Nu är det dags att lära sig att skriva 2018 istället för 2017 och diverse årssummeringar och topplistor har florerat på bloggar och medier så att folk förmodligen är lite less. Men det hindrar inte mig från att utse årets bästa bok 2015! 😉 Jag har i ett antal år roat mig med att utse årsbästaböcker för årtal som ligger några år bak i tiden. Jag är nämligen inte den som enbart läser nya böcker och därmed kan böcker utgivna under t.ex. 2015 räcka i ganska många år… Men nu är det dags! Här kommer mina favoriter från 2015.
Jag har hittills läst 35 böcker som gavs ut under 2015. Det är inte så svårt att ringa in den jag tycker minst om… Här finns nämligen den i mitt tycke kalkoniga Tiden läker inga sår. Jag känner folk som håller den här feelgoodromanen för det bästa de läst, men själv drar jag faktiskt på läpparna nu när jag påminns om den. En ofrivilligt komisk bok, som man brukar säga… 😮 Förlåt.
Det som är krossande när jag tittar på vilka böcker som kom ut 2015 är dock hur många fruktansvärt bra böcker som kom ut just det här året! Några av mina största favoritböcker alla kategorier kom ut under just detta år. Jag vet inte hur jag någonsin skulle kunna välja mellan underbara verk som Bodil Malmstens vackra dikt Det här är hjärtatoch Jonas Hassen Khemiris förvånansvärt roliga roman om rasism och sorg, Allt jag inte minns. De två böckerna kom ut 2015 och är bland det bästa jag har läst.
Fler oerhört bra böcker kom ut 2015, t.ex. Martina HaagsDet är något som inte stämmer, som innehåller några av de bästa ångestskildringarna jag har läst, och Jenny Nordbergs reportage De förklädda flickorna i Kabul, som jag fortfarande tänker på nu och då. Det är inte bara en bok som pekar på de utmaningar som Afghanistan står inför och varför västvärldens diverse projekt inte puttar det afghanska samhället i rätt riktning, utan det är framför allt en bok som på ett mer allmänt plan väcker tankar kring genus och könsroller. Jag tycker att alla borde läsa De förklädda flickorna i Kabul. 2015 kom en vacker volym med Astrid LindgrensKrigsdagböcker ut och detsamma gjorde Megan AbbottsOm du vågar, som överraskade mig. Jag hade inte väntat mig att en bok om ett gäng cheerleadingtjejer skulle vara så gastkramande och fängslande. 2015 var också året då Tom Malmquist gjorde succé med sin poetiska roman I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, där han delar sin egen fruktansvärda upplevelse när han inom loppet av ett par dygn både blev pappa för första gången och förlorade sin sambo.
Vilket år!
Men om jag tvingas sålla fram en bok så faller valet trots allt på Det här är hjärtat. Den kanske inte är Bodil Malmstens allra, allra bästa, men hon är min favoritförfattare (fortfarande djupt saknad, kan man ju säga), så det säger väldigt lite om det här verket. Det är verkligen en fantastiskt berörande dikt om sorg och förlust. När jag läste den för några år sedan skrev jag: ”Det här är hjärtat fullkomligt bultar av känslor som spränger fram mellan de exakta orden. Jag tycker att det är helt otroligt. Vackert. Här finns så mycket sorg och känsla att jag för en liten stund känner att jag får låna en bit av Malmstens värld och dela hennes sorg i förlusten hon lider när hennes nära vän går bort.”. Precis så.
