Kategori:

  • Det bästa jag läste 2019: årets favoritböcker

    Det bästa jag läste 2019: årets favoritböcker

    Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.

    10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

    Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.

    Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg

    9: Väggen av Marlen Haushofer

    Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.

    Väggen av Marlen Haushofer
    Väggen av Marlen Haushofer

    8: Nötskal av Ian McEwan

    Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.

    Nötskal av Ian McEwan
    Nötskal av Ian McEwan

    7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

    Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.

    Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

    6: Spådomen av Agneta Pleijel

    Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.

    Spådomen av Agneta Pleijel
    Spådomen av Agneta Pleijel

    5: Vi kom över havet av Julie Otsuka

    Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.

    Vi kom över havet av Julie Otsuka
    Vi kom över havet av Julie Otsuka

    4: Musan av Jessie Burton

    Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.

    Musan av Jessie Burton
    Musan av Jessie Burton

    3: I kroppen min av Kristian Gidlund

    Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.

    I kroppen min av Kristian Gidlund

    2: Maken av Gun-Britt Sundström

    Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.

    Maken av Gun-Britt Sundström
    Maken av Gun-Britt Sundström

    1: Slutet av Mats Strandberg

    I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.

    Slutet av Mats Strandberg
    Slutet av Mats Strandberg

    Har du några favoriter från 2019 års läsning?

  • 2019: Min läsning i siffror

    2019: Min läsning i siffror

    Så har det blivit dags för mitt årliga inlägg med min läsning i siffror! Jag kan i och för sig kasta in en brasklapp och säga att det här inlägget är förinställt, så den innehåller siffror som är några dagar gamla. Med tanke på att jag planerat att plöja noveller under julledigheten så lär siffrorna ha ändrat lite på sig i verkligheten. Nåja. Under 2019 har jag läst 73 böcker, varav de flesta faktiskt är pappersböcker (jag hade nog gissat på en övervikt för ljudböcker, men det är nog min novelläsning som har dragit upp pappersboken 🙂 ). I december har jag läst en hel del noveller, tack vare min fina novellkalender <3, vilket har dragit upp läsningen. Annars har faktiskt sommaren varit en tid för läsning. Det trodde jag inte! Sommaren brukar ju bjuda på så mycket andra upptåg.

    Antal lästa böcker 2019, olika format.

    Min sambo frågade mig tidigare i år hur många böcker jag lånar per år. Jag svarade lite svävande att jag nog lånar omkring 3 böcker per år, vilket han inte direkt tyckte lät rimligt. Det hade han rätt i, för när jag kom på tanken att räkna efter så visade det sig bli 13 låneböcker, men allra mest har jag läst och lyssnat strömmat och detta trots att jag endast har haft en ljudboksapp ungefär halva året.

    Antal lästa böcker 2019 från olika ställen (radio är alltså Radioföljetongen i Sveriges radio).

    Omkring 60% av böckerna är skrivna på svenska och resten är i svensk översättning och kommer från lite olika ursprungsländer. I år har jag läst en hel del böcker från Norge. Visst känns det som att böcker från de nordiska länderna verkligen har fått ett uppsving de senaste åren?

    Antal lästa böcker 2019 från olika ursprungsländer.

    En stor andel av årets böcker är från de senaste 10 årens utgivning och ganska många är faktiskt från 2019. Men såklart har jag också läst några äldre böcker och klassiker.

    Lästa böcker 2019: Utgivningsår

    Jag är ju mycket förtjust i noveller, men jag läser också romaner av varierande längd och jag har nästan alltid någon riktig tegelsten igång (de hinner man ju dock inte läsa så många av!).

    Lästa böcker 2019: Sidantal.

    Slutligen, har jag läst något bra då? Ja, det är klart! Jag är som vanligt jättedålig på att avsluta mitt i en bok, även om den är kass. Är det en bokcirkelbok tycker jag också att det är roligare att läsa ut boken, oavsett vad, för det ger bättre diskussioner. Så, visst har jag läst en del kassa böcker också, men merparten har varit riktigt bra och en hel del har rent av varit fantastiska. Årets bästa läsning kommer i ett separat inlägg. 🙂

  • Mitt 2019

    Mitt 2019

    Min årssammanfattning fortsätter! Idag fortsätter den med vad jag gjorde under året. Jag brukar köra en liten kronologisk genomgång, men i år blir det ett lite annat upplägg.

