Nu var det länge sedan jag klickade bak i arkivet och plockade fram något gammalt inlägg! Jag har ju ägnat mig åt detta en del torsdagar den senaste tiden, throwback thursday ni vet. Idag tänkte jag att det kunde vara dags igen! För precis ett år sedan bloggade jag om att vara introvert och om att förvånansvärt många inte riktigt förstår att man kan frivilligt välja att sätta sig och läsa en stund… Det här inlägget blev ett av mina mest kommenterade inlägg förra året, så det märktes att folk kände igen sig… Och idag tänkte jag att det kunde passa att puffa upp det igen. Här kan du läsa inlägget i sin helhet!
”Jag är liksom många andra introvert och det är alltså ingen sjukdom, en funktionsnedsättning eller ett problem, utan det är ett sätt att vara som jag trivs bra med och som jag varken kan eller vill ändra på. Jag är inte ensam, jag är inte blyg, jag är inte socialt inkompetent, jag tycker bara att det är oerhört skönt att få vara för mig själv emellanåt. På samma sätt som extroverta behöver ha människor omkring sig för att få energi, på samma sätt behöver jag vara ensam för att ladda batterierna. Det finns förmodligen ingen korrelation mellan att vara introvert och att tycka om att läsa böcker, men att läsa måste väl ändå ses som en introvert syssla, eller vad man ska säga och när jag är för mig själv så är det ofta just böcker som är mitt sällskap.
Jag har genom åren upplevt att många människor, förmodligen extroverta personer, inte alls förstår nöjet med läsning utan snarare ser det som sin plikt att rädda andra från denna obehagliga syssla. Kanske förknippar de läsning med läxor och något som man tvingades göra i skolan. Jag behöver dock knappast påminna mina läsare om att läsning verkligen inte behöver vara något som man gör för att man måste, utan tvärtom kan vara något man väljer att göra på samma sätt som att man kan välja att spela ett spel, se en tv-serie eller lyssna på musik en stund. För mig och er är det här säkert självklart, men jag har insett att det finns många som skulle behöva nå den här insikten och låta mig och andra få läsa ifred. Alltså, naturligtvis är inte det här ett stort problem i mitt liv, men jag irriterar mig faktiskt emellanåt över att folk som ser mig läsa garanterat inte tänker ”där sitter en kvinna och läser en bok – vad avkopplande för henne!” utan tänker ”men gud, vad tragiskt, där sitter en ensam tjej och läser, fy vad hemskt”. Jag hatar att bli klappad på huvudet. Jag skulle önska att läsning vore lite mer coolt, lite mer okej att välja framför andra tidsfördriv, lite mer okej att välja framför att prata hela tiden. [Läs mer…]”
Det är kanske inte alltid som böckerna som vi läste i skolan faktiskt blev några stora läsupplevelser. Jag tror att en nyckel till detta är att det faktiskt tar tid att skaffa sig den erfarenhet som behövs för att förstå flera lager i berättelser och att känna hur berättelse och språk hänger ihop. Det är klart att man ska nosa på ”svårare” litteratur så fort som möjligt, men en del böcker behöver man nog återvända till senare i livet också.
Nåja. Många böcker kan man faktiskt läsa även som läsovan. En del böcker är till och med kanonbra även om man mest läser de ”rakt upp och ner” och utan att ha 100-tals läsupplevelser bakom sig. Idag bloggar jag om mina favoritböcker bland de böcker som jag fick läsa i skolan.
I toppen finns absolut Vilhelm Mobergs böcker om Utvandrarna. Vi läste den första boken i serien när jag gick på högstadiet och den gav verkligen läslust. Jag plöjde mig snabbt igenom alla fyra böckerna om människorna som lämnar fattigdom och elände bakom sig för att skaffa sig ett nytt liv i Amerika. Jag fick en känsla av att hela klassen faktiskt uppskattade de här böckerna. Det är väl lite häftigt ändå? Trots dialekt och äldre språk så går den att läsa med god behållning även som ung, uppenbarligen.
På högstadiet (eller gymnasiet?) läste vi även Candide av Voltaire. Det blev också en glad överraskning för mig. Jag minns verkligen hur rolig jag tyckte att den här boken var – och det hade jag liksom inte väntat mig av en bok med flera hundra år på nacken. Vi hade en utgåva med många fotnoter som var till hjälp och det var nog bra. Jag är glad att vi läste den här boken i skolan. Jag hade aldrig vågat mig på den annars och då hade jag gått miste om en riktigt tänkvärd och skojig klassiker.