Så är januari 2018 här. Förut tyckte jag inte att det var något speciellt med nyåret. Jag tyckte att det riktiga nyåret infall sig på hösten, för då kom man tillbaka från sommarlov, semester eller sommarjobb och påbörjade någonting nytt. Det kändes särskilt mycket på det sättet medan jag fortfarande studerade, men sedan har det där luckrats upp en del. Nu tycker jag faktiskt att nyåret är en härlig nystart. Nu börjar nya projekt på jobbet och det blir nystart för vissa andra projekt. På det personliga planet kan man ju också passa på att fundera på vad man vill att det nya året ska innehålla. I den mån man kan styra… Just nu känns det mesta med 2018 som ett oskrivet blad och det enda jag vet om januari är att jag rimligen borde fira min födelsedag på ett eller annat sätt. Eftersom vi inte bjöd hem en massa folk på nyårsfest den här gången så kanske jag har ett hemmaparty att ta igen. 🙂
Julmiddag hos mamma & pappa
December var en typisk månad som flög förbi. Julfester, glöggkvällar och julfixande fick tiden att rasa iväg och vips var det jul och jag fick chansen att träffa nära & kära, springa massor (med broddar…) och läsa ett och annat. I början av december skrev jag att jag hade planerat att läsa ut alla biblioteksböcker (och andra böcker), som samlats på hög, men riktigt så blev det faktiskt inte. Jag har fortfarande både Århundradets kärlekssaga och Naturbarn (av Eva-Stina Byggmästar) olästa här hemma. De kan ju därmed få bli januaris läsning. Den här månaden lär jag också läsa Mississippi av Hillary Jordan eftersom det är nästa bokcirkelbok och det råkar vara jag som har valt den. 😉
Mississippi av Hillary Jordan
Inom bokvärlden känns januari som en mjukstart på det nya året. Vad jag vet delas det inte ut några större priser och det är inga större bokmässor eller andra events på gång. Det kommer säkerligen ut en och annan bok, men många av vinterns (och vårens) mest spännande titlar dröjer ytterligare några månader. Två särskilt intressanta böcker som kommer ut nu i januri är i alla fall Håkan NessersIntrigo, som är en samlingsutgåva med en del tidigare utgivna texter. Den innehåller även en helt nyskriven kortroman. Nu i januari kommer också Marie Hermansons senaste, Den stora utställningen. Ni som läste mitt inlägg med de bästa böckerna 2017 kanske såg att en av Hermansons tidigare romaner hamnade högt upp i min årsbästalista. Så självklart känns det spännande med någonting helt nytt från Hermanson.
Här kommer sista delen i mina inlägg där jag summerar 2017. 🙂 Idag blir det ett inlägg med lässtatistik för 2017: förra årets läsning i siffror.
2017 läste jag 68 böcker, inklusive en och annan liten novell, poesisamling och annat, som i ärlighetens namn kanske inte tar så lång tid att ta sig igenom.
Antal lästa böcker 2017 (olika format)
Lästakten varierade, kan man väl säga. Jag höll ett entusiastiskt tempo i början av året och under sommaren, men under hösten tappade jag verkligen fart. Jag hade mycket annat på gång under hösten och hade inte riktigt tid eller ro att sitta och läsa. Dessutom lyckades jag få till en rejäl hög med påbörjade böcker och det kan verkligen göra mig oinspirerad. Jag försöker att läsa en (pappers)bok i taget, men ibland kommer bokcirkelböcker och biblioteksböcker emellan och plötsligt har jag typ 5 böcker på nattduksbordet?!
Nåja. Medan pappersböckerna kan bli liggandes så är min ljudbokskonsumtion desto mer stabil. Ljudböcker är också något jag lyssnar på medan jag gör annat, så de är inte lika tidskrävande egentligen och påverkas inte så mycket av allt annat runt omkring. E-böcker är däremot något jag har blivit dålig på den senaste tiden. Tidigare har jag alltid en e-bok på gång i mobilen, men sedan en tid tillbaka läser jag morgontidningen i telefonen och då blir det e-böckerna som får stå tillbaka.
Under 2017 har jag som vanligt läst en hel del hyfsat nya böcker (böcker utgivna -17 har jag framför allt lyssnat på eller läst i mobilen), men jag har också läst förvånansvärt många äldre böcker, ser jag nu. Kul grej! Klassiker är ju faktiskt klassiker av en orsak, visst?
Utgivningsår för böcker lästa 2017
Korta böcker är min grej, som ni kanske vet om ni har följt mig ett tag. 🙂 En riktig koloss har jag dock läst i år: Middlesex, som är på 600+ sidor. Och den var SÅ bra! 🙂
Antal sidor för böcker lästa 2017
Bland ursprungsländerna tycker jag att det är lite extra kul att jag har prickat in två nya länder. Det låter sjukt med ”nya länder”, inser jag. Det är såklart ingenting nytt med vare sig de här länderna eller deras litteratur, men 2017 var i alla fall första året för mig då jag läste något från Argentina eller Belarus (Vitryssland).
Urspungsländer för böcker lästa 2017Ursprungsländer för böcker lästa 2017 (förutom Sverige)
Kvinnor läser, kvinnor skriver. Tydligen läste jag inte så många män i år. Så kan det gå!