    Årets bästa film: Once upon a time in Hollywood! Okej, den är lite för lång, men det gör inget, för Leonardo di Caprio är med och soundtracket är fantastiskt, allt är snyggt, roligt och drabbande om vartannat. Tarantinos bästa?

    Årets bästa föreställning: Jag har sett mycket bra på scen, både konserter, opera, dans, stand up och annat, men det kanske mysigaste var att gå på balett med min mamma och se Svansjön. <3

    Årets bästa låt: Min mest lyssnade låt har i år varit en låt från Verdis La Traviata, tätt följd av Raggamuffin av Koffee. Opera och dancehall, två grejer jag tycker förfärligt mycket om.

    Årets bästa pryl: Min nya mobil. Min förra dog nämligen inom fem minuter om man befann sig utomhus p.g.a. batteriet var HELT slut. Mina Pokémons blev mycket glada över den nya mobilen.

    Årets festligaste: Jag har varit på flera bröllop under året och det är såklart något alldeles extra att få vara med och fira kärleken mellan vänner man tycker väldigt mycket om.

    Redo för sommarbröllop.

    Årets livsstilsförändring: Jag har slutat dricka alkohol. Det här är egentligen en lustig punkt att ta upp eftersom att jag 1) endast tog några glas vin i månaden innan och 2) jag har gjort ganska många undantag under året. Så egentligen kanske det inte har gett så stor förändring. Fast jo, för mig känts det som en stor grej eftersom att fest och uteliv har varit en stor del av mitt vuxna liv. Nu har jag dock varit ute till stängning och roat mig och jag har även ätit ett antal trevliga middagar utan alkohol i glaset. Det är faktiskt jättelätt att avstå.

    Alkoholfri drink innan operan.

    Årets matupplevelse: Jag har haft många chanser att äta ostron, men i år skedde till slut! Det var väl… gott? Men vad gäller skaldjur så är blåmusslor ändå min favorit. I vanlig ordning har jag ätit moules frites ett antal gånger under året.

    Lyxade till det med skaldjursplatå när vi reste hem från Helsingfors.

    Årets mest otippade: Att jag kollade på cruising när det var Wheels i stan. Vad gör man inte för sina vänner? Att detta är otippat beror alltså på att jag är så sinnessjukt ointresserad av bilar att jag inte ens har kört något sedan jag tog körkort för 14 år sedan.

    Årets mest överraskande ögonblick: När jag var hos en tandhygienist som hittade visdomständer jag inte har samt lagningar som inte fanns. Några veckor senare var jag hos en tandläkare som skulle göra om nämnda lagning och förvirringen var stor. Jag förstår fortfarande ingenting.

    Årets naturupplevelse: Jag har äntligen fått se en bäver på nära håll. Den gjorde sällskap under en helt vanlig promenad hemma i Umeå i våras. Jag har också varit nära en björn när jag plockade blåbär, men vi sprang tack och lov inte på varandra. Herregud vad jag har respekt för björnar!

    Bäver. <3

    Årets stoltaste ögonblick: När jag tog nytt personbästa på milen. Jag har haft en svacka i flera år och inte förbättrat mig trots att jag verkligen har gått in för det. Tidigt på året gjorde jag mina sämsta tider någonsin och trodde att jag hade tappat det för gott, men sedan gick det alltså vägen och jag är så stolt över att det gick bra och kändes så lätt till slut.

    Mitt mål var att springa under 48 min och det gick ju vägen!

    Årets stressigaste ögonblick: När min NAS (nätverksdisk) gick sönder hipp som happ och det visade sig vara otroligt mycket mer komplicerat än att bara stoppa in diskarna i en ny och köra igång. Det krävdes timmar i support med tekniker på andra sidan jordklotet innan den till slut gick igång. Allt kring detta var stressigt och komplicerat, men det är för långt för att beskriva här.

