December! Vad ska jag skriva för rubrik den här månaden? Någonting med Systrarna kanske ;), för trots att jag har skrivit om den både i oktober och november har jag fortfarande inte lyckats påbörja Jonas Hassen Khemiris hyllade och augustprisnominerade roman. Istället har jag läst bokcirkelboken Jag är glad att min mamma dog av Jennette McCurdy och en biblioteksbok jag hade reserverat och som plötsligt blev min: Hemtrevligt av Elin Lervik och Katarina Matsson. Tyvärr hann jag inte läsa ut Hemtrevligt innan återlämningstiden gick ut, så nu har jag ställt mig i kö på den igen, men McCurdys självbiografiska roman är i alla fall utläst alldeles snart. Och då borde jag ju kunna läsa Systrarna, till slut. Hoppas! Om någon undrar så kom jag aldrig iväg på författarsamtalet; Khemiri var i Umeå för några veckor sedan. Det blev istället en tjänsteresa för min del. Så kan det gå. Hoppas han kommer tillbaka till Littfest eller något! Biljetterna till Littfest släpptes i dagarna, så ett tips är att skaffa biljett redan nu om du är sugen på att gå. De brukar gå åt förvånansvärt snabbt..!

De senaste åren har jag ägnat december åt novelläsning, men i år släpper jag den traditionen. Jag kunde inte motstå att köpa Kvinnornas jul – en antologi med 24 juliga berättelser och jag tänkte ha den som min julkalender i år. Noveller vill jag dock inte vara utan, så det kanske blir något jag får peta in någon annan månad. Kanske att januari blir min nya novelläsningsmånad?! Får se om jag fortfarande läser Systrarna då… 😉

Kommer det ut något spännande i december då. Nej? Inte vad jag vet. December känns inte som en stor boksläppsmånad och tur är väl det. Det är ju så fantastiskt mycket annat man ska hinna med innan jul, är det inte så? Det kommer att bli mycket jobb för min del och en hel del julförberedelser, naturligtvis. Annars ska jag njuta av att inte ha så mycket i kalendern, faktiskt. Det har varit lite väl mycket resor hit och dit på sistone och nu vill jag bara vara hemma och ta det lugnt.

Vad gör du i december?

November! Här gäller det att hänga med i svängarna. Plötsligt blev det kallt och det gick inte längre att föreställa sig att vi skulle vilja sitta i utemöblerna någonting mer den här säsongen. Det har kånkats möbler, bytts däck, plockats in sandlådeleksaker och grejats i trädgården, som nu mer och mer blir redo för vintern.

Förra månaden skrev jag ett liknande inlägg som jag kallade Oktober: resor & kultur & Systrarna. Jag ser ingen anledning att göra några stora ändringar i den rubriken nu när november är här. I november ska jag på flera resor, en privat och en i tjänsten, och Systrarna, Jonas Hassen Khemiris tegelstensroman, har jag inte hunnit påbörja ännu, så nu är det väl dags. Khemiri kommer förresten till Umeå i slutet av november. Jag köpte biljett direkt. Utifallatt. Jag är egentligen på tjänsteresa då, men man kan ju drömma…

Har ni förresten sett att Systrarna är en av de böcker som nominerats till årets Augustpris? Nu har jag ju inte läst boken, men Khemiri är en stor favorit hos mig, så jag är övertygad om att det är välförtjänt. Och ja, jag hoppas såklart att han vinner sitt andra Augustpris senare i år. 🙂 För det hoppas man ju, när det gäller en favorit. Med det sagt: är det inte lite märkligt att Systrarna ens blev nominerad i år? Khemiri har berättat i intervjuer att han skrev Systrarna på engelska. Romanen är alltså översatt till svenska, vilket borde göra den lika diskvalificerad som Liza Alexandrova-Zorinas Imperiets barn, som nekades nominering av just den anledningen att författaren valde att skriva på ett annat språk än svenska under skriv- och redigeringsprocessen. Den hårfina skillnaden torde vara att Khemiri själv stod för översättningen medan Imperiets barn översattes av en redaktör innan manuset lämnades in till förlaget. Originalutgåvorna av både Systrarna och Imperiets barn är på svenska, men Förläggarföreningen vill ändå mena att Imperiets barn är översatt litteratur och därför inte kan nomineras till Augustpriset. Jag måste erkänna att det här stör mig. För visst måste det ha spelat in att det var just Khemiris roman som trillade på rätt sida av gränsen när man ställde sig frågan om boken verkligen är skriven på svenska språket..? Jag skulle vilja se den som vågade säga nej till en så upphöjd person som Khemiri.