Könsfördelning bland de lästa författarna 2017
Läste jag något bra då? Ja, det får man väl säga, men jag har tyvärr läst en riktigt usel bok också. Varför gör man ens sådant? Jag har inget bra svar på det, men ibland har man dragit det så långt att det är för sent att backa… 😉 Dessutom: har man läst lite för långt så kan det också kännas roligt, på något sjukt sätt, att få såga boken på bloggen sedan (förlåt!). 😮
Betygsfördelning för de lästa böckerna 2017
Det var det! Om ni vill ha en snabb summering av vad böckerna 2017 handlade om så kommer det ett ordmoln här:
PS: En vanlig fråga jag får är hur jag gör de här inläggen. Jag använder helt enkelt Excel. Jag fyller i löpande vilka böcker jag läser och eftersom jag gillar att föra statistik över grejer så är det ingenting jobbigt, utan enbart något kul. Det är enkelt att göra diagram när man redan har alla siffror i tabeller. 🙂
I min serie inlägg om 2017 är det nu dags att lista årets bästa böcker. Det är en svårare uppgift än vad det kanske låter som. Ett år är långt. Böcker jag läste i januari finns inte lika tydligt i minnet som de jag läste ut helt nyss och sådana här bästa-listor har därför lätt för att bli lite skeva. Dessutom: vilken är ens årets bästa bok? Den som berörde djupast? Den med de mest uppfriskande formuleringarna? Den roligaste? Mest spännande? Så svårt! Men jag går på magkänslan och gör ett försök: här är min topp 10!
10: Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
Atlas över avlägsna öar måste in någonstans på min 10-i-topp. Det är en alldeles egen och poetisk atlas, faktiskt olik allt annat jag har läst. Mer än att vara en kartbok eller en faktabok så är den en betraktelse över hur oerhört stor och rik vår planet är och om drömmen om nya, oupptäckta platser att få sätta sin fot på. Man blir helt tagen!
Atlas över avlägsna öar av Judith Schalansky
9: Fyra Selma Lagerlöf-noveller från Novellix: Tjänsteanden, Frid på jorden, Vägen mellan himmel och jord, Dödskallen
Många av Lagerlöfs noveller är lite moraliserande och om man, liksom jag, inte är kristen så kanske man inte helt kan relatera till alla lager som kopplar till den kristna tron. Ändå är det väldigt njutbart att läsa just de här novellerna. Lagerlöf skriver om skräck, men framför allt om tro och tröst. Att läsa Lagerlöf är lugnande, trots att hennes noveller är rena spökhistorierna.
Fyra Selma Lagerlöf-noveller
8: Hemmet av Mats Strandberg
2017 verkar vara skräckromanens år. Utöver Lagerlöf blev jag verkligen förtjust i Hemmet av Mats Strandberg. Här har det ondskefulla flyttat in på ett äldreboende och till en början kan den kanske sammanblandas med den vanliga oron och synerna som flera av de dementa upplever. Hemmet är läskig och nervig, men är också en riktigt fin bok om att vara anhörig till någon som drabbats av demens.
Hemmet av Mats Strandberg
7: Om det var krig i Norden av Janne Teller
Den lilla ungdomsboken Om det var krig i Norden är formgiven som ett pass och det är verkligen ingen lång berättelse. Trots detta lyckas den oerhört effektivt väcka tankar kring krig, flykt och invandring. Genom att vända på förhållandena och förlägga kriget till vår del av världen så blir det svårt att skaka av sig frågan: vad skulle du göra om det blev krig här, i Norden? Den här boken borde alla läsa!
Om det var krig i Norden av Janne Teller
6: Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
Stora delar av Kiruna är på väg att rivas för att ge plats åt framtida brytning i gruvan. I sin säng ligger tonåringen Maja vaken långt in på natten och är livrädd för att staden ska rasa samman medan de spränger under jord. I det här landet tenderar nyhetsrapporteringen att snurra runt Stockholm och då känns det fantastiskt fint och välkommet att någon vill berätta om den här extrema stadsomvandlingen, som sker i detta nu(!), och hur den påverkar enskilda. I Tio över ett berättas det om att förlora sin barndoms kvarter, att som ung och maktlös tvingas bort från sitt hem, att uppleva att sina vänner och klasskompisar plötsligt skingras. En mycket intressant och berörande ungdomsbok!
Tio över ett av Ann-Helén Laestadius
5: Värddjuret av Marie Hermanson
En kvinna kommer tillbaka från en semester i ett exotiskt land och blir varse att hon har blivit värddjur för fjärilslarver, som nu väntar på att kläckas. En excentrisk läkare övertygar henne om att tillfälligt flytta in i hans fjärilshus för att låta de utrotningshotade fjärilarna kläckas. Det blir en inre resa för henne, samtidigt som hennes liv krymper allt mer, ju mer tid hon spenderar i fjärilshuset. Värddjuret är en både skrämmande och märklig bok. Paradoxalt nog blev det för mig en berättelse om något helt annat: om att vara en helt fri och obunden kvinna. Och jag älskade det! Värddjuret är en väldigt speciell bok. Jag vet knappt hur jag ska beskriva den.