Jag minns inte riktigt om jag läste Den allvarsamma leken i skolan, men jag tror det..? Och vilken bok!! Hjalmars Söderbergs språk är fantastisk och det är verkligen en kärlekshistoria som väcker mycket tankar och känslor. Jag vill verkligen läsa om den, men jag tyckte som sagt att den var riktigt bra redan när jag läste den i tonåren.
På engelskan läste vi också flera böcker som jag verkligen uppskattade. En av de är Orwells satir Djurfarmen/Animal farm. Vi fick naturligtvis diskutera den och vad djuren egentligen symboliserar. Boken är ju faktiskt en bok om Stalintiden. Jag hade nog inte snappat upp det på egen hand, så det var en riktigt bra och lärorik bok att få läsa i skolan.
Jag tyckte också hemskt mycket om Möss och människor av John Steinbeck. Boken kretsar kring George och Lennie som drar runt och arbetar på gårdar. Lennie är utvecklingsstörd. Han är stor och stark och han råkar också älska djur. Det är bara det att han lätt kan råka klämma ihjäl de stackars djur han vill klappa på. Det leder såklart till en katastrof till slut… En så fin och sorglig berättelse!
Veckorna bara springer iväg. Det känns som att det var typ igår som jag skrev att vi bokcirklat, men det var väl cirka fyra veckor sedan, antar jag, för nu har jag hunnit bokcirkla med båda mina bokcirklar.
I jobbets bokcirkel så har vi väl mer hamnat i att vi boktipsar varandra – och det är ju kul! Men till nästa gång så bestämde vi oss faktiskt för en bok istället för att alla läser olika… Så nästa gång blir det kanske lite mer diskussion om en och samma bok. 🙂 Vi röstade och kom fram till att vi ska läsa Karin Bojs Min europeiska familj, som hon för övrigt belönades med Augustpriset för förra året. Jag har redan börjat läsa. Och av en slump så läser min sambo också en bok om människans historia just nu (fast han läser Sapiens av Yuval Harari). Så vi kan nästan bokcirkla lite hemma… Och diskutera människans historia alltså!
I bokcirkeln Picket & pocket hade vi en mycket intressant diskussion om Tom MalmquistsI varje ögonblick är vi fortfarande vid liv. Det vidgar verkligen vyerna att diskutera det man läser! Varje gång vi bokcirklar så slås jag av hur mycket jag läser in egna tankar och erfarenheter i texten. Ibland känns det som att vi läser heeelt olika böcker i bokcirkeln. 🙂 Nästa gång ska vi diskutera Kära Liv och Caroline. För andra gången på rad har jag alltså redan läst boken. Hehe. Men det är i alla fall en bok som är lätt att bläddra igenom för att fräscha upp minnet.
Jag har äntligen fått låna Uppgång & fall av Liv Strömquist! Jag köade den på universitetsbiblioteket redan innan de hade fått hem den, så jag hamnade därmed först i kön. Med tanke på att kön till stadsbibliotekets exemplar av samma bok är låååång så kände jag mig extra nöjd. Eftersom den kom ut för typ en månad sedan så har det dock förvånat mig att jag inte har fått den förrän här om veckan. Kanske någon bibliotekarie passade på att läsa den innan de ställde upp den på hämthyllan. 😉 Närå, jag har ingen aning och egentligen spelar det ingen roll. Nu är den här i alla fall! Och jag älskar ju Liv Strömquists serier och vassa satir, så den här läsningen ser jag verkligen fram emot.
Såg ni förresten att Liv Strömquist har blivit hedersdoktor vid Malmö högskola? Högskolor och universitet gillar att knyta kändisar till sig och jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Hehe. Men visst, jag gillar Strömquist och nog förtjänar hon priser och utmärkelser. 🙂
Det kanske inte är några nyheter längre, för nomineringarna till Augustpriset presenterades ju redan i måndags. 🙂 Men eftersom jag gissade nomineringar i skönlitteraturklassen här om veckan så måste jag ju följa upp med facit… 😉
I kategorin Årets svenska skönlitterära bok nominerades:
Arktis av Felix Heintzenberg och Ole Jørgen Liodden,
Glömskans bibliotek av Ulf Karl Olov Nilsson,
Skotten i Köpenhamn av Niklas Orrenius,
Fattigfällan av Charlotta von Zweigbergk och
1947 av Elisabeth Åsbrink.
