Som jag har skrivit många gånger förut så älskar jag Augustpriset, som årligen delas ut till de bästa böckerna i kategorierna årets svenska skönlitterära bok, årets svenska fackbok och årets svenska barn- och ungdomsbok. Priset lyckas alltid pricka in titlar med hög kvalitet, men som inte är lika pretto som exempelvis nobelpristagarböcker. 😉 Nu läser inte jag speciellt många fackböcker eller barn- och ungdomsböcker, men jag roar mig gärna med att gissa nomineringar i skönlitteraturklassen. Förra året lyckades jag pricka in 2 av mina gissningar. Här kommer årets spekulation från mig!
En given Augustpriskandidat är Johannes Anyuru med De kommer att drunkna i sina mödrars tårar, som låg på kritikertopplistor vecka efter vecka efter vecka tidigare i år. Det är en dystopisk bok om terror och fascism. Jag har inte läst den själv, men jag tror verkligen att den platsar bland årets nomineringar.
De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
En annan kritikerälskling är Göran Sonnevi, som under året har varit aktuell med diktsamlingen Sekvenser mot Omega. Det känns som ett verk som kan charma en och annan i juryn, särskilt eftersom att det inte hör till vanligheterna att lyrik belönas med ett Augustpris. (Ett helt irrelevant ps: har Sonnevis bok den tråkigaste framsidan i världshistorien?)
Sekvenser mot Omega av Göran Sonnevi
Det här är kanske ett lite djärvt val med tanke på att Agnetia Pleijel redan har nominerats för en tidigare del i sin självbiografiska trilogi, men jag kan mycket väl tänka mig att hon blir nominerad för Doften av en man i år. Hon kanske rent av vinner, som en slags samlad belöning. 😉
Doften av en man av Agneta Pleijel
Isabelle Ståhls debutroman Just nu är jag här tycker jag är värd en augustprisnominering. Den är vasst skriven och skildrar samtiden (i Stockholm) på ett träffande sätt när den följer bokens huvudperson bland Tinderdejter och instagrammande.
Just nu är jag här av Isabelle Ståhl
Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman känns på sätt och vis som en av årets härligaste utgivningar eftersom det var så länge sedan Hagman var aktuell med något nytt och eftersom hans språk och generöst personliga berättande känns alldeles eget. Jag tycker att hans skrivande borde uppmuntras med en nominering. 🙂
Allas älskare, ingens älskling av Per Hagman
Hemmet, Mats Strandbergs skräckroman om äldreboendet Tallskuggan, vore en överraskande och härlig nominering. 2015 var det nog många som blev lite förvånade över att John Ajvide Lindqvists skräckroman Rörelsen blev nominerad, men jag hör till de som tycker att juryn borde fortsätta att vara öppen för litteratur från många olika genrer. Hemmet är dessutom en verkligt bra skräckis, särskilt eftersom den också skildrar demens, som berör så många, både drabbade och anhöriga.
Hemmet av Mats Strandberg
Ja, det var mina gissningar. Vilka är dina? 🙂 Imorgon kommer facit, för då tillkännages alla nominerade.
Nu var det ett tag sedan jag postade ett inlägg med snygga framsidor! Men snygga framsidor finns det verkligen många av därute, så här kommer ett inlägg med ett gäng riktigt fina böcker. Eftersom jag inte har några av de här böckerna i min ägo (även om de är väldigt lockande!!) och eftersom pressbilder ofta är rätt torftiga, så följer här lite delningar från Instagram, där det känns som att böckerna kommer lite mer till sin rätt.
Först ut är Bonniers fina pocketsamlingsutgåva av Per Hagmans 90-talsromaner Cigarett, Pool och Volt. Jag är oerhört förtjust i Hagmans poetiska språk och personliga nutidsskildringar. Cigarett har jag redan läst, men när jag ser den här härligt gröna, glimrande utgåvan så blir jag såklart superlockad att läsa mer!
