April är här! Det kan gå fort när snösmältningen väl börjar, men visst känns det något avlägset att det skulle bli barmark inom den närmsta tiden. Det finns många nackdelar med att bo lite längre norrut – en del skulle nog lyfta fram den onödigt långa mörka delen av året eller de kyliga vinterdagarna. För egen del ser jag våren som det största minuset med att bo här, snarare än att bo söder om Dalälven. Det hinner liksom aldrig bli vår. När det väl har torkat upp i skogen, och man vågar hänga undan vinterjackan för den här säsongen, är det allt som oftast redan sommar. Så lär det bli även i år, när vintern har känts ovanligt lång på något sätt.
Snart är det i alla fall påsk och då kommer jag som vanligt att resa ned till Öregrund och förhoppningsvis få en viss dos vår. Det ska bli väldigt mysigt att åka ner, inte minst för att jag inte har varit där sedan i julas. Själva resan är dock något att bäva för, känner jag. Tågresor har gått från några timmars mys med datorn i knät till en långdragen plåga där man förtvivlat försöker få sitt lilla barn att åtminstone inte ha sönder andra resenärers grejer och/eller orsaka dövhet. Lite orättvist beskrivet kanske, men i höstas spenderade vi alltså nedresan med att gå runt, runt i tåget – fem timmars promenad. När hon väl somnade, av pur utmattning, kom främlingar fram och berömde mig för mitt otroliga tålamod. Jag började nästan gråta. Men, men. Det går kanske lättare för var gång! På nedresan har jag i vart fall dotterns farmor och gammelmoster med mig på tåget, så vi kan förhoppningsvis byta av varandra lite grann.
Senare i april ska jag på opera för första gången på några år. Det ser jag fram emot. Mycket! I övrigt har jag inte så många planer och jag har heller inga stora ambitioner när det gäller läsningen. Det brukar inte hinnas med så mycket när jag är bortrest och den här månaden blir det ju som sagt en påskresa. Om du är sugen på att läsa något nyutkommet så kommer i alla fall, i vanlig ordning, några tips här:
Alla är vi valloner av den uppmärksammade DNA-släktforskaren Peter Sjölund är en bok om släktmyter. Jag fastnade för titeln eftersom jag själv kommer från ett område där många anser sig härstamma från valloner… Och jag har själv tänkt tanken: är jag inte lite lik en vallon? Hahaha. Jag hade ingen aning om att det tydligen är den vanligaste släktmyten.
Bebbe plaskar av Mervi Lindman. Bebbe-böckerna hör till tvååringens favoriter. Nu kommer Bebbe plaskar, som praktiskt nog handlar om en av dotterns favoritaktiviteter.
Fjärilshjärta av Moa Backe Åstot. Himlabrand är en av den senaste årens finaste debuter, tycker jag. Det känns väldigt spännande att Moa Backe Åstot nu är aktuell med en ny roman om att vara ung same idag.
Roj i affären och Roj på förskolan av Lisen Adbåge och Emma Karlsson. Jag vet inte hur många gånger vi har läst Godmorgon, Roj! här hemma. Det är något med vardagligheten och bilderna som gör att den verkligen går hem som småbarnsbok. Kul med uppföljare!
Svalors flykt av Majgull Axelsson. Få andra författare kan skriva så lättillgängligt, fint och engagerande och människor och relationer. I Svalors flykt skriver Axelsson bland annat om en 16-åring på väg ut i vuxenlivet efter åratal i olika fosterhem och om en äldre kvinna som drabbats av Parkinsons sjukdom.
Nu är vår(vintern) här, den delen av året då det är LJUST och sällan kallare än -5 i den här landsändan. Snö har vi såklart, så våren känns fortfarande avlägsen, men rätt var det är tar snösmältningen fart och då brukar det gå undan. För stunden har vi tillräckligt med snö för att det ska vara i nivå med vårt staket.
I mars ser jag fram emot att gå på Littfest, Umeås litteraturfestival. Den brukar alltid fylla mig med oerhört mycket inspiration och glädje. I år har jag inte hunnit titta på programmet ännu – jag är alldeles för mycket småbarnsförälder för att hinna göra en massa planer – men man brukar kunna lita på att programmet är fullmatat med intressanta samtal och programpunkter, så det är ingenting som bekymrar mig.
Den senaste tidens läsning har fokuserat på Bockfesten av nobelpristagaren Mario Varga Llosa, en bokcirkelbok vi ska bokcirkla om ett par veckor. Den är närmare 500 sidor lång, vilket är i längsta laget för min del. När jag hade hämtat den på bibblan satte jag mig ärligt talat ned och räknade efter och kom fram till att jag behöver läsa ca 20 sidor om dagen för att hinna igenom den. Det är alltså den läsläxa jag har haft den senaste tiden. 😉 Mina andra små och stora läsprojekt har fått stå åt sidan så länge.
