Jag drar på med en till Tematrio! Temat är Norden den här gången: Berätta om favoriter från Norden – författare eller böcker!
Eftersom Sverige är en del av Norden skulle jag kunna räkna upp exakt hur mycket som helst nu (jag läser främst svenska böcker), men det vore att göra det för enkelt. Här om veckan skrev jag dessutom ett inlägg om norsk litteratur och det känns tråkigt att kopiera titlarna ur den. Så: jag tänkte koncentrera mig på Danmark, Island och Finland. Sorgligt nog har jag inte läst något isländskt(?!), men det finns en hel del bra på tema Finland och Danmark. Såklart!
När man talar om finska författare är det svårt att inte nämna Tove Jansson, eller hur? Vem har inte läst Muminböckerna? Eller Vem ska trösta knyttet?? Jag vill gärna läsa mer av henne.
Prioritaire tycker jag är en speciell bok. Den är skriven av danskan Iselin C Hermann. Boken är en brevväxling och en annorlunda kärlekshistoria. Först när hela berättelsen rullas upp i slutet växte den i mina ögon, men då blev det en stor bok!
En annan dansk bok som jag tycker om är ungdomsboken Ett hjärta till Maria av Gretelise Holm. Den handlar om en ung tjej som väntar på en hjärttransplantation.
Det var ganska länge sedan vi hade bokcirkelträff på jobbet. Den här gången hann jag inte bara läsa ut de tre böckerna, utan också glömma vilken känsla jag hade när jag läste ut dem. Det är ett dåligt betyg, va? Fast faktum är att jag tyckte att åtminstone Den hemliga historien var väldigt bra! Vad som var lite extra skojigt förra gången var att just mina boktips gick hem, för två av tre valda böcker var faktiskt mina förslag. Den här gången gick det ”sämre”, för den enda jag lyckades övertyga de andra om att läsa var Igelkottens elegans.
Passande bok ändå! Direkt efter jobbet kunde jag nämligen cykla till postutlämningen och hämta hem de här tre:
Jag beställde ett gäng pocket eftersom jag fick rabatt (50 kr i ”välkommen tillbaka”-rabatt; jag hade tydligen inte beställt på länge…) och Igelkottens elegans var en av titlarna. Vi bestämde oss också för att läsa Huset vid moskén av Kader Aboldah (jag har absolut ingen aning om vad det är för bok! Spännande!) och de andra ska också läsa Påven Johanna, som jag redan har läst. Det ska bli jättekul att läsa Huset vid moskén, faktiskt. Den största behållningen med bokcirklar tycker jag inte är att diskutera en bok man har läst (oftast är man ju hur som helst inte överens..!) utan att få så många boktips och inspireras till att läsa sådant man inte skulle ha läst annars.
Jag har missat att visa ett par böcker som jag har fått den senaste tiden. Den ena fick jag i namnsdagspresent (Linnea, 13:e maj) av mina föräldrar:
Den trevliga överraskningen var alltså The Fashion File av stylisten Janie Bryant, som har stylat karaktärerna i TV-serien Mad Men. Det är en otroligt snygg och inspirerande modebok, som helt klart visar upp kläder och stil i min smak. Den här boken ser jag fram emot att läsa! Mycket!
Den andra boken, som damp ned i brevlådan nyligen, är ett recensionsexemplar från Mörkersdottir förlag, ett förlag specialiserade på magisk realism, fantasy och skräck. Vägen till Umbria heter boken, som är skriven av Jan-Erik Ullström. Verkar spännande!
På onsdag har vi bokcirkelträff med jobbets bokklubb. För många (de flesta? hehe.) är det den obligatoriska sushin som är huvudattraktionen. För mig är sushi det nya pizza. Jag älskar sushi och jag försöker inbilla mig att det är glutenfritt (nyligt har nyheten nått mig att risvinäger brukar innehålla gluten!). Nåväl. Förra gången enades vi om att läsa Dödssynden (som jag läste för ett bra tag sedan), SOS från mänskligheten och Den hemliga historien. Jag har skrivit om alla på bloggen och tycker nog att Den hemliga historien var det bästa läsupplevelsen, medan SOS från mänskligheten tyvärr var lite av en besvikelse.
