloggare får jag inte sällan erbjudanden om att läsa egenutgivna böcker. Jag tackar nästan alltid nej, av den anledningen att jag inte har tid att läsa böcker på beställning. De gånger jag ändå har tackat ja, så är det som jag redan har skrivit: de här böckerna är inte nödvändigtvis speciellt bra. Tyvärr! En del är helt okej, några få är direkt usla, och sedan finns det faktiskt några som är riktigt bra. Idag bloggar jag om några guldkorn som hör till den sista kategorin!
En bok som har lärt mig väldigt mycket om vad det kan innebära att leva med en ryggskada är boken Invalido där Christian Wass berättar om hur han skadar nacken vid en dykolycka när han precis har tagit studenten. Livet tar en helt ny vändning och boken berättar om de svårigheter han möter, de sorger han upplever och också hur han lyckas få allt det som han kanske trodde att han hade förlorat när han först insåg att han blivit förlamad. För mig, som inte känner någon ryggskadad så lärde den här boken mig väldigt mycket. En riktigt bra, berörande och upplysande bok, tycker jag.
Invalido av Christian Wass
En annan egenutgiven biografi som jag verkligen tyckte var kanonbra och upplysande är En människa föddes i Moskva. I den berättar Tanja Dianova om sin uppväxt i Moskva och hur samhället förändras när man skiftar över från kommunismen till marknadsekonomi. Boken lärde mig väldigt mycket om rysk kultur och de svårigheter som marknadsekonomin förde med sig. Jag tänker ofta på den här boken!
Jag ber om ursäkt på förhand för det här inlägget. Människor är olika och det någon tycker är underhållande, intressant eller allmänt kul att fördriva tiden med kan någon annan tycka är helt obegripligt. Själv började jag nästan rysa när jag fick ett nyhetsbrev om Storytels satsning ”Storytel Originals” och deras nya bok Tick tack, som ingår i konceptet. Tillägg: nyhetsbrevet kom alltså från författaren själv och inte förlaget.Observera att jag inte har lyssnat på boken; det är mycket möjligt att den är helt bländande, men det har jag ingen lust att undersöka efter att ha läst första stycket i nyhetsbrevet:
”Storytel Originals har börjat med ett nytt format där man som författare skriver direkt för just ljudbok. Tänk dig ett mellanting mellan traditionell bok och en film. Högre tempo, mindre lullull som transportsträckor, beskrivningar, detaljer och så vidare. Ren underhållning med andra ord.”
Alltså! Vadå mellanting mellan en traditionell bok och en film? Jag älskar långsamma draman och intelligenta komedier, däremot får jag inte ut någonting av pajiga actionfilmer med biljakter. Jag vill inte tänka på film som något som har högt tempo och som saknar ”lullull” och detaljer (många gånger är det sidospåren som är det viktigaste i en film, om ni frågar mig). Jag skulle helst inte titta på en ”fartfylld” film utan detaljer och nyanser. Och en bok som saknar allt detta? Märk upp samtliga sådana böcker så att jag kan undvika dem!
Jag kommer förmodligen aldrig att lyssna på Storytel originals efter att ha läst detta nyhetsbrev. Faktiskt, på riktigt, så kan jag inte tänka mig att förlora en sekund på att lyssna på ett hafsverk som har komponerats ihop i syfte att underhålla utan att ge några detaljer eller intressanta lager. I ett enda stycke sammanfattar nyhetsbrevet allt som för mig kännetecknar usla böcker.
Och namnet sedan… Inspirerat av Netflix Originals? Förmodligen! Det är bara det att en ljudbok inte är en tv-serie. Storytel vill enligt nyhetsbrevet införa ord som ”avsnitt” och ”säsong” för ljudböcker, men själv frågar jag efter innehållet. Vill man lyssna på avsnitt och säsonger kan man med fördel lyssna på en podcast eller titta på en tv-serie. Vad fyller det för funktion för fristående böcker? Det enda som skiljer ”Storytel Originals” från vanliga ljudböcker är vad jag kan förstå att den förstnämnda har en medvetet låg kvalitet (?!?!).
Jag må vara konservativ, men när jag läser e-böcker och lyssnar på ljudböcker i min telefon eller surfplatta så är jag ute efter litteratur. I det ingår alla möjliga genres, naturligtvis, men knappast lågkvalitetsdeckare. Vem riktar sig Storytel till nu för tiden? Netflixanvändare som har klickat fel och råkat signa upp sig för ett ljudboksabonnemang?!
Jag är överlag trött på att den här typen av tjänster så ofta riktar sig till en annan målgrupp än den jag själv tillhör. Själv använder jag Storytelägda Mofibo sedan en tid tillbaka och det första man möts av på deras förstasida i appen är typ en topplista full av deckare. Alltid dessa deckare! Samma slags böcker lyfts allt för ofta fram av samtliga sådana här tjänster… Alltid samma sak: feta bilder på tråkiga bestsellers och dussindeckare fläks upp för att fånga intresset. Men jag tappar ju intresset.
Så: mitt tips till den som faktiskt vill gå åt ett annat håll i den här djungeln av tjänster för digitala böcker är: skit i deckaren! Särskilt lågkvalitetsdeckaren, dussindeckaren. Sverige är fullt av kulturtanter (i alla åldrar och av alla kön) som, likt jag själv, hellre läser författare i stil med Chimamanda Ngozi Adichie, Joyce Carol Oates, Kerstin Ekman, Jonas Hassen Khemiri… Lyft fram och förpacka kvalitetslitteratur på ett snyggt sätt och gör det lätt att hitta bra böcker! Bygg en app som är det Boktipset aldrig blev: ett Goodreads på svenska, en levande sida där man kan diskutera böcker, lista böcker, få estimerade betyg på böcker, visa upp vilka böcker man läser. Det är något jag skulle vilja ha. Det eller en ljudbokstjänst med pressat pris. Men jag vill inte betala 170 kr/mån som delvis går till att finansiera producerandet av medvetet kass litteratur. Det gör jag faktiskt inte.