Vill du läsa något helt nyutkommet kommer några tips på böcker som fångat mitt intresse lite extra:
Drömmen om ett träd av Maja Lunde är nästa del i hennes CliFi-serie. Lunde är alltså en författare som skildrar klimatkrisen, ett ämne som är skrämmande aktuellt och som hon är väldigt fin på att tolka i sina romaner.
En linje i världen av Dorthe Nors. Jag har läst Blicken, pilen, filen av samma författare och tyckte att den var en riktig liten pärla. En linje i världen är en essäsamling från Nors resa längs Nordsjökusten. Det är säkert en helt annan bok än Blicken, pilen, filen, men säkert lika bra!
Expertparadoxen av Emma Frans. Det är inte helt lätt att att veta hur man ska tolka forskning och nya rön. Det tycker alltså jag, som själv är forskare. I Expertparadoxen går Frans igenom just det: när ska man lyssna på forskarna? Vad händer när forskare har fel? Intressant! Frans är duktig på att skriva populärvetenskapligt, så Expertparadoxen är nog väldigt läsvärd.
Laga lunch på typ 4 minuter av Sara Begner låter som en kokbok för mig. Nu äter jag de flesta luncher på jobbet, men rätterna funkar säkert även till middag. Att laga middag… Well. Det är inte lätt med en 1,5-åring bredvid sig. Önskar att jag kunde svänga ihop något på 4 minuter lite oftare…
Majas alfabet av Lena Andersson är en av de böcker jag har skarpt i minnet från min egen barndom. Jag hade även sångerna på kassett och kan texterna till många av dem än. Illustrationerna är helt underbara och det är helt klart en bok som tål att tittas i igen. I mars kommer både den och Majas lilla gröna i nyutgåvor.
Sniglar och snö är tredje delen i Agneta Pleijels självbiografiska projekt som hon inledde med Spådomen 2015 (en fantastisk roman!). Det här har jag verkligen set fram emot!!
Här om dagen postade jag ett inlägg med bokreatips, men egentligen har jag fler på lager. Här kommer därför en del två, med fler böcker jag är sugen på från årets rea. Om jag kommer att köpa alla på listan? Absolut inte! Men någon bok blir det säkert till vår 1,5-åring här hemma.
Boken om att gå på förskolan, av Josefine Sundström och Mervi Lindman, har vi lånat på bibblan och den gick hem! Det är tacksamt och kul med böcker om vardagliga ting att känna igen sig i och prata om.
Gropen är en Augustprisbelönad bilderbok av Emma AdBåge. Jag anar att det är en bok med mycket igenkänning från alla håll… Tänk att det kan vara så kul att leka där man som vuxen kan känna att det är som mest olämpligt att hålla till…
Vårt barn har blivit lite för stor för pekböcker, men så länge det finns mycket att prata kring när man ”läser” tillsammans brukar det funka bra. Och då kan jag faktiskt inte komma på så många bättre pekböcker än pekböcker med bilder av Jan Lööf! Han ritar ju så fantastiskt fantasifullt och detaljrikt och roligt. Jan Lööfs bilderbok finns på årets rea. Kul för barnet, nostalgi för mamman.
Vårt barn har sett en del Pippi på TV och älskar de två Pippi Långstrump-böcker hon har. Det är tacksamt och kul med böcker där figurerna är välkända. Känner du Pippi Långstrump? finns på årets bokrea – en klassiker av Astrid Lindgren och Ingrid Nyman.
Okej, nu är vår unge som sagt lite för stor för pekböcker. Så synd! För hon heter Rut och det känns orimligt kul med en peka och känna-bok med titeln Nu är det slut, Rut!. Har du en bebis borde du överväga att köpa den här. Det brukar vara tacksamt med böcker som är skojiga att känna och klämma på.
Mitt barn är förtjust i målarböcker och det kan gå undan när hon skapar… Det är alltså tacksamt att fylla på med målar- och pysselböcker när det är rea. Kanske Pippi: Pyssla, måla & läs! eller Min färgglada målarbok kan vara något.
Nu känns det nästan som att jag skriver en lång lista med anti-tips. Men såhär: jag tycker inte att Nicke Nyfiken-berättelserna funkar idag. En apa som har tagits till stan av sin ”vän” Mannen i den gula hatten? Vilken kompis..? Ändå är jag inte helt främmande inför Stora boken om Nicke Nyfiken av Margret och H.A. Rey. Vårt barn valde en stor apa som snuttis (hon hade mindre otympliga gosedjur att välja mellan) och har i perioder setts med den där apan på alla möjliga och omöjliga ställen. På något sätt känns det kul att läsa böcker om apor tillsammans. Hon tycker det är så roligt att peka och upptäcka i sådana böcker.
