Jag var tidigt ute med att skaffa en e-bokläsare (en läsplatta med e-bläck) och det är helt klart en pryl som jag är mycket glad över. Något som jag verkligen har saknat de senaste åren är dock möjligheten att även läsa strömmade e-böcker på min läsplatta. De första åren med läsplatta brukade jag låna biblioteksböcker eller köpa e-böcker, men sedan appar för ljud- och e-böcker exploderade har det känts riktigt synd att det inte har gått att även läsa böcker från de här prenumerationstjänsterna. Jag känner till att de ska finnas någon nyare läsplattemodell med Android som operativsystem och där det också går att ladda ned appar, men att det går att ladda ned en app innebär tyvärr inte att den också är anpassad för läsplattornas skärmar, så jag vet inte hur bra det fungerar i praktiken. Det har därför känts helt utopiskt att kunna läsa böcker från Storytel, BookBeat, Nextory och andra i en platta som är anpassad för e-böcker och som är bekväm att läsa på.
Min gamla trotjänare till e-bokläsare (en Bokeen Cybook Opus från 2010).
Det har känts särskilt hopplöst eftersom känslan länge har varit att ljudboksaktörerna i första hand satsar på specialskrivna berättelser som funkar bra som ljudböcker. Känslan har varit att de pumpar ut följetonger och korta ljudboksanpassade berättelser för att locka till sig kunder som annars kanske skulle ha lyssnat på poddar eller sett en tv-serie. Jag, som är lite mer av en boknörd, har känt mig mer bortglömd och det har inte känts som att någon har försökt att locka kvar mig till sina tjänster. Man har heller inte försökt lyfta fram kritikerrosad litteratur utan har främst presenterat sitt sortiment i form av topplistor med deckare och feelgood och det har inte heller bidragit till att jag har känt att de här tjänsterna har riktat sig till mig. Trots allt.
En gammal topplista hos Storytel…
Men nu! Nu! Ursäkta för det extremt långa inledningen, men det jag skulle komma fram till är alltså att Storytel inom kort lanserar en egen läsplatta! Den kommer att heta Storytel Reader och den lanseras alltså med en inbyggd Storytel-app. I den kommer det gå att läsa Storytels e-böcker, som alltså synkas och kan fortsätta att läsas på andra enheter (telefon eller surfplatta). Det kommer till och med att vara möjligt läsa i offlineläge (men då funkar knappast synkningen). 999 kr kommer den att kosta, men då tillkommer förstås månadsavgiften på 169 kr. När abonnemanget går ut försvinner alla nedladdade böcker.
En sådan här platta är förstås något som jag har väntat på länge, men som jag inte hade trott skulle komma. Det fanns några år när de stora nätbokhandlarna gjorde satsningar för att lansera e-bokläsare, men även om Adlibris fortfarande kränger sina Letto-plattor (i nya versioner faktiskt), så känns det som att mycket av e-bokhandeln dog ut redan innan den hann börja. Den som har varit sugen på en e-bokläsare de senaste åren har verkligen fått leta och det har varit minst sagt knepigt att hitta information om läsplattor eller att hitta en återförsäljare som har en fysisk butik dit man kan gå och klämma & känna på olika plattor.
Det återstår att se om det här blir en återfödelse för nisch-produkten e-bokläsare. Jag tycker såklart att läsplattor med e-bläck är fenomenala:
Ergonomin går inte att jämföra med det surfplattor kan erbjuda – med e-bläck är det lika bekvämt som att läsa på papper och eftersom att skärmarna inte är ljusstarka så går det dessutom att sitta ute i solen och läsa.
Läsplattor rymmer normalt sett över 1000 böcker och det är ju fantastiskt härligt, inte minst när man är på resa och vill slippa packa hela väskan full med böcker.
De är små & lätta (väger bara ett par hundra gram eller så) och därmed väldigt sköna att hålla i när man läser.
Det går att ställa textstorlek och teckensnitt, vilket ytterligare kan förbättra läsupplevelsen.
Läsplattor drar otroligt lite batteri och behöver ”nästan aldrig” laddas, vilket är en klar fördel framför surfplattan.
Men till e-bokläsarens nackdel kan ju sägas att det är en produkt som bara kan användas till just läsning av e-böcker. Läsplattorna började lanseras ungefär samtidigt som massorna började köpa surfplattor och för de flesta kändes surfplattan förmodligen som ett vettigare köp. En surfplatta kan ju, till skillnad från läsplattan, även användas till spel, sociala medier, kolla på videos etc. etc. Det var uppenbarligen inte så många köpare som var intresserade av att lägga pengar på två olika sorters plattor, varav den ena är dedikerad för e-böcker. E-bokläsare har liksom gått mot den lilla målgruppen teknikintresserade boknördar och det har uppenbarligen inte varit tillräckligt lukrativt för att bokhandlare och andra ska ha vågat fortsätta satsa.
