Kategori:

  • Omslagspapper runt inbundna böcker…

    … vad har man dem till? Jag brukar ta av dem så att de inte ska repas sönder eller nötas ut medan jag läser, trycker ned boken i väskan etc., men kanske ska man egentligen ha omslagspapper runt inbundna böcker för att skydda själva boken? 😮

    Det här är fånig fundering faktiskt, men jag har aldrig fattat vad de där skyddspappren ska vara bra för! Ofta döljer de ingenting annat än en enfärgad pärm utan något speciellt mönster eller text, så för mig känns det som att framsidan liksom utgörs av skyddspappret runt omkring och då vill man ju vara rädd om det. Det gäller inte minst omslaget till Bodil Malmstens Samlade dikter, för just detta skyddsomslag är i genomskinlig plast och det är på den som titel, författarnamn etc. finns tryckt. Jag tycker att skyddsplasten verkligen gör hela formen i det fallet!

    Samlade dikter av Bodil Malmsten
    Samlade dikter av Bodil Malmsten

    Sedan finns det i och för sig böcker som Svetlana Aleksijevitjs Bön för Tjernobyl med flera. De är i någon mening lika fina med som utan skyddsomslag! 🙂

    Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
    Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
    Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
    Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj

    Hur gör du med skyddsomslagen? Är du rädd om dem eller rädd om boken? 😉

  • 5 snygga böcker: mönstrade sidor och sånt

    5 snygga böcker: mönstrade sidor och sånt

    Igår skrev jag ett taskigt inlägg där jag hängde ut deckarframsidor som tråkiga och intetsägandeSå idag väger jag upp genom att posta ett inlägg med några snygga böcker som jag har fått upp ögonen för på sistone. 🙂

    Först ut är Roxane Gays I vilt tillstånd, som stod på snabblånshyllan när jag var på bibblan för ett tag sedan. Alla böcker borde ha infärgade sidor, eller, ännu bättre: mönstrade sidor!! Det är verkligen en snygg detalj. Dessutom har den här boken den perfekta smutsrosa färgen. 🙂

    I vilt tillstånd av Roxane Gay
    I vilt tillstånd av Roxane Gay

    Katter är livet. Min sambo hävdar att jag gillar allt med katter på. Det kanske är sant? Nog är väl framsidan till Ingerun Sjösvärds Kattguden, med sina stiliserade missar, hemskt fin i alla fall!

    Kattguden av Ingerun Sjösvärd
    Kattguden av Ingerun Sjösvärd

    Jag gillar djurmönster i allmänhet egentligen. Jag fastnar i och för sig sällan för bruna och beige framsidor, men Giraffens hals av Judith Schalansky alltså..! Jag tycker att det är skitsnygg att den är så prydlig och seriös, som en gammal skolbok, och att man får se giraffens skelett! Det livar upp på något sätt.

    Giraffens hals av Judith Schalansky
    Giraffens hals av Judith Schalansky

    Brombergs förlag har gett ut Pär Lagerkvist i ett antal löjligt snygga nyutgåvor. Jag har redan bloggat om dem och hyllat guldet, färgerna och de snygga mönstren. Nu hyllar jag dem igen! Så snygga, särskilt när man ser dem tillsammans! 🙂

    Barabbas av Pär Lagerkvist
    Barabbas av Pär Lagerkvist
    Bödeln av Pär Lagerkvist
    Bödeln av Pär Lagerkvist
    Dvärgen av Pär Lagerkvist
    Dvärgen av Pär Lagerkvist
    Samlade dikter av Pär Lagerkvist
    Samlade dikter av Pär Lagerkvist
    Sibyllan av Pär Lagerkvist
    Sibyllan av Pär Lagerkvist

    Några andra böcker som jag redan har hyllat, men som jag vill hylla igen, är bokförlaget Tranans sjukt snygga nyutgåvor av Roberto Bolaño. Den första boken jag fastnade för var Noveller 1: Telefonsamtal. I Tranans nyutgåva har den en fantastisk minimalistisk design där den stora ettan som pryder framsidan också får spilla ut över bokens sidor. Nu har även Noveller 2: Horor som mördar kommit ut i samma snygga form.