Värddjuret av Marie Hermansson
4: Neapelkvartetten av Elena Ferrante
I år läste jag de tre avslutande delarna i Elena Ferrantes Neapelkvartett: Min fantastiska väninna, Hennes nya namn, Den som stannar, den som går, Det förlorade barnet. Jag blev egentligen inte tagen med storm när jag började läsa de här böckerna, men berättelsen växte verkligen! Till slut var det med en verklig tomhet jag lyssnade klart på kvartetten och lämnade böckernas huvudpersoner, Lila och Elena. Fantastiska böcker! Som ni säkert redan vet, ty dessa böcker har varit sååå omskrivna, så handlar de om väninnorna Lila och Elena, som växer upp i ruffiga Neapelkvarter och vars liv sedan tar helt olika riktningar.
Den som stannar, den som går av Elena Ferrante
3: Araben av Pooneh Rohi
Araben är en bok som berättar vad det kan innebära att fly sitt hemland: skulden och sorgen över allt som har behövt lämnats bakom och otillräckligheten den känner som hamnar mellan två kulturer och måste uppleva att den ena av dem bleknar allt mer. Araben är en av de mest berörande böcker jag har läst, och en oerhört vemodig och sorgtung berättelse om vårt samhälle så som det är precis idag, där människor springer runt, runt på bostadsvisningar och drömmer om något slags liv som ska börja, medan andra sitter i kollektivtrafiken och fördriver sin tid i ett samhälle där ingen har plats för en och där man har förlorat allt.
Araben av Pooneh Rohi
2: Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Kan en reportagebok av en vitrysk, nobelprisbelönad författare vara något att ens våga sig på att läsa? Svar: ja! Bön för Tjernobyl här är både lättillgängligt och läsvärd. Framför allt är det en helt krossande bra bok. Aleksijevitj har intervjuat ett imponerande stort antal människor som på olika sätt har drabbats av kärnkraftshaveriet i Tjernobyl och med sin fantastiska tonkänsla har hon vävt ihop berättelserna till något som går rakt in i hjärtat. Det dessa människor har utsatts för är så fruktansvärt att det är smärtsamt att läsa om det. Boken innehåller många lager och skildrar det sovjetiska samhället på ett intressant sätt. En helt otrolig bok!
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
1: Glaskupan av Sylvia Plath
Glaskupan är en modern klassiker om en ung kvinna som upplever hur en ”glaskupa” träs över hennes liv. Från att ha varit en tjej på väg ut i livet, med bjudningar, fester, flärd, så tappar hon allt och virvlar rakt ner i en djup depression, som vid den här tiden inte kunde botas eller lindras med några antidepressiva tabletter direkt. Språket i boken är fantastiskt. Jag älskar de snärtiga formuleringarna och hur berättelsen är uppbyggd. Och i en värld där de flesta sjukskrivna är sjukskrivna för psykiska problem, och där det trots detta är absolut tabu att prata om det, så är det fantastiskt med berättelser som insiktsfullt och berörande berättar om depression. Poeten Sylvia Plath led själv av psykisk sjukdom, som sedermera tog hennes liv. Det blev bara en vuxenroman från henne. Vilken oerhörd förlust!
Min serie inlägg med summeringar fortsätter! Idag tänkte jag summera vad som hände på bloggen under 2017.
En dag i slutet av april hittade över 500 unika besökare till bloggen. Jag vet fortfarande inte varför! Men det var ju en rolig liten besökstopp, för en vanlig dag har jag runt 200 unika sidvisningar (och det tycker jag är fint det med!). Helst letar sig folk hit på tisdagar klockan 21 och det är genom mobilen som de surfar sig hit.
Många har under året var sugna på att läsa mer om ljudboksappar, inte minst Bookbeat, som är ett av de mest använda sökorden för att hitta hit (även ”vad är storytel”, ”nextory”, ”bookbeat vs. storytel” är vanliga sökord). Men det är ju fint ändå! Jag har till och med haft ett samarbete med just Bookbeat i år. 🙂 Bland de mest lästa inläggen hittar vi alltså min serie inlägg (rätt inaktuella nu!) som handlar om Bookbeat, Nextory, Storytel och Mofibo. Två böcker finns också i sökordstoppen. Den ena är gissningsvis kopplad till folks skolarbeten… Den andra vet jag inte riktigt varför den fått sådan spridning, men kanske för att många tyckte att min sågning var rolig? Böckerna är i alla fall Anna, Hanna och Johanna och Den lilla bokhandeln i Paris. Gissa vilken som är vilken… 🙂 Tusentals människor har också läst mitt gamla inlägg om Grabben i graven bredvid. Är det också en typisk ”skolbok”?
Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George
Några andra inlägg i min topp-10 över antal besökare:
10 anledningar att läsa pappersböcker (varför?! vad är det för romantiska pappersboksvurmare som sitter där ute och febrilt letar tecken på att e-boken inte är på väg att ta över världen? 😉 🙂 ).
Ett jättelångt inlägg om vegetariska kokböcker (ett gammalt inlägg, som jag tror att jag har följt upp med flera nya inlägg på samma tema, men folk hittar ändå till den här gamla godingen).
Det sistnämnda inlägget är roligt, för det märks att ämnet engagerar. Det är inte så många av mina besökare som är flitiga i kommentarsfälten. Inte ens nya inlägg brukar få speciellt många, om ens några, kommentarer, men den här gamla godingen får fortfarande nya kommentarer lite nu och då. Katarina Ewerlöf verkar vara en vattendelare…
Vegetariska kokböcker
Besöksantalet säger inte allt om vilka som är årets mest populära inlägg. Om man sneglar på antalet kommentarer så är årets mest populära inlägg snarare:
Det är kul att se vilka inlägg som mina besökare uppskattar mest och vilka inlägg som folk är mest benägna att hitta till när de googlar efter saker. Det är inte alltid de stämmer överens med mina egna favoriter. Nu menar jag såklart inte att jag sitter och skriver trista inlägg bara för att! Men en del inlägg tar lite längre tid att sätta ihop och själva processen kan vara extra kul. Eller också är det bara extra kul för att jag gillar ämnet extra mycket.
Det här börjar spåra ur till ett väldigt list-tungt inlägg, men om jag får fortsätta att lista lite till så kommer här några av mina egna favoriter från året:
Ljudbok och e-bok i mobilen: några funktioner jag saknar. Kan inte någon apputvecklare bara läsa mitt inlägg och fixa till ett och annat i ljudboksapparna? Och apropå ljudboksappar. Jag skrev också ett inlägg där jag funderade över vad vi kan vänta oss framöver när det gäller berättelser skrivna direkt för ljudboksformatet. Jag tycker det är en intressant utveckling på gång (även om jag inte är säker på att jag gillar den!).
Den femte sanningen av Doris Lessing – en i stort sett helt obegriplig roman.
Puh. Det blev en hel del inlägg 2017. Och en av många anledningar till att det är så trevligt att blogga är att inläggen inte försvinner för gott i något flöde… 🙂
Åh, tänk att 2017 snart är över! Som traditionen bjuder tänkte jag göra lite återblickar och sammanfatta året som varit. Nu är inte det här en personlig blogg, utan en bokblogg, men jag tänkte ändå börja med att sammanfatta vad jag gjorde 2017. 🙂
Januari började med nyårsdag, då vi säkert städande undan glitter & disk från dagen innan. Minns inte riktigt! Nyårsdagen följdes av dagar då vi lade ett fyrdimensionellt pussel (fundera på den!) och sedan fyllde jag 30. Detta firades ordentligt med tårtkalas, middagar och fest i dagarna fyra. Kände mig väldigt uppvaktad! Jag hann både bli firad av familj & släkt i Uppland, av vänner, av sambons släkt & familj och under en staycation med min sambo. Jag fick även blommor med bud och var tvungen att sluta tidigare från jobbet för att kunna ta emot dem. De visade sig vara från jobbet. 🙂
Extremt glad 30-åring på födelsedagsmiddag.
I februari drog Melodifestivalen igång igen och månaden gick i Mellons tecken. Nästan varje helg satt vi bänkade i någon konstellation och hjärtröstade för glatta livet. Jag älskar Mello! För att väga upp med något finkulturellt så kan jag nämna att jag också gick och såg årets bästa och finaste film: Moonlight. <3
I februari bakades det glutenfria semlor också. 🙂
Om jag ska fortsätta på kulturspåret så kan det nämnas att mars var månaden då vi såg musikalen Passion. Flera av oss i sällskapet blev så irriterade på huvudpersonen att vi fortfarande blir starkt uppretade om någon nämner namnet Fosca! 😉 I mars hände också flera litterära grejer: jag var på Ordcafé och lyssnade på fantastiske Ann-Helén Laestadius (som har skrivit underbara Tio över ett) och så var jag på Littfest en liten sväng.
