1. Brukar du läsa mer eller mindre, eller som vanligt på sommaren?
Min känsla är att jag läser mindre. På semestern kommer jag lätt ur mina vanliga rutiner och den där lilla lässtunden som jag brukar ha innan jag somnar brukar liksom falla bort. Fast… å andra sidan brukar jag hinna plöja en hel del litteratur under ledigheten, t.ex. när vi är i min sambos stuga som saknar el… Så det kanske jämnar ut sig? Om man kollar på min lässtatistik så ser det helt klart ut så. Förra året läste jag 10 böcker i juli och det var mer än vad jag gjorde någon annan månad det året.
2. Läser du samma typ(er) av böcker som under övriga delar av året, eller läser du något speciellt på sommaren?
Ja, jag läser samma typer av böcker, och jag är lite av en allätare, så det kan bli lite vad som helst.
3. Beskriv den ultimata sommarläsningsplatsen! Inkludera gärna smaker, dofter o s v.
Jag läser gärna på en klippa på någon ö – så härligt att ha hav omkring sig och vara där det är lugnt och rofyllt.
4. Vilken bok är perfekt för en slö dag på stranden/i hängmattan?
Vilken bok som helst som finns i en skön läsplatta (obs: ej surfplatta, t.ex. iPad). Det är så skönt att hålla i en liten platta istället för en pocket eller, ännu värre, en inbunden bok och jag brukar lätt hitta läsflow när jag läser på platta och inte distraheras över hur många sidor jag har läst eller hur många sidor jag har kvar.
Har man tid tycker jag att man kan passa på att läsa en riktig tegelsten när man ändå håller på. Varför inte Middlesex, som jag läste tidigare i år? Det är 600+ sidor fängslande släktkrönika och en bok som väcker många frågor om könsidentitet och genus.
5. Berätta om en bra bok som utspelar sig på sommaren!
Förvillelser av Hjalmar Söderberg utspelar sig en sommar när Tomas Weber är på väg ut i vuxenlivet. Han har precis tagit sin kandidatexamen och nu kastar han sig mellan olika valmöjligheter och kvinnor… Och så roar han sig på Stockholms inneställen med pengar som han inte har. Det leder naturligtvis till en katastrof. Som alltid så är det en sann fröjd att få njuta av Söderbergs språk och han är verkligen otroligt duktig på att skildra Stockholm – staden är nästan som en av bokens huvudpersoner. Sedan har jag alltid tyckt att tiden när sommaren övergår till höst är ett nyår på ett mycket mer påtagligt sätt än det verkliga nyåret. Det är en tid för avbrott i rutinerna och en möjlighet att gå in i något nytt och det är också något något som skildras i just den här lilla pärlan till debutroman, vilket jag tycker är väldigt fint.
Det finns en hel del författare som belönas med välförtjänta priser, men sedan finns det också de som alltid hamnar på andra plats, på något sätt, trots att de också borde få uppskattning i form av litteraturpriser. Idag tänkte jag blogga om några författare som jag tycker har blivit märkligt förbisedda.
Först och främst tycker jag att Therese Bohman borde ha fått mycket mer uppmärksamhet än vad hon har fått. Det var en hel del snack om Den andra kvinnan när den var ny och den nominerades till såväl Tidningen Vi:s litteraturpris som Sveriges radios romanpris och Nordiska rådets litteraturpris. Därefter var hon aktuell med Aftonland, som fick nomineringar till Augustpriset och Sveriges radios romanpris och säkert fler priser än så… Om hon vann? Nej! Och det är så tråkigt tycker jag! För Bohman skriver exakt och fantastiskt och hon skildrar insiktsfullt som få vad det kan innebära att göra en klassresa. Jag tycker otroligt mycket om både Den andra kvinnan och Aftonland. Aftonland tycker jag dessutom var oväntat rolig – det är en bok som har allt! Synd att jurygrupperna inte verkar tycka detsamma. Jag har fortfarande inte lyckats smälta att förra årets Augustpriset gick till en helt annan bok…
Per Hagman, har han vunnit några priser över huvud taget? Det finns ingen sådan rubrik på Wikipedia i alla fall. Nu har han kanske inte varit den mest aktiva författaren det senaste decenniet, men jag tycker att Att komma hem ska vara en schlager är en av de bästa böcker jag har läst och bara den tycker jag borde kvalificera honom till en massa litterära priser. Hagman har ett språk som ingen annan, någonstans i gränslandet mellan prosa och poesi, trots att det helt klart är romaner han skriver. Och mellan de precist formulerade raderna ryms så mycket ensamhet, tomhet, rädsla. Han har fått fantastiskt fin kritik för sin senaste roman, Allas älskare, ingens älskling, som kom ut i år och som jag inte har hunnit läsa ännu. Vi får se om den räcker för att ge Hagman lite uppskattning i form av tjusiga priser.
