Såhär års brukar jag ofta summera året som varit på olika sätt. Hur har bloggen haft det under 2024 egentligen? Ja, den har puttrat på! Jag räknar till 62 inlägg, vilket är väldigt många fler än vad jag hade trott, för det känns sannerligen inte som att jag bloggar med någon direkt regelbundenhet nu för tiden. Läsarna tittar fortfarande in och en handfull gånger per år har besöksantalet rent av skjutit i höjden – tyvärr inte av någon roligare anledning än intrångsförsök, antar jag. De mest välbesökta sidorna (vid sidan av startsidan) har varit nedanstående:
Här får man såklart inse att det googlas en hel del för att leta material till skolarbeten, men kanske inte bara. Till stor det känns det ärligt talat som en riktigt fin lista över läsvärda och bra böcker och jag hoppas att många har hittat hit av eget intresse.
Gör man en slags summering över årets bloggande måste man kanske också kommentera det här med bloggens död. Är bloggen död? Ja, det är klart att influencer-bloggar är på utdöende – influencers håller hus i andra kanaler – men för egen del skulle jag säga att bloggar känns mer intressanta än på länge. Den som bloggar äger sin egen kanal och sitt eget flöde och den som följer en blogg kan själv välja när den vill ta del av innehållet. Det känns oerhört mycket trevligare än att behöva vara utlämnad till någon algoritm som styr vad som kommer upp i ett flöde. Facebook använder jag för att kunna följa evenemang och se vad som säljs på Marketplace. Instagram följer jag för att få lite uppdateringar från vänner och bekanta – uppdateringar som kommer i ett kronologiskt flöde man hela tiden kastas ut från och aktivt måste klicka sig tillbaka till. Hela tiden lusar Instagram ned med en massa grejer jag aldrig har bett om att få se och inte har lust att titta på. Sedan har vi de andra kanalerna: Youtube, TikTok m.fl. m.fl. De använder jag inte ens. Nej, jag gillar bloggar och i år märks det nog för den som eventuellt följer mig – mina Instragram-uppdateringar har verkligen kommit sporadiskt. Jag tycker helt enkelt inte att det är speciellt värt besväret att hålla till där längre. Jag får se om det känns annorlunda 2025, men jag tror faktiskt inte det.
AI då? Vem bryr sig om bloggar när man kan fråga ChatGPT vad som helst? Ärligt talat: jag jobbar en hel del med AI och maskininlärning, men jag känner mig verkligen inte såld på att använda ChatGPT privat. Det här kanske säger mer om mina dåliga promptar än något annat, men än så länge har jag verkligen förvånats över hur dåligt det funkat jämfört med att t.ex. söka information själv i en sökmotor. I somras frågade jag om tips på besöksmål längs Norrlandskusten och fick en lista på självklarheter, uppblandat med påhitt. Här om veckan bad jag ChatGPT summera innehållet i böckerna på min årsbästalista och tyckte inte direkt att jag fick någon inspiration eller hjälp. Alltså, mitt blogginlägg är väl inte fantastiskt, men det innehåller åtminstone inte rena fel. Det här är liksom ChatGPT:s uppfattning om vad Jonas Hassen KhemirisSystrarna handlar om:
Denna roman utforskar relationen mellan två systrar som återförenas efter flera år av separation. Genom deras återförening blottläggs familjehemligheter och olösta konflikter, vilket tvingar dem att konfrontera sitt förflutna och omvärdera sina livsval.
Ja, jag vet inte. Visst är maskininlärning och AI kraftfulla verktyg som kan vara till god hjälp i vissa situationer, men för mig känns det just nu avlägset att AI skulle kunna ersätta texter skrivna av en människa när det gäller skönlitteratur. Och bloggar, för all del.
Jag brukar summera varje års läsning i lite figurer och siffror. Det här året är inget undantag. 🙂 I år har jag läst och lyssnat på 42 böcker, vilket jag gissar är något av ett bottenrekord? Ändå kan jag inte påstå att det känns som att jag har läst mindre än vanligt. Jag förstår inte riktigt själv hur det går ihop, men det spelar inte så stor roll.