Och i kategorin Årets svenska barn- och ungdomsbok nominerades:
Inte vet jag inte vem jag är av Ida Sundin Asp,
Ormbunkslandet av Elin Bengtsson,
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius,
Oj, en polis av Eva Lindström,
Djur som ingen sett utom vi av Ulf Stark och Linda Bondestam och
Åka buss av Henrik Wallnäs och Matilda Ruta.
Och nominerade till Lilla Augustpriset är:
Perspektiv – en rymdsaga om Medelhavet av Henning Bollmark,
Nedräkning av Sanna Fagerström,
Åttahundratusen trehundrafemtiosex tick och ett knippe röda tulpaner av Smilla Luuk,
Då rallarrosen blommar av Sigrid Nikka,
Samklang av Matilda Stjernqvist och
Jag är 20 år och har OCD av Gabriel Zetterström.
De nominerade till Lilla Augustpriset kan du förresten läsa här! Omröstningen är på samma sida också. 🙂
Hur många rätt fick jag då? Jo, 2 av 6. Det var ju rätt så askasst ändå? Men jag är superdupermegaglad att Aftonland blev nominerad, för det är banne mig bland det roligaste och bästa jag har läst i år! Och den bok som konkurrerar om förstaplatsen på min lista över årets bästa böcker är på riktigt Den andra kvinnan av samma författare. Ge Augustpriset till Therese Bohman!! Bara gör det!
Det brukar förvåna en och annan att jag har förhållandevis få böcker och att jag inte köper böcker oftare än vad jag gör. Men jo, ibland skaffar jag mig nytt. Här är några som har hittat hem på sistone:
Glaskupan: Sylvia Plaths första och enda roman, en klassiker med självbiografiska drag. Jag hoppas att den är lika läsvärd som jag tror… 🙂
Ja, och en hel drös e-böcker som jag laddade ned i somras genom min DN-prenumeration. Jag är tveksam till om jag kommer att läsa Anna Karenina (närmare 900 sidor?!), men flera av de andra böckerna ser jag fram emot att läsa, kanske särskilt Allt jag inte vet om djur. Jag har varit nyfiken på Jenny Diski länge. 🙂
För ett tag sedan skrev jag ett surigt inlägg om att jag tycker att Storytel originals är en obegriplig satsning. 😉 Storytel originals är alltså böcker som görs direkt för ljudboksformatet och som finns i Storytels app för att lyssna på ljudböcker och läsa e-böcker i mobil och på surfplatta.
Jag inser i och för sig att ljudböcker är ett alldeles eget format. Jag tycker verkligen inte att en ljudbok och en bok som jag läser själv är samma sak. Det finns alltid lager som liksom försvinner när jag lyssnar, t.ex. för att jag missar vad uppläsaren säger och inte orkar spola tillbaka eller t.ex. för att jag inte kan läsa i mitt eget tempo och ta in texten på mitt sätt. Därför kan man ju argumentera för att det behövs specialskrivna verk för ljudboksformatet, sådana där man har skalat bort allt som gör det lite mer svårlyssnat och svårt att hänga med.
Men min kritik mot Storytel originals handlade alltså om att jag tycker att det är konstigt att satsa på snabbproducerade böcker som är tänkta att vara ren underhållning utan så mycket lullull och inramning. Det låter inte som kvalitetslitteratur för mig. Och jag är ju intresserad av litteratur och vill liksom ha det där som de medvetet har skalat av i sina originalsböcker. Om jag vill ”slarvlyssna” på något så lyssnar jag hellre på podcasts än ”avskalade” ljudböcker. Faktiskt.
Nåja. Jag är väl lite mer förstående än vad det kanske framstår som i mitt förra inlägg, men samtidigt inser jag också att jag var rätt ute när jag i mitt tidigare inlägg konstaterade att Storytel inte vänder sig till min målgrupp. Jag har den senaste tiden läst ett antal artiklar och notiser i DN om Storytel och deras satsningar. Och nä, det verkar inte som att Storytel riktar sig till kulturtanter som jag. Som i en artikel från någon vecka sedan:
Vad händer med smalare litteratur om ljudboken tar över?