Jag har bara läst Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson, men det är å andra sidan en helt egen roman och en fantastisk läsning. Jag älskade språket, tjejgänget som berättelsen kretsar kring och alla sidohistorier som flimrar förbi. Allt tyckte jag om! Men trots att det snackades mycket om boken och att även de efterföljande delarna (Sund,Ölandssången) har fått en hel del uppmärksamhet så känns det som att böckerna helt har blivit utan nomineringar till de större litteraturpriserna i det här landet? Det är obegripligt tycker jag!
Upplever ni också att det finns en hel del böcker som är svåra att komma ihåg efteråt..? Trots att jag kan tycka riktigt bra om en bok medan läsningen pågår så kan boken efter förvånansvärt kort tid blandas ihop med andra eller vara till stora delar som bortblåst ur minnet. Idag tänkte jag försöka minnas några sådana böcker… 😉 Ni kan ju ta det som exempel på mitt dåliga minne.
Den franske löjtnantens kvinna är en av de snyggaste pocketböcker jag äger! Dessutom är den lite av en klassiker, så det är helt klart en lockande bok, tänker jag. Ändå minns jag ingenting av den här boken förutom några fragment från diverse strövtåg i naturen. Jag tror att boken utspelar sig i en brittisk kuststad, men sedan tar det stopp. Jag tjuvläser i mitt eget blogginlägg att den handlar om någon trasslig kärlekshistoria och om ”ytlighet och dubbelmoral hos de välbeställda”. Det är säkert en läsvärd bok egentligen, men jag måste ha läst den vid i fel tid i livet. Dock är det ju skoj att jag minns naturskildringarna, för det är något jag i princip skummar igenom i böcker annars, så just de måste ha varit något extra! 😉
Fågelbovägen 32 av Sara Kadefors ser ut som en mysig feelgoodbok. Dessutom minns jag verkligen den Augustprisbelönade ungdomsboken Sandor slash Ida av samma författare. Men Fågelbovägen..? Visst handlar den om en läkare? Ja, när jag läser mitt inlägg så verkar det faktiskt vara precis så, men jag minns inte någonting alls från själva handlingen. Tydligen handlar den om vad som händer när läkaren i fråga bestämmer sig för att hjälpa en patient ekonomiskt genom att anställa henne för att hjälpa till i hemmet. Det är en bok om klass alltså. Och jag som älskar böcker om klassfrågan! Synd att jag har glömt bort just den här.
Hon älskade av Helena Henschen läste jag så sent som förra året. Det enda jag minns är att det är en biografi om dottern till ”den där konstintersserade snubben som har ett galleri uppkallat efter sig” (nej, jag minns inte vad han eller galleriet heter). Jag minns även att språket var så bra och att boken hade en väldigt knallig, härlig färg på insidan av pärmarna. Sedan tar det stopp… Jag fuskläser i min blogg att det är Signe Thiel den handlar om. Herregud så knasigt att jag till och med hade glömt bort vem som är huvudperson i denna biografi. Jag läser också att boken bland mycket annat handlar om hennes engagemang för att hjälpa judar under Andra världskriget. Jag önskar verkligen att jag hade den här boken på en bättre plats i minnet, för vad jag faktiskt minns är att jag tycker att Hon älskade var jättejättebra – även om jag alltså har glömt vad boken handlar om. Eh.
Pölsan är en bok som har gått till minnet som den Torgny Lindgren-bok som jag verkligen tyckte var rakt igenom härlig att läsa. Sedan minns jag väl att den handlade om… pölsa? Den verkar även handla om en 107-årig snubbe som bestämmer sig för att skriva klart en tidningsnotis som han påbörjade för cirkus 50 år sedan. Och om tbc? Det känns inte så konstigt att jag har glömt vad Pölsan egentligen handlar om – Lindgrens böcker brukar mer vara fascinerande berättande än någon sådan där klockrent enkel redogörelse för händelser, om man säger så.