Men nu satsar Storytel och det tycker jag är superkul! Sedan kan man såklart vara lite cynisk och se att det här är ett sätt att låsa fast sina kunder. Att locka kunder kan vara lätt, men när det finns flera aktörer som erbjuder liknande tjänster till samma pris krävs det något extra för att hålla kvar dem. Att satsa på exklusivt material i form av serier och följetonger är ett sätt, att lansera läsplattor ett annat. Jag kan inte tänka mig att Storytels plattor kommer att gå att använda till någonting annat än att läsa e-böcker från Storytel och vi kan nog glömma att e-böcker från bokhandeln eller från biblioteket kommer att gå att få in i Storytel Reader. Den som köper en sådan här platta kommer alltså bli tvungen att betala ett par tusen per år för att kunna använda den.
Hur kul det än känns med en sådan här uppfriskande och oväntad läsplattelansering så kan jag ju erkänna att jag inte kommer att köpa en Storytel Reader. Det känns som en alldeles för begränsad produkt för min del och det finns dessutom en uppsjö av olåsta plattor till liknande pris. Adlibris Letto, som jag nämnde tidigare, har en hyfsat ny modell (Frontlight 2), som förvisso kostar 400 kr mer än Storytel Reader, men som kan hantera alla möjliga e-böcker och även funkar med biblioteksböcker. Det blir många pengar över till bokköp om man sparar in på månadsavgiften på 169 kr som krävs av Storytel-plattan…
Våren har varit minst sagt segstartad, men det finns ingen anledning att deppa ihop över det. Snart är sommaren här och då kommer också en massa nya, spännande böcker. Bland sommarens böcker har jag hittat några som har väckt lite extra mycket nyfikenhet.Jag har hittat ganska många spännande böcker, faktiskt, så jag delar upp lite. Här kommer ett gäng sommarböcker som finns att köpa/låna redan nu i maj och juni.
Sugen på chick lit? I juni kommer nytt från Marian Keyes. Ibland känns det som att det var hon som ”uppfann” chick lit. Det var ungefär när hon var som mest poppis som ordet började användas i alla fall. Hennes kommande feelgoodberättelse heter På egen hand.
På egen hand av Marian Keyes
I slutet av maj kommer en femte del i serien om Torunn. Den inledes med tre bästsäljare som kom ut i slutet av 00-talet (den första är Berlinerpopplarna) och sedan kom, helt oväntat, en fjärde del här om året. Nu kommer Det är min tur nu, där läsaren får följa Torunn när hon har tagit över den gamla släktgården.
Det är min tur nu av Anne B. Ragde
Modernista är ett förlag som är duktiga på att ge ut läsvärda klassiker i nyutgåva. Under våren och sommaren kommer en hel rad böcker av Tove Jansson. För många är hon kanske mest känd som författaren till Muminböckerna, men hon skrev ju faktiskt väldigt mycket annat, bland annat noveller. I nyutgivningen ingår både separata volymer med Janssons novellsamlingar Lyssnerskan, Dockskåpet & andra berättelser och Brev från Klara och andra berättelser, såväl som en samlingsvolym. Dessutom kommer romanerna Den ärliga bedragaren, Rent spel, Solstaden och Stenåkern. Även romanerna kommer dessutom i en samlingsvolym. Så himla fina! Och jag är supersugen på att läsa, för jag har verkligen stora luckor i min Tove Jansson-läsning!
Jag inser att jag har förskräckligt många olästa Belinda Bauer-deckare, men de jag har läst (Mörk jord och Livets och dödens villkor) har i alla fall varit fenomenala, så därför är det trots allt spännande att det kommer en till nu i juni. De vackra döda är titeln.
De vackra döda av Belinda Bauer
Så fort J.K. Rowling är aktuell så blir det såklart en hype. Hennes böcker om trollkarlspojken Harry Potter har verkligen fått en enorm genomslagskraft och suget efter fler böcker är såklart stort. I slutet av maj kommer en ny bok, som i och för sig är lite annorlunda mot Rowlings tidigare böcker. Då kommer den lilla boken Väldigt bra liv: Om fördelen med att misslyckas och vikten av fantasi. Boken är egentligen ett tal som Rowling har hållit för sistaårselever på Harvard och vad talet handlade om ges av titeln. Jag tror säker att det är en peppig och tänkvärd bok, även om man i och för sig kan tänka sig att Rowlings egna erfarenheter av att misslyckas (refuseras) och sedan plötsligt lyckas (dundersuccén med Harry Potter) är rätt… unik.