Astrid Lindgrens härliga böcker vill man såklart ha i hyllan, eller hur? Allra helst de som illustrerats av Ilon Wikland, känner jag. Älskar hennes illustrationer! På årets rea finns Vår i Bullerbyn, en berättelse jag faktiskt inte har läst själv eller haft hemma under min uppväxt. Kanske något att upptäcka tillsammans med dottern, med andra ord (men att faktiskt läsa får vi nog vänta några år med, den har förmodligen ganska mycket text!).
Den 22:a februari startar årets bokrea och jag, som ärligt talat inte är någon flitig bokhandelsbesökare annars, kommer garanterat att köpa några böcker. Här är några av de titlar jag tycker är mest intressanta i årets utbud. Det fanns så fantastiskt många, så jag tänkte spara barnböckerna till ett eget inlägg.
Flera av Sara Asks och Lisa Bjärbos tidigare vegokokböcker råkar vara mina mest använda och nedspillda kokböcker, så när jag fick ett presentkort på böcker för ett tag sedan var det just en till vegokokbok som letade sig hem till mig: Kaosvego. Jag borde ha väntat till rean. 😉
Löpa varg av Kerstin Ekman. En av förra årets bästa böcker för min del. En fin och koncentrerad berättelse om livet, åldrande och det avtryck vi lämnar efter oss på jorden.
Flera titlar av förra årets nobelpristagare i litteratur, Annie Ernaux, finns på rean. Här hemma hos mig väntar En flickas memoarer på att bli läst. Den som vill reafynda kan hitta Åren, Omständigheter och Min far & kvinnan.
Detaljernaav Ia Genberg belönades med förra årets Augustpris. Välförtjänt tycker jag, som läste den i bokcirkeln förra året och blev väldigt förtjust om Genbergs berättelse om livet, skildrat genom fyra relationer huvudpersonen återvänder till i minnet under en feber.
Även tidigare nobelpristagare finns på rean. Hör du till de som missat Abdulrazak Gurnah innan han belönades 2021 kan du passa på att reafynda Den sista gåvan och Efterliv.
Marie Hermanson skriver så härliga och spännande böcker, nästan alltid med en viss dos övernaturligt och en hel del klaustrofobi. Pestön skulle kunna ha båda två, men är mest av allt en riktigt bra och spännande historisk roman som utspelar sig i Göteborgs skärgård. En av förra årets favoriter för min del!
Kazuo Ishiguro belönades med Nobelpriset 2017 och råkar dessutom vara en av mina favoritförfattare. Never let me go och Återstoden av dagen finns på rean båda två och är böcker jag utan tvekan gett högsta betyg. Själv är jag mest sugen på Klara och solen, en kritikerrosad roman jag faktiskt inte har läst ännu.
Det bästa jag läste 2021 var Mats Jonssons självbiografiska serieroman Min kamp. Den har naturligtvis väckt lusten att läsa mer. Det jag lockas av mest på rean är således När vi var samer, där Mats Jonsson upptäcker sitt samiska ursprung. Den kan ju inte vara annat än bra!
Marit Kapla belönades med Augustpriset 2019 för sin diktsamling Osebol, som skildrar livet i byn Osebol. Jag kan förstå om folk avskräcks av faktumet att det är lyrik och att boken är på över 800 sidor. Men nej! Missa inte det här! Den är fantastisk.
Det är så många, oberoende av varandra, som har tipsat om Agota KristofsDen stora skrivboken, så när den nu finns på rea borde jag kanske slå till… Har du läst?
Är man inte alltid lite sugen på att läsa något nytt av Håkan Nesser? Hans finurliga språk. Hans, ärligt talat, ganska mysiga deckarhistorier. Japp. Jag känner mig alltid lite lockad att läsa mer. Det räcker med att höra titlar i stil med Schack under vulkanen så blir jag lässugen.
Det kan vara så att vår hylla med konst- och fotoböcker är full, men skulle vi göra plats för något mer skulle den prisbelönte fotografen Lennart Nilsson definitivt kunna göra anspråk på den platsen! På rean finns Hans livs bilder.
Ingen gör så vass och rolig satir som Liv Strömquist! Jag kanske inte håller hennes senaste, Liv Strömquists astrologi, för hennes bästa, men rolig är den definitivt.