Douglas Coupland känns som författaren som alla läste på 90- och 00-talet? Jag har massor av minnen av hans bok Girlfriend in a coma. Men en bok som jag inte minns någonting av är Alla familjer är psykotiska. Eller jooo. Visst är det någon i boken som jobbar med film på något sätt? Stuntman? Maskör? Någonting? Mitt blogginlägg ger inte många ledtrådar, ärligt talat. Det verkar vara en otroligt rörig bok, men den handlar om en raketuppskjutning? HIV? Skottlossning? Smuggling? Är det någon som minns den här boken?
Ifall någon undrar så slumpade jag mer eller mindre fram just de här böckerna från mitt bloggarkiv. Jag vet inte hur jag annars skulle ha kunnat minnas dem tillräckligt mycket för att kunna blogga om dem idag. 😉
Det finns otroligt många böcker som på ett eller annat sätt berör Andra världskriget. Nu syftar jag alltså inte på rena fackböcker, utan på skönlitterära böcker av olika slag. Idag tänkte jag tipsa om några av de romaner om Andra världskriget som har berört mig mest.
Bland favoriterna från barndomen så minns jag särskilt Annika Thorsböcker om Steffi och Nelli, de två judiska systrarna som evakueras till Sverige. De var särskilt fina att läsa när jag själv var i samma ålder som flickorna i boken. Det är lätt att böcker som skildrar historiska händelser blir tyngda av just tiden som de vill skildra och att personporträtten blir lite nedprioriterade, men i Steffi och Nelli-böckerna är huvudpersonerna levande och det finns många generiska tonårsfunderingar att känna igen sig i, vilket verkligen förstärker de historiska händelser som böckerna också vill berätta om. Alla dessa människor som drabbades av Andra världskriget är naturligtvis verkliga människor, inga siffror i en statistik.
En annan ungdomsboksförfattare som jag tycker att jag behöver ha med är Michelle Magorian. Jag slukade de flesta av hennes böcker när jag var i 12 årsåldern och som jag tyckte om dem! Nästan alla handlar om brittiska barn som på olika sätt drabbas av kriget. Kanske bäst gillade jag Godnatt mister Tom, som handlar om en pojke som evakueras till en vresig gubbe på landet – och såklart visar det sig att både pojke och gubbe verkligen behöver varandra. Ibland behöver man verkligen läsa sådana här böcker som är varma och, på sätt och vis, ljusa i allt det sorgliga.
I Tyskland fanns det de som gjorde vad de kunde, och faktiskt offrade allt, för att protestera och göra motstånd. En av de starkaste och sorgligaste och mest hjärtskärande skildringarna av detta är i mitt tycke Ensam i Berlin av Hans Fallada. Den är baserad på det verkliga livsödet för Elise och Otto Hampel, men i boken heter huvudpersonerna Anna och Otto Quangel. När de förlorar sin son kan de inte längre stillatigande se på utan de börjar protestera på det sätt de tycker att de kan: de plitar noggrant ned lappar med antinazistiska budskap som de sedan sprider i staden. Boken är lite väl tjock, men är ändå otroligt läsvärd.
En annan läsvärd tegelsten som skildrar Andra världskriget är Den osynliga bron av Julie Orringer. Jag är rätt säker på att den berättar om författarens egna släktingar. Om inte så är hon ovanligt skarp i sina personporträtt, måste jag säga. Boken kretsar kring Andras, en judisk ungrare, som precis vid tiden för krigsutbrottet får ett stipendium för att åka till Paris för att studera arkitektur. I staden träffar han också sitt livs kärlek. Två unga människor som borde få vara nyförälskade och lyckliga och så kommer kriget… Det här är ingen billigt sentimental bok, men det går liksom inte att läsa utan att gråta.