Nu när pjäsen Harry Potter och det fördömda barnet är aktuell i bokform är det så mycket snack om Harry Potter att det är lätt att missa andra Harry Potter-nyheter. Det gick mig nästan förbi att det i höst väntar 3 nya noveller om livet på Hogwarts. Jösses. Man kan tro att jag har sovit under en sten de senaste åren! Hehe. Jag älskar ju Harry Potter! Vad jag förstår så kommer novellerna att göras tillgängliga som e-böcker på sajten Pottermore.
Hogwarts An incomplete and unrelable guide av J.K. RowlingShort stories from Hogwarts of heroism, hardship and dangerous hobbies av J.K. RowlingShort stories from Hogwarts of power, politics and pesky poltergeists av J.K. Rowling
Jag är inte så inne i genren ”historiska romaner”, men det händer att jag läser dem och roligast tycker jag att det är när de har huvudpersoner som är inspirerade av människor som har levt på riktigt. Det händer också att jag läser romaner där kändisar är med som karaktärer i boken på ett eller annat sätt. De här böckerna utgör en spännande ”genre” tycker jag. Idag tänkte jag blogga om några av mina favoriter.
Den största favoriten är Joyce Carol Oates präktiga tegelsten Blonde. Boken är ren fiktion, men i huvudrollen hittas en viss Marilyn Monroe. Mer än den berättar om Monroes liv så berättar dock boken om en utnyttjad och ensam kvinnas sökande. Det är en oerhört stark roman. Jag brukar inte gilla tjocka böcker, men Blonde tycker jag ändå att alla borde läsa (helst som e-bok antar jag…). Jag skrev inte så superpositivt om boken när den precis var utläst, men det är verkligen en läsupplevelse som har växt på allra bästa sätt.
Blonde av Joyce Carol Oates
Påven Johanna är en gammal bestseller, som nog håller än, tror jag! Det är en kittlande berättelse om Johanna, som under namnet Johannes verkar som påve på 800-talet. Har hon funnits på riktigt? Nja..? Såg hennes liv i så fall ut som i boken? Det tror jag inte! Men jag älskar tanken på att kvinnor och, för den delen, människor med en könsöverskridande identitet, även för mycket länge sedan kunde ta sig in i maktens korridorer. Fast man undrar också när något annat än en gubbe får bli påve? Det är 2016 nu liksom.
Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross
Drottningen vänder blad är en bok med den engelska drottningen i huvudrollen. Ett oplanerat besök på en bokbuss leder in henne i litteraturens värld och plötsligt önskar hon nog innerst inne att hon kunde sitta och läsa halva dagarna istället för att sköta sina plikter som drottning. Det är en tunn liten bok och den är väldigt lättsmält, men det är onekligen en avkopplande och rolig bok.
Drottningen vänder blad av Alan Bennett
Flicka med pärlörhänge läste jag för massor av år sedan och mycket av den har fallit glömska. Den handlar i alla fall om konstnären Vermeer och hans arbete med målningen Flicka med pärlörhänge. Det är tjänsteflickan Griet som får sitta modell, något som kan kosta henne jobbet i och med att Vermeers fru avskyr Griet och är för svartsjuk för att tåla att flickan sitter modell. Boken är delvis en halvlöjlig kärleksstory, men enligt vad jag bloggade om boken så tyckte jag mycket om skildringen av livet på den tiden och om berättelsen om konstverkets tillkomst (även om det är en fiktiv story då!).
Nu händer det. Strändernas svall har följt mig i 6 år. För 6 år sedan hade jag precis börjat exjobba på det som idag är min arbetsplats. Det var en spännande tid. Jag jobbade med ett roligt och tvärvetenskapligt projekt som fick allt jag gjort under studietiden att fogas samman på ett naturligt sätt, trots att jag medvetet valt att göra ett exjobb som låg långt från utbildningens inriktning. Det var en rolig tid också utanför jobbet. Merparten av mina vänner studerade fortfarande, så jag kunde fortfarande njuta utvalda delar av studentlivet utan att det blev alltför awkward. Det var också en jobbig tid. Den våren sökte jag 60 jobb utspritt över hela Sverige, blev kallad till två intervjuer och fick ingen av tjänsterna. Det är den krassa verkligheten för den som utbildar sig inom något så mossigt som kemi. Jag funderade på om jag skulle kunna bo kvar i Umeå. Vågade knappt tro att jag kunde det.
Men kvar blev jag ju. Sedan dess har jag också flyttat tvärsöver gatan till en större lägenhet, som inte bara rymmer mig och mina kläder utan också rymmer min sambo och hans samling av brädspel. Jag jobbar fortfarande på samma ställe, fast jag har även skaffat mig en doktorstitel.
Och till slut läste jag faktiskt ut Strändernas svall, som jag lånade första gången den 2:a september 2010. Jag tänkte läsa den till en bokklubbsträff på jobbet, men hann inte.
Dags att återlämna Strändernas svall
Och nu får biblioteket tillbaka den! Tack för lånet.
Dags att lämna tillbaka biblioteksböckerna
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