–Årets stora boksuccé i Sverige, Elena Ferrante, säljer otroligt bra i bokhandeln men sämre på Storytel. Däremot blev Butler Öhlunds ”Silfverbielke”-serie en succé först som ljudbok. Poesi borde egentligen kunna fungera hur bra som helst, särskilt om poeten själv läser in det. Men vi letar fortfarande efter nyckeln, så att det inte blir ett tapp för distributionen av nya idéer, vilka ju ofta kommer via smalare litteratur.
–Vi vill växa och bli marknadsledande och göra ljudboken stor. Det förutsätter att det görs mycket ljudböcker. Vi producerar mycket själva, men det kan också vara värt att titta på den befintliga ljudbokskatalogen och vad vi kan förvärva därifrån, säger Jonas Tellander, vd för Storytel till DN.
Kan vara värt att satsa på att ha en stor katalog med traditionella böcker. Det känns ju inte så mycket som att de satsar på ”smal litteratur” med andra ord. Men man kan ju hoppas att de mellan alla originals-inspelningar också lägger någon tanke på att lyfta fram ”vanlig” litteratur…
Det här är kanske ett lätt poänglöst inlägg. I grunden älskar jag naturligtvis ljudböcker och jag tycker att ljudboksapparna som finns är bra, överlag. Men kanske just därför känns det viktigt för mig att det finns appar som riktar sig även till mig. Nu känns det som att vi kommer att få en massa ytliga, glättiga appar fyllda med deckare (som jag helst inte lyssnar på alltså)? Ja, vi får väl se hur det utvecklar sig…
Jag är som sagt väldigt förtjust i Augustpriset. Jag brukar ofta läsa vinnarna i klassen skönlitteratur och inte sällan seglar just dessa böcker upp och blir nya favoriter! Men vilka tror jag blir nominerade till årets pris? Den 24:e oktober får vi veta, men jag tänkte våga mig på att gissa redan nu. De böcker som kan komma i fråga att bli nominerade måste vara svenska böcker som har getts ut första gången någon gång mellan den 19/10 2015 och 23/10 2016. Böckerna måste också finnas i handeln senast vecka 43. Jag har naturligtvis inte läst allt som har getts ut under den här perioden. Faktum är att jag brukar vara rätt seg med att läsa nya böcker… Men här kommer i alla fall min gissning på 6 böcker som jag tror kan nomineras till årets Augustpris i kategorin Årets svenska skönlitterära bok.
Aftonland av Therese Bohman känns självskriven. Det är en av mina favoritböcker från året, faktiskt (ett inlägg om den kommer om några dagar). I Aftonland skriver Bohman med en oväntad humor och värme om en professor som precis har brutit upp efter ett långt förhållande. Det är en bok om kärlek och ensamhet. Och om en självgod doktorand som har gjort årets scoop…
Jag vet allt det här av Annika Paldanius är en annan bok som jag har läst i år och fastnat för. Jag kommer nog att minnas den länge, faktiskt, för den är så speciell och annorlunda. Boken följer ett tjejgäng som går på läkarutbildningen. När en av de blir deprimerad så rubbas harmonin. Boken handlar mycket om livet som läkarstudent och allt vad man som sådan kan behöva bevittna och uppleva och sedan kanske inte vet var man ska göra av. Men boken handlar också om mycket annat: psykisk ohälsa, kärlek, vänskap… Det är en fin och poetiskt skriven bok. Det är också Paldanius debut och det känns faktiskt som att man alltid brukar slänga med någon debutant bland de nominerade. Årets nykomling skulle kunna vara Paldanius! Tror jag!
Störst av allt av Malin Persson Giolito är årets kanske mesta bestseller bland de svenska titlarna. I undertiteln står det att boken är en rättegångsthriller och det är precis vad det är också. Persson Giolito lyckas skriva någonting både spännande och rörande om en ung tjej som är häktad för sin eventuella inblandning i en skolskjutning. Det är en nyskapande och läsvärd deckare och den har en spännande liten twist eftersom den utspelar sig bland människor i rikemansreservatet Djursholm. Kan en deckare få Augustpriset? Varför inte? Kerstin Ekman har ju belönats för sin deckare Händelser vid vatten. Störst av allt borde kunna kamma hem en nominering i alla fall.