I mars plockade vi fram Jägersrospelet också. 🙂
I april blev det äntligen påsk! Jag åkte till Uppland och hälsade på. Jag var också på mitt livs första kattutställning (som besökare alltså; jag har ju ingen katt). Månaden bjöd på en hel del aprilväder. Om jag minns rätt så var det pangfint dagen innan valborgsmässoafton och sedan kom en massa snö?! Typiskt april.
Den soliga aprildagen.
I maj kollades det på Eurovision song contest och åts en massa snittar. Det var min arbetsgrupp som hade till uppgift att anordna jobbets vårfest och jag tror att det blev lyckat faktiskt. Temat var after ski. Och jo, det var faktiskt snöfritt en stor del av månaden.. Och det var ju bra, för jag ägnade en hel tid åt att cykla kors & tvärs och cykelorientera. Jag sprang också Blodomloppet på en tid jag inte direkt var nöjd med, men jag tog igen det sedan.
Ute med cyklarna och kisar i majsolen.
För i juni tog jag nytt personbästa på 5 km! Jippi! I maj åkte vi ner till Sundsvall med pioner m.m. i famnen, för då var det en väns tur att fylla 30! Resan fortsatte sedan söderut till en långhelg i Uppland och tjuvstart på semestern. I mitten av juni provade jag på orientering. Jag tänkte att mitt intresse för löpning och cykelorientering kunde gifta sig liksom. Tyvärr upptäckte jag 1) mygg, 2) myrar + att jag kom vilse. Buhuu. Håkan Hellström gjorde ett stopp i Umeå med sin turné Rullande åska. Åskan rullade, Hellström gick upp 2 h sent, men jag var glad ändå!
Såhär piffig kan man vara en junidag när man står i kö till Håkan.
I juli var det äntligen dags för semester! Vi hann med att resa kors och tvärs och träffa på vänner både här och där. Uppland, Stockholm, Värmland. Vi åkte även till Vasa. Vi var typ inte hemma på närmare en månad. KUL. Kul för mig var att jag missade det pissiga Ume-vädret. Faktum är att jag badade fler gånger i somras än vad jag har gjort på många år. Bad, minigolf, löpning, uteserveringar, nära & kära. Jag tycker att sommaren hade allt!
Äter tacos i Vasa.
Sedan kom augusti. Vi grillade & rökte fisk om helgerna och jobbade hela veckorna. Det är så jag minns det i alla fall. Jag inledde också terminen med att mjukstarta med en kort danskurs. Av någon obegriplig anledning var vi ytterst få som tog chansen att gå den här kortkursen. Sådan lyx! Så kul! Månaden avrundades med att vi plockade bär och svamp. Hela frysen fylldes med hallon och blåbär och min sambo gjorde flera liter hjortronsylt. Vi lärde oss också vad odon är för något… 🙁
Rensar hallon.
I september besökte jag Höga kusten för första gången (jag har såklart åkt igenom tidigare, men…). Så vackert och sagolikt!! Under en helt galen varm dag sprang jag Umemilen och slipade mitt personbästa med några sekunder. Månaden avrundades med en fin liten kryssning för att fira min svärfar, som fyllde jämnt. Vi frossade i skaldjur och jag och min sambo sprang runt, runt, runt på en löparbana som fanns högst upp på båten. Fräsch utsikt!! Jag reste också ner till Uppland igen. Och blåste en glaskula. Så kul!
Är på kryssning och springer runt, runt, runt.
I oktober blev jag helt golvad av operan Faust. Allt med Faust var perfektion och den lyckades överraska och förbluffa hela tiden. I oktober gjorde jag också lite av en nostalgitripp genom att gå på konsert med Mando Diao, som jag har lyssnat väldigt sparsamt på de senaste typ 10 åren. Gud så bra de var! I övrigt kämpade jag på med cykelorienteringen. Jag tog nästan alla kontroller i år!
Cykelorienterar och möter feministisk pepp.
I november blev det allhelgonahelg och jag reste återigen ned till Uppland. Så jävla förkyld var jag under den helgen. Buhuu. Min cykel var trasig typ halva månaden vilket gjorde mig på dåååligt humör. Humöret blev inte bättre av att jag blev förkyld igen efter bara några veckor. Det blev en månad med alldeles för lite träning och dans för att jag ska vara glad och trots att jag gjorde megamycket roliga grejer – gick på en oförglömlig konsert med Henrik Berggren (Shoreline <3), lyssnade på när Stina Ekblad hade poesiuppläsning, fick besök från barndomskompis, lyssnade på Nötknäpparen, hade en rolig julfest, julpyntade, bakade pepparkakor, var på standup, firade bokcirkelns 6-årsjubileum – så minns jag det ändå mest som att jag var rätt trött. Hm.