Många skönlitterära böcker som utspelar sig under Andra världskriget utspelar sig i någon av de länder som faktiskt låg i krig, men kriget drabbade på ett eller annat sätt även länder som Sverige, såklart. För den som vill få en inblick i hur en helt vanlig stockholmare upplevde den här tiden så kan jag verkligen rekommendera Krigsdagböcker 1939-1945av Astrid Lindgren. Det är alltså Lindgrens egna dagböcker från krigsåren och de skrevs alltså innan hon hade gjort sin debut som författare. Hon jobbade vid den här tiden i brevcensuren och hon följde också medierna med stort intresse och försökte i de här dagböckerna sammanfatta vad som hände runt omkring. Däremellan ryms såklart en del vardagsskildringar, relationstrubbel och sådant. Det är en fantastisk bok, på många sätt! Dels är det ju kul att läsa något såhär personligt av självaste Astrid Lindgren, men det är också en riktigt intressant krigsskildring från någon som faktiskt var där.
Har du några favoriter bland de skönlitterära Andra världskrigetskildringarna?
Okej, nu har vi redan kommit in en bit i maj och sommaren närmar sig. Här i Umeå kan man inte direkt lita på att det är sommarvarmt och snöfritt i maj, men fredagens solgass hann i alla fall ge lite försmak på vad som förhoppningsvis kommer sedan. 🙂
Jag är egentligen inte så uppstyrd och planerad när det gäller vad jag läser, men jag har ändå funderat lita på vilka böcker jag gärna passar på att läsa i sommar. Och det blir nog de här:
Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman. Det här känns som den enda självskrivna boken i sommar. Jag fullkomligt älskar Att komma hem ska vara en schlager och jag har längtat så efter någonting nytt från Hagman. Han skriver poetiskt och fantastiskt och han kan som få skildra ångest och rotlöshet. Allas älskare, ingens älskling beskrivs som en ”syskonroman” till Att komma hem ska vara en schlager. Det bådar gott!
Vitsvit av Athena Farrokhzad är en liten diktsamling som jag gärna passar på att läsa i sommar. Förra året ägnade jag en del av sommarens läsning åt Bodil Malmstenssamlade dikter och jag fortsätter gärna att läsa mer poesi! Vitsvit vann för övrigt omröstningen när jag frågade på bloggen vilken bok jag skulle läsa härnäst, så många läsare verkar gilla den. 🙂
I sommar tänkte jag läsa minst en gammal hyllvärmare. Det lutar åt att det blir Bara du finns av Jenny Holmberg. Jag tror jag har fått den som recensionsexemplar för… eh… 5 år sedan? Och jag veeet att många har en massa olästa böcker hemma som helt enkelt aldrig kommer att bli lästa. Men jag vill faktiskt läsa alla mina böcker, även de som har lagrats i typ 5 år. Men ja, jag skäms över att jag är såhär seg. För den som eventuellt blir uppretad så kan jag säga att jag brukar tacka nej till recensionsexemplar nu för tiden, för jag vet ju hur kass jag är på att läsa ut dem i tid…
Jag tänkte även läsa mina finfinfina Astrid Lindgren-noveller. Jag fick dem i julklapp och har de framme som dekoration… Men jag vill såklart läsa dem också. 🙂 😉
Slutligen: Jag tänkte att ni kunde få hjälpa mig med den femte boken!
Vad har ni för relation till romance? Jag tycker att det här är en så spännande genre, för det är fruktansvärt många som läser mängder av just romance, men ändå är det en förvånansvärt osynlig genre.
Till skillnad från t.ex. deckaren så är det inte en genre som brukar föräras speciella hyllor på biblioteken eller några stora annonser. I pocketställen i matvarubutikerna så brukar det inte vara uppenbara romance som lyfts fram och de populära ljud- och e-boksapparna brukar inte tipsa om just romance för att locka nya användare. Att spänningsromaner har en egen bokreaavdelning och egna avdelningar i bokkataloger av olika slag känns självklart, men romance brukar inte sticka ut i skyltningen eller i några andra sammanhang.
Men så upplyste min sambo mig om att det finns ett ställe där det bara, bara finns romance (och lite böcker för småbarn): nämligen Storytels topplista över e-böcker! Jag brukar inte kolla in topplistorna hos ljudboksapparna (och jag använder dessutom Bookbeat och har därför inget abonnemang hos Storytel). Men han hade helt rätt! Såhär ser början av topplistan ut…
Här ryms alltså titlar såsom Lockelsen, Den våta patienten, Min mans bäste vän, Med stjärten i vädret, Dyrare än diamanter/Roms stiligaste man, Calender girl – December, Lordens hemliga skuggor, Franska kyssar, Härskaren på Dunkeathe, Med lust och längtan/Det hände i Paris, Kärleken är blind, Semestercharmören, Strandad i paradiset… Faktum är att det enda som finns på topplistan (50 titlar!) är barnböcker (bilderböcker) och romance.