Ett inlägg delat av Albert Bonniers Förlag (@albertbonniersforlag)
Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde beskrivs i recensioner som en slags ”dagbok inför döden”. 30 år efter det att Nahid har lämnat Iran till förmån för Sverige så får hon besked om att hon har ett halvår kvar att leva. Det verkar vara en både smärtsam och fin bok. Här har @alskaromaner skrivit fint om den här boken. Jag älskar framsidan, som har den perfekta blå färgen och ett silvrigt grenverk, som blodådror, i bakgrunden. En oerhört vacker framsida!
Hjärtat är bara en muskel av Kristofer Ahlström har en framsida som är på lite samma tema som Det var vi, men här är det guldiga EKG-kurvor som utgör en diskret bakgrund. Boken är en kärlekshistoria om ett par som hamnar i en trafikolycka, som bara den ena av dem kommer att överleva. Det verkar vara en väldigt fin och sorglig bok och framsidan skvallrar verkligen om innehållet och speglar titel och handling.
Ett inlägg delat av Bokförlaget Forum (@bokforlagetforum)
En bok i en helt annan stil är Nathan Hills Nix, med sin retrodoftande framsida, som för tankarna till gamla tidningsreportage. Boken handlar om en kille vars försvunna mor plötsligt finns på alla löpsedlar eftersom hon har genomfört en politisk aktion. Här kan ni se den tjusiga framsidan hos @mrsjunphers_reading.
Ett inlägg delat av ? My reading journal (@mrsjunphers_reading)
Natur & kultur låter en vovve posera med den tjusiga boken Det fria ordet av Johannes Klenell på sin instagramsida. Boken beskrivs med orden ””Det fria ordet” är en satirroman om människor som vill väl men står handfallna inför samhällets förändring. Det är en situationskomedi med drag av tv-serien ”The Office”, som utöver att vara hejdlöst rolig bjuder på skarpa analyser av den politiska utvecklingen under de senaste tio åren.”. Framsidan tycks verkligen spegla handlingen på ett bra sätt. Jag älskar alla detaljer, som den gamla windowsloggan som skymtar till höger och som personerna i den gråtråkiga byggnaden.
Nu är det spännande! Imorgon tillkännages det vem som belönas med årets Nobelpris i litteratur. Jag tänker inte ge mig på att gissa vem som vinner i år, men i samarbete med BookBeat tänkte jag tipsa om 5 nobelprisbelönade favoriter som du kan hitta i BookBeats app med ljudböcker och e-böcker.
Selma Lagerlöf är en dam att inspireras av! Hon var den första kvinnan som belönades med ett Nobelpris och också den första kvinnan som fick en plats i Svenska Akademien. Hon har skrivit några av mina favoritböcker, t.ex. Kejsarn av Portugallien och Jerusalem och i detta nu ligger Löwensköldska ringen och väntar i min telefon – jag blev så väldigt inspirerad till att läsa om den boken efter att ha sett föreställningen Charlotte Löwensköld på Västanå teater i somras. Alla de här böckerna och många andra Lagerlöfböcker finns hos BookBeat. Jag tänkte särskilt tipsa om några böcker som kanske är snäppet svårare att hitta i bokhandeln, t.ex. Troll och människor, som är en samling där många av Lagerlöfs noveller återfinns. Jag läste ett antal av hennes noveller i somras och tyckte verkligen om dem!
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf
Sigrid Undset är en annan nobelprisbelönad kvinna att inspireras av. 1928 belönades hon med Nobelpriset i litteratur för sina romaner. Den kanske mest lästa och älskade är mastodontverket Kristin Lavransdotter, som egentligen består av 3 delar, men som ofta ges ut i en rejäl kloss med alla delar i trilogin. Det gör boken särskilt lämplig att läsa som e-bok! Slipp försöka hålla i en bok som väger flera kilo – du kan ändå ta del av denna ljuvliga berättelse om kvinnoliv på medeltiden.