Och nu tog det stopp på förslag från aktuella titlar som jag faktiskt har läst själv… 😉 Så jag fyller på med tre förslag på böcker som jag i alla fall har läst om på kultursidorna. 😉
Swede hollow av Ola Larsmo är en hyllad berättelse om svenskar som utvandrat till Amerika vid slutet på 1800-talet och som nu lever på botten, i slummen. Det här är ett stycke historia som jag aldrig har hört talas om förut och jag är faktiskt väldigt sugen på att läsa Larsmos roman för att lära mig mer. Det här känns som en bok som ligger rätt i tiden också. Med tanke på hur många som är på flykt och har svårt att ta sig in i samhället, menar jag.
En annan kritikerälskling är Eländet av Andrzej Tichý. Förlaget skriver:
”En cellist väntar på sina musikerkollegor vid Slussen i Malmö. Hans liv präglas för tillfället av stillhet, men ett plötsligt möte med en ung hemlös man får något att brista. Röster, minnen och bortglömda språk tränger fram i hans medvetande, tar över och förändrar slutligen allt. Eländet är en roman i ständig rörelse, ett ostoppbart flöde där nuet är delat i två lika omöjliga som ofrånkomliga samtidigheter. Andrzej Tichý skriver skoningslöst och vackert om fattigdom och våld, missbruk och broderskap.”
Det här låter som en jättesvår bok som flyger 5 meter över huvudet på mig. Men jag antar att minst en ”avancerad” roman borde finnas med bland de nominerade och just den här har funnits på diverse kritikertopplistor i veckor.
Slutligen slänger jag in en hyfsat nyutkommen bok som har fått fina ord på kultursidorna här och där: Miira av Eija Hetekivi Olsson. Förlaget beskriver den såhär:
”Miira är född och uppvuxen i Göteborgsförorterna Gårdsten och Bergsjön. Hon kan äntligen lämna hemspråksklassen och den ofria grundskoletiden bakom sig och påbörja den fria grymmetiden. Plugga järnet på gymnasiet, bli proffs. I hjärnkirurgi. Flytta hemifrån, hetshångla när hon vill. Bli fri från trappstädarjobbet också. Men vägen är krokig, livet krulligt, och Miira får blåmärken av krockarna. Trots det vägrar hon att ge sig. Med en brinnande vildvilja slår hon sig fram genom hindren i ett hårt segregerat system.”
Och det är en bok som i alla fall jag är väldigt sugen på att läsa!
Här om veckan såg jag filmatiseringen av Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Vi läste boken i min bokcirkel, så hade det inte varit för den så hade jag förmodligen aldrig kommit på att läsa den. Ibland är det tur att bokcirkeln får en att vidga vyerna lite! 🙂 Jag tyckte faktiskt riktigt mycket om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Kanske blev det ingen ny favoritbok, men ändå: det var en avkopplande och lagom spännande fantasybok och alla de foton som boken är illustrerad med är en kul krydda.
Filmen då? Ja, den var faktiskt också riktigt lyckad! Det är Tim Burton som har regisserat och för den som har sett hans tidigare filmer så kommer estetiken definitivt att kännas igen. Fast på ett bra sätt. Faktum är att det känns svårt att hitta en lämpligare bok för Burton att sätta tänderna i än just Miss Peregrines hem för besynnerliga barn. Han har en förkärlek för berättelser om udda och rent av skrämmande karaktärer och tycker om att krydda i grunden väldigt varma berättelser med skräck. Allt passar perfekt in på Ransom Riggs bok. Och ja, det blir riktigt bra. I slutet har Burton dock låtit fantasin sväva iväg och det kan man tycka lite vad man vill om, antar jag…
Här om veckan var jag förresten på ytterligare en aktivitet kopplat till bokcirkeln. Då var jag nämligen på en författarsamtal med Susanna Alakoski. Som ni kanske vet så bor jag i Umeå och här finns det ett väldigt mysigt bokcafé, Bokcafé Pilgatan, som brukar anordna författarsamtal och uppläsningar av olika slag. Under 4 års tid var jag och min sambo särbos och han bodde då precis mitt emot detta bokcafé. Det är egentligen helt sjukt att jag inte har kommit dit oftare! För jag har verkligen inte varit en frekvent gäst… Men nu blev det alltså av! Och Susanna Alakoski hör ju faktiskt till en av mina favoritförfattare, så jag blev ju nästan lite star strucked… 🙂 Temat för kvällen var våld mot kvinnor – mycket intressant och tankeväckande! Och ja, jag borde gå till Pilgatan oftare..!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.