Jag tycker att det är helt otroligt. Kan det vara så att de som läser romance föredrar att läsa lite sådär smygigt från en läsplatta? Eller är det så att Storytel har hittat en riktigt bra nisch och har visat sig vara en av få aktörer som gör de här böckerna lättillgängliga?
Suget efter de här böckerna är hur som helst enormt, uppenbarligen. Så när ser vi avdelningar för romance på bibblorna och bokhandeln? När ser vi tv-reklamer och helsidesannonser för nya Harlequinromaner? När skriver morgontidningarna spaltmeter om nya romance? När kommer de listiga PR-knepen för att sälja säsongsbetonade romance (en motsvarighet till ”påskekrim”)? När ältas ”romanceundret” i alla medier? När kommer de nischade festivalerna som helt fokuserar på just romance (som motsvarighet till Crimetime Gotland)? Svar: aldrig, förmodligen, och ärligt talat så kanske inte just jag bryr mig så mycket om det, i och med att jag inte läser så mycket romance. Men ändå!
Vad beror det här på? Här har vi en jättegenre som ”alla” vill läsa, men det kan väl inte vara så att ingen vågar prata om den? Kan det spela in att romance inte är tillräckligt ”grabbigt” för att få utrymmet? Vem vet?
Här om veckan fick jag ett mejl från läraren Mikhael Mikalides som tipsade mig om appen Boksamtal, som mellanstadieelever på Vårbyskolan i Huddinge har utvecklat tillsammans med en illustratör och apputvecklare. Det är en jättefin app med boksamtalsfrågor, tänkt att användas av lärare, bokcirklar och föräldrar som läser för sina barn. Jag kan verkligen tipsa om appen Boksamtal för dig som läser för barn och vill ha lite hjälp att komma igång och samtala om vad ni läser. Men faktiskt är Boksamtal också väldigt användbar för bokcirklar generellt, även om en del frågor kanske känns lite mer riktade till barn så är det mesta trots allt användbart för vem som helst som vill reflektera kring böcker.
En annan app som jag haft i mobilen ett tag och som jag gärna tipsar om är Härlitt. Det är en app från Länsbiblioteket i Västerbotten och som är tänkt att användas för att upptäcka litterära platser här omkring. Appen innehåller helt enkelt en litterär karta med platser som förekommer i böcker och den innehåller också ”spår” lämnade av användare – en trevlig liten kamrat för den strosar omkring i Umeå eller andra ställen i Västerbotten, helt enkelt! Jag önskar att Härlitt exploderar och används i hela Sverige. Jag bor ju i Umeå, som många av er säkert vet, så för mig är många av platserna i appen redan välbekanta (även om jag inte har reflekterat så mycket över litterära kopplingar tidigare). Jag skulle tycka att det vore jättekul om det fanns Härlitt i andra städer när jag är där och turistar. 🙂
Som många vet så är jag inte bara förtjust i ljudböcker, utan jag konsumerar också en hel del podcasts. Med jämna mellanrum brukar jag tipsa om mina favoritpoddar och senast jag skrev ett inlägg om just detta var faktiskt nu i mars. Jag hann dock inte mer än posta inlägget innan jag fick tips på en, för mig, helt ny podd: Arbetarlitteratur, som borde ha kommit med på den senaste listan över intressanta poddar. Det var en av mina läsare, Kerstin, som mejlade och tipsade. Tyvärr kunde jag inte svara på mejlet, för hennes inkorg är full och mitt mejl gick inte fram! Men tipset har jag alltså tagit till mig och nu för jag det vidare.
Arbetarlitteratur är en podcasts om precis det som titeln skvallrar om: arbetarlitteratur. Producenten bakom podden heter Mattias Torstensson och han har verkligen fått till en bra blandning. Här varvas t.ex. författarintervjuer med bokcirkelsamtal och med besök på Statarmuseet. Jag älskar idén om att grotta ned sig i en genre såhär! Det är verkligen brett och djupt på samma gång.