Kristin Lavransdotter av Sigrid Undset
Alice Munro är en mer nutida nobelpristagare. 2013 belönades hon med nobelpriset med den korta och kärnfulla motiveringen ”den samtida novellkonstens mästare”. Och jepp, hennes noveller är riktigt bra. Trots det begränsade sidantalet lyckas hon alltid måla upp karaktärerna, stämningen och miljöerna så att de blir sällsynt levande. Dessutom är hennes noveller överraskande långrandiga, på ett positivt sätt. Jag vet ingen annan novellförfattare som vågar ägna flera sidor åt att nörda ner sig i t.ex. trädfällning. Uppfriskande! Hos BookBeat hittar du novellsamlingen För mycket lycka, som jag tycker väldigt mycket om.
För mycket lycka av Alice Munro
Året därpå, 2014, belönades en annan författare som brukar hålla sig till de lite kortare och tightare berättelserna: Patrick Modiano. Jag har hittills bara läst en av hans romaner: Lilla smycket, men det är å andra sidan en mångbottnad kortroman som verkligen gav mersmak. Hos BookBeat hittar du Lilla smycket, men även ett helt gäng andra romaner av Modiano, däribland två som stått länge i min bokhylla och väntat: De yttre boulevarderna och De dunkla butikernas gata.
Lilla smycket av Patrick Modiano
Förra årets nobelpristagare då? Det är förmodligen många som än idag har svårt att smälta att priset förra året gick till folkmusikern Bob Dylan. För mig kändes det lite krystat att börja ge ut hans låttexter i bokform, men jag måste erkänna att jag blev verkligt överraskad, på ett positivt sätt, av hans Memoarer! Jag har nästan svårt att tro på att han har skrivit boken själv (vilket han tydligen har?!), för den är väldigt fint komponerad. Jag är inget stort Dylanfan, men jag uppskattade verkligen boken, som främst kretsar kring tiden för hans stora genombrott. BookBeat har Memoarer som både e-bok och ljudbok.
För 169 kr kan du alltså använda BookBeat för att lyssna på ett obegränsat antal ljudböcker och läsa ett obegränsat antal e-böcker varje månad. De har ett brett utbud av nya titlar, men såklart också många gamla godingar, t.ex. de böcker som jag har tipsat om i det här inlägget. Om du inte har testat BookBeat förut kan du nu få en gratis prova-på-månad genom att gå in och registrera dig via den här länken.
Oktober är här! Finns det någon gråare och tråkigare månad än oktober? Det här brukar vara månaden då man plötsligt överraskas av att det är påfruset och halt, men den där snön, som brukar lysa upp, lyser endast med sin frånvaro… 😉 Fast det finns ingen anledning att deppa ihop. Själv tänker jag t.ex. liva upp mig med att gå på konsert med Mando Diao och jag hoppas på fler kulturella grejer – hösten brukar bjuda på en hel del!
September var en fin månad förresten. Vi inledde månaden med att skramla ihop det sista i form av bär och svamp (nu är hela frysen full och vi har flera liter med sylt 🙂 ) och att springa ett varsitt lopp (och nä, jag sprang inte under 48 minuter, vilket jag hade hoppats på, men jag fick en ny bästa miltid med 48:22 och det är jag glad över 🙂 ). Resorna har avlöst varandra: Höga kusten, Stockholm, Ålandskryssning och besök hos mina föräldrar i Uppland, där jag förresten blåste glas för första gången i mitt liv! Ja, jag har hunnit med en hel del.
Glad svampplockare!
Men det här är ju en bokblogg, så jag tänkte inte orda så mycket mer om septembers resor. Dessutom var det ju meningen att inlägget skulle handla om oktober.
Vilka litterära händelser finns det att se fram emot i oktober?