    Årets utlandssemester: Vi åkte till Helsingfors i somras. Det första som hände var att min sambo blev ordentligt förkyld, men vi lyckades ändå hinna med en hel del (även om det inte blev riktigt som vi tänkt, såklart). När jag tittar på semesterbilderna ser det ju fantastiskt ut. Så mycket konst vi hann med!

    Provsatt designklassiker på Designmuseo i Helsingfors.

    Jag skulle också kunna skriva om tusen saker som inte varit speciellt härligt med 2019, men jag väljer att inte göra detta. Det enda man kan göra är att blicka framåt och göra sitt bästa. Hoppas att 2020 blir ett fint år. 🙂

  • 2019: Bloggåret

    2019: Bloggåret

    Snart står vi inför 2020 och min vana trogen börjar det därför att bli dags att blicka tillbaka på året som gått. Först tänkte jag titta tillbaka på vad som har hänt på bloggen under året.

    I år har min blogg haft 81 021 unika sidvisningar, vilket innebär att det är betydligt fler än min mamma och mina närmsta kompisar som besöker min blogg. Det här är ju inte direkt en siffra som tål att jämföras med influerare som lever på sin grej, men jag är i alla fall både förvånad och glad över att så många tittar in och läser det jag skriver. 🙂

    Den 5:e april fick jag nästan 700 besökare på en dag, vilket är årets besöksrekord. Gud vet vad som hände den dagen. Kanske var det en skoluppgift som gick ut brett och genererade massiva googlingar som ledde hit.

    Tisdagar klockan 21 är den populäraste dagen att besöka bloggen och lite drygt hälften gör det från sin mobil. I vanliga fall brukar de flesta besöka startsidan och läsa de senaste inläggen, men i år har det varit två inlägg i arkivet som har dragit fler besökare:

    Inläggen har talande titlar, så jag behöver kanske inte beskriva närmare vad de handlar om. Att de fortfarande är så populära tycker jag i alla fall påminner om att bloggar fortfarande har relevans. Man kan nog säga att bloggandet har peakat i det här landet och många influerare fokuserar snarare på Instagram, YouTube och annat, men bloggar man om något som faktiskt kan vara fortsatt intressant så är det guld att inlägg finns organiserade och lättillgängliga i ett arkiv. Det som läggs upp på Instagram syns i bästa fall i någons flöde en dag och kommer sedan aldrig igen såvida de inte är märkta med bra hashtags och råkar hamna högt upp i listan när folk söker på dem.

    Idag kommenterar folk hellre under inlägg på Instagram än skriver i kommentarsfält, men faktum är att det fortfarande trillar in en del kommentarer, på både nya och äldre inlägg. Skoj! Av årets inlägg är det kanske mitt inlägg om näthandel som har fått flest kommentarer och det kan jag förstå. Näthandel kan vara otroligt smidigt. Eller inte. 😉

    Jag skulle nog inte blogga lika frekvent eller på samma sätt som idag om jag inte hade läsare (ärligt talat är det faktiskt så), men självklart är bloggen främst min hobby och något jag gör för att jag tycker att det är kul att reflektera kring det jag läser, att själv skriva och att fota. En del inlägg tar förvånansvärt lång tid att skriva, andra kommer väldigt direkt. En del inlägg kan jag läsa efteråt och själv tycka är helt obegripliga. Ska jag plocka ut ett inlägg som jag tyckte kändes extra bra att skriva så är det nog mitt inlägg om vad kultur betyder för mig. Varför? Kultur betyder jättemycket för mig och jag kan inte föreställa mig att ett samhälle har något att vinna på att ständigt dra ned på kultur eller inskränka kulturutbudet.

    Det var en sammanfattning av bloggåret! Mer sammanställningar kommer framöver. 🙂

    Jag vill också passa på att önska alla mina läsare en god helg. <3

  • Näthandel till jul? Tacka vet jag riktiga butiker!!

    Näthandel till jul? Tacka vet jag riktiga butiker!!