Okej, en sista nobelpristagare på den här listan! Olga Tokarczuk belönades 2018. Jag tycker du kan skippa hennes tegelsten Jakobsböckerna, men vill du läsa någon av hennes andra romaner kan jag tipsa om Styr din plog över de dödas ben, en väldigt speciell bok om när djuren tar hämnd…
Babetta, av Nina Wähä, är en bok om vänskap och den brutala verkligheten inom filmbranschen: en bransch där kvinnor kan peak:a i 19-årsåldern och sedan har en karriär som pekar nedåt i takt med att kroppen åldras.
Februari är här! Precis som jag förutspådde i januari blev det min tur att hämta upp Frida RamstedtsHandbok i möblering för några veckor sedan. Jag tycker att Ramstedt skriver klokt och intressant: jag har liksom inte haft sug att läsa så många andra böcker (att det är lång kö och att den därför måste lämnas tillbaka ganska snart spelar kanske också in). De där novellerna jag hade planerat för december (och januari) är med andra ord fortfarande olästa. Och vad gör väl det! För nu är det februari: ny månad, nya möjligheter.
Februari verkar vara det nya januari, dessutom. Det är först nu dansskolan startar sina kurser, så dans är något jag ser fram emot den här månaden. Jag har dessutom biljett till en dansföreställning på operan och det ska bli så kul att komma iväg på den tillsammans med vänner med samma dansintresse som mig själv. I övrigt har jag inte så mycket planer de kommande veckorna. Det har känts oväntat segt att komma tillbaka efter julledigheten. Trots att det blir ljusare för var dag känns det orimligt drygt att gå upp tidigt på morgonen. Det är bäst att inte peta in för mycket i kalendern.
I februari är förresten dags för traditionsenligt bokrea så småningom (start 21:a februari). Nu, när flesta verkar läsa och lyssna på sina böcker i sina mobiler, har den kanske spelat ut sin roll, men jag tycker fortfarande att bokrea är förknippat med ett visst mys, kanske för att jag så sällan är i bokhandeln annars. Jag siktar på att köpa något trevligt till mig själv och något till dottern. Återkommer med vad!
Bland det som inte reas ut, eftersom det är helt nyutkommet den här månaden, är jag mest nyfiken på:
Cirkelns fyra hörn av Jerker Virdborg. Jag har inte hunnit jättelångt med den där novelläsningen, men jag har läst en del noveller, däribland flera ur Jerker Virdborgs Skyddsrummet Luxgatan, en fantastisk samling med berättelser om ett Sverige indraget i krig och konflikt. Cirkelns fyra hörn är en annan berättelse – förlaget beskriver den med orden: ”Cirkelns fyra hörn är en roman om minne, historieskrivning och arv, spännande och klaustrofobisk i en stil som Jerker Virdborg behärskar som ingen annan.” Vill läsa!
Du vill inte mer av Alexander Mahmoud. Jag har prenumererat på DN från och till i många, många år och då har jag naturligtvis lagt märke till Alexander Mahmoud, en av deras mycket skickliga fotografer. Du vill inte mer är hans självbiografi. Känns mycket intressant att läsa en biografi från någon som skildrat stora samhällshändelser under många år.
När bror dör av Emilia Aalto. Debuterande Emilia Aalto har skrivit en berättelse om ”en brors liv och död – men också en anklagelseakt mot den decentraliserade vård som dagligen låter människor falla mellan stolarna.”. Det känns som en brännande och viktig skildring, tycker jag. Jag får också intrycket att det är precis den poetiska och koncentrerade berättelse som jag brukar tycka så mycket om.
Nytt år, nya möjligheter! När det gäller läsningen tänkte jag dock inleda året på samma sätt som jag avslutade det förra: med att läsa noveller. Jag plockade ut ett gäng noveller att läsa i december, men förstod redan på förhand att de inte skulle hinnas med. Och det gör ju inget! Det passar bra att njuta av noveller även i januari. Dessutom tänkte jag skynda på med Stephen Kings Blod säljer, som vi ska bokcirkla på söndag. Det är min första Stephen King och än så länge är jag väldigt förtjust. Jag ser fram emot att diskutera den med mina bokcirkelkompisar. Ett tredje läsprojekt är Frida Ramstedts Handbok i möblering, som står och väntar på mig på bibblan. Jag har redan läst Handbok i inredning och styling – en bok jag uppskattade så mycket att jag först läste den som biblioteksbok och sedan köpte den för att ha den hemma. Det är en klok och inspirerande bok, fylld med handfasta råd, basprinciper och tumregler som kan vara bra att ha med sig när man inreder ett hem. Jag känner på mig att Handbok i möblering kommer inspirera minst lika mycket.