Jo, för min del kan jag ju lugnt säga att oktober inleder den mest spännande tiden på året när det kommer till böcker! Den 23/10 tillkännages det nämligen vilka böcker som är nominerade till Augustpriset. Av alla litteraturpris är det egentligen bara Augustpriset som engagerar mig på riktigt. Jag tycker t.ex. att Nobelpriset känns som en angelägenhet för en liten kulturelit och att många av de mer folkliga priserna, som Bonniers bokklubbars Årets bok eller Stora ljudbokspriset, mest känns som något som delas ut till förutsägbara topplistetitlar. Augustpriset är något annat! Där finns det lite tyngd, utan att det för den sakens skull är ett pris som delas ut till författare som ”ingen” har läst. Jag älskar att spekulera i vilka som ska nomineras och vem som ska vinna. Jag blir upprymt lycklig när mina önskningar slår in och priset går till en favorit (och jag blir oerhört besviken när priset går till någon helt annan… jag har fortfarande inte lyckats smälta att Aftonland inte fick något pris förra året! 😉 ). Så ja, Augustpriset ser jag fram emot!
Sedan älskar jag såklart nobelpristillkännagivandena också och de är också i oktober. Jag brukar kolla på webbsändningarna varje dag det är något nytt tillkännagivande. Som kemist/fysiker med ett visst intresse åt medicinhållet så finns det mycket att inspireras av den veckan. Tillkännagivandet från Börssalen är också megaspännande såklart. Jag sitter alltid där framför datorskärmen och stirrar på DÖRREN. 🙂 Och som vanligt: jag har ingen aning om vem som får nobelpriset i litteratur i år, men det blir säkert någon respektabel person med en gedigen bibliografi, någon som väger upp för förra årets folkpopartistchock.
Kommer det ut någon spännande bok i oktober då? Ja, nytt från Haruki Murakami t.ex. Hans memoarer (essä? biografi?) Författare till yrket kommer ut nu i oktober. Sara Bergmark Elfgrens nya, Norra latin, är väl annars den jag ser fram emot mest. Jag hoppas på något som är lite i samma stil som den fantastiska Engelsforstrilogin, som jag tycket så mycket om. 🙂
Som vanligt brukar jag vara sist på bollen… Så jag läser säkert något helt annat i oktober. Men vad läser jag den här månaden egentligen?
Jag frågade förra månaden och fick ett svar: jag bör helt klart läsa Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit. Jag är säker på att den kommer att bjuda på igenkänning och väcka en massa tankar. 🙂 Jag tänkte också läsa mina Astrid Lindgren-noveller som jag fick i julklapp (!). Jag är inte så bra på att läsa böcker direkt när jag får dem, men det betyder verkligen ingenting annat än att jag fortfarande ser megamycket fram emot läsningen, men att annat har kommit emellan. Nu känns det i alla fall som hög tid. 🙂 Jag hade tänkt läsa dem i somras, men då semestrade jag i Värmland, fick inspiration och kastade mig över ett gäng Selma Lagerlöf-noveller istället.
I början av året hade jag en idé om att skriva ett blogginlägg om kommande filmatiseringar. Jag älskar nämligen film och tycker det är riktigt roligt att se bra böcker tolkade på vita duken. Som någon kanske minns hade jag dock svårt att hitta filmer med biopremiär i år. Jag hittade nämligen inte så väldigt många fler än filmatiseringarna av Stephen KingsDet och Det mörka tornet, som redan har haft premiär båda två, och Jo Nesbøs The Snowman (filmatisering av deckaren Snömannen), som kommer nu i oktober. Det är tre böcker som jag inte ens har läst.
Av de böcker som jag har läst så noterade jag tidigare i år att att Undret av R. J. Palacio och Agatha ChristiesMordet på Orientexpressen blir film under 2017, men när jag skrev mitt tidigare inlägg så hade de inte fått någon svensk biopremiär än. Det har de fått nu! Jag är inte säker på om Undret kommer att heta Undret som film (den amerikanska titeln är Wonder), men den 1:a december kommer den upp på biograferna i alla fall. Mordet på Orientexpressen har biopremiär den 24:e november. Jag vill se! Trailern är snygg och boken är pusslig och spännande, så det kan nog bli en bra film.