Nåja… I november ska jag absolut läsa Systrarna. Så måste det bli! Vill du läsa något nyutkommet har jag två novembertips som kommer här:

• Fredskemisten av Åke Sellström och Sara Nygren. Som kemist känns det såklart spännande att läsa en bok om en kemist som har jobbat med det i en mycket speciell situation: som (kem)vapeninspektör i Syrien.
• Lofoten av Lars Lerin. Lerins akvareller är helt otroliga och många av de bästa målade han under sina år i Lofoten. Jag förväntar mig att den här boken är fylld av riktigt bra konst.

Vad läser du i november?

Nu har träden helt klart bytt till höstkläder här i Umeå, men i övrigt känns det verkligen som sensommar. Det är nästan skrämmande att man kan gå omkring utan jacka såhär års..! Samtidigt njuter jag såklart, som man gör när man bor i en landsända där vintern kan upplevas väldigt lååååååååång. Får se om det blir något omslag i oktober. Det är ju faktiskt en månad som kan bjuda på en hel del snö.

Den här månaden kommer nog att rusa förbi i ett sällan skådat tempo. Jag har flera tjänsteresor inplanerade och det är med lite blandade känslor den här gången, faktiskt. Det är resor jag ser fram emot, samtidigt som jag vid ett tillfälle kommer vara borta fler nätter än vad jag någonsin varit från min lilla flicka där hemma. Oj, oj. Utöver detta har jag flera privata roligheter inplanerade: opera, guidad visning på Kvinnohistoriskt museum och förhoppningsvis en barnteater som jag hoppas att dottern kommer gilla. Under månaden väntar också en fest och så ska jag bokcirkla, i vanlig ordning. Den här gången är det jag som är värd för bokcirkeln och jag har valt boken Eufori av Elin Cullhed. Det är alltså en Augustprisbelönad roman, vilket ju brukar vara en kvalitetsstämpel, om en av mina favoritförfattare, Sylvia Plath. Den hade alla förutsättningar, kan man väl säga, men… Så seg?! Gud. Får se vad mina bokcirkelkompisar känner.

När jag väl har lyckats ta mig igenom Eufori tänker jag genast sätta igång med Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Åh, vad jag längtar! Jag är inte den som brukar köpa böcker, men den här gången blev det ett undantag. Boken är ju en riktig tegelsten och det finns inte en chans att jag hinner läsa ut den om jag lånar den på bibblan (dessutom antar jag att kön är enormt lång).

Andra oktoberböcker, då? Det kan kännas avlägset, men hos förlagen känns det i alla fall som hög tid att ge ut årets julböcker. Här är lite tips på nya julböcker och lite annat nyutkommet:

• Eden av Isabelle Ståhl. Ståhls relationsroman från Tinderåldern, Just nu är jag här, blev en av årets mesta litteratursnackisar när den kom ut 2017. Jag tyckte den var riktigt vass och nu är jag givetvis nyfiken på Ståhls senaste roman, Eden. Den verkar handla om en resa genom Europa, och en inre resa, får man förmoda.
• Kajsa Kavat och mormor av Astrid Lindgren och Ilon Wikland. I Astrid Lindgrens böcker är det inte ovanligt att det firas jul och just dessa julberättelser är ju såklart några som framkallar lite extra mys och nostalgi. Nu kommer berättelsen om Kajsa Kavat, som rycker in och julstökar när mormor bryter benet, i en fin nyutgåva, självklart med Ilon Wiklands underbara illustrationer.
• Kvinnornas jul: 24 berättelser i advent. Jag brukar ägna december åt novelläsning, men om det är någon gång jag skulle snegla mot en julbok så är det kanske i år. Jag blir faktiskt riktigt sugen på att använda Kvinnornas jul som julkalender. Här finns 24 berättelser från författare som Kerstin Ekman, Bodil Malmsten, Karin Boye, Fredrika Bremer och många fler.
• Pestnätter av Orhan Pamuk. Oktober är månaden då årets Nobelpristagare tillkännages och det är såklart alltid lika spännande. I väntan på nästa stora namn kan man med fördel läsa någon tidigare pristagarfavorit. För min del hör Orhan Pamuk, Sverigeaktuell med romanen Pestnätter, dit. Nu när vår närmsta pandemi är över i sitt akuta skede kan man kanske orka med en bok som faktiskt handlar om en pandemi. I Pestnätter skildras det ottomanska rikets fall och ett pestutbrott.
• Pippi räddar julen av Astrid Lindgren. Astrid Lindgren och julen alltså! För den som vill högläsa julmys är även Pippi räddar julen aktuell i nyutgåva.
• Skammen av Annie Ernaux. En till mycket läsvärd nobelpristagare! I oktober kommer självbiografiska Skammen på svenska, en bok som kretsar kring våld i nära relation. Säkerligen en omtumlande och berörande läsning!
• Sniglar och snö av Agneta Pleijel. Äntligen kommer den tredje delen i Pleijels självbiografiska romanserie. Underbart! Jag älskade Spådomen.