Månaden bjuder annars på en hel del nyutkommet jag är nyfiken på och som jag säkert kommer att läsa så småningom. Här är några av de jag fick upp ögonen för när jag bläddrade igenom förlagens kataloger här om veckan:
Lotta Olsson och Lisen AdBåge har gjort en serie småbarnsböcker med tema känslor. Vårt barn är ett barn med sällsynt starka känslor… Nu kommer Arg. Den kommer troligtvis att läsas här hemma…
Bilderboken De fula fem, av Julia Donaldson (text) och Axel Scheffler (bild), översatt av Ulf Stark, låter som en mysig bok att läsa med sitt barn. Ni känner kanske till storvilt, big five, men vem har sagt att gnun, hyenan, gamen, vårtsvinet och maraboustorken är sämre än leopard, lejon, elefant, noshörning och afrikansk buffel..? I år kommer den i nyutgåva.
Ian McEwan brukar vara duktig på att väva in vår tids stora ödesfrågor och dramatiska händelser i sina romaner. Nu är han aktuell med Lektioner, en roman där Tjernobylolyckan sker i bakgrunden, men framför allt är det en bok om kärlek och förlust. Säkerligen en mycket läsvärd bok!
Simmarna, av Julie Otsuka och i översättning av Helena Fagertun, beskrivs som ”en efterlängtad återkomst, en roman om närhet, avstånd, förlust och minne.” Och visst är den efterlängtad! Jag läste Vi kom över havet för många år sedan och tyckte att den var otroligt bra – en berörande och koncentrerad berättelse om de ”postorderbrudar” som lämnade Japan för att skaffa sig ett nytt liv i USA och sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor.
Skriften i vattnet, av John Ajvide Lindqvist, kom ut redan i oktober, men stod med i förlagets vårkatalog, så jag tar med den i den här listan. Trogna läsare vet att skräckförfattaren John Ajvide Lindqvist är en av mina favoritförfattare – trots att jag inte är särskilt förtjust i skräck egentligen. Skriften i vattnet är första delen i en tänkt deckarserie och bakgrunden till dess tillkomst är att John Ajvide Lindqvist under en tid var tillfrågad om att skriva nästa del i Millenniumserien. Han fick inte uppdraget, men det hann bli en hel bok, som jag naturligtvis är sugen på att läsa.
Mitt barn är alldeles för liten för den här boken, men jag är ändå nyfiken på Året runt med Pettson och Findus: skapa och experimentera med naturen av Sven Nordqvist, Eva-Lena Larsson och Kennert Danielsson. Jag älskar Nordqvists detaljrika och fantasifulla illustrationer. Det här är nog en inspirerande bok!
Vad händer annars i januari då? Jo, jag fyller år (men jag gissar att det inte blir något större firande kring det). Jag och en kompis ska göra vårt tredje försök att gå ut och äta på Umeås ”nya” takbar, som inte är så ny längre (sjukdom etc. har satt käppar i hjulet tidigare gånger). Vi ska förhoppningsvis hinna med en spelkväll och i övrigt ska vi nog ta det väldigt lugnt och mjukstarta med jobb och förskola efter vårt långa jullov. I över två veckor har vi varit lediga och kunnat hälsa på nära & kära, men snart väntar vardag. Det behöver inte vara så illa, särskilt inte när det blir ljusare och ljusare!
Nu kommer den sista summeringen av mitt 2022. Idag kommer min tio-i-topp i omvänd ordning.
10: Pestön av Marie Hermanson
I Marie Hermansons romaner kan stämningen snabbt skifta från vardag till surrealism. Det ger perfekt bakgrundsstämning till Pestön, en deckare som till stor del utspelar sig på en avskild ö dit ingen reser utan särskilt ärende. Man läser och känner att vad som helst kan hända. Fast mest är det en historisk roman, en genre Hermanson verkligen har gjort något bra av med Pestön.
9: Hur mår fröken Furukura? av Sayaka Murata
Huvudpersonen i Sayaka Muratas Hur mår fröken Furukura? är en kvinna som lever ensam och jobbar deltid i ett närköp. Det behövs inte mycket mer än så för att provocera omgivningen. Varför gifter hon sig inte? Varför skaffar hon sig inget ”riktigt” jobb? Det här är en väldigt egen och fin bok om att vara annorlunda och att slitas mellan omgivningens förväntningar och de egna önskningarna.
8: Girig-Sverige av Andreas Cervenka
Girig-Sverige av Andreas Cervenka är ett reportage om ett Sverige som kanske inte stämmer helt överens med mångas uppfattning om ett land med absurda skatter(?) och hög jämlikhet. Pedagogiskt och klart beskriver Cervenka hur skattesystemet, bostadsmarknaden och inflationen har gjort superrika ännu rikare och fattiga ännu fattigare. Och med en medelklass belånade upp över öronen. Girig-Sverige är bok som gör en rätt matt faktiskt. Jag läste den innan valet. Sedan blev jag ännu mer matt.