Det här blev alltså en liten uppdatering kring vilka böcker som är på väg att bli film, men vad jag egentligen hade tänkt skriva var att det finns en filmatisering som jag hade lyckats missa helt och hållet – i år har Korparna biopremiär! Det är alltså filmatiseringen av Tomas Bannerheds augustprisbelönade roman om en ung kille som växer upp i en familj med en psykiskt skör pappa och som tar sin tillflykt till skogen och fågelsjön för att få ro. Boken är fantastiskt fin, så det ska bli intressant att se filmen, som alltså har premiär 13:e oktober. När jag söker på Korparna på min egen blogg så ser jag att jag skrev om den här filmatiseringen redan 2012. En del filmer tar tydligen tid på sig att bli klara. 😉 Jag hoppas att det betyder att man har filat på alla små detaljer och fått ihop något riktigt, riktigt bra. 🙂
Jag har länge haft en idé om att pocket har stora fördelar framför den inbundna boken och att det därför är märkligt att förlagen så stelt håller fast vid att först och främst ge ut just inbundna böcker. Jag vet att det är de inbundna böckerna som genererar pengar på riktigt, men i mitt tycke har det mest handlat om hur pocketboken har prissatts och det har då känts trist att den som föredrar pocketformatet har behövt vänta många månader på att den bok de vill läsa ska ges ut i ett mer bärbart och smidigt format. En del böcker ges heller inte ut i pocketformat över huvud taget.
Från min synvinkel har inbundna böcker såklart alltid känts lyxigare och snyggare, men de har också alltid varit otympligare och mindre intressanta att t.ex. ta med på resa. Inbundna böcker är dyrare och finare och passar därför bäst hemma, där de inte blir klämda och repade eller glöms kvar på ett hotellrum.
Läsplatta, inbundna böcker, pocket. Storleken kan ha betydelse…
Jag tror dock att jag behöver ompröva den här idén! Jag såg här om veckan att Pocketförlaget ska läggas ner på grund av för dålig lönsamhet. Nu är det kanske inte så enkelt som att försäljningen har varit dålig, utan det spelar såklart också in vilka titlar de har lyckats ge ut, men det säger i alla fall något om branschen. När jag ser till mig själv så inser jag att e-boken sedan länge har tagit det som en gång var pocketbokens roll. Jag gissar att det är fler som liksom mig konsumerar en stor mängd ljud- och e-böcker i mobilen och som kanske inte köper så mycket pocketböcker som förut. Kanske är det e-boken som är det nya slit-och-släng? E-boken har aldrig slagit igenom i Sverige på samma sätt som jag kanske hade trott – läsplattor är och kommer att förbli ovanliga prylar, men mobiltelefonerna har verkligen seglat upp som smidiga enheter för att läsa och lyssna på böcker.
Den inbundna boken kommer säkerligen fortsätta att spela sin roll som något lyxigt och kul att ha hemma, men pocket har mer och mer blivit något slags onödigt mellanting mellan den inbundna boken och e-boken tycker jag. Det enda som fortfarande sticker ut som någonting positivt med pocketboken är utseendet. Jag har bloggat tidigare om att pocketböcker brukar ges en snyggare och mer intressant formgivning än den inbundna utgåvan och jag står fast vid det (även om det finns undantag). I övrigt är e-boken verkligen ett smidigt format, inte minst på resan.
Min sambo jobbar på stadsbiblioteket och när han ställer upp böcker händer det att han hittar roliga titlar. Ibland hittar han knasiga böcker skrivna av författare som råkar dela samma namn som någon av våra kompisar, ibland hittar han (egenutgivna…) böcker med lågbudgetframsidor som är lite sådär allmänt hjärtskärande och skrattretande på samma gång. Ibland (en gång) hittar han en bok som utspelar sig i mina hemtrakter. Nu har jag faktiskt redan läst den här boken när jag var liten, men det var ändå väldigt roligt att han lånade hem Katterna i Öregrund till mig. Det är så mysigt med en bok som handlar om två saker jag tycker väldigt mycket om: Öregrund (där jag har vuxit upp) och katter. Även om boken lika gärna hade kunnat utspela sig i Umeå eller Nordmaling eller var som helst så är det så fint att känna igen sig, att verkligen gå på samma gator och veta precis hur det ser ut.