Väldigt bra liv av J.K. Rowling
Vi är många som älskar Lars Lerins akvareller (och/eller uppskattar honom som TV-personlighet). I slutet av maj kommer boken Råskinn, som innehåller brev som Lars Lerin och vännen och konstnären Kerstin Högstrand har skickat till varandra mellan åren 2006 och 2009. Det jag uppskattar främst med Lerins böcker är såklart konsten, men det här är alltså en bok med breven i fokus, även om det säkerligen finns en och annan bild i den också. Jag kommer att vilja läsa den. Inte minst är jag nyfiken på vad titeln syftar på. Finns det någon mildare person än Lars Lerin? I min värld framstår han som motpolen till ett råskinn. 🙂
Råskinn av Lars Lerin och Kerstin Högstrand
Trots att det var flera år sedan jag läste något av Joyce Carol Oates så håller jag henne fortfarande för en av mina favoritförfattare. Hon är en produktiv författare och jag har missat flera av hennes senaste romaner. I juni kommer i alla fall ytterligare en roman som enligt förlaget är en roman om ensamhet, forskningsetik, passion, åldrande och minne. Mannen utan skugga är titeln.
Mannen utan skugga av Joyce Carol Oates
Egentligen drömmer jag om en ny roman av den fantastiska Kerstin Ekman, som ju har skrivit så många fina romaner om kvinnor i historien (och många böcker med andra teman). Ekman verkar dock upptagen med annat skrivande och det kanske är nog så bra. I slutet av maj kommer essän Gubbas hage, där hon skriver om landskap och litteratur.
Gubbas hage av Kerstin Ekman
Är det någon bok du ser fram emot lite extra i sommar?
Nu är maj här. När jag gjorde en månadsuppdatering senast så gnällde jag fånigt mycket över snön och vintern. Glädjande nog kan jag konstatera att vi nu har vår även i Umeå (även om det dröjde en bra bit in i april)! 😉 Vad gjorde jag i april då? Ärligt talat så vet jag inte riktigt vad jag sysslade med. Det var ju påsk i början av april, så då var jag ledig och hade det allmänt bra. En helg var det 1-årskalas för sambons yngste systerson. I övrigt har jag mest… vilat? Vilat, sprungit och grejat med min dator, som behövde en del omtanke efter att jag lyckats fylla hela disken med en massa foton med mera. Det enda som väntar mig nu i maj är Eurovision, Mahlers femma och Blodomloppet (tre rätt olika grejer, inser jag nu). Får vad mer som hinns med!
Maj: Vårflod!
Finns det något att läsa i maj då? Jo, den som vill läsa det allra senaste kan t.ex. skaffa eller låna sig ett ex av Norstedts senaste ”true crime”-roman: Sommarstugemordet av Thomas Bodströmoch Lars Olof Lampers. Det kanske intressantaste som kommer ut i maj är annars Rabén & Sjögrens nyutgåva av Astrid Lindgrens barnboksklassiker Bröderna Lejonhjärta. Den här gången är det Jesper Waldersten som har illustrerat och boken kommer också i en begränsad upplaga, där just illustrationerna får särskild uppmärksamhet.
Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren
Själv läser jag vidare i mina påbörjade böcker, däribland Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj, men när den är utläst tänker jag plocka upp en riktig hyllvärmare, som just nu dessutom råkar vara en av böckerna i jobbets bokklubb: En rasande eld av Andreas Norman. Nu var det bra länge sedan jag läste en deckare, så jag är faktiskt riktigt sugen på att börja läsa denna spänningsroman.
En rasande eld av Andreas Norman
I maj känns det annars inte som att det händer så mycket på litteraturfronten. Både författarsamtal, utgivning och allt kring böcker går in i någon slags nedtrappning inför sommaren. Rimligt! Nu kan man våga sig på att vara utomhus och läsa, samtidigt som man får lite sol i ansiktet. Det är inte alltid det behövs så mycket mer än så!