7: Babetta av Nina Wähä
Babetta, av Nina Wähä, är en bok om två vänner sedan tonåren. Då var Katja den som betraktades som mest talangfull. Ändå var det Lou som kom att bli världskänd skådis. Nu har åren gått, det blir sommar och Lou vill att Katja kommer ned till henne till hennes lyxhus i Frankrike. Det är en speciell och oberäknelig roman. Jag har sett den beskrivas som en kärleksförklaring till filmen, men nej? För mig är det här tvärtom en berättelse om filmbranschens kanske fulaste sidor: ytligheten, hur lätt det är att bli utnyttjad, hur snabbt en karriär kan ta slut när kvinnans viktigaste (?) kapital börjar ta slut… Jag tyckte om den. Mycket!
6: De e kroniskt av Caroline Ringskog Ferrada-Noli
Jag läser Caroline Ringskog Ferrada-Nolis roman De e kroniskt med ungefär samma känsla som jag har när jag lyssnar på En varg söker sin podd (som författaren har tillsammans med Liv Strömquist): jag växlar mellan att bli provocerad, att skratta inombords och att sitta som ett frågetecken. Framför att kan jag inte sluta läsa (lyssna). Boken liknar ingenting annat jag läst, men det säger jag också som något odelat positivt. Det här är en otrolig bok som ringar in läget i dagens Sverige. Och berättar om hur det kan vara att leva med kronisk smärta.
5: Liv Strömquists astrologi av Liv Strömquist
Ringskog Ferrada-Nolis poddkollega, Liv Strömquist, finns såklart också på årets topplista. I år har jag läst hennes allra senaste seriealbum: Liv Strömquists astrologi. Här ryms underhållande serier om stereotyper från stjärntecknen i zodiaken. Liv Strömquists astrologi har kanske inte samma folkbildande, tydliga tema som många av Strömquists tidigare seriealbum, men skärpan och humorn känns igen.
4: Detaljerna av Ia Genberg
Detaljerna av Ia Genberg är den bokcirkelbok som fått högst betyg, i bokcirkelns 11-åriga historia. Den fick 5 av 5 av samtliga bokcirkeldeltagare. Det är nästan tjusigare än det Augustpris den belönades med lite senare. 😉 I boken återberättas ett liv genom fyra relationer som kommit och gått. Och i bakgrunden finns det konstanta och det liv som händer. En väldigt speciell och en väldigt bra bok.
3: Löpa varg av Kerstin Ekman
Löpa varg, av Kerstin Ekman, är en vemodig och fin berättelse om en pensionerad jägmästare som plötsligt står öga mot öga mot en varg. Tankarna börjar gå. I all sin enkelhet är det en fantastisk bok om åldrande och att se tillbaka på det avtryck man gjort, i livet och mot naturen. Och i bakgrunden smyger vargen omkring, som ett mystiskt väsen.
2: Andromeda av Therese Bohman
I Andromeda, av Therese Bohman, får en ung kvinna praktikplats på ett högt ansett förlag. En äldre kollega tar henne under sina vingar och de inleder en speciell relation, med ett ständigt pågående samtal om litteraturen. Finns det plats för den stora litteraturen i dagens samhälle? Finns det en plats för deras relation? Det här var en bok som överraskade mig på många sätt. För nog är det uttjatat med temat ”ung kvinna inleder relation med gubbe med makt”, men Bohman gör något nytt och hon gör det väldigt bra.
1: Mats kamp av Mats Jonsson
Mats kamp är ett självbiografiskt seriealbum av Mats Jonsson. Boken skildrar tiden när Mats och hans fru blev föräldrar. Jag blev förälder för ungefär ett år sedan och kanske var det därför jag blev så berörd av Mats berättelse. Eller också blev jag berörd för att det helt enkelt är en fantastiskt träffande och fin skildring av föräldraskapets många sidor: att drabbas av sådan rörelse att man svimmar(!), att nästan gå sönder i försöken att räcka till. En underbar bok!
Årssammanfattningarna fortsätter. Idag med ”min läsning i siffror”. I år har det blivit 43 utlästa böcker + några enstaka noveller som trillat in nu på slutet + en mängd barnböcker tillsammans med dottern (älskar att hon är så förtjust i böcker <3). Det är inte illa, tycker jag. Som heltidsarbetande mamma till en mycket aktiv 1,5-åring (som sover 22–07, d.v.s. ingen direkt egentid på kvällarna), hade jag inte räknat med att kunna läsa speciellt mycket över huvud taget i år.