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström
Lite såhär kan det nämligen se ut:
Klockstapeln i Öregrund (där katterna i boken bor, minsann).ÖregrundÖregrund
En av de saker som jag brukar lyfta fram som härligt med att läsa är att man kan resa genom läsningen. Genom böcker blir det möjligt att ta del av andras livssituationer och erfarenheter och även att göra sig en bild av andra platser, men i sådana här fall kan man också resa hem, så att säga. Jag är väldigt mycket av en nostalgiker och jag tycker verkligen om att få vandra omkring i Öregrund genom läsningen, särskilt eftersom jag inte bor där längre. Det blir som att få komma på besök ett tag och det gör mig alldeles, alldeles glad.
Jag önskar att det fanns fler böcker om min hembygd, men det finns kanske inte så jättemånga fler böcker än just den här. Öregrund är ett samhälle med cirka 1500 invånare, så vad kan man vänta sig? Jag vet i alla fall att det finns en deckarförfattare, Catrin Ormestad (som inte alls är bosatt i Öregrundsområdet utan i Tel Aviv!), som skriver deckare som utspelar sig på Gräsö, vilket alltså är ön precis utanför Öregrund. Det känns också lite som hemma. Den vill jag läsa! Vet du några fler böcker som utspelar sig i norra Roslagen?
Jag skulle gärna lite fler Umeåromaner också, även om jag inte tror att de ger samma effekt. Jag bor i Umeå och kan ju själv gå runt här när som helst, så där finns det ingen nostalgi på samma sätt, men det är såklart alltid roligt att känna igen sig i miljöerna. Det kan få böcker att kännas lite mer levande och nära. När jag googlade på böcker som utspelar sig i Umeå så såg jag att Bibblan svarar har svart på just en sådan fråga och att det också finns en lång rad boktips på minabibliotek (hemsidan för Umeåregionens bibliotek, två artiklar: Berättarnas Umeå och Först att skildra länet). Många av titlarna och författarna är totalt okända för mig, men några som lockar lite extra är i alla fall Snö kan brinna av Katarina Mazetti, böckerna om Folke och Frida av Frida Åslund (de har lite klassikerstatus faktiskt!), En liten chock av Johanna Lindbäck och Nyår av Stig Larsson.
När SVT valde att göra om sitt morgon-TV-program, Gomorron Sverige, var det många som rasade över att det också innebar att boktipsinslaget gick i graven. Själv ser jag egentligen bara två saker på tv: Melodifestivalen och So you think you can dance, så jag har absolut ingenting att säga om Gomorron Sverige. Jag kan dock tipsa om att de forna bokrecensenterna i Gomorron Sverige, briljanta Yukiko Duke och Magnus Utvik, fortfarande levererar boktips i nya kanaler. Heja!
Och Magnus Utvik har precis dragit igång en podcast: Utvik & böcker.
Jag har inte hunnit lyssna, men jag tycker i alla fall att det känns vettigt att gå över till nya kanaler. Vi är ju väldigt många som faktiskt inte brukar kolla på tablå-TV. En viss målgrupp uppskattar säkerligen att få lite boktips i morgonprogram på TV, men det känns mer rätt i tiden att använda sig av poddar och youtube.
Min sambo kollar på tv-serien Game of thrones och därför har vi för tillfället HBO här hemma. Det innebär ju också att man kan titta på en hel del film, t.ex. HBO-produktionen The immortal life of Henrietta Lacks, som är en filmatisering av Rebecca Skloots bok med samma namn (Den odödliga Henrietta Lacks, som den heter på svenska). Boken handlar om Henrietta Lacks, som på 50-talet drabbades av livmoderhalscancer. Henrietta Lacks gick bort i förtid, men en läkare lyckades isolera celler från hennes bortopererade tumör och få dem att överleva och dela på sig i odling. Det blev den första humana cellinjen och cellerna har sedan kommit att få en enorm betydelse i forskningsstudier. Cellerna används än idag och används som provrörsmodeller på laboratorier över hela världen. Den som vill köpa sig HeLa-celler, som de kallas, kan beställa ett litet rör för ett antal tusenlappar.