     

  • Böcker jag dömer efter framsidan I: Dussindeckaren

    Jag brukar blogga lite då och då om fina framsidor, men vad är en fin framsida egentligen? Ja, om jag tittar bakåt i arkivet så kan jag konstatera att det här med infärgade boksidor, guld & glitter, djurmotiv och poppiga färger är något som går hem hos mig. Det är dock inte superviktigt för mig att framsidan & formen är dödssnygg, särskilt inte när jag läser e-böcker och lyssnar på ljudböcker, för då har jag ju inte ens den där framsidan framför mig. Däremot så vill jag helst att boken ska ge något slags löfte om att vara bra och på så sätt locka mig att börja läsa. Nu tänkte jag blogga om några böcker som kanske inte direkt har fula framsidor, men som av en eller annan anledning inte får mig att känna mig superpeppad på att läsa. Först ut är *trumvirvel*: dussindeckaren!

    Deckare brukar man känna igen när man ser dem. Det här är tydligen inte böcker som ska stå ut från massan. Tvärtom så vill man uppenbarligen att läsaren redan från början ska veta precis vad det är frågan om. Deckare känns nästan aldrig som något som kan stå för sig själv eller som något som har ett värde i sig själv – de är bara en del av något som jag själv uppfattar som förlagens förhoppning om köpfest. Och det gör mig uttråkad. Deckare osar nästan alltid någonting billigt och dåligt i mina ögon. Jag har förmodligen gått miste om tusen häftiga läsupplevelser för att framsidorna har känts så intetsägande och trista.

    Typiska deckarfärger är svart, brunt och möjligen rött (som blod). Om det ska ges lite mer actionkänsla kan någon slags mörkblå få gå, men mörkt ska det vara. Alltid!

    Citymorden av Lars Bill Lundholm
    Citymorden av Lars Bill Lundholm
    MemoRandom av Anders de la Motte
    MemoRandom av Anders de la Motte
    Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen
    Falleri fallera falleralla av Carin Gerhardsen

    Ganska ofta får man titta noga för att orka se bortom författarens namn och titeln, men om man gör det så brukar man hitta generiska arkivfoton föreställande t.ex. regnig stadsmiljö eller någons stirrande blick (eller rädda blick för den delen). Ibland har man tagit bilder från en filmatisering eller klippt ihop lite bilder på folk för att det ska se ut som om det är scener tagna från en filmatisering (som kanske inte ens finns). Det anses inte direkt vara en nackdel att boken också går på tv, helt enkelt. Tvärtom är det såklart bra om läsaren redan är bekant med karaktärerna och de grova dragen i storyn, så att de kan kasta sig rakt in i berättelsen.

    VIP-rummet av Jens Lapidus
    VIP-rummet av Jens Lapidus
    Snabba cash av Jens Lapidus
    Snabba cash av Jens Lapidus

    Helst ska fotona på framsidan vara arrangerade i ett litet collage, lite som vinjetten till tv-serier, och över arrangemanget får man gärna lägga på ett lager som får bilden att se lite mer ruffig och smutsig ut. Det får jättejättegärna se ut som att det regnar. Helt oblygt kan man också slänga in lite kulhål t.ex., fast vanligare är ett mer diskret blurr, ibland koncentrerat till själva titeln eller så.

    Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
    Kvinnan på tåget av Paula Hawkins
    Okänt offer av Tana French
    Okänt offer av Tana French
    Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström
    Dirigenten från Sankt Petersburg av Camilla Grebe och Paul Leander Engström
    Handen av Henning Mankell
    Handen av Henning Mankell
    Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen
    Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen
    Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal
    Låt mig ta din hand av Tove Alsterdal

    Det är dock inte givet att foton eller ”blurr” alls behövs. Ibland är det absolut viktigast att mata ut ett populärt författarnamn och/eller en titel. Räkna med att det i sådant fall är ett författarnamn och/eller en boktitel presenterad i ett stramt och seriöst teckensnitt och att bakgrunden är mörk (givetvis). Mjuka former och glada & gulliga färger hör inte hemma här.

    Gone girl av Gillian Flynn
    Gone girl av Gillian Flynn
    Vassa föremål av Gillian Flynn
    Vassa föremål av Gillian Flynn
    Odjuret av Roslund & Hellström
    Odjuret av Roslund & Hellström
    Rödhake av Jo Nesbø
    Rödhake av Jo Nesbø

    Den där bakgrunden verkar inte vara så noga. Det kan vara någon liten diskret föremål, ett nedtonat foto eller någonting heeelt obegripligt. Huvudsaken är att det syns vem som har skrivit boken och/eller vad boken heter.