Ungefär 3–4 böcker per månad har det alltså blivit, men i juni blev det bara en enda utläst bok. Paradoxalt nog läser jag oftast mindre när jag är ledig, jämfört med när jag jobbar. Så kan livet vara med en treåring – är man hemma med henne hela dagarna är det fullt ös tills 22 och man hinner inte tänka en tanke i taget – hjärnan behöver sin vila.
Som vanligt har jag främst läst böcker på ca 250 sidor. En och annan novell och kortroman har slunkit med, liksom någon enstaka tegelsten.
Författarna är såklart en blandning av gamla favoriter och nya upptäcker, men i vanlig ordning är en majoritet kvinnor och de kommer främst från Sverige, USA eller från någon av våra närmsta grannländer. Sett till ursprungsländer blev det verkligen ingen jorden runt-resa i år, men det blev i alla fall en bok från en japansk författare.
Utgivningsåren är lite varierande, men det allra mesta är utgivet de senaste 5 åren. Några klassiker har det blivit – den äldsta kom ut första gången på 1890-talet. Böcker utgivna 1970–2000 har jag tydligen duckat helt, däremot. Inte så konstigt kanske? Det är något av en mellanperiod, där böcker varken känns särskilt aktuella eller har hunnit få klassikerstatus.
Jag är en flitig biblioteksbesökare. Jag och dottern är där säkert 1 gång i veckan. Vi är så glada över att vårt närmsta bibliotek har meröppet och att vi därför kan slinka in lite när som helst när vi har vägarna förbi (vilket vi ofta har). Hur många barnböcker jag har lånat i år vågar jag knappt tänka på (just idag har jag tydligen 25 lånade titlar), men till mig själv har det i alla fall blivit 18 bibliotekslån.
Visst kan det vara kul att räkna antal böcker hit och dit, men det viktigaste är såklart att man läser någonting givande och bra. Jag ser att jag har delat ut ett sällsynt bottenbetyg i år, men det allra mesta har varit bra eller betydligt bättre än så. Gott!
Ja, det var nog det hela för den här gången. Får se hur många böcker jag tar mig igenom 2025. Jag känner mig faktiskt sugen på att läsa något från en afrikansk författare. Det är inte supermycket som kommer i svensk översättning från den kontinenten, men det är klart att det måste finnas många spännande författarskap att upptäcka. Några tips?
Året närmar sig sitt slut och vad passar då bättre för en bokbloggare än att sätta ihop en topplista över årets bästa böcker? Jag vet egentligen inte hur man gör sådana här listor. Kan man ställa romaner mot faktaböcker, poesi mot reportage? Nej, det kan man väl egentligen inte. Här har jag dessutom utelämnat de böcker jag läser mest: barnböckerna, för de läser vi i sådana mängder att det inte finns någon möjlighet att hinna blogga om dem. Men, med det sagt: här kommer faktiskt de tio bästa böckerna jag har läst i år (inte nödvändigtvis böcker med utgivningsår 2024).
1. Systrarna av Jonas Hassen Khemiri
Systrarna är en riktig tegelstensroman av min favoritförfattare Jonas Hassen Khemiri, en författare med böcker på ca 80 sidor i sin bibliografi. Funkade det även med 700+ sidor? Ja, verkligen. Jag älskade att boken räckte länge, att jag fick följa bokens huvudpersoner – Jonas och de tre Mikkolasystrarna – under lång tid. ”En underbar roman om om livet, systerskap och om att växa upp med en förälder från Tunisien”, som jag beskrev det när jag bloggade om boken i mars.
2. Sanningsberget av Therese Bohman
Sanningsberget, av Therese Bohman, läste jag ut så sent som nu i december, men jag känner mig övertygad om att boken kommer att leva kvar länge. Det är en otroligt fin bok, som, med några korta nedslag i huvudpersonens liv, berättar en berörande historia om livet, konsten och om den livslånga sorgen efter en spårlöst försvunnen bror.