Att hälsa på i Uppland är ofta som att resa tillbaka i tiden. Man kommer från vintern och besöker hösten.
Så kom december och vi reste till Skellefteå för att fira en 30-åring och hälsa på hennes lilla 1,5-månaders pojke. <3 Jobbet hade julfest och jag vann sensationellt i det extremt svåra musikquiz som en kollega hade satt ihop. Jag kommer leva länge på denna skrällseger!! 😉 I december drack vi också en massa glögg, shoppade julklappar (mest till oss själva 😮 😉 ) och spelade tv-spel. Musikhjälpen kom till stan och när Norrlandsoperan sålde ut kostymer till välgörenhet var jag på plats! Jag lyckades knipa en barnklänning till mig själv. Hahaha. Älskar den!
Är på julig middag och poserar i tomteluvaspänne.
Ja, det var 2017, som jag minns det och som min kalender & mina blandade bilder påstår att det var. Ett fint år ändå! Så mycket kul som hanns med! Hoppas 2018 fortsätter såhär!
Jag har bloggat länge (hur det gick till när jag började blogga kan du läsa i det här inlägget t.ex.), Bloggen är ingenting jag håller på med på något megauppstyrt sätt, men jag har haft den så länge att det går på automatik att hålla den uppdaterad. När jag läser en bok så ingår det liksom att jag också skriver ett inlägg om den. Många, eller kanske till och med de flesta, skulle nog tycka att det vore väldigt jobbigt att blogga om böcker, men jag tycker att det är så bra. Tänk bara:
Jag har ett stort arkiv där i princip allt jag läst i mitt vuxna liv finns inlagt. Jag behöver aldrig glömma en bok eller en författare eller vilka böcker som hänger ihop, handlar om liknande saker eller kommer från samma land.
Jag ”måste” alltid fundera några varv kring det jag läser. Även om jag skulle tycka att en bok är småtråkig så måste jag vrida och vända lite mer och komma fram till varför jag tycker som jag gör. Jag är kanske inte megaskicklig på att sätta ord på mina läsupplevelser, men jag har i alla fall blivit bättre, som det känns. Mitt enda omdöme om en bok kan liksom inte vara ”den var bra” eller ”den var tråkig”. Bloggen utmanar mig att se mer. Jag tycker att jag har blivit mycket bättre med åren på att se fler lager i berättelser. Kanske hade jag blivit det även utan bloggen, men jag tror inte det.
Böcker på mitt nattduksbord – snart i en blogg nära dig. 😉
De punkterna, ensamma, tycker jag är motiverande! Om jag inte hade en blogg så hoppas jag att jag hade haft någon form av läsdagbok istället, för det skulle kännas så tomt att bara lämna en bok utan någon vidare reflektion och det skulle kännas så rörigt att inte ha någon slags ”kom ihåg”-anteckning kring mina böcker. Men det finns fler grejer som är roligt med bloggen, t.ex:
Jag har svinbra koll på vilka böcker som är på gång, vilka böcker folk snackar om, vilka författare som skriver på något nytt och en massa andra bokrelaterade nyheter som skulle vara svåra att få en överblick över om det inte vore för att bloggen fått mig att prenumerera på nyhetsbrev, ta emot pressutskick, läsa en massa kataloger och följa en massa förlag, författare och bokkonton på sociala medier.
Kanske som en konsekvens av ovanstående så läser jag sällan några bottennapp eller råkar ramla över böcker som är mindre bra. Genom att ha koll så tycker jag mig också ha fått riktigt bra känsla för vilka böcker som är ”min grej” och vilka böcker som ens är värda att läsa.
Bloggen (eller snarare sociala medier) gör det mer socialt att läsa. Själva läsningen är ju allt som oftast en ensamsyssla (om man inte högläser). Och jodå, jag har en del vänner som är bokslukare, inte minst i min bokcirkel, men bloggen och sociala medier håller ändå igång boksamtalet tycker jag. Dessutom hade jag faktiskt inte ens träffat min bokcirkel utan bloggen. 🙂
Författarna kommer närmare. Det är inte jätteofta (förlagsutgivna) författare hör av sig till mig, men några gånger har jag fått mejl eller en tweet eller så. Det hände faktiskt senast här om veckan, då jag fick ett mejl från en författare som hade hittat till min blogg när han sökte efter något helt annat och så hade han sett att jag skrivit om en bok han medförfattat för ca 15 år sedan. Det var överraskande för honom och det var såklart överraskande och kul för mig att han skrev några rader till mig. Jag fick då lite bakom kulisserna-info om arbetet med boken, vilket såklart var intressant. Sådana här grejer händer inte utan en blogg eller sociala medier. Det är så lätt att glömma bort att författare finns på riktigt. 😉 Och då känns det ju lite speciellt att inse att det finns en och annan författare som kanske sitter hemma och liksom bryr sig om vad jag och andra läsare tycker om deras verk.