    Ont blod av Arne Dahl
    Ont blod av Arne Dahl
    80° från Varmvattnet av Karin Alfredsson
    80° från Varmvattnet av Karin Alfredsson

    Etablerade författare kan föräras en återkommande form som används som mall till samtliga delar i deckarserien. Att kunna särskilja de olika delarna verkar inte vara så viktigt, men att visa vilka böcker som hör ihop förefaller helt centralt.

    Skymningens barfotabarn av Anna Jansson
    Skymningens barfotabarn av Anna Jansson
    Alkemins eviga eld av Anna Jansson
    Alkemins eviga eld av Anna Jansson

    Nja, nej, man blir sällan överraskad över att bok innehåller spänning eller är en kriminalhistoria. Det gömmer sig sällan en deckare mellan pärmarna i en bok som inte ser ut just såhär som jag räknade upp. Eller okej, det finns några undantag. Jag tänkte blogg om de i något annat inlägg, faktiskt.

    Vad tycker du om de typiska deckarnas framsidor? Hör du till de som gillar att man vet vad man får? Eller tycker du, liksom jag, att det har blivit lite tjatigt med alla dessa böcker som är så till förväxling lika?

  • En bok jag missat i vårens utgivning: Ölandssången

    En bok jag missat i vårens utgivning: Ölandssången

    Jag har postat ett antal inlägg om böcker (I och II) och nyutgåvor som kommer ut i vår och som jag är lite extra nyfiken på. Dock inser jag att jag har missat minst en bok att längta till! I vår kommer nämligen en uppföljare till Tove Folkessons Kalmars jägarinnor och Sund. Jag läste Kalmars jägarinnor för ett par år sedan och tyckte att det var en av de bästa böcker jag läste det året. Det är en poetiskt berättad historia om ett tjejgäng vars kanske enda gemensamma nämnare egentligen är deras utanförskap. Det är för övrigt inte ett gäng prydliga och ”ordentliga” flickor, utan några tjejer som både är lite småkriminella och strular till det med för mycket alkohol. Just detta kändes faktiskt nyskapande på något vänster och det kanske bidrog till att jag föll så mycket för den där boken.

    Sund av Tove Folkesson
    Sund av Tove Folkesson

    Hur som helst, jag har inte ens hunnit läsa Sund ännu, så jag gissar att uppföljaren,Ölandssången kommer att få vänta ett tag på att bli utläst av mig. Men tids nog! Tids nog! Jag har höga förväntningar. 🙂

    Ölandssången av Tove Folkesson
    Ölandssången av Tove Folkesson
  • 5 böcker skrivna under pseudonym

    5 böcker skrivna under pseudonym

    I höstas rasade många över att en nitisk reporter har snokat reda på vem som troligast är personen bakom pseudonymen Elena Ferrante. Efter månader av efterforskningar så ringades en italiensk översättare in efter att bland annat ha följt pengatransaktioner kopplat till förlaget. Vad jag vet har dock varken Ferrante själv eller förlaget bekräftat någonting, men många blev i alla fall oerhört provocerade av avslöjandet. Själv är jag lite mer neutral. Jag tror att det är närmast oundvikligt att pseudonymer avslöjas. Vi lämnat spår efter oss överallt och om någon vill ta reda på någons identitet så är det förmodligen lättare nu än någonsin att göra det… Det känns ur mitt perspektiv lite naivt att tro att ens riktiga identitet skulle gå att hemlighålla någon längre stund om man uppträder under ett påhittat namn.

    Idag tänkte jag hur som helst blogga om 5 böcker som har skrivits under pseudonym. Och ja, jag får kanske börja med Ferrante, när jag nu redan har tagit upp henne. Under namnet Elena Ferrante har alltså en okänd författare skrivit en svit om två kvinnors uppväxt och liv i Neapels fattigare kvarter. Böckerna har gjort braksuccé, i Sverige liksom i många andra länder. Själv har jag läst den första boken, Min fantastiska väninna och tyckte att den var ganska bra, men lite väl lång. Jag har hört att nästa del i serien, Hennes nya namn, är snäppet bättre, så jag är inte helt avigt inställd inför att fortsätta läsningen.

    Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
    Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

    Den senaste boken jag läste som har författats under pseudonym är Jane Eyre av Charlotte Brontë. Ärligt talat visste jag inte att Brontë skrev under pseudonym, men när boken kom ut första gången så använde hon faktiskt namnet Currer Bell. Kanske var ett manligt namn en förutsättning för att få ge ut en sådan här berättelse år 1847? Så himla sorgligt i så fall! Boken är hur som helst en mycket läsvärd klassiker. Det är inte bara en kärlekshistoria utan också en förvånansvärt rolig berättelse och så är det peppigt och härligt att Jane Eyre är så modig och står på sig och står upp för sina ideal hela tiden.

    Jane Eyre av Charlotte Brontë
    Jane Eyre av Charlotte Brontë

    Några andra väldigt läsvärda böcker är böckerna i Alberteserien: Alberte och Jakob, Alberte och friheten och Bara Alberte. Böckerna är skrivna av Sara Fabricius som skrev under pseudonymen Cora Sandel. Det är helt suveräna böcker om en kvinna som kämpar hårt för att få ihop kärleksliv, moderskap och konstnärskap. Jag blev mycket berörd av att läsa böckerna, särskilt den första delen, som utspelar sig i en iskall, norsk stad. Jag fryser nästan bara jag tänker på den! Och där lever Alberte, instängd mellan omgivningens förväntningar och begränsningar… Varför Fabricius valde att skriva under pseudonym känner jag inte till. Kanske ville hon skapa lite avstånd till sitt konstnärskap? Jag spekulerar bara, men Fabricius försökte alltså att slå igenom som konstnär, utan att riktigt lyckas.

    Alberteböckerna av Cora Sandel
    Alberteböckerna av Cora Sandel

    Just det att skapa lite distans till sina andra karriärer är kanske en av de vanligaste anledningarna till att välja att skriva under pseudonym. Själv minns jag mycket väl alla spekulationer kring Hans Koppel, på den tiden det inte var allmänt känt att barnboksförfattaren Petter Lidbeck står bakom namnet. Han ville helt enkelt ha ett annat namn på sina böcker som riktar sig till en vuxen publik – och det kan man kanske förstå! Bland Koppels böcker har jag bara läst Vi i villa, men jag är sugen på att läsa mer. Även om jag inte föll pladask för Vi i villa när jag läste den så måste jag säga att den har växt med tiden och att jag fortfarande minns den såhär X antal år senare är ju ett gott betyg, antar jag. Boken kretsar kring en krisande man i ett typiskt villakvarter och jag minns den som en bok fylld av vassa och roliga formuleringar – och mycket sorg och svärta mellan raderna. En annan av hans böcker, Medicinen, har jag förresten sett som film och den tyckte jag också var bra!

    Vi i villa av Hans Koppel
    Vi i villa av Hans Koppel

    En av de roligaste pseudonymerna i mitt tycke använder Håkan Nesser på en bok som jag faktiskt inte har läst, men Nesser gillar jag och när han skriver Paula Polanski på framsidan till boken Straff och låtsas att han själv är översättare, ja, då drar jag verkligen på munnen. Paula Polanski är ett så typiskt nesserskt namn; det är precis så hans språk brukar låta. Och hela grejen är precis sådär mystisk och knäpp som saker och ting brukar vara i Nessers berättelser. Det blir som ett extra lager att även själva författaren är lite lätt höljd i dunkel!

    Straff I översättning av Håkan Nesser av Paula Polanski
    Straff I översättning av Håkan Nesser av Paula Polanski
  • Bok på film: aktuella filmatiseringar 2017

    Nytt år innebär inte bara att det finns en massa nya böcker att se fram emot. Det innebär också att en massa filmer rullas upp på biograferna och bland dem brukar det finnas generöst med filmatiserade böcker. Men… I år verkar det faktiskt vara ovanligt glest med filmatiseringar på biograferna, särskilt bland böcker som jag har läst och bland svenska böcker. Jag hittade nästan ingenting! Efter en efterlysning i sociala medier så fick jag lite hjälp på traven av läsarna Sara och Cornelia. Trots deras hjälp så måste jag väl erkänna att jag inte direkt hittade någon film som just jag kommer att rusa till biograferna för att se, men ändå! Här är några filmatiseringar som kommer till svenska biografer under 2017:

    En film som många garanterat kommer att gå och se, men som jag absolut inte känner mig speciellt nyfiken på är del två i E. L. James porrtrilogi ”Fifty shades” som följer oskuldsfulla Anas relation (och BDSM-sex) med en ultrarik man med sadomasochistiska böjelser. Böckerna lär enligt många säkra källor vara taffligt skrivna, så jag känner absolut inte för att spilla någon tid på att läsa dem. Filmerna klarar jag mig också utan skulle jag tro. 10 februari kan ni andra, som kanske är intresserade, gå och kolla, för då är det i alla fall biopremiär för del två i trilogin, Fifty shades darker.

    Jag vågar inte titta på skräckfilmer, men en klassisk skräckis som kommer på bio i år är Stephen Kings Det, som får svensk biopremiär den 8/9. Stephen King skriver ju också böcker som kan sorteras in i andra genrer. Föredrar man annat än skräck så kanske det är läge att gå och se The Dark tower, som är filmatiseringen av den första delen i Kings fantasyserie Det mörka tornet. Den här serien beskrivs som Kings livsverk, så det är kanske lite sorgligt att jag inte har läst någon av böckerna! Jag vill nog inte se The Dark tower utan att ha gett böckerna en chans först, men filmen får i alla fall svensk biopremiär den 28/7.

    Som ni hör så har jag inte läst ett skit av de böcker som blir film i år. 🙂 Det närmsta jag kommer är förmodligen The Snowman, som kommer på bio den 13/10. Det är filmatiseringen av Jo Nesbøs Harry Hole-deckare Snömannen. Den har jag inte heller läst dårå, men jag har åtminstone läst Rödhake av samme författare och med samme polisman i huvudrollen… 😉

    Några böcker som jag har läst och som blir film 2017 är t.ex. Undret av R.J. Palacio och Mordet på Orientexpressen, men de går tydligen inte upp på bio i Sverige. Lite synd, kan jag tycka! Undret är en fin liten bok om att vara annorlunda och om att vara snäll. Och Mordet på Orientexpressen är ju en Agatha Christie-klassiker! I den här filmversionen har dessutom Johnny Depp och Penélope Cruz två av rollerna och det hade man ju velat se!

  • Julklappsböcker!

    Julklappsböcker!

    Nu var det ju inte julafton igår precis, men i min värld så pågår julen ett tag till. Jag plockar inte ner en julpinal innan tjugondedagen, så nä, det är inte för sent att blogga lite om mina julklappsböcker – för sådana hade jag turen att få! 🙂

    Anteckningsbok Josef Frank, Astrid Lindgren-noveller, bokmärke, Raw cakes, Ännu mera vego
    Anteckningsbok med Josef Frank-motiv, Astrid Lindgren-noveller, bokmärke, Raw cakes, Ännu mera vego.

    Jag önskade mig kokboken Ännu mera vego i julklapp och den fick jag också! Det ska bli kul att laga mat ur den, för jag har verkligen lagat rätter ur den tidigare boken, Mera vego, om och om igen. Mera vego, och säkerligen Ännu mera vego, innehåller precis den typ av lättlagad och god vegetarisk mat som jag gillar.

    En annan tjusig kokbok som jag fick i julklapp var en fin bok om Raw cakes. Alla recept i den är dessutom glutenfria, vilket ju är fantastiskt! Obs: jag har alltså celiaki på riktigt och undviker gluten endast av den anledningen. Allting i boken ser jättegott ut, så jag hoppas att jag kommer att lyckas med bakningen från den! 🙂

    Sedan fick jag faktiskt fler bokrelaterade julklappar! Jag tror att tomten läser min blogg för jag fick både en jättefin ask med Astrid Lindgren-noveller (jag var ju sååå sugen på att köpa en hel adventskalender med noveller!) och en underbart fin anteckningsbok med omslag från en akvarell av Josef Frank. Även den har jag bloggat om… Den ska jag skriva dagbok i. 🙂

    Dessutom fick jag ett himla sött bokmärke!