Vad läser du i oktober?

September är här! Eftersom det fortfarande är förvånansvärt(?) varmt har jag inte riktigt hängt med i svängarna. Träden börjar säga ”HÖST!”, men i själen känns det ändå som sensommar. Jag njuter fortfarande av att klä mig sommarlätt, att kanske inte ens behöva jacka när jag cyklar från jobbet. Trädgården, som inte direkt hanns med när det var sommar på riktigt, står kvar och går fantastiskt bra att njuta av nu med. Än finns det mycket att skörda, än kan man leka i sandlådan med dottern, än kan man (korta stunder) vila i hängstolen. Det här är ingen dum årstid!

Jag hoppas att värmen dröjer sig kvar ett tag till. I övrigt kommer september förhoppningsvis bjuda på en hel del dans (äntligen öppnar dansskolorna igen!). Det ska firas diverse födelsedagar. Och så får vi besök från mina föräldrar och då får vi hjälp med att styra upp på vinden, som just nu är en hopplös röra med alldeles för få ytor att ställa saker på… Jag ser inte fram emot allt jobb kring vinden, men det kommer kännas fint när det är klart. Jag ser framför mig en massa praktiska plastbackar, ordentligt uppmärkta och organiserade, i prydliga rader. Ja, vi får väl se. September är oavsett en lämplig månad för att styra upp saker, är det inte så? Det är en typisk månad för terminsstarter, nya kalendrar och nya planer. Kul!

Dessutom är september en riktig högtid för den som gillar nyutkomna böcker. Det är nu förlagen ger ut det de vill lyfta fram på Bokmässan och det de vill ska vara aktuellt nu när hösten kommer, när priser delas ut, när det snart(?) är jul o.s.v. o.s.v.

Själv läser jag förvisso en massa gammalt. Det är sedan gammalt. Men förr eller senare vore det inte fel att läsa det här:

• Fjollornas fest av Jonas Gardell. Jag har läst det mesta av Gardell och hans böcker har en särskild plats i mitt hjärta, så som det kanske blir när man läser böcker under formande tonår. Förlaget beskriver Fjollornas fest med orden: ”Fjollornas fest är en bitchig, smärtsam, rolig, mörk och filmisk berättelse om fjollorna – då som nu bland de mest utsatta av alla.” Det låter som väldigt mycket Gardell!
• Hemtrevligt av Elin Lervik och Katarina Matsson och med foto av Fanny Rådvik. Jag kommer nog aldrig få till ett prydligt, tjusigt eller elegant hem, men kanske man kan satsa på hemtrevligt… Den här boken verkar vara hemskt inspirerande om man vill ha lite hjälp på vägen. En bok om hur man får ett hem att kännas hemtrevligt och personligt!
• Hur mår Dim? av Maria Nilsson Thore. Nilsson Thore har skrivit och illustrerat många bilderboksfavoriter här hemma (inte minst böckerna om förskolan Ärtan). Nu kommer en ny bok om ”Dims och Lummers pyttelilla värld djupt inne i skogen”. Så fint!
• Istid av Tom Malmquist. Jag har fortfarande Malmquists självbiografiska roman, I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv, i färskt minne, trots att det var åratal sedan jag läste den. Det är en oerhört berörande berättelse om tiden när Malmquist blir förälder och förlorar sin sambo inom loppet av några dagar. I Istid tar sig Malmquist an ett annat ämne, med potential att beröra lika mycket: en sårig far-och-son-relation.
• Stacken av Annika Norlin. Här om året debuterade Norlin som novellförfattare och nu kommer den första romanen. Otroligt glädjande! Norlin är en fantastisk berättare i texter av alla de slag: låttexter, noveller och, förhoppningsvis :), romaner.
• Svensk romantisk poesi. Om man, precis som jag, inte är så superduperbekväm med att läsa poesi kan det vara nice att vända sig till antologier, där någon (förhoppningsvis) har gjort ett klokt urval och eventuellt satt dikterna i ett sammanhang. Jag är mycket lockad att bläddra i den här nya samlingen, redigerad av Staffan Bergsten, med poesi från det som förlaget kallar för ”den svenska poesins guldålder”: sent 1700-tal och början av 1800-talet.
• Systrarna av Jonas Hassen Khemiri. Skulle jag peka ut en favoritförfattare är det mycket möjligt att jag skulle välja Khemiri. Jag vet ingen som hanterar språket så skickligt och egensinnigt som honom. Hans berättelser är något alldeles extra: sorgliga, mörka, varma, roliga, allt. Nu kommer något så ovanligt som en tegelsten skriven av denna författare. I hans tidigare utgivning märks romaner med samma storlek som ett kex. Får se hur det funkar när det plötsligt är 700+ sidor.