Journalisten Rebecca Skloot ville berätta Henrietta Lacks historia och under arbetet med romanen sökte hon också upp Henrietta Lacks vuxna barn, som visade sig ha haft väldigt lite att säga till om när det gäller deras mors celler. Familjen visar sig bestå av en trasig och skör samling människor. En dotter hamnade på mentalsjukhus redan som barn och dog efter vanvård. En son for illa under uppväxten och hamnade i kriminalitet. En dotter lider av diverse krämpor och psykiatriska diagnoser. Hela hennes liv har hon kastats fram och tillbaka i förtvivlan över den förlorade modern och allt ovisst runt cellerna. Ingen har någonsin försökt förklara för någon i familjen vad cellerna är för något och vad de betyder för forskningen. För de flesta i familjen är allting kring Henriettas celler mystiskt och skrämmande. De läser artiklar där det står någonting om kloning och tror att det finns kloner av modern. De läser att cellerna är odödliga och ramlar ned i förtvivlan över att modern inte får någon ro och kan lämna jordelivet på riktigt.
Vad som framgår tydligt är den rasism som kantar hela den här historien. Henrietta och hennes familj är svarta och läkare och forskare har genomgående tyckt att det inte är någon mening med att förklara någonting eftersom att de ”inte skulle förstå”. Henrietta Lacks gav knappast något medgivande till att hennes celler skulle spridas över jorden och användas många decennier framåt och hennes familj blir inte heller informerade. Ingen anser heller att familjen borde få någonting av kakan. Medan andra har tjänat miljoner så har flera i familjen levt under knappa förhållanden i alla år.
Berättelsen väcker många tankar om rasism och om etik i forskningen. Det är också en berörande berättelse om hur en hel familj far illa efter den här sorgliga händelsen. Boken innehåller verkligen många lager och jag tycker helt klart att den är läsvärd, särskilt för den som, liksom jag, jobbar eller har jobbat med cellodlingar. Bara berättelsen om hur spridda de här cellerna är och vilken betydelse de har haft är fascinerande!
Filmen då? Nja… Jag förstår att man måste kapa lite sidospår och hålla sig till en linje när man gör en film av en bok. Här har filmmakarna uppenbarligen valt att fokusera kring Skloots arbete med boken och hennes möten med familjen, särskilt den neurotiska Deborah Lacks, som också är en viktig och framträdande karaktär i boken. Det är bara det att det sker på bekostnad av allt fascinerande kring cellerna. Henrietta Lacks, som Skloot trots allt utger sig för att vilja berätta mer om, blir en tom bifigur. Filmen lyckas förvisso effektivt visa på hur dåligt familjen har behandlats, men jag tycker ändå att boken är vassare på att lyfta rasismen och lyfta de forskningsetiska frågorna. Filmen känns faktiskt ganska statisk och seg (trots att den faktiskt bara är ca 1,5 h lång) och den består mest av att Rebecca Skloot (spelad av Rose Byrne) och Deborah (spelad av Oprah Winfrey) reser omkring medan Deborah växlar mellan mani och depression. Winfrey spelar rollen otroligt bra, men hennes insats tar också över hela filmen, som landar lite i en berättelse om en skör kvinna med maniska episoder. Jag hade förväntat mig mycket mer film om just Henrietta Lacks, men nej.
Jag tycker nog att filmen är värd 3 av 5 i betyg. För den som vill veta mer om Henrietta Lacks och de remarkabla celler som än idag odlas och används i forskningen, så skulle jag hellre rekommendera boken i det här fallet.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