Här om veckan tillkännagavs det vilka böcker som är nominerade till det folkliga priset Årets bok, som delas ut av Bonniers bokklubbar. Det är alltså redaktörerna hos Bonniers bokklubbar som utser de nominerade böckerna och sedan är det upp till läsarna att gå in och rösta på sina favoriter (vilket man gör på www.bonniersbokklubbar.se/arets-bok-2018-rostsida). Det är en frisk blandning i årets lista över nomineringar. Där ryms allt från deckare och feelgood till kritikerrosade romaner och biografier:
Stanna hos mig, Ayòbámi Adébáyò
Mischling, Affinity Konar
Den svavelgula himlen, Kjell Westö
Skrik tyst så inte grannarna hör, Karin Alfredsson
Koka Björn, Mikel Niemi
Nej och åter Nej, Nina Lykke
Mitt hjärtas oro, Malou von Sivers
Annabelle, Lina Bengtsdotter
Husdjuret, Camilla Grebe
1793, Niklas Natt och Dag
Kvinnan i fönstret, A J Finn
Den lilla bokhandeln runt hörnet, Jenny Colgan
Den enda boken jag har läst är Den svavelgula himlen av Kjell Westö, så jag får väl rösta på den! 😉 Nä, skämt åsido. Jag älskar verkligen de mer folkliga priserna och tycker t.ex. att Augustprisutdelningen är en av årets höjdpunkter (jag tycker att Augustpriset brukar gå till långt mer lättillgängliga böcker än exempelvis Nobelpriset…). Men det finns ett uppenbart problem med priser som går till den som skrapar ihop flest röster från läsare. Många bokintresserade personer har förmodligen inte läst någon av böckerna på listan och några har väl kanske på sin höjd läst ett par-tre titlar. Till slut kokar det närmast ner till att handla om att vinnaren blir den bok som hängt sig kvar längst på topplistorna. I någon mening skulle man kunna kolla på försäljningssiffror istället för läsarröster.
Förra året gissade jag att bestsellern Störst av allt av Malin Persson Giolito skulle kamma hem det, men där hade jag i och för sig fel. Vinnaren blev istället Glöm mig av Alex Schulman. Jag vill inte påstå att det var en oförtjänt vinst, för jag vet att många verkligen har berörts av boken och den fick också fina recensioner, men lite får man väl misstänka att han blev hjälpt av att ha många följare? Schulman är ju sedan åratal ena halvan av duon Alex & Sigge, som driver det som alltjämt är en av Sveriges största podcasts. Genom åren har han också bloggat och skaffat sig följare i en mängd kanaler. Låt mig gissa att den nigerianske författaren Ayòbámi Adébáyò har färre följare än t.ex. Schulman (här i Sverige åtminstone). Som ett exempel.
Glöm mig av Alex Schulman
Nåja. Jag vill inte kritisera Årets bok, såklart! Det är kul och peppigt med prisutdelningar och jag tycker att det är superhärligt när böcker får uppmärksamhet i olika kanaler, så självklart tycker jag att Årets bok är ett kul initiativ. Men det är tyvärr inte ett pris som kommer att ge mig några intressanta boktips, om jag säger så. Eller ja. Jag vill såklart läsa Ayòbámi Adébáyò, men det ville jag redan innan nomineringarna tillkännagavs… 😉
Har du läst någon av de nominerade böckerna? Vem röstar du på?
Jag har precis läst ut Never let me go av Kazuo Ishiguro och påbörjat Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj. Det är en slump, men nobelpristagarna avlöser varandra i min läsning just nu. Det är inte alla nobelpristagare som har fallit mig i smaken (och jag har naturligtvis inte läst alla!), men självklart är Nobelpriset en kvalitetsstämpel och både Ishiguro och Aleksijevitj hör till mina favoriter. Man kan lugnt säga att det har känts märkligt att läsa dessa mästerliga, prisbelönta böcker, samtidigt som hela Svenska Akademien rasar ihop. Jag vet knappt vad jag ska säga.
Förvisso känns det inte förvånande att organisationer rasar samman när det saknas mångfald och insyn. När samma personer träffas, år efter år, och tydligen får göra lite som de vill utan att någon griper in eller får någon riktigt insyn i vad de gör, ja, då blir det nog en väldigt osund miljö till slut. Om man adderar att de där människorna kommer från ungefär samma kretsar så kan man förstå att det inte kan bli någon direkt dynamik i det hela. Redan Selma Lagerlöf vittnade om problemet med de gamla gubbarna som satt på sina stolar år efter år… Som här, i ett brev till Sophie Elkan (jag hittade citatet i en krönika av Björn Wiman i DN):
”På torsdagen var jag ju också med om ett rätt intressant akademisammanträde angående ordboken. Allt mer och mer förvånad blir jag över att märka vad allt den institutionen har att tänka på, den är ju ett riktigt ämbetsverk. Hade medlemmarna där plikt att avgå vid 70 år, så att gubbarna komme bort och alla vore arbetsdugliga, skulle den kunna göra mycket gagn. Nu är ju nära hälften arbetsodugliga.”
Man undrar lite hur Selma Lagerlöf hade det under sin tid i Akademien. Hon var den första kvinnan att väljas in och var ensam kvinna under alla år hon hade sin stol i sällskapet. Nu har vi precis fått bevittna hur kvinnor i Akademien har spelats ut mot varandra och manövrerats bort. Över hundra år har gått sedan Selma Lagerlöf fick stol nummer 7, men kanske fanns det trots allt en större öppenhet på den tiden. Vem vet? Jag avundas i alla fall inte den eller de som ska försöka få den nuvarande spillran av Svenska Akademien på fötter igen. Att gubbväldet tyckte att det var en nystart att peta Sara Danius och Katarina Frostenson (som förvisso bara har en paus på obestämd tid) säger allt.