Sedan är faktiskt arbetarlitteratur någonting som jag verkligen är nyfiken på. Jag är svag för böcker som skildrar klassfrågan och klassresor på olika sätt, så det är egentligen obegripligt att jag inte har läst mer arbetarlitteratur. Nu är jag i alla fall väldigt inspirerad! Jag kan ju kanske börja med den ”moderna arbetarlitteratur” som jag har här hemma: Yarden av Kristian Lundberg, för den har jag haft oläst alldeles för länge..!
Apropå poddar så kan jag förresten tipsa om att podden Augustpriset är tillbaka igen, trots att det inte ens riktigt är ”Augustsäsong” (priset delas ut på hösten/vintern).
”Ingen kommer ihåg att boken med kastanjetiteln heter Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån, vilket bevisar att en titel kan fungera utan att någon vet hur det går till.”
Och precis så är det ju, med både kastanjeboken och med många andra böcker. En del titlar fungerar och andra inte och det är inte alltid givet vad det är som gör det. Idag tänkte jag blogga om några titlar som i alla fall väckte mitt intresse.
Och varför inte börja med Bodil Malmsten? Jag tycker att i princip samtliga av hennes verk har helt briljanta titlar. Jag vet knappt vilken jag ska välja ut som exempel! Men om jag ska försöka begränsa mig till en titel så får det nog bli titeln till hennes loggbok från 2006: Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Det är någonting i orden och rytmen som får mitt hjärta att bulta, ärligt talat. Det är så fint, så talande, så innerligt. Det är lätt att förstå att titeln faktiskt är lånad från en av tidernas kanske mest betydelsefulla poeter: Wislawa Szymborska. Titeln till Malmstens bok är alltså även de avslutande raderna i dikten Nära ögat. Precis så vill man ju att en titel ska vara: som poesi.
En annan titel som jag tycker mycket om är Låt vargarna komma, som alltså är titeln till Carol Rifka Brunts fina, fina ungdomsroman om två systrar och deras sorgearbete när deras morbror går bort i aids. Jag tycker att det är en helt fantastisk bok om systerskap, sorg och om att lämna barndomen bakom sig – och på något sätt ryms väldigt mycket av bokens tema i titeln. Det finns någonting både lite uppgivet och kraftfullt i låt vargarna komma och det speglar väldigt bra den livssituation som bokens huvudperson befinner sig i.
Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö är en titel som hör till kategorin långa, knasiga titlar – och jag gillar sådana! Här finns det någonting särskilt spännande i det där inte. Vadå inte? Och var ligger Genesarets sjö? Och vad har den med Kim Novak att göra? Mystiken tätnar redan i titeln till den här boken av Håkan Nesser och det är faktiskt en överraskande och spännande bok som döljer sig mellan pärmarna också.
Fördjupade studier i katastroffysik hör till samma genre som Kim Novak… – den har verkligen en lång och märklig titel. Ska jag vara ärlig så förstår jag inte alls kopplingen till själva berättelsen. Boken handlar om ett gäng high school-elever som börjar hänga kring deras karismatiske filmlärare (vilket såklart får ödesdigra konsekvenser). Det där med katastroffysik fattar jag ingenting av. Men det spelar ingen roll! Titeln är så märklig att den etsar sig fast och jag tycker hemskt mycket om både berättelsen och titeln.
Vi håller på med en viktig grej tycker jag är den klockrena titeln till Sara Hanssons seriealbum om två tweenies och deras besatthet av Spice girls. Jag tycker jättemycket om den här boken, bland annat för att den är en av få uppväxtskildringar jag har läst och där jag faktiskt känner igen mig precis i tidsmarkörerna. Och så är det ju så fint att få läsa om de här två tjejerna och deras vänskap och att påminnas om hur det var på den där tiden när man höll på med viktiga grejer. Själv var jag kanske inte besatt av Spice girls, men jag var verkligen en hästtjej. Allt handlade om hästar, hästar, hästar och det var viktigast i världen. Det gör mig glad att tänka på det, att tänka på hur fullständigt upptagna t.ex. 11-12-åriga tjejer kan vara av sina egna intressen och så totalt ointressant det därmed är med mycket av det som kommer sedan i livet i stort: utseende, orättvisor, mäns blickar, mäns makt, pengar, makt, pengar, makt, män etc.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.