3. Pythian pratar av Liv Strömquist
Få författare kan skriva så roligt och vasst om samtiden, som Liv Strömquist. I Pythian pratar är det självhjälp, livsråd och den ständiga strävan efter att maximera & optimera livet, som granskas. Ett sjukt roligt och tankeväckande seriealbum!
4. Stacken av Annika Norlin
I Stacken, av romandebuterande Annika Norlin, får läsaren följa en grupp människor som valt att stå utanför samhället. Det är en fascinerande bok, med ett spännande persongalleri, där man får följa gruppens utveckling. Det blir mer och mer som en sekt. En av de böcker som verkligen sticker ut från mängden i årets läsning och som fastnat i minnet!
5. Daisy Darker av Alice Feeney
Daisy Darker, av Alice Feeney, är en klassisk ”det slutna rummet”-berättelse – en familj sitter isolerade, avskärmade från omvärlden på grund av tidvattnet, när den ena efter den andra plötsligt tas av daga av en okänd förövare. Är man beredd på greppet är den en sällsynt underhållande och spännande roman. Jag hade mycket svårt att lägga Daisy Darker ifrån mig.
6. Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg
Skyddsrummet Luxgatan, av Jerker Virdborg, är en av mina favoritnovellsamlingar, alla kategorier. Det är en oerhört drabbande samling berättelser om ett Sverige i krig och konflikt. Boken utkom för nio år sedan, men känns aktuell på ett skrämmande sätt.
7. Straff av Ann-Helén Leastadius
Samisk kultur må ha en plats i årets julkalender (som jag för övrigt älskar!), men det är en kultur som Sverige aktivt har försökt utplåna, bl.a. genom nomadskolor. Om detta skriver Ann-Helén Laestadius i Straff, en mycket berörande bok som påminner om ett förtryck som faktiskt inte ligger särskilt långt tillbaka i vår historia.
8. Vi är inte här för att ha roligt av Nina Lykke
Vi är inte här för att ha roligt, av Nina Lykke, är en av mina mer otippade favoriter från året. Jag hade inte riktigt väntat mig att en roman om en kulturman, som (kanske?) har utsatt en kvinna för sexuella trakasserier, skulle vara rolig och tänkvärd, men det var den!
9. Trilogin av Jon Fosse
Trilogin, av nobelpristagaren Jon Fosse, väckte många tankar och känslor hos mig. Det är en tunn liten bok, som dessutom rymmer tre sammanlänkade berättelser, men vilket innehåll! Jag väljer att läsa den som en mäktig bok om kärlek.
10. Nu levande: tredje Monikabok av Sara Lövestam
Sara Lövestams Monikaböcker, med den avslutande delen Nu levande, har varit ljudboksfavoriter under året. Böckerna följer Monika och hennes resa, från att kastas mellan hopp och förtvivlan, som den gör som är ofrivilligt barnlös och som genomgår behandling efter behandling, till att våga utforska fler delar av livet.
December kom lite med en överraskning i år. Jag brukar uppdatera bloggen varje månadsskifte och passa på att lista några nyutkomna böcker att se fram emot, men inför december glömdes det helt bort. Alltså, nu kommer uppenbarligen ett sådant inlägg i alla fall, men den här gången är det inte tidsinställt och postat några dagar i förväg. Tiden rusar, som ni vet.
I november har jag varit ute och rest en del: dels en tågresa tillsammans med dottern och med siktet inställt mot hennes mormor och morfar. Det gick fantastiskt bra, tycker jag! Jag menar, det har ju varit några ganska utmattande tågresor tidigare år, men den här gången var humöret mestadels på topp, även hos treåringen, och då känns inte timmarna på tåget fullt lika långa som de kan göra annars. En annan novemberdag skulle jag på en tjänsteresa där jag gruppbokades till att flyga 06.25 på morgonen (inte mitt förstahandsval, men okej). Jag cyklade till flyget, väl medveten om att det skulle snöa en del och väntades blåst, och blev positivt överraskad över att det gick så lätt (hade medvind till och med!). Sedan gick vi på planet och där blev vi sittande (sovande, för min del) i några timmar innan vi fick gå av och fortsätta väntan inne i avgångshallen. Jag gav upp vid lunchtid och missade därmed en arbetsdag som nog hade varit väldigt inspirerande och kul, men som, ja, inte blev av. Cykeln fick jag till stora delar leda hem (vissa delar gick det inte ens att urskilja om det fanns en cykelväg eller inte…) och planet visade sig sedan avgå först 15.20, eller något sådant. Man skulle ha tagit tåget, så att säga.