    Nu tänkte jag börja det här inlägget med lite gnäll angående en specifik näthandel och ett misslyckat köp, men det kommer lite mer generellt gnäll längre ned i inlägget om någon undrar. 😉

    I mitten av november började jag fundera på julklappar och en av de saker jag planerade att ge bort visade sig inte finnas i lager någonstans hemma i Umeå. Den här gången blev det därför en beställning från Bokus, som visserligen inte heller hade varan i lager, men som sade sig kunna skicka den inom 5–8 arbetsdagar. Till det skulle det tillkomma frakt på 3 arbetsdagar. Det var med andra ord en lång leveranstid, men det kändes ändå lugnt eftersom att jag egentligen inte behövde varan förrän den 20/12 och mitt paket skulle komma fram den 3/12 (som senast). Den 27/11 fick jag ett mejl om att mitt paket hade skickats, vilket ju kändes väldigt lovande. Sedan gick dagarna. Det kändes såklart märkligt att det drog ut på tiden, men med tanke på min tidigare erfarenhet av PostNord så var jag inte direkt förvånad. En dryg vecka gick utan någon avi om att mitt paket fanns att hämta ut. Då fick jag plötsligt ett mejl med en kvittens på att Bokus har mottagit min retur, en retur av varor som alltså inte ens hade nått mig och som jag ännu mindre hade skickat tillbaka. Bokus menar att paketet förmodligen har kommit bort och på något sätt har lämnats tillbaka till dem, men det finns egentligen ingenting som övertygar om att paketet någonsin har lämnat deras lager på riktigt (baserat på PostNords information). Hur som helst kunde de inte göra någonting för mig annat än att föreslå att jag kunde lägga en ny beställning. Detta var alltså den 6/12 och utsikterna att en nybeställning skulle komma fram innan den 20/12 var i det läget 0. Det här är inte hela värden, naturligtvis, men jag hade inte direkt planerat att handla julklappar de här sista veckorna innan jul, bland annat för att jag har kalendern fulltecknad med annat. Det fanns en anledning till att jag planerade julklappsinköpen i mitten av november! Nu får jag stuva om och tänka om kring just de här julklapparna, vilket känns stressigt och tråkigt.

    Vad glad man blir när bokpaket faktiskt kommer fram!

    Jag är faktiskt riktigt besviken på Bokus. Jag känner mig allt annat än sugen på att köpa någonting från dem i framtiden. Det enda de har lyckats med den här gången är att skicka ut en faktura (som jag tyvärr har betalat och där det nu återstår att se när/om jag får tillbaka pengarna…).  Jag kan i och för sig inte döma ut hela deras verksamhet utifrån ett misslyckat köp, men jag verkar inte vara ensam om att uppleva att Bokus har leveransproblem. Nu handlar inte det här bara om Bokus heller.

    Ärligt talat blir jag bara mer och mer tveksam till nätshopping generellt. Det fanns en tid när det kändes smidigt och kul att handla grejer på nätet: utbudet var fantastiskt, det var enkelt att handla och ofta fick man det man beställde inom bara ett par dagar. I takt med att näthandeln har exploderat har dock allting börjat gå alltmer långsamt. Även varor som finns i lager tar lång tid att skicka ut och när man väl får paketet är man inte direkt ensam hos postombudet. För några år sedan gjorde jag misstaget att köpa i princip alla julklappar på nätet och jag fick därför gå till postombudet var och varannan dag under ett par decemberveckor. Det var inget ovanligt scenario att då få en kölapp med 50 eller fler nummer före i kön. Det var så många paket på plats att det inte ens räckte att ange löpnummer – fyra siffror räckte inte för identifiera paket bland sådana massiva mängder. Det blev ett antal timmar hos postombudet under den decembermånaden, kan jag ju säga. Vad jag också kan säga är att det är sjukt oinspirerande att stå i den där svettiga klungan hos postombudet och vänta på att få ut sina paket. Bara för att sedan släpa hem paketen också, något som sällan är härligt när man, liksom jag, främst transporterar sig med cykel. Ska man få hemleverans vet jag hur många som helst som har fått meddelande om att ”du var tyvärr inte hemma…”, trots att de varit hemma precis hela dagen, så det framstår inte heller som ett klockrent alternativ. Leveranserna lämnar verkligen mycket att önska och det gäller i mitt tycke fler än bara det allmänt avskydda PostNord. Jag har by the way sett den fantastiska filmen Sorry we missed you och känner all sympati för de som kör budbil; Ingen skugga över dem, som säkert har sjukt stressiga arbetsdagar. Det här handlar inte om det.