Läsningen har spridit ut sig hyfsat jämnt över året, trots allt. Det kanske inte ser ut så i statistiken, men den gömmer faktumet att mina böcker har haft högst varierande längd. Dessutom brukar jag vilja ha ett gäng böcker igång samtidigt och då kan det bli en ”ketchupeffekt” helt plötsligt. Nu i december var tanken att jag skulle läsa noveller, men jag körde fast med att flera av mina utvalda noveller är mer att betrakta som kortromaner. Hoppsan! Det blir nog ingen utläst bok i december, tyvärr.
De lite kortare romanerna är annars den variant jag föredrar. Böcker får gärna ha omkring 150 sidor. I år har jag inte läst några rejäla tegelstenar över huvud taget.
Något som är svårt att hinna med är ljudböckerna. Det har blivit några fåtal medan jag har sprungit, men annars känner jag inte längre att jag har tid. Jag tycker inte att det känns trevligt att gå omkring med hörlurar när jag är tillsammans med mitt barn och det finns som sagt ganska lite egentid att spela med. Jag får återuppta ljudböckerna någon annan gång i livet.
Eftersom jag inte har lyssnat speciellt mycket på ljudböcker har jag heller inte lagt pengar på någon ljudboksapp på år och dag. Några böcker har jag dock lyssnat/läst på i mobilen (strömmat) och det är för att jag hade SJ Prio-poäng som var på väg att gå ut. Jag spenderade dem därför på ett Nextoryabonemang i brist på annat. Årets relativt få ljudböcker är framför allt berättelser från Radioföljetongen. De har dessutom den lilla fördelen att det dyker upp små resuméer här och där. Tips, tips, till andra småbarnförföräldrar som lyssnar sporadiskt och knappt har koll på någonting längre! 😉
I vanlig ordning har jag främst läst böcker skrivna av kvinnor och skrivna av svenska författare, men självklart har det smugit sig in en hel del översatta romaner också. Med tanke på hur mycket som översätts från engelskan är det kanske inte så konstigt att det främst är böcker från USA och Storbritannien som har letat sig in i årets läsning. Jag har dock även läst några enstaka titlar från andra håll i världen. Mest exotiskt? Kanske Tanzania, Ungern eller Mexiko. Jag tror faktiskt inte att jag har läst något från någon av de länderna tidigare.
Böckerna från årets läsning har haft blandade utgivningsår, så som det lätt blir när man främst läser biblioteksböcker och gamla hyllvärmare här hemma. Åtta mer nyutgivna titlar har jag dock lyckats peta in.
Har jag läst något bra då? Japp, som vanligt har mitt vanligaste betyg varit ”riktigt bra”, 4/5. Jag har inte läst något riktigt uselt! Min topplista kommer en annan dag… 🙂
PS: Jag brukar få frågor om hur jag gör de här inläggen och svaret är att jag är en boknörd med en digital läsdagbok i Excel. Det gör det enkelt att plocka ut de figurer man vill ha. Jag vet faktiskt inte om det finns någon tjänst som kan hjälpa en med lässtatistik annars. En del ljudboksappar har sådant, men de prickar rimligen bara in det man läst i appen.
Jag fortsätter att summera det här året, som ju lider mot sitt slut.
Januari: Det här var månaden då jag började jobba igen efter min föräldraledighet. Det kändes piss att återgå till jobbet. Jag förstod inte hur jag skulle orka. Vårt barn vaknade 6–8 gånger per natt och då orkar man ju ingenting! Hur fixa att jobba i det läget? Svaret var att jobbet gav mig välbehövlig vila… Jag hann dock inte jobba så hemskt länge förrän hela familjen drabbades av corona. Jag tillbringade bland annat min födelsedag i karantän. Jippi.
Februari: Februari var en snöig månad. Den julbelysning vi köpte efter jul (:)) snöade över.
Mars: I mars sprang vi omkring med löpvagnen vi införskaffat tidigare under året. Vi fick besök från dotterns mormor och morfar och vi tittade på Melodifestivalen på TV, varje lördag. Inte minst dottern diggade. Jag gick på Littfest. Så himla härligt efter de senaste årens pandemipaus! Vi passade på att besöka lekland med dottern (som var under 1 år och kom in gratis på den här tiden). Succé!
April: I april hade vi barnvakt för första gången (och det har ärligt talat inte hänt så många gånger senare heller…). Vi gick på konsert med Ane Brun och satt allra längst fram och njöt av en fantastisk spelning medan dottern vägrade att sova där hemma. Våren började göra sitt intåg! Vi var på dotterns andra dansföreställning i livet. En upplevelse som gjorde oss alla rätt matta, men kul var det..! Det blev påsk och den firades i ett soligt Öregrund. Dottern fick sina första skor och skulle hållas i handen hela tiden. Vi gick och gick och gick, med allt krokigare ryggar.