Svenska Akademien gör mycket för det svenska språket och de fördelar en lång rad priser och stipendier, men för gemene man är det väl ändå Nobelpriset som smäller högst. I år hoppas jag att Akademien tar sitt förnuft till fånga och avstår från att dela ut ett pris. Jag menar: en samling gubbar med Horace Engdahl i spetsen – kan en sammanslutning bli mer irrelevant? (För sakens skull: det finns några kvinnor kvar, även om åtminstone någon av dem har starka kopplingar till ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault, vad jag förstår, och för all del finns det några män som starkt satt sig emot att peta Danius).
Vi var nog många som undrade vad det var frågan om när Bob Dylan fick Nobelpriset (…), men det blir en nivå värre om den nuvarande uppsättningen av aktiva ledamöter ska utse en pristagare. Trovärdigheten är ju inte så hög, om man säger så. En Akademi vars majoritet sysslar mer med att beundra och gynna varandra än att faktiskt jobba med det Akademien är till för, ja, den borde faktiskt inte få finnas kvar.
Här om veckan pratade jag och en kollega om bra böcker vi läst på sistone och då fick jag också veta att hen brukar läsa om sina böcker. Det finns böcker som hen helt enkelt tycker om att ”vara i” och därför brukar varva med. Somliga böcker kunde hen rent av läsa om varje år. För mig var det nästan lite av en ”aha”-upplevelse att höra om henoms läsvanor.
Mitt bokbloggande och ivriga konsumerande av litteraturpoddar, bokkonton på Instagram, bokbloggar, kultursidor etc. etc. har placerat mig i ett ända långt flöde av nya böcker. Jag peppras hela tiden med information om en massa spännande böcker som det vore kul att läsa. Jag skriver upp dem på långa listor och varje gång jag är på väg att läsa ut en bok så börjar jag bläddra fram och tillbaka mellan den där listan, mina ”hyllvärmare” och bland de olästa böckerna i min läsplatta på jakt efter någonting nytt. Eftersom jag också gillar att blogga så finns det ofta en tanke om att blogga om den där boken så småningom. Bloggen är kanske inte direkt något som styr mina bokval, men det är skönt att ha några bloggidéer på lut och just utlästa böcker är ju ett enkelt och tacksamt ämne för blogginlägg.
Resultat blir att jag hela tiden läser nya böcker, att jag aldrig tömmer listan på böcker jag vill läsa och att det hela tiden fylls på med nytt. Så mycket böcker, så lite tid! Jag stressas ibland över att jag fastnar i böcker som bara är lite sådär ”halvbra” (eller rent av dåliga!) eftersom de tar tid från läsningen av alla de där nya böckerna jag vill läsa. Som ni hör så finns det inte på kartan att läsa om böcker, ingenting uppmuntrar mig till det och att jag sitter där med mina listor gör att de redan lästa böckerna går helt bort när jag väljer vad jag ska läsa härnäst.
Nu tycker jag plötsligt att det är lite synd. Det är ovant för mig med omläsningar, men jag kan dra paralleller till mitt filmtittande. Jag går mycket på bio (åtminstone i perioder) och ser väldigt gärna nya filmer, men när vi någon gång ser film här hemma så går jag direkt mot det jag redan har sett. Jag har inte riktigt ro att sitta och titta på nya filmer när jag är hemma, för när jag är hemma vill jag koppla av med någonting välbekant. En del filmer skulle jag rent av vilja se om varje år, t.ex. mysiga ”julfilmer” som skapar rätt stämning eller ”klassiska” svenska filmer under sömniga semesterdagar. En bok tar mycket mer tid i anspråk än en film, men jag förstår poängen med att läsa om en bra bok.
Plötsligt känner jag att jag mycket väl skulle kunna tänka mig att hänga lite på Hogwarts eller i Engelsfors igen. Eller att hälsa på Maj, Ester eller Lila & Elena på nytt. Jag ser framför mig massor av böcker som kan läsas med lagom mycket ansträngning och som jag gärna skulle läsa igen. Varför har jag aldrig läst om någon av de här böckerna? När jag var liten så läste jag alltid om mina böcker. Jag höll ett högt lästempo och eftersom böcker för barn och ungdom i regel är snabblästa så gick det också rasande fort att plöja igenom nya böcker. När mina egna böcker var utlästa och inget biblioteksbesök var nära förestående blev det alltså omläsning av de böcker jag redan hade. Jag minns särskilt att jag läste mina Stallkompisar-böcker om och om igen. Jag tyckte verkligen om att få hänga med de tre huvudpersonerna på deras ridskola, det var som att se en välbekant såpa som bara pågick. Ibland är det verkligen inte överraskningar, nya intryck eller det nyaste nya man vill ha.