    Leveranserna är det största problemet med nätbutiker, men det finns fler grejer som stör mig. Allt fler nätbutiker börjar faktiskt bli rejält röriga. Det som en gång i tiden var nätbutiker specialiserade på en viss typ av produkter, t.ex. böcker eller skivor, är nu portaler med allt möjligt (och omöjligt) i sortimentet. En hel del produkter skickas från helt andra leverantörer och en och samma beställning kan därför på ett förvirrande vis generera en hel drös med paket från landets (eller världens) alla hörn. Beskrivningen av varorna är ofta en text som hämtas från någon databas (eller inte hämtas alls) och som inte nödvändigtvis ger tillräckligt med information för att man ska veta vad man köper (det gäller inte minst kläder, skor och sportgrejer – en typ av varor där jag ser det som absolut självklart att t.ex. få information om material och ett hum om kvaliteten innan jag slår till). Fokus verkar ligga på att kränga så många grejer som möjligt, oavsett hur spretigt och rörigt det blir, snarare än att specialisera sig och bli riktigt pålitliga och duktiga på en viss produkt. Jag vet inte vem som vinner på detta eller vill ha det så? En del nätbutiker har ett så överväldigande utbud att det är svårt att över huvud taget hitta det man egentligen vill ha. Som exempel ville jag för flera år sedan köpa en matta hos RoyalDesign (inte för att jag hade tittat ut någon viss matta, utan för att jag hade fått ett presentkort hos dem). I sitt sortiment hade de över 1 500 mattor, som kunde filtreras med avseende på bland annat märke och färg, men inte med avseende på storlek. Det enda sättet att få reda på mattornas storlek var att klicka på varje enskild matta och i bästa fall hitta den informationen i produktinformationen, en helt ohållbar metod när det gäller tusentals mattor. Jag mejlade dem och påtalade att jag såg det här som en brist och att jag inte kunde handla från dem innan de har förbättrat filterfunktionen. De har inte gjort något än. Men det kanske bara är jag som är intresserad av att ha mattor i rätt storlek hemma..?

    Ärligt talat, nu sticker jag ut hakan och skriver något som jag säkert får äta upp, men om inte näthandeln skärper till sig så tror jag att det är på väg utför vid det här laget. Att handla på nätet är irriterande, långsamt, obekvämt och rörigt. Den enda fördelen är att priserna ofta är pressade, men då brukar man å andra sidan åka på en fraktkostnad som äter upp en stor del av den lilla besparingen.

    Och nu har jag inte ens gått in på det djupt problematiska med att folk sitter hemma och klickar hem varor som sedan returneras och skickas fram och tillbaka, fram och tillbaka. En hel del företag, t.ex. Ellos och Nelly, sköter till och med ompackningen utomlands. Hållbarheten?!?!

    Nej, tacka vet jag fysiska butiker. I en fysisk butik kan man (åtminstone i bästa fall) få hjälp och service av någon som är serviceinriktad och kan något. Dessutom får man varan direkt i handen och skulle den vara defekt kan man gå tillbaka och få hjälp direkt. Du kan också klämma, känna och prova produkten på plats, vilket troligen minskar risken att varan går i retur (och går den i retur så skickas den åtminstone inte till Estland eller Polen!).

    Nu bor jag i en stad med ett hyfsat utbud av butiker och jag förstår att nätshopping kan vara väldigt användbart om man bor i glesbygd eller på en mindre ort, långt från större städer, men för mig känns det i alla fall mer och mer självklart att ”riktiga” butiker slår näthandeln många gånger om. Oh, ja.