I december ser jag fram emot att vara hemma mycket. Snön har tyvärr smält bort, i stort sett, men kanske kommer det påfyllning och i sådant fall ser jag fram emot att vara ute och leka med dottern. Annars hoppas jag på julmys, julmarknader och pepparkaksbak och sedan jul- och nyårsfirande med nära och kära.
Jag hoppas också på att hinna läsa mycket. Min hög med påbörjade böcker är orimlig och den fylls förvånansvärt ofta på med reserverade böcker från biblioteket… böcker som jag alltså måste avsätta tid för och läsa ut på två veckor, för sedan ska de gå till nästa person i kön och man kan naturligtvis inte låna om. Jag har för närvarande fem påbörjade böcker och så en ljudbok på det. Att läsa en massa nyutkommet känns inte aktuellt och lika bra är väl det, för det är inte så vansinnigt många böcker som ges ut i december och jag har just inte sett några titlar som väckt mitt intresse. Får se vad januari bjuder på istället!
Oktober har bjudit på ovanligt mycket höst för att vara Umeå. Jag har till och med plockat gula kantareller, något jag nog aldrig har gjort så sent på säsongen förut? Men nu är jag redo för vinter och julmys! Jag hoppas på att november blir en lagom lugn månad efter en ganska hektisk höst. I oktober har det hunnits med en underbart härlig och rolig opera (Italienskan i Alger på Norrlandsoperan), besök från dotterns mormor och morfar och så har jag varit på en lite längre tjänsteresa, kombinerad med några semesterdagar.
I och för sig kommer väl november också bjuda på en del flängande hit och dit: en nöjesresa till Öregrund och en tjänsteresa. Jag ska också på 40-årsfest! Men annars vill jag mest vara hemma, känner jag, och läsa böcker. Just nu läser jag bland annat Kirke, av Madeleine Miller och Mamma i soffa av Jerker Virdborg – två e-böcker jag lånat och läser på läsplattan.
Jag älskar att läsa på min platta, särskilt när jag är på resande fot, som jag varit en del på senaste tiden. Tyvärr har jag förstått att biblioteken inom kort kommer att avveckla möjligheten att ladda ned epub-filer?! Så det här blir väl de sista böcker jag läser på plattan på ett tag. Så sjukt, men man ska alltså enbart kunna läsa på dator eller i Biblio-appen framöver?! Förjävla dåligt. Och med dåligt menar jag inte att det är biblioteket som är problemet, utan WeDoBooks, som numera tillhandahåller mjukvaran. Varför är det så mycket som blir sämre med tiden? Nåja. Pappersböcker har ju också sina fördelar… Och tur är väl det, för speciellt många e-böcker kommer det inte bli för min del framöver framöver.
Här är några spännande titlar att se fram emot nu i november:
Fuskbygget av Anders Cervenka. Cervenka fick mycket uppmärksamhet för reportageboken Girig-Sverige och jag gissar att Fuskbygget kommer att bli en lika stor snackis. För man känner ju på sig att något är fundamentalt knasigt med bostadsmarknaden i Sverige… Och jag kan inte tänka mig en bättre författare än Cervenka för att gå till botten med varför det blivit som det blivit.
Porslinstomten och andra julberättelser. Jag är svag för julberättelser och jag är svag för noveller, så vad kan gå fel? I den här samlingen lockas des dessutom med otroliga namn som Kerstin Ekman och Bodil Malmsten (bland många andra). Villhöver!