Vad läser du i september?

Jag brukar alltid skriva en liten uppdatering vid månadsskiftet, men den här gången glömdes det bort tills nu. Det är något med sommaren: det är ljust hela tiden och dagar och kvällar går in i varann. Plötsligt har man liksom börjat tappa det här med dagar och veckor. Juli bara hände! Jag hann inte med. Det var dessutom tänkt att vi skulle ta fem veckors semester från och med onsdagen efter midsommar, men istället fick dottern ögon- och öroninflammation och sedan fick jag detsamma och jag är fortfarande inte frisk. Det har också bidragit till att jag missat att juni övergått i juli. Att bli sjuk känns som en kass start på semestern, när den nu börjar. Jag vet inte ens när den börjar, men förhoppningsvis snart!

När jag/vi väl bli friska ska juli förhoppningsvis bjuda på en hel del skoj. Vi har planerat en resa till Pite havsbad och en resa till Öregrund, där vi också ska besöka Furuvik på vägen ner. Däremellan ska vi förhoppningsvis vara en del i stugan och träffa en del vänner. Jag längtar efter att kunna återuppta löpningen, som varit på paus någon vecka på grund av den här segdragna infektionen jag drabbats av. Och så ska det bli kul att skörda squash och tomater från vårt växthus!

Läsning är en av de grejer som hinns med i sjukstugan. Inte för att jag plöjer böcker i snabbt tempo, men en och annan lässtund hinns med under dagen. Det är ungefär vad man orkar med mellan varven. Jag har plockat ned en massa pocketböcker från min ”oläst-hylla” och läser alltså diverse feelgood. Skönt! Men snart ska jag börja på nästa bokcirkelbok: Pachinko av Min Jin Lee. Spännande!

I juli brukar det inte komma ut så många nya böcker. Det mesta går väl i semestertempo, inklusive arbetet på förlagen och tryckerierna… Men en spännande boknyhet kan jag bjuda på!

• Badort av Tove och Hanna Folkesson. Jag hajar alltid till när det kommer något nytt av Tove Folkesson; hennes roman Kalmars jägarinnor är någonting alldeles eget. När hon nu är aktuell med Badort, tillsammans med Hanna Folkesson, känner jag verkligen läslust! Förlaget skriver: ”Tove Folkesson och Hanna Folkesson dyker i sin första gemensamma roman elegant ner i den svenska badortsepoken och skildrar den ur ett nytt perspektiv: två unga kvinnors kärlek på en plats där gamla traditioner mäts mot det nya.” Extra kul för mig, som vuxit upp i Öregrund, där det har levts badortsliv när det begav sig. Observera också att bokens framsida är helt otrolig!

Vad läser du i juli?

Juni, finns det något finare? Här i Umeå har vi inte mycket till vår – istället exploderar allt i trädgården och kommer på en gång. Det är så härligt att ha en liten trädgård, såhär års. Det är mysigt att gå där och påta, det är mycket mer tillfredsställande än att t.ex. sitta framför TV:n (något som är cirka 40% nöje och 60% distraherande ös från tvååringens sida). Vi gillar trädgården allihop. Det är fridfullt. Plötsligt är det nära sängdags och det är fortfarande ljust och man har inte fattat någonting.