Det är kreativt att blogga! Jag är inte speciellt händig med handarbeten och liknande och jag är heller inte speciellt musikalisk eller har någon som helst förmåga att måla & teckna. I och för sig sysslar jag med dans, men jag dansar inte på den nivån att jag skapar eget material. Det är egentligen främst genom bloggen som jag får vara kreativ och, så att säga, skapa något för nöjes skull. Det är kul! Jag tror att de flesta kan behöva någon slags kanal för kravlöst skapande av något slag. Jag vet inte vad jag hade riktat in mig på om jag inte bloggade. Jag hade förmodligen inte skrivit i alla fall, för det känns så kämpigt på olika sätt. Jag skriver mycket i mitt jobb (inte skönlitterärt såklart) och det tar tokigt mycket tid allting. Jag har inte ro med sådant. Bloggen är någon slags mild variant av att skriva och det passar mig väldigt bra.
Det var det! Kommer inte på en enda till sak som gör att det känns roligt och meningsfullt att blogga. 😉 Det blev ett långt inlägg, ser jag nu. Många pratar om bloggens död och bla, bla, bla (det har jag också bloggat om förut, t.ex. här). Så tråkigt om det vore så! Tråkigare hobbies kan man ha!
Här kommer ett litet boktips såhär i jultider. Fantastiska Litteraturbankenarbetar med att digitalisera och tillgängliggöra skönlitteratur från vårt kulturarv. Hos dem kan du söka och hitta inskannade faksimilutgåvor av verkliga klassiker, men också ladda ned en hel del e-böcker. Nu har de satt ihop Julklappsboken – en antologi med noveller, dikter och bilder i urval av Paulina Helgeson. Ladda ned den här!
Tidigare i år efterlyste jag vinter- och juldikter på Twitter. Jag fick inte ett enda svar. Haha. Men nu får jag alltså mitt sug efter jultidens poesi stillat. 🙂 Dessutom kan jag titta på tjusiga bilder av t.ex. Carl Larsson och läsa noveller av t.ex. Selma Lagerlöf. Bra grej!
Här om veckan ville jag och min sambo gå på bio och se Solsidan, men det var tydligen ganska många som hade lust att se samma film, så det fanns inga biljetter kvar. Jag har en förkärlek för smalare dramafilmer och har i perioder gått på en hel del matinéer som har visat just den typen av filmer. Någon gång har vi endast vara ett par tre personer i hela salongen. En gång var jag själv. Av den anledningen har jag inte riktigt förstått att man ibland måste förboka sina biobiljetter… 😉
Men! Vi gick alltså och såg Mordet på Orientexpressen istället. Det är också den enda bok jag har läst av Agatha Christie, så det var ju lite kul att få se den här klassiska deckaren på vita duken också. Det var några år sedan jag läste boken och jag hade faktiskt glömt precis allting, så det var fortfarande en pusslig och spännande berättelse. För den som varken har läst eller sett den här berättelsen så går den alltså ut på att detektiven Hercule Poirot reser med Orientexpressen och plötsligt blir satt att utreda ett mord som skett på tåget. Mördaren finns någonstans bland passagerarna, men det är ett minst sagt klurigt fall eftersom alla har alibin och eftersom spåren leder till alla och ingen…
Det blir ofrivilligt komiskt när Poirot kan se precis alla samband och dra de mest fantastiska slutsatser utifrån små detaljer, men det är ju sådan Christie har skrivit karaktären, så jag tycker ändå att de har lyckats skildra Poirot på film och gjort något kul av hans fåfänga. Så länge man är med på hur karaktären är och vad det här är för typ av berättelse så tycker jag att filmen är klart sevärd. Inte minst så är den otroligt snyggt filmad och man har fått till riktigt drömmiga miljöer med den 30-talslyx man kan föreställa sig på den legendariska Orientexpressen. I diverse större eller mindre roller finns förresten stjärnor som Judi Dench, Penélope Cruz och Johnny Depp. Kul!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