Vad jag kanske har upplevt som lite avskräckande med omläsningar är att en sådan kanske skulle förstöra hela boken. Jag är en mästare på att spegla böcker i mitt eget liv och jag kan plocka upp lite vad som helst från en bok och kleta dit en massa grejs från mitt eget liv. Vad som helst kan på så sätt bli hur starkt och berörande som helst i mina händer, samtidigt som vilken bok som helst skulle kunna bli helt tom om jag läser den vid fel tidpunkt i livet. Det finns med andra ord en del att riskera och en del läsupplevelser mår kanske bäst av att bevaras i minnet.
Jag tror ändå att jag ska våga mig på fler omläsningar framöver. Nästa gång jag känner för att läsa något avkopplande ska jag påminna mig själv om hur många böcker jag har i bokhyllorna och i datorn och som skulle kunna läsa om istället för att läsa någon random feelgood-bok eller liknande. Det vore ju faktiskt riktigt fint att böckerna inte bara stod där i hyllorna som någon slags kuliss utan att de faktiskt blir lästa. Nästan inga av mina böcker har blivit lästa mer än en gång. Sådant slöseri!
Jag måste erkänna att det känns skönt att april äntligen är här. Det har varit jätteroligt att plugga programmering under vintern och början av våren, men det har också varit ganska krävande att göra det vid sidan av mitt heltidsjobb. Här om veckan hade jag tenta på den sista femtedelen av kursen och jag håller en tumme för att det gick vägen och att jag slipper omtenta. April kommer förmodligen att bjuda på en känsla av att ha väldigt mycket tid. Hoppas jag!
För mig har den här vintern också känts krävande eftersom det har varit så snöigt och kallt. Jag är medveten om att det mest är en känsla (jag har verkligen statistiken emot mig – det har inte alls varit ovanligt kallt eller snöigt), men för mig känns det i alla fall som den längsta och kallaste vintern någonsin. Jag cyklar året om, i ur och skur, men den här vintern har det känts ovanligt tungt. Var och varannan dag det här året (!) har det varit mellan 15 och 30 minusgrader (med kyleffekt alltså) och då går cykeln tungt som satan. Jag älskar att cykla, men i år har det tagit på krafterna eftersom det har gått så tungt dag efter dag efter dag. Några dagar har jag till och med tagit bussen eftersom snön och kylan har gjort det för tufft att cykla. Springa har jag inte heller kunnat göra som jag brukar eftersom det har känts för kallt.
Vi missade förresten att skotta balkongen i december. Julgranen stod framför balkongdörren och vi glömde liksom bort att titta ut. När vi tog bort julgranen i januari så var det så mycket snö där ute att balkongdörren inte gick att öppna. Sedan dess har det bara fyllts på med snö. Det är nog balkongen som har fått det att kännas som att vi har haft ovanligt mycket snö i år (trots att det alltså är långt från något snörekord i år). Men nu ska väl snön få smälta bort vad det lider, för våren är här (även om våren i Umeå mycket väl kan innebära att det snöar till och från…).
Snö på balkongen
Nåja. Nu har jag väl låtit lite gnällig, inser jag, men mars har såklart också haft några höjdpunkter. Mars har till exempel bjudit på Mellofest, en hel del riktigt bra biofilmer (t.ex. Lady bird och Tårtgeneralen), Littfest och operabesök (Orfeo & Euridice) med mamma, som kom upp och hälsade på i slutet av mars. Nu i april har jag inte så mycket i kalendern, men det ska bli skönt att vara lite påskledig. Påsken kommer jag spendera i Öregrund för att hälsa på nära och kära. Så härligt! I april tänker jag också springa massor och ta igen för all löpning jag missat under kylan. Jag längtar verkligen efter att komma ut och efter att kunna springa i skogen igen.
Vad vill jag läsa i april då? Jo, det verkar bli mycket nobelpristagarläsning. Jag har ju haft Never let me go av Kazuo Ishiguro i hyllan ett tag och när vi hade bokklubb med jobbet senast så bestämde vi oss för att läsa den. Jag tänkte att april kan få bli en fin månad att plocka upp den här boken. Dessutom lyssnar jag på Återstoden av dagen, av samma författare, för den har blivit bokcirkelbok i bokcirkeln. Det ska bli riktigt kul att läsa två verk av Ishiguro, för det upprepas ofta att han är himla duktig på att röra sig mellan genrer. Det ska alltså bli kul att läsa och jämföra två av hans böcker.