Jag tycker att det är förvånansvärt kul att plocka maskrosor med maskrosplockaren (jag är allvarlig!) – det kräver nära noll ansträngning och är ändå ett arbete som ger ett resultat. Resultatet är i och för sig knappt synbart, men ändå. Jag tycker också att det är njutbart att se humlen växa med sin förbluffande hastighet och vinrankan sakta med säkert ta över större delen av fasaden på baksidan. Det känns som att åstadkomma något, utan att man egentligen har gjort något (förutom att vattna någon gång och gödsla någon gång). Det är tillfredsställande med saker som bara händer. Om ni förstår vad jag menar. Att det växer.

Nu är det här dock ingen trädgårdsblogg, tack och lov, för jag har då inga gröna fingrar över huvud taget. Jag har i alla fall en romantiskt bild av att man kan sitta i trädgården och läsa små stunder medan dottern leker i sandlådan eller grejar med något av alla hennes viktiga projekt. Vi får se om juni på allvar kommer att bjuda på något åt det hållet. Eller om jag sjukt nog kommer att trava runt med maskrosplockaren istället.

En av flera böcker jag har på nattduksbordet är i alla fall Joyce Carol Oates Älskad, saknad, en favoritbok jag läste för kanske 15 år sedan och nu har plockat upp igen eftersom vi ska bokcirkla den om någon vecka. Det är med viss bävan jag läser om. Hur kommer den att landa nu? Vad tycker jag egentligen om Joyce Carol Oates lååånga texter? Vi får se! Jag brukar inte ägna mig åt omläsning särskilt ofta, så det känns lite skoj att göra det för en gångs skull. Om jag hinner läsa ut den inför bokcirkeln är dock oklart. Det var inte helt lätt att få tag på boken, som inte längre går att köpa, som inte finns i någon ljudboksapp (inte den jag hade tillgång till i alla fall) och som dessutom visade sig ha försvunnit på mitt lokala bibliotek (true story). Fick beställa den och hämta den från ett annat bibliotek så småningom, ett exemplar med en liten ”mag”-symbol som indikerar att den här boken inte direkt står skyltad bland nyare böcker i de ”vanliga” bibliotekshyllorna utan gömmer sig i ett magasin. Det finns någonting härligt med att läsa sådana böcker, i dessa tider när sprittnya böcker kan hamna på bokrea efter någon månad och när det är en sådan ständig flod med nyutkommet att man knappt vet hur man ska hantera det.

Vad ska jag annars göra i juni då? Springa, hoppas jag! Jag sprang Blodomloppet på en (för mig) långsam tid i maj och känner nu ett starkt behov av revansch. Jag var trött? Och blev omsprungen hela tiden? Sjukt att säga, men det brukar inte vara så (obs: jag är och har aldrig varit någon elit, men om man springer Blodomloppet och startar långt bak i någon långsam startgrupp så får även ganska mediokra motionärer, som jag, springa om andra under i princip hela loppet, eller ja, det var min erfarenhet innan årets lopp). Vi ska även på livets första förskoleavslutning. Vi ska fira midsommar. Och så blir det semester. <3 NICE.

Några boknyheter jag är nyfiken på i juni:

• En kvinnas guide till lycka och framgång av Sophie Irwin. Jag vet egentligen ingenting om vare sig författaren eller den här boken. Men! Framsidan var tjusig och lockar mig att läsa ”en varm, rapp och rolig berättelse om den okonventionella Kitty Talbot i 1800-talets England.”, som förlaget beskriver den som. Det låter helt enkelt som en avkopplande och inte speciellt krävande bok, precis vad man kan behöva vila hjärnan med emellanåt.
• Sjung med Mamma Mu och Kråkan av Jujja och Tomas Wieslander och med illustrationer av Sven Nordqvist. För mig dröjde det tills jag själv blev mamma innan jag förstod hur otroligt många barnlåtsfavoriter som kommer från just Jujja och Tomas Wieslander. Jag vet inte exakt vilka låtar den här boken innehåller, men här hemma har min dotter en särskild relation till Om det börjar regna (magin har avtagit lite, men hon reagerade starkt på den redan som bebis), Jag leker träd, Klappa händerna så fort man kan, Små cyklar, Vipp-på-rumpan-affärn. För att nämna några. I den här boken finns visor, illustrationer och musik.
• Ögonblick av liv av Karin Broos. Karin Broos målar förtrollande och fotorealistiskt. I den här boken finns hennes bilder och texter samt poesi av Jila Mossaed och texter kring Broos konst. Det känns som en underbar bok att bläddra i.

Vad läser du i juni?