Den här veckan handlar Tematrio om kalas: ”Berätta om tre böcker där man firar något; en födelsedag, en speciell händelse eller högtid eller något annat.”

Min favorithögtid är julen och några som firar jul är Pettson och Findus i Tomtemaskinen, som är en hemskt gullig bok (och filmatiserad julkalender!).

Något annat man kan fira är sin födelsedag, men det är inget som huvudpersonen i Ja må han le… Va? gör, för han bestämmer sig för att göra det ödesdigra att rymma istället. Det är en ungdomsbok med ganska många år på nacken, men jag tyckte väldigt bra om den när jag läste den. Per Nilsson är en bra ungdomsboksförfattare!

En tredje bok värd att nämnas är Mörkt vatten, av Joyce Carol Oates, som på sätt och vis inte alls passar in i temat. Här är det allt annat än glad kalas-stämning som skildras, men den tar sig i alla fall sin början vid en fest. Kelly och bokens Senatorn åker hem från festen. Senatorn är full, men sitter ändå bakom ratten, och råkar köra ned dem i vatten, där Kelly hotas att drunkna. Skrämmande och berättat på ett sätt som är väldigt typiskt Oates! En favoritbok!

Den här veckan handlar Tematrio om språk och det tycker jag är ett lite extra kul tema. Är det något jag ofta fastnar för i en bok så är det just språket.

Tack vare språket är t.ex. Jonas Hassen Khemiri en av mina favoritförfattare. I hans berättelser är språket alltid en del av själva berättandet och han gör det himla fint, vilka han än berättar om. Montecore är en av de bästa böcker jag läst, men alla hans böcker är läsvärda och jag längtar efter nästa, när nu den kommer.

En annan av mina favoriter, alla kategorier, är Hjalmar Söderbergs Den allvarsamma leken, som, trots det egentligen föråldrade språket, känns så fräscht skriven att den känns nyare än nästan vad som helst som är nyskrivet. Jag älskar Söderbergs enkla språk, som ramar in hans historier så bra.

En annan bok som jag tycker har ett bra språk är Mark Haddons Den besynnerliga händelsen med hunden om natten. Jag minns den inte som enormt välskriven, men författaren har verkligen lyckats skildra en autistisk pojkes liv med hjälp av språket.

Språket kan verkligen göra mycket. Det finns tunna historier som blir fantastiska på sättet de är skrivna och förmodligen finns det motsatta fallet också. När dialogerna låter autentiska och språket flyter på bra och är mer än bara ord; då blir jag glad!

Den här veckan har Tematrio temat outläst. Såvitt jag minns finns det bara två böcker jag har påbörjat och inte läst ut. Den ena är Hoppa hage, som jag la åt sidan alldeles nyligt och den andra är en liten roman som jag varken minns titel eller författare till. Jag lånade den på vinst och förlust på biblioteket och den visade sig vara skriven på något slags helt obegripligt poetiskt sätt. Jag stod inte ut. Det var dock länge sedan jag råkade låna den.

Annars läser jag allt jag påbörjar och hoppas att boken tar en vändning om den inte känns helt hundra till en början. Jag kan dock erkänna att läsandet mer liknar skummande ibland. Sagan om ringen-böckerna kändes t.ex. till stora delar alldeles för trista för att jag skulle orka läsa koncentrerat. Som jag minns det fick jag läsa om flera sidor fram och tillbaka, om och om igen, för att jag inte kunde fokusera. Hade jag läst dem idag hade jag nog inte försökt i mer än kanske 50 sidor, men jag läste ut dem i alla fall och kan inte säga att jag ångrar mig. Jag funderar till och med på om jag borde ge dem en till chans?

Den här veckans Temtrio tycker jag är lite extra kul, för den handlar om barndomsskildringar och det är något jag alltid har gillat att läsa, särskilt om de utspelar sig 50-100 år tillbaka i tiden och blir lite som en historielektion också.

Alldeles nyss läste jag böckerna om Rut-Emma, som är väldigt fina barndomsskildringar. Jag älskade de böckerna när jag var liten och detsamma gäller Ann-Madeleine Gelottes biografiska barnböcker i samlingen När vi var barn, som också är och alltid har varit favoriter hos mig.

En lite nyare uppväxtskildring är Gardells böcker om Juha, som börjar med boken En komikers uppväxt. Jag tror vi alla har läst dessa böcker, men jag kan inte låta bli att tipsa om dem i alla fall, för jag tycker så hemskt mycket om dem, även om de är ganska mörka.

Jag hade kunnat räkna upp många fler den här veckan; det finns många bra böcker i genren! Kanske beror det på att det är ett tacksamt ämne att skriva om eftersom vi alla har varit med om det och det är en tid då det händer mycket i livet och man formas till en egen människa.

Den här veckan handlar Tematrio om spänning.

Jag vet inte om Vinterskola kan tänkas räknas in i denna genre, men jag tycker att den är spännande och det är en bok som jag tycker väldigt mycket om.

Flugornas herre är en annan bok som är rätt fängslande och beskriver mycket råhet och hemskheter.

Den tredje boken jag spontant kommer att tänka på är Paparazzons heder, som jag läste för några år sedan och verkligen fastnade för. Spännande deckare!