Kategori:

  • Grattis Astrid!

    Det här är kanske ingen nyhet längre, men om några år kommer det att tryckas upp sedlar med nya motiv och då får också Selma och hennes kamrater ge plats åt nya ansikten. Det har länge funnits diskussioner och grupper på t.ex. Facebook, där folk har önskat se Astrid Lindgren på en av de nya sedlarna. Det har nu blivit just så: hon ska framöver pryda 20-lappen. Jag är glad över det! Jag hör inte till de som anser att Lindgren borde ha fått Nobelpris, men hon är väl värd äran att få pryda en sedel. Väl värd.

    Mindre nöjd är jag över att Carl von Linné inte längre kommer att pryda 100-lappen. Och inte kommer någon annan vetenskapsman att få göra det framöver heller! Det tycker jag är lite nonchalant mot alla fantastiska vetenskapsmän som verkat i det här landet.

    Länk till Riksbankens pressmeddelande.

  • Hållbart läsande

    Det är förmodligen ingen hemlighet att jag är intresserad av miljöfrågor, hållbar utveckling och klimatfrågan (några boktips på temat: Mat & klimat, Makten över klimatet, Klimatsmart, Köp inte den här boken). Nyheten har nått mig att det planeras miljövänliga pocketböcker. Månpocket och Bonnier Pocket kommer under året att ge ut ett antal titlar i en klimatsmart upplaga: klimatkompenserad, FSC-certifierad och med ett bidrag till WWF.

    Jag gillar idén och kan inte annat än tycka att det är ett trevligt initiativ. Samtidigt genomskådar jag också det här marknadsföringsknepet, som i och för sig är helt rätt i dessa tider då ”klimatsmart” och ”eko” är modeord. Man kan tyvärr inte konsumera sig ur en klimatkris. Det enda man möjligen kan göra är att undvika att köpa böcker, även om jag inte precis tror att böcker bidrar särskilts stort till det totala koldioxidutsläppet… Som ett statement måste dock ”köpstopp” anses vara bättre än att köpa ”ekoböcker”, eller hur?

    Jag blir ibland lite förvånad när jag läser bokbloggar där bloggare berättar om sina imponerande bokhyllor med, ibland, hundratals outlästa titlar. När bokbloggare pratar om ”köpstopp” innebär begreppet att man vill försöka minska antalet inköp för att ”outläst”-hyllan helt enkelt har blivit för välfylld, inte att man vill ”köpstoppa” för att försöka minska konsumtionen i klimatsyfte. Naturligtvis har jag ingen åsikt om andras bokinköp, men när jag läser om det så inser jag att jag nog helt saknar den där ”samlar”-genen som andra litteraturälskare tycks bära på. Och glad för det blir nog miljön. Och biblioteken. 😉

  • Alla läser Murakami!

    Alla läser Murakami!

    Murakami verkar vara den hetaste författaren just nu. Det pratas om honom och hans böcker lite överallt. För mig är dock det yttersta beviset för hans popularitet att biblioteket plötsligt vill ha tillbaka alla Murakami-böcker som jag har lånat. Jag var på biblioteket igår och lånade den här fina lilla boken (;)):

    Men när jag skulle låna om alla andra lån gick Murakamis böcker inte att låna om, för nu vill någon annan njuta av dem. Jag ska försöka stressläsa Kafka på stranden och Sputnikälskling som ligger påbörjade här hemma. Vi får se hur det går!

    Kafka på stranden är faktiskt tokäcklig. Jag har precis plågat mig igenom en djurtortyrscen ur den och sedan inte orkat läsa vidare. Tills vidare måste jag säga att jag tycker bäst om Norwegian wood (som förvisso är den enda av hans böcker som jag har läst ut, hittills). Vilken är din Murakamifavorit?

  • Bokbloggarnas bästa högskoleprovdel?

    I lördags var det många som skrev högskoleprovet. För oss som inte skrev provet finns möjlighet att testa orddelen på DN.se.

    Jag fick 35 av 40 rätt. Jag hade gärna fått lite bättre än så, men man kanske ska vara nöjd.

  • Hype!

    Hype!

    Rabén & Sjögren är verkligen framåt med sin marknadsföring av den nya boken Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg. Jag fick ett pressutskick idag där det berättas att den redan har tryckts i 15000 exemplar (en mycket stor upplaga) och att filmrättigheter redan är sålda (manus är på gång!). Som bokbloggare hade jag förmånen att få läsa ett manus på förhand (boken släpps den 15:e april). Jag hoppas att det går så bra som förlaget och författarna hoppas/väntar sig. För jag tyckte att boken var kanonbra! Jag anar en hype i stil med Harry Potter-febern – åtminstone i Sverige.