De två sistnämnda böckerna var förresten mina förslag. Den här gången hoppas jag på att kunna övertyga mina kollegor till att någon av Middlesex (Jeffrey Eugenides), Igelkottens elegans (Muriel Barbery), Utrensning (Sofi Oksanen) eller Gargoylen (Andrew Davidson). Vad tycks om dessa förslag?
Alla tre står redan i min hylla och eftersom jag i något svagt ögonblick avgav lite av ett nyårslöfte att göra något åt de olästa (biblioteks)böckerna i min hylla, så vore det praktiskt att läsa just dem och inte inspireras till att plocka hem ett gäng nya titlar.
Jag ligger lite efter med Tematrio, men nu kör jag på med temat för vecka 19: utomämnes, Berätta tre saker om er själva. Kanske har ni lust att prata om er familj, om era intressen eller om era arbeten. Välj fritt!
Jag älskar dans. So you think you can dance är ett av två program som jag följer på TV (det andra är Projekt Runway) och jag tar flera dansklasser i veckan. Dancehall är det jag har sysslat med mest, men jag har också fastnat för balett. Balett är bland det finaste som finns i dansväg, och det är fantastiskt kul och rogivande (det är nästan som dansens motsvarighet till yoga, tycker jag..). Såhär kan dancehall se ut (blandade klipp):
Jag jobbar som forskningsingenjör och doktorerar samtidigt i teknisk fysik. Jag har det roligaste jobbet jag kan tänka mig. Mitt projekt är en salig blandning av kemi, fysik, biologi, medicin, matematisk statistik och datavetenskap. Mycket roligt! Jag lär mig nya saker hela tiden.
Att gå på bio är något jag tycker är skoj. Jag ser film på bio nästan varje vecka. Animerade filmer tycker jag särskilt mycket om (och nä, jag tvingar inte med barn för att få ett alibi att se ”barnfilm”) och jag brukar också beta av ganska många fantasy-, sci fi-, komedi- och drama-filmer (ej romantiskt tjaffs). Action och thriller går nästan alltid bort dock.
Ibland är det skönt att läsa om vanliga människor och att bli påmind om att alla människor är mänskliga. Just nu är jag lite sugen på att läsa Cecilia Blankens bok om att göra bort sig: Bortgjord – Kända och okända svenskars bortgjord-bekännelser. En påminnelse om att alla gör bort sig kan aldrig vara fel, eller hur?
Sedan tidigare finns det mycket kul och bra på liknande tema. En hel del är nog fejk på de här sidorna, men Tjuvlyssnat (finns även i bokform!), Tjuvtittat och Arga lappen (missa heller inte David Batras böcker med arga lappar) har i många år varit välbesökta bloggar där man kan få glo in i människors pinsamma samtal och diverse skrattframkallande skyltar, arga lappar m.m. från vardagssverige. Jag tycker också hemskt mycket om hemlighetssamlingen i Maja Spasovas Hemligheter, även om det inte är en direkt humorbok precis.
Apropå inlägget jag skrev här om dagen, där jag nämnde Drougges ljudbok, som finns för fri nedladdning (Boven i mitt drama kallas kärlek), finns det annat som också är gratis. Och gratis är gott! Du känner väl till Projekt Runeberg och Litteraturbanken? Det förstnämnda började som ett projekt på Linköpings universitet och är idag ett projekt där frivilliga lägger upp litteratur som inte längre skyddas av upphovsrättslagen (t.ex. litteratur av författare som gått bort för mer än 70 år sedan). Litteraturbanken är ett projekt med större granskning där ”pålitliga” digitala versioner läggs upp av utvalda klassiker. T.ex. kan man läsa en faksimil av Carl Jonas Love Almqvists Det går an, som jag lyssnade på som ljudbok helt nyligt. Fantastiskt kul att få titta in i originalutgåvorna! Helt gratis!
Snart är älskade Hjalmars Söderbergs verk möjliga att lägga upp (upphovsrättslagen alltså). Jag hoppas på att få titta på en fin faksimil av Den allvarsamma leken snart.