Promenader i natten av Lina Wolff. Wolff är aktuell med en textsamling om ”skapandets frånsida, det omedvetna nattliv som ligger bakom all konst”. Vad betyder det? Vet inte riktigt? Och lite så är det när man läser Wolff – man får ofta något lätt surrealistiskt och annorlunda.
Det är redan oktober. Den första frosten kom här om dagen och samma dag hade vi ett ärende till Ikea och insåg att de redan har plockat fram julgrejer. Jag är inte den som klagar på att julen plockas fram för tidigt, men i år är jag inte mentalt redo riktigt än. Det var ju nyss sommar? Jag har plockat tomater i växthuset fram tills… nyss. Oj, oj. Nu kommer det bara smälla till så är det jul och nyår…
Jag har mycket i kalendern framöver, så tiden kommer garanterat att flyga fram. Jag har redan varit på en tjänsteresa i höst och än väntar minst två till, varav en lite längre sådan. Jobb finns att ta tag i… Kan man säga. Men det väntar även opera, besök från mina föräldrar och förhoppningsvis en massa dans.
Och läsning! Det lär hinnas med en hel del läsning under de resor som väntar, om inte annat. Jag har en hel hög med påbörjade böcker, däribland Mamma i soffa av Jerker Virdborg och Rörelsen av John Ajvide Lindqvist. Jag hoppas på att hinna läsa ut mycket framöver – och göra plats för nyutkommet. Jösses vad det ges ut mycket spännande nu i oktober. Här är några som jag är särskilt nyfiken på:
Atlantis av Pooneh Rohi. Få personer kan skriva på brännande och berörande som Rohi om rasism och om att leva mellan två kulturer – den som lämnats av den utvandrade och den som den invandrande försöker bli en del av. Jag anar att Rohi tar sig an ämnet även i Atlantis, men på ett nytt sätt. Här är det inte Sverige som står för miljöerna utan en avlägsen ö. Det här är en bok jag kommer att vilja läsa, helst i en bokcirkel.
Boken om Tomten är en antologi jag gärna skulle vilja ha i hyllan och kunna plocka fram tillsammans med dottern vid jultid. Här finns berättelser från favoriter (och nya bekantskaper) som Sven Nordqvist, Lennart Hellsing, Astrid Lindgren, Arne Norlin, Fabian Göranson och Julia Wiberg.
Den engelska agenten av Kelly Rimmer har en orimligt trist framsida, om du frågar mig. Och precis lika obegriplig tyckte jag att framsidan var till Rimmers En mors bekännelse, en bok som jag fortfarande tänker på ibland. Man ska inte döma en bok efter framsidan, helt enkelt. Jag känner mig otroligt sugen på att läsa Den engelska agenten, en roman om hemliga spioner och några fascinerande livsöden under Andra världskriget.
Eftermiddag i augusti av Philip Teir är en uppväxtroman från Österbottniskt 90-tal. Jag gillar allt med det! Och jag älskade Teirs Vinterkriget!
Johannes och du av Per Hagman. När jag läste Att komma hem ska vara en schlager, för en väldig massa år sedan, blev jag verkligen berörd. Det är en sådan där läsning som råkade träffa helt rätt i livet och som alltid kommer att betyda något speciellt. Jag skulle aldrig våga läsa om den :), men jag läser gärna nytt av Hagman. Att förlaget beskriver Johannes och du som en äldre kusin till Att komma hem ska vara en schlager gör en inte mindre sugen, direkt.
Jul med Astrid Lindgren: Sju älskade julberättelser. Ja, det är ”snart” jul. Jag har redan påstått att jag inte känner mig riktigt redo än, och det gör jag inte heller, men när det väl närmar sig… Finns det någon bättre läsning än Astrid Lindgren för att få det julmys man vill ha? Den här kommer jag absolut vilja läsa med dottern (eller själv! :)).
Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken av Astrid Lindgren och Ilon Wikland. Och japp, varför inte läsa en Madicken i jultid också… En bilderbok med illustrationer av Ilon Wikland. Idyll!
Pythian pratar av Liv Strömquist. Jag läser alla böcker av Strömquist! Det finns ingen roligare och vassare serietecknare än hon! Pythian pratar är en självhjälpsbok mot självhjälp. Jag anar redan att den är helt briljant.