    Du kan läsa mer om boken (som är en del av en triologi) på bl.a. Facebook, där boken/böckerna har en egen sida.

  • Vikten av en bra uppläsare

    Vikten av en bra uppläsare

    Jag har precis börjat lyssna på Vindens skugga, uppläst av Jonas Karlsson. Jag har fastnat direkt! En del av det måste naturligtvis bero på att det är en fascinerande berättelse och en bra bok, men det är nog inte hela sanningen. En av de bästa ljudböcker som jag har lyssnat på hittills är Snabba cash, uppläst av Morgan Alling, och det är faktiskt inte en bok som jag ens tror att jag skulle ha gillat om jag hade läst den själv. Det verkar vara något speciellt med just skådespelare som uppläsare. Min upplevelse är att de är bättre på att leva sig in, variera tonläge och lägga till emfas där det behövs. I fallet med Snabba cash blev det nästan en radioteater av det hela, eftersom Alling så skickligt gav de olika karaktärerna olika ”röster”, olika brytningar, olika personlighet. Det kan jämföras med den nyss genomlyssnade Snö, som alls inte var en dålig uppläsning egentligen, men där jag mest blev irriterad när uppläsaren skiftade mellan olika ”röster” i dialogerna. För mig blev det verkligen en krock när uppläsaren med pipig röst imiterade en ”kvinna” när den starka kvinnan Kadife talade. Helt fel röst! Jag hade hellre läst boken och själv fått tänka mig hur hon hade låtit. Och i sådant fall hade hon inte låtit som en parodi på den ljusa röst som kvinnor anses ha…

    Har ni några uppläsarfavoriter? För mig är det nog dött lopp mellan Alling och Karlsson just nu. Jag har i och för sig inte så många olika uppläsare att jämföra med, men just Snabba cash och Vindens skugga är verkligen kanonbra som ljudböcker.

  • Tematrio: Historiska romaner

    Veckans Tematrio handlar om historiska romaner: Berätta om tre historiska romaner du gärna vill tipsa om!

    Med historiska romaner kanske man allmänt brukar syfta på romaner som utspelar sig riktigt långt tillbaka i historien? Jag ignorerar det i sådant fall, för jag vill helst lyfta fram två mer ”nutida” historiska romaner: Fogelströms Stadböcker och Mobergs Utvandrarsvit. Fogelström berättar om 100 år ur Stockholms historia och om hur staden växer fram och hur livet förändras för dess invånare. Moberg berättar om några människor som utvandrar till Amerika. Böckerna är välförtjänta klassiker som nog ”alla” har läst, om inte annat under tvång i skolan. 😉

    Tusen och en natt är nog inte heller regelrätta ”historiska romaner” (eller?). Det är ju inga moderna verk som försöker tolka en tid som varit, utan ett faktiskt dokument från ca 900 e.Kr. Hur som helst är det en fantastisk skatt med berättelser och något av det bästa jag läst!

    Jag är nog inte så hemma i ”historiska romaner”-genren, som ni kanske märker. Kanske bör jag utforska den närmare?

  • Tematrio: Grisiga gubbar

    Den här veckan handlar Tematrio om grisiga gubbar: Berätta om tre böcker som befolkas av grisiga gubbar!

    Grisig är inte ord nog för att beskriva mannen i Chimamanda Ngozi Adichies otäcka roman Lila hibiskus. Det är en bok som jag knappt orkade ta mig igenom p.g.a. alla tunga scener med våld mot barn.

    En lite mer godtagbart grisig gubbe är Johans fosterfar i Göran Tunströms Tjuven. Han är en alkoholiserad man med en alldeles för snäll fru… Deras liv tillsammans är så tragiskt att det blir komiskt.

    Ett tredje exempel tar jag från en av mina favoritklassiker: Kejsarn av Portugallien. Bokens huvudperson är självisk och elak: en riktig gris. Lyckligtvis blir han helt personlighetsförändrad sedan hans dotter kommer till världen.

  • En filmatisering som jag inte kan se, men som du borde se

    Jag är sällan särskilt intresserad av att se filmatiseringar när jag har läst en bok (fast jag gör det nu och då i alla fall!), men en film som jag har längtat efter är Norwegian wood. Dessvärre bor jag i Umeå och här får man hålla till godo med typ Åsa-Nisse. Så: härmed tipsar jag alla som har lyxen att bo i storstäderna att se denna film, som säkert är näsan lika fantastisk som boken. 🙂 Premiären var igår. Själv får jag börja längta efter… DVDn!