Never let me go av Kazuo Ishiguro
Kommer det ut några spännande böcker i april då? Jo, i april kommer en av årets förmodade storsäljare i kategorin hälsa: Hjälp jag är utmattad av Clara Lidström (UndarbaraClara) och Erica Dahlgren. Den har alla förutsättningar att göra succé. Utmattning är en folksjukdom som många förmodligen vill läsa mer om och dessutom har Lidström en stor plattform att nå ut på, så det finns många potentiella läsare att marknadsföra den mot. Det är dock ingen bok jag kommer att läsa själv, men jag hoppas att den är tröstande och peppande för många läsare som kanske själva är på väg att bli utmattade (eller redan är det). Är det någon april-bok som jag själv känner mig nyfiken på så är det i alla fall Rich boy av Caroline Ringskog Ferrada-Noli. Jag lyssnar på henne i podden En varg söker sin poddoch det råkar också vara en av mina favoritpoddar. Det är inte alltid (eller ens ofta) som jag köper hennes åsikter, men hon är ändå härlig att lyssna på och hon lyckas alltid väcka tankar. Jag har höga förväntningar på hennes kommande roman.
Något annat bokrelaterad som sker i april (11/4) är att Sara Bergmark Elfgren besöker Bokcafé Pilgatan här i Umeå och pratar om sin ungdomsroman Norra latin. Jag hoppas jag kommer iväg och kan lyssna (och helst borde jag väl lyssna på boken också…). Jag tycker hon är så bra! Och jag älskar Engelsforstrilogin, som hon har medförfattat.
Det märks verkligen att bokbranschen är i förändring. Jag har skrivit flera inlägg om appar för ljudböcker och om hur allt fler böcker skrivs direkt för ljudboksformatet. I ett av mina senaste inlägg på temat så nämner jag Bonnier bookery, som är Bonniers satsning för att ge ut nyskrivna, digitala kortromaner (en snajsig omskrivning för att få ut dialogdrivna dussindeckare och liknande berättelser till ljudboksappar). Det verkar som att Bonnier bookery är en riktig storsatsning. DN skrev här om veckan om att inflytelserika personer har börjat gå från Bonnier efter det som många uppenbarligen upplever som en rejäl och ovälkommen omsvängning i utgivningen. Svårlyssnade böcker, som faktaböcker, får stå tillbaka när Bonnier drar på stort för att producera lättlyssnat material som tilltalar den stora massan. Det beskrivs också i DN-artikeln hur den litterära chefen inför personalen ska ha beskrivit att förlaget ”inom några år förmodligen kommer vara en ljudboksproducent med viss pappersutgivning”. Tydligen var detta rätt rejält ryckt ur sitt sammanhang, men på något sätt är det en rätt träffande beskrivning för det man som läsare lätt kan se framför sig.
Tre stora ljudboksaktörer har utkristalliserats sig de senaste åren: BookBeat (som är Bonnierägt), Storytel (giganten som förresten har köpt det anrika förlaget Norstedts – och alltså redan är en ljudboksproducent med en viss pappersutgivning(!)) och Nextory. Viss konkurrens kommer nu från Bokus, som precis har lanserat sin tjänst Bokus Play. Det nydanande med Bokus Play är att de erbjuder ett basabonnemang. För den som nöjer sig med att lyssna på 1 bok i månaden så går det att prenumerera för 89 kr/mån. Den som vill lyssna på ett obegränsat antal böcker får betala 169 kr/mån. Det verkar vara skrivet i sten att det ska kosta 169 kr/mån att prenumerera på ljud- och e-böcker i mobilen, för det är exakt den summan som såväl BookBeat, Storytel och Nextory tar för sina tjänster. Kampen om kunden handlar inte om prispress utan om utbudet av just det där egenskrivna, dialogdrivna och lättlyssnade som folk förväntas vilja lyssna på medan de står och diskar eller drar en dammsugare genom lägenheten. Framför allt Storytel och Bonnier satsar kraftigt på detta och det är tydligen något som kunderna verkligen lockas av.
Folk betalar alltså glatt sina dryga 2000 kr/år för att lyssna på ljudböcker i mobilen. Samtidigt sitter det långt inne att ens köpa en pocket när läslusten faller på. Medan intäkterna från bokapparna skenar (förra året sågs en intäktökning på 50 %) så dalar bokförsäljningen (ner med 4,5 % förra året). Money talks och det är i ljudböckerna som pengarna finns. Sett i det ljuset förstår man vad förlagen måste satsa på för att överleva.