    Gav jag bort några böcker då? Ja, men faktiskt bara en: I köket hos Maj av Kristina Sandberg och Lotta Kühlhorn. Min mamma är lika förtjust i trilogin om Maj som jag, så det kändes givet att hon skulle få den i present. Jag trodde att I köket hos Maj skulle vara en kokbok, varken mer eller mindre, men den innehåller också en del texter från böckerna och annat kul material för oss som har läst och fängslats av trilogin. Jag blev faktiskt lite sugen på att skaffa en likadan bok till mig själv… 😉

    Fast faktum är att jag redan har gett mig själv en julklappsbok, eller vad man ska säga – två, till och med… I samband med en beställning av diverse julklappar så slängde jag även med den lilla kortromanen Mannen som planterade träd och den supervackra diktsamlingen Vitsvit (den blänker så fint!).

    Mannen som planterade träd och Vitsvit
    Mannen som planterade träd och Vitsvit

    Så nu har jag lite att läsa… Kan man få ett till jullov, tack?

    Fick du några julklappsböcker?

  • Uppföljare till Lena Anderssons Allvarligt talat. Och några helt fantastiska pocket!!

    Uppföljare till Lena Anderssons Allvarligt talat. Och några helt fantastiska pocket!!

    Jag har ägnat några inlägg åt vårens kommande böcker, men som alltid när jag letar efter kommande böcker så upptäcker jag också godbitar som jag har missat från tidigare utgivning.

    Bland annat har jag missat att det har kommit en uppföljare till Lena Anderssons Allvarligt talat. Den nya boken, som kom ut i november, heter helt enkelt Mer allvarligt talat och precis som föregångaren så innehåller den Lena Anderssons svar på existentiella lyssnarfrågor från radioprogrammet Allvarligt talat. Jag tyckte att Allvarligt talat var fantastisk och skulle inte tacka nej till den tjusiga uppföljaren..! Illustrationerna är precis som tidigare gjorda av Stina Wirsén.

    Mer allvarligt talat av Lena Andersson
    Mer allvarligt talat av Lena Andersson

    Sedan kanske inte det här är böcker som jag direkt behöver köpa, i och med at jag redan äger dem, men flera av Jonas Hassen Khemiris böcker har fått uppdaterade pocketomslag! De ser kanske inte så mycket ut för världen när man bara ser dem framifrån, men jösses vad snygga de är om man vänder lite på dem. Jag älskar det här med infärgade sidor! Och sedan älskar jag alla böcker av Jonas Hassen Khemiri såklart. Jag hoppas att han skriver på något nytt…

  • De hemliga kärleksbreven till Astrid Lindgren

    För något år sedan läste jag Astrid Lindgrens Krigsdagböcker. Det är en verkligt intressant bok för den som vill läsa en ögonvittnesskildring från ”en vanlig svensk” medan kriget faktiskt pågick, men det är också en oerhört fin bok, naturligtvis, för oss som vill grotta ner oss i Astrid Lindgrens liv så som det såg ut innan hon debuterade som författare och allt. Boken består alltså av Astrid Lindgrens egna dagböcker från den här tiden.

    Krigsdagböcker av Astrid Lindgren
    Krigsdagböcker av Astrid Lindgren

    Men det finns fler privata texter att läsa för den som är intresserad. Många läste förmodligen, precis som jag, brevväxlingen mellan Astrid Lindgren och vännen Louise Hartung som publicerades i DN i november och som fortfarande finns på nätet för den som eventuellt har missat. Det här är alltså inte material till en hel bok, men det är väldigt intressanta texter för den som vill läsa mer om Astrid Lindgren och få hennes egna ord från vardagen och livet.

    Sedan kan jag inte komma ifrån att det känns som att tjuvkika och få se någonting lite väl privat. Det är till exempel uppenbart att Hartung är förälskad i Lindgren och att Lindgren har lite svårt att få henne att förstå att det inte är besvarat… Hade Hartung och/eller Lindgren vetat att de här breven skulle komma att läsas av tusentals människor så hade de kanske inte skrivit lika öppet. Men, men. När ett författarskap blir så stort som Lindgrens så får man väl helt enkelt acceptera att sådana här brev och annat måste få passera som allmänintressanta dokument.