Jag surfar runt rätt mycket på bloggar, både bok- och kulturbloggar och andra, och det finns en sak som irriterar mig ibland: en del har sina kommentarsfält mer eller mindre låsta. Jag undrar faktiskt lite över vad det är för poäng med att stänga ute besökarna eller försvåra för dem att interagera. Det fanns en tid när em blogg var ett okänt begrepp och de flesta som sysslade med hemsidor inte heller hade kunskap att själva bygga upp publiceringsverktyg och databaser för att kunna göra så flexibla sidor som bloggar utgör. En hemsida blev mer eller mindre en statisk sida med en presentation av ägaren och dennes intressen. Den enda möjligheten för besökare att ge sig till känna var genom e-post eller ett inlägg i en gästbok. På sin höjd! Hur intressant är det? Knappast särskilt intressant alls, för någon annan än de närmast sörjande.
Det som gör bloggar spännande tycker jag är interaktionen med besökarna. Särskilt intressant är det sedan det blivit enkelt att koppla ihop bloggar med sociala nätverk som t.ex. Facebook eller Twitter. Det gör det enkelt att dela med sig av information kopplat till inlägget och folk kan ge tips, hålla med, argumentera emot eller bara höra av sig. Det är kul! Men så plötsligt händer det: man skriver ett inlägg och när man ska posta inser man att bloggaren kräver medlemskap i t.ex. Blogger (Googles bloggverktyg) eller att man anger ett annat OpenID för att få kommentera. Själv kan jag inte kommentera på de här bloggarna, för jag vill inte använda mitt Google-konto eller något annat OpenID till kommentarer, helt enkelt för att de inte är kopplade till min bokblogg utan är privata. Det jag vill skriva under med är mitt namn och adressen till min bokblogg. Helst vill jag också slippa att lämna ut min e-postadress, för när jag tvingas att ange e-post (nästan alla sidor tvingar en till det!) får ju jag skräppost.
Jag kan inte förstå hur ”alla andra” kan ha så stora problem med skräppost (för det måste väl vara därför man stänger kommentarerna?) att det är motiverat att krångla till det för besökarna . Genom att tvinga besökare att bli medlem på en viss sida för att få kommentera har man säkert byggt bort problemet med skräppost, men man har också skrämt bort många besökare som inte är ”de närmast sörjande” och då sitter man nog där med, mer eller mindre, en vanlig hemsida från 90-talet. Det verkar tråkigt. Mest tycker väl kanske jag att det är tråkigt. Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit kommentarer som jag aldrig har kunnat publicera för att det är så rörigt att göra det.
Jag har verkligen fastnat för ljudböcker! Det dröjde ett bra tag innan jag provade en ljudbok, men när Unni Drougge la ut sin hemmainläsning av den självbiografiska romanen Boven i mitt drama kallas kärlek fick jag för mig att testa. Som inläsning kan jag nu för tiden förstå att den inte har så hög kvalitet (vid något tillfälle kommer hon till exempel av sig och börjar om). Det var ingenting som störde mig under lyssningen, tvärtom blev jag helt fast för ljudboksfenomenet och har nu alltid en ljudbok på gång. Just nu har jag Marjaneh Bakhtiaris Kan du säga schibbolet?, kanonbra inläst av Sanna Persson-Halapi, i lurarna. Det är bestämt en ny ljudboksfavorit..!
Nåväl. Det finns fler hemmainläsningar att få tag på där ute. Storytel har just nu ett projekt på gång där deras kunder får läsa in ljudböcker. Förhoppningen är att fler ljudböcker ska läsas in än vad som är fallet idag, då endast 20% blir inläst. Jag tycker att det är en kreativ och kul idé att engagera kunderna i att välja böcker och göra inläsningar. Har du testat Storytel? Jag har inte gjort det faktiskt, för jag brukar låna mina böcker på biblioteket istället, men det verkar onekligen vara en kul tjänst. De har alltså en betaltjänst för strömmade ljudböcker. När mina ljudböcker tar slut här hemma kanske jag ger det en chans. Har du testat? Tycker du att det funkar bra?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.