    Dessutom är det trevligt att ha en ”levande” stad med butiker som kan hålla öppet. Det känns fint att kunna bidra till att fortsätta att ha det så. Nästa år skippar jag näthandeln totalt inför julen, känner jag. Jag har inte tid och ro att sitta hemma och klicka hem varor som man kanske eller kanske inte får hem i tid.

  • 3 lyssningstips

    Har du sett att Astrid Lindgrens liv skildras i en ny podcast? Under december släpps nya avsnitt varje vecka och det utlovas bland annat inspelningar från familjearkiven, ljud som tidigare inte har givits ut. Det här känns jättespännande och som en självklar lyssning för mig! Bakom podden står Joel Silberstein Hont och Carl Fridsjö, som bland annat har intervjuat forskare och tagit hjälp av Lindgrens familj i arbetet med serien. Jag tänker inte missa Astrid – ett liv.

    Det här är ett gammalt tips, men när jag ändå skriver om poddar så kan jag ju slänga in att P3 Historia för några månader sedan släppte ett avsnitt om Karin Boye.

    Slutligen, ett lyssningstips som inte är en podcast… Visst känner du till Litteraturbanken? Litteraturbanken är en ideell förening som verkar för att tillgängliggöra svensk skönlitteratur och andra texter. Hos dem finns mängder av klassiska verk inskannade och redo för vem som helst att digitalt bläddra omkring i. De har också massor av e-böcker (i läsvänligt epub-format). Nu satsar de också lite extra på inläst material som de nu lyfter fram på sin sida med ljud & bild. Här finns noveller, poesi och annat, inläst av exempelvis Jessica Schiefauer och Jila Mossaed.

  • Böcker i december: julkänslan är här!

    Böcker i december: julkänslan är här!

    Julen hör till mina absolut bästa tider på året. Jag förstår att det inte är alla som delar den känslan, men för mig är det i alla fall en mysig tid. Jag blir glad av kitschigt julpynt, älskar att bjuda över vänner på glögg, tycker att det är urmysigt att kolla på TV:ns adventskalender (nåja, vissa år ser jag bara det första avsnittet) och gläds åt julens smaker. Hela julen från november (sorry, men min jul börjar faktiskt i november) till tjugondedag knut är som en glittrig och snäll present att trösta sig med när det är mörkt typ dygnet runt och det ömsom kommer snöblandat regn, ömsom snöar så mycket att man knappt kan cykla.

    Trots att december präglas av mörker och kyla så känner jag stor pepp. Min vana trogen har jag laddat upp med en chokladkalender (tyvärr ingen med lyxiga praliner). I år har den dessutom fått en kompis i Bonniers stora adventskalender, som lär innehålla små böcker med noveller och utdrag ur deras utgivning. Förra året hade jag en riktigt lyxig novellkalender från Novellix (som jag fick av min sambo) och den gav mersmak, så i år köpte jag mig den här Bonnier-kalendern. Jag vill gärna läsa en liten text varje dag! I övrigt kämpar jag vidare med att läsa mina två tegelstenar som jag har släpat med mig de senaste månaderna: Anna Karenina av Lev Tolstoj och Som pesten av Hanne-Vibeke Holst. Det är två riktigt bra böcker, så det är alltså ingen kamp att ta sig igenom texten. De är bara så väldigt otympliga (eller nja, Anna Karenina läser jag ju som e-bok)!

    Årets adventskalender.

    Jag brukar tipsa om nyutkomna böcker varje månad, men i december ligger nog förlagens fokus på att sälja inför julen. Böcker är fantastiskt att både ge och få i julklapp, så jag kan förstå att det är högtryck för bokhandeln nu. Nu har det dessutom blivit en stor marknad för böcker i form av adventskalendrar (som ni märker 😉 ) och julböcker – feelgoodböcker (eller deckare) som utspelar sig i jultid. Jag kan tipsa om att DN hade en lång lista med julböcker här om veckan. Ännu mer kan jag tipsa om Julklappsboken, den antologi som Paulina Helgeson har satt samman åt Litteraturbanken och som också går att ladda ned gratis hos dem. Det är en underbara liten pärla med klassiska skatter som noveller av Selma Lagerlöf och dikter av Anna Maria Lenngren. Jag ska nog läsa om den i år!