September är här. Jag har inte haft speciellt bra flyt med läsningen i sommar, men nu känner jag att jag vill läsa, läsa, läsa. Jag tror att det är månadens bokcirkelbok, Daisy Darker av Alice Feeney, som gör det. Den är så spännande att boken är svår att lägga ifrån sig! Det ska bli mycket skoj att bokcirkla den nästa vecka.
Lite mer blandade känslor har jag för nästa helgs millopp som jag har anmält mig till. Jag är i dålig form och kommer med stor sannolikhet springa på min sämsta tid någonsin… Men sådant är livet. Man kan inte ta personbästa varje lopp längre, särskilt inte när man inte prioriterar träning på samma sätt som för några år sedan… Bra miltider kommer inte gratis!
I övrigt kommer månaden förmodligen bjuda på mycket jobb, en tjänsteresa och en hel del dans. Ser fram emot allt! Och så ska jag läsa, såklart. Jag har en hel hög med påbörjade böcker, som har fått stå tillbaka lite medan jag har läst Daisy Darker, så september kommer nog främst handla om att läsa ut alla ”slattar”. Om jag skulle läsa något nyutkommet skulle jag dock sannolikt snegla mot någon av titlarna i nedanstående lista.
Den förlorade sonen av Caroline Ringskog Ferrada-Noli: författarens första diktsamling och en bok om förlust. Jag brukar lyssna på En varg söker sin podd, där Ringskog Ferrada-Noli samtalar med Liv Strömquist och även om jag sällan håller med henne till punkt och pricka så tycker jag verkligen att Caroline är oerhört skarp och intressant. Det vore väldigt fint att få läsa hennes poesi.
Den första boken av Karolina Ramqvist. Det har hunnit gå många år sedan jag läste Ramqvists debut, More fire, om en ung kvinna som turistar på Jamaica. Den hade verkligen något speciellt och därför är jag oerhört nyfiken på Ramqvists senaste roman, som återvänder till just Jamaica.
Mönster av Lotta Kühlhorn. När jag fastnar för ett vackert bokomslag är det förvånansvärt ofta Lotta Kühlhorn som stått för formen. Härligt att hon nu är aktuell med en hel bok om mönster – den skulle jag gärna bläddra i.
Sanningsberget av Therese Bohman. Jag har läst de tre senaste romanerna av Therese Bohman och var och en av dem har på något sätt lyckats segla upp och blivit favoritböcker. Sanningsberget är jag så nyfiken på att jag eventuellt köper den, så att jag kan läsa den nu, nu, nu. Den här gången väntar en uppväxtskildring.
Ö av Sara Bergmark Elfgren. Sara Bergmark Elfgren har jag haft ögonen på sedan jag läste Engelsforstrilogin för många, många år sedan. Nu är hon aktuell med en roman om två systrar som återupptar kontakten och träffas på en ö som enligt förlaget ”en gång var deras paradis, men som har blivit en farlig plats för dem båda”. Det får mig att ana att hon inte helt har släppt det övernaturliga. Inte mig emot!
En lång sommarledighet börjar lida mot sitt slut, men än är det mycket sommar kvar. Vi njuter av att ta dagen som den kommer och gör mer eller mindre ambitiösa utflykter tillsammans med dottern. Upprepade gånger har hon velat besöka Västerbottens museum, och inte minst lagården, med trädjur att pyssla om.
Tillfällena att sitta ned och plöja böcker är få, men jag läser en stund varje dag. I augusti har vi en specialträff med bokcirkeln och då ska vi diskutera Peter EnglundsOnda nätters drömmar. Det går ganska trögt, ärligt talat. Det är en mäktig bok på många sätt, men det är ingen bok som lockar till sträckläsning. Får se om jag hinner klart den innan vi träffas.
Vill du läsa något nyutkommet kommer här några tips:
Natthuset av Jo Nesbø. Jag känner mig sällan sugen på att läsa deckare, men Jo Nesbø har något speciellt. Han skriver med ett svåröverträffat flyt; Allt jag läst av honom har varit riktiga bladvändare. Nu är han aktuell med en ny roman, som beskrivs som en skräckberättelse i samma anda som Stephen King. Låter ju inte helt fel!