Maj: Nu blev det vår på riktigt! Vi hade till och med blåsippor i rabatten. <3 Vi skaffade utemöbler. Så fina! Och någon annan gång i livet kanske vi får möjlighet att sitta i dem också. 🙂 Vår flicka blev ETT ÅR. HERREGUD! Det firades med mor- och farföräldrar och andra nära och kära. Vi fixade i trädgården. Under en kort period var jag nästan besatt av att slita upp maskrosor ur gräsmattan (som vid det laget bestod av mer maskrosor än gräs, tror jag). Några vänner sålde sitt hus och hade utflyttningsfest. En intressant parentes är att jag råkade se att deras gamla hus numera har ett Instagramkonto – de nya ägarna har ett huskonto där de delar med sig av renovering och inredning. Mystiskt nog kan jag alltså fortfarande kika in i det hus där mina kompisar en gång i tiden bodde och där vi haft så mycket kul. Fast nu bor där en barnfamilj.
Juni: Rabarberna frodades. Jag for utomlands (på tjänsteresa) för första gången på mycket länge. En sjuk upplevelse att lämna sin bebis hemma, men, men… Det blev midsommar – med nära & kära och otroligt sommarväder!! Vi badade, allihop, hela familjen. Otroligt härligt. Förra året blev det tyvärr inte ett endaste dopp.
Juli: Sommaren fortsatte! Med efterlängtat besök i Öregrund <3 och ett mysigt besök på Furuvik (ja, det kändes i hjärtat när apflocken decimerades nu i december… :(). På hemmaplan gjorde vi små utflykter här och där, hängde i stugan, åt jordgubbar & hallon och pysslade i trädgården. Semestern avslutades med en tripp till Vasa. Att resa är något annat när man har barn. Avkopplingen är nära 0, men glädjen att få uppleva saker med ett barn kan göra de enklaste utflykter till fantastiska upplevelser.
Augusti: Det blev dags att återgå till jobbet, men det gick fortfarande att kräma ur ganska mycket ur sommaren. Vi hängde i lekparker (och i parker generellt – som under P2 i parken!), gick på loppisar och skördade våra stackars små äpplen (fick bara några stycken, på ena sidan av trädet…).
September: Det blev dags att skola in dottern på förskolan. Åh, gud, varför går tiden så fort?! Allt gick över förväntan, men efter en vecka kom den första förkylningen… Inskolningsvecka två uteblev, kan man säga. O-strategiskt nog for jag iväg på en tjänsteresa när det plötsligt blev dags för första riktiga veckan på föris. Kände mig hemskt otillräcklig. I september hann jag även med att springa Umemilen på livets sämsta tid, plocka in det sista i trädgården och hänga i lekpark. I slutet av september tog jag ledigt några dagar och tog tåget söderut, till Öregrund. Dottern var med. Hon sprang omkring i tåget under i stort sett hela resan. Jag var så, så, så, så, så slut efter tågresan ner. Men att vara i Öregrund gjorde att det var värt det ändå.
Oktober: Vi hade barnvakt! Den här gången gick vi på födelsedagsfest med 80-talstema. Så skoj! Dottern var hos farmor och ville inte sova. Vi åkte hem. Men det var helt okej. Man måste inte vara ute till sent.
November: Det blev inte många dagar på förskolan den här månaden. Gud, vad man inte har presterat på jobbet i år! Men, men… Den här månaden hade vi besök från dotterns mormor och morfar. Julbelysningen kom fram i tid. Det bakades pepparkakor. Vi hade adventsmys hos farmodern. Säsongens första snö kom! Vi hann åka pulka några varv i trädgården innan den smälte bort. Jag skulle gå på konsert med en kompis, men kompisen blev sjuk och efter lite funderande gick jag själv. Ångrar det inte! Åh, vad jag älskar att få njuta av konserter! En dansföreställning blev det dessutom några veckor senare. Och bio. Vilken kulturmånad!
December: Snart jul! Jag ska för första gången fira jul i Norrland, men sedan ser jag fram emot att fira nyår i Öregrund. Hoppas bara att vi håller oss friska..! Det har varit full rulle hela månaden, med julfest, disputationsfest, besök från en barndomskompis med mera. Det är nästan så att man hade behövt lite mer vila. Det blir knappast en vilsam julledighet, med en 1,5-åring i hemmet, men jo, jag ska verkligen njuta av ledigheten som ligger framför mig.
Allt som allt har det varit ett riktigt händelserikt år. Livet har blivit annorlunda sedan vi fick förmånen att få dela våra liv med vår lilla Rut, men det känns såklart att tid är en bristvara. Mycket har fått stå åt sidan, så är det. Och ändå. Ett händelserikt år! Får se vad 2023 bjuder på.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.