Det man undrar är dock vem (och varför) som ska ge ut allt det där andra, det svårlyssnade, det smala. Jag använder själv en bokapp för att lyssna på ljudböcker och jag tycker att det är hemskt smidigt (i mars lyssnade jag på 7 ljudböcker, så jag är väl något av en storkonsument dessutom…). Men jag kan också säga att de böcker som finns i min apps topplista, till största delen är böcker som jag inte har någon som helst lust att lyssna på. 8 av de 10 böcker som ligger överst på topplistan är deckare och deckaren är en genre som har roterat så många varv runt sig själv att jag nu för tiden mest förknippar den med nyckelord som ”kliché” och ”floskler”. Jag skulle beskriva det som att jag har en bred boksmak, men jag kan helt klart säga att den här typen av böcker och texter som det nu satsas på, och som de flesta tydligen lyssnar på, är precis den typen av böcker och texter som jag scrollar förbi. Bokapparna får mig att känna mig som en finkulturell kärring, faktiskt. Jag är helt klart inte i deras målgrupp. Frågan är vad sådana som jag ska lyssna på om några år? Eller vad vi i så fall måste betala för att någon fortfarande ska kunna ge ut det vi vill läsa?
Igår var jag på Littfest hela dagen lång. Det är alltså Umeås litteraturfestival, som går av stapeln i slutet av mars varje år. Det är ett omåttligt populärt evenemang och biljetterna är alltid slut långt i förväg: de brukar rassla iväg redan innan programmet är släppt. Själv tjurar jag varje år över att merparten av programpunkterna är på tider då jag jobbar (det vill säga kontorstider) – och att lördagsbiljetterna brukar ha hunnit sälja slut när jag väl kommer på att det är dags att köpa dem. Jag tror dock att det var något lättare att få tag på biljetter i år eftersom de hade utökat programmet så att det också fanns biljetter att köpa till lördagskvällen.
Jag köpte hur som helst mina biljetter långt i förväg (långt innan programmet var släppt 🙂 ). Det var ärligt talat inget särskilt namn som lockade mig till festivalen i år och nu när det närmade sig med Littfest så kände jag mig dessutom rätt stressad (jag jobbar heltid, pluggar halvtid och har dessutom ett och annat som upptar min tid här hemma…). Särskilt med tanke på att jag har tenta på torsdag. Det var alltså inte med en superstor entusiasm som jag kollade igenom programmet. Kanske just därför så blev jag fast på festivalen hela dagen lång och var inte hemma förrän på kvällen. 😉 Det är skönt att låta sig överraskas och att bara smita in och lyssna på seminarier som man egentligen inte har några särskilda förväntningar på. Jag fick verkligen lyssna till många intressanta samtal: om allt från dickpics till landsbygden vs. stan, och allt från feminism i hästböcker till skrivandets villkor för ickevita. Och mycket mer.
Po Tidholm, Ann Ighe och Håkan Forsell samtalar om Läget i landet och urbanitetens tillstånd.
Jag tänker inte återberätta eller säga så mycket om seminarierna (om man vill så kan man förresten se dem i efterhand på Littfests YouTube-kanal). Jag vill bara säga att jag tycker att alla programpunkter hade väldigt hög kvalitet. Det är inte givet att det är inspirerande eller kul att lyssna till folk som bara sitter och pratar (det är heller inte givet att alla författare är stora talare, om man säger så), men på Littfest är det verkligen det. Jag hör till de som har 0 ro att kolla på TV, som inte förstår ett dugg av YouTube och som blir tokig när jag surfar in på en morgon- eller kvällstidning och möts av VIDEOS när det enda jag ville var att få en nyhetsuppdatering. Jag är inte så bra på att sitta still och lyssna & kolla, helt enkelt. Men på Littfest kan jag göra det, trots att jag kanske inte har läst boken som samtalet tar avstamp från eller känner till speciellt mycket om bakgrunden till samtalet.
Pekka Heino, Aase Berg och Niklas Wahllöf samtalar om Glädjehuset Sverige.
Allt är inte perfekt med Littfest, men jag tycker verkligen att det överlag är ett supertrevligt event och jag är verkligen glad över att det finns eldsjälar som engagerar sig och ser till att det här blir av varje år. Det är så skönt med en hel festival som kretsar kring samtal och litteratur och där det är minimalt med ”jippon” och kommers. Och priset på en seminariebiljett? 100 kr! Ett seminariekort till Bokmässan (i Göteborg) går loss på 1100 – 1775 kr… Jag förstår självklart är det dyrare att producera en Bokmässa och att hålla hus i Göteborg, men ändå. Det är fint att det går att sätta ihop ett så starkt program, med så hög kvalitet och till ett så pressat pris, på andra håll.
Adrian Perera, Athena Farrokhzad och Maja Lee Langvad samtalar om skrivandets (vita) villkor.
Jag hoppas bara att jag lyckas knipa en biljett till Littfest även nästa år… 🙂
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