Nu när man är död av Göran Greider. Göran Greider är aktuell med en roman om en av mina favoritartister, Cornelis Vreeswijk. Det är alltid vanskligt när en författare skriver en roman om en verklig person, men jag vågar lita på att en skicklig författare som Greider lyckas hitta balansen mellan fakta och fiktion. Det ska bli mycket spännande att läsa en bok om Vreeswijk, som själv var så skicklig på att skriva (låttexter) och som levde ett liv med så höga toppar och djupa dalar.
Sjaunja av Linnea Axelsson. Äntligen mer poesi av Linnea Axelsson, som tidigare belönats med Augustpriset för fantastiska Ædnan. I Sjaunja hörs samiska gudinnor, en familj och andra. Det är säkerligen en mäktig diktsamling.
Slask av Mikael Berglund. En av de riktiga guldkornen i årets läsning är, i mitt tycke, Ovanjorden, därför är jag såklart oerhört nyfiken på Berglunds senaste roman. Förlaget skriver: ”Slask är en andlös roman om skuld och ansvar, vänskap och svek.”. Det låter inte helt olikt Ovanjorden, faktiskt.
Sommaren pågår! Det känns som att jag har varit ledig hur länge som helst. En underbar känsla; Särskilt när jag inser att det är så mycket sommar kvar! Sommarens ledigheter smygstartades redan kring nationaldagen, då jag och dottern tog ledigt och åkte ner till Öregrund en sväng, samt besökte Furuvik. Så mysigt! Furuvik var ett återkommande utflyktsmål när jag var barn och det är så roligt att återvända dit med dottern. Kring midsommar började den riktiga sommarledigheten och den inleddes med maxad sommarkänsla – stugliv, midsommarfirande, sommarvärme. Efter det har det hunnits med premiärdopp i sjön och en mysig minisemester i Lycksele. Bland annat. Gud, vad njutigt det är med sommar just nu!
I juli är planen att åka till Öregrund igen och förhoppningsvis hinner vi med någon minisemester längs vägen: ledigheten är lång. Det är inte många datum som är spikade, men det känns faktiskt väldigt skönt, på sitt sätt. Det känns fint att kunna ta dagen lite som den kommer: göra en utflykt om vädret tillåter, pyssla i trädgården om det känns lockande, eller ta tag i något projekt inomhus om regnet vräker ned.
Läsningen går lite halvtrögt. Jag har en hel trave med påbörjade böcker, men det är inte mycket som blir utläst just nu… Och det gör inget! Är det något vi plöjer här hemma är det dock barnböcker och jag är så glad att mitt närmsta bibliotek har börjat med meröppet och alltså går att besöka veckans alla dagar 06–22. Oj, vad vi lånar böcker. Vi cyklar till lekparken och avslutar med ett spontant biblioteksbesök, samlar låneböcker på hög. Jag har 25 titlar på lånelistan just nu och jag kan tänka mig att sambon har lika många. Vi måste verkligen lämna tillbaka några. Det börjar bli patetiskt.
Man måste älska bibliotek alltså! Finns det något spännande bland julis boknyheter då? Nja. Det är, av naturliga skäl, inte så mycket som ges ut mitt i sommaren, men jag kan tipsa om att Håkan Nesser är aktuell med Ung mans färd mot natt: en ny Barbarottideckare. Kul! Jag tycker att Nesser har något alldeles speciellt, hans böcker är skrivna med en lekfullhet och finurlighet som är svåröverträffad. Det känns deppigt att det mesta som skrivs om Nesser just nu, handlar om det grova skattebrott han dömts för. Ja, jag är inte rätt person för att avgöra rimligheten i domen, men någonstans hoppas jag såklart att något ska framkomma som friar honom. Det känns trist att hans strålande författarskap ska solkas ned av detta.
Nåja. Det om det. Vad läser du i juli?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.