    Julklappsboken

    Brukar ni ge och få böcker i julklapp? Jag ger nästan alltid bort en bok till någon och det kommer jag att göra även i år. Sedan uppskattar jag alltid att få böcker, såklart. Det känns så lyxigt att få böcker, särskilt eftersom jag så sällan köper böcker själv (jag lånar oftast mina böcker på biblioteket). Jag måste dock erkänna att jag har svårt att gräva fram någon riktigt bra önskebok i år. Flera favoritförfattare, däribland Liv Strömquist, har varit aktuella med böcker nu i höst, men jag har redan lånat och läst. 🙂 Men en bok som jag verkligen önskar mig är diktsamlingen Berör och förstör, som är lite av en uppföljare till den för min generation så välkända antologin Kärlek & uppror.

    Berör och förstör
    Berör och förstör

    Önskar du dig någon bok i julklapp?

  • Böcker i november

    Böcker i november

    Jag har bott i Umeå i närapå halva mitt liv, men för varje år känns vintrarna bara längre och hemskare?! Kylan, mörkret. Blä. Trots detta tycker jag att november har sina poänger. Framför allt tycker jag att det är mysigt att man (nästan utan att skämmas) kan börja preppa inför jul. Jag kan erkänna att jag drack glögg redan i oktober, men det lär nog bli ännu mer av varan nu i november. Ljus, glatt pynt, poppig och oförarglig julmusik samt glögg (helst alkoholfri, om någon undrar) – man får göra vad man kan för att göra november lite mer uthärdlig.

    Den här månaden ser jag också fram emot att gå på Ordcafé på Bokcafé Pilgatan och lyssna på Anna-Karin Palm, som kommer dit och berättar om sin nya Selma Lagerlöf-biografi Jag vill sätta världen i rörelse. Det är ungefär allt som finns i kalendern, men man måste försöka hålla det fluffigt och tomt i kalendern såhär års. Det gäller att ha energi över till julbakning, julpynt, julklappsinköp etc.

    Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten
    Svartvita bilder & andra noveller av Bodil Malmsten

    Förra året lät jag november bli en novelläsningsmånad och jag tänkte faktiskt göra en favorit i repris. Jag har många novellsamlingar och enstaka noveller som ligger och väntar på att bli lästa, så jag ska absolut ha som mål att läsa noveller nu i november. Förra året plockade jag fram tio noveller från mina hyllor och det har jag även gjort i år. Jag kommer att läsa Sandhamn av Jens Liljestrand och därutöver har jag tittat ut ett antal noveller ur:

    • Irakisk Kristus av Hassan Blasim,
    • Noveller av Katherine Mansfield,
    • Skyddsrummet Luxgatan av Jerker Virdborg och
    • Svartvita bilder och andra noveller av Bodil Malmsten.

    Uppdateringar kring detta lilla projekt kommer på Instagram. 🙂

    I november gissar jag annars att många kommer att läsa Matilda Gustavssons Klubben, som såklart handlar om avslöjandet kring våldtäktsmannen på kulturklubben Forum och hans kopplingar till Svenska Akademien. Ett otroligt avslöjande och säkerligen en extremt intressant bok!

    Vad läser du i november?

  • Augustpriset: mina gissningar 2019

    På måndag infaller en av bokårets mest spännande händelser: tillkännagivandet av det nominerade titlarna till årets Augustpris. Det finns många svenska litteraturpriser, men Augustpriset tycker jag har den perfekta balansen mellan folkligt och creddigt och dessutom är det bara svenska titlar som kan komma ifråga och det tycker jag känns skoj eftersom jag främst läser svenskt. Som ni säkert känner till finns det tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok, Årets svenska barn- och ungdomsbok. Det två sistnämnda är inga genrer jag brukar bevaka, så där har jag svårt att gissa nominerade, men jag brukar däremot tycka att det är skoj att gissa nomineringar till skönlitteratur-klassen.

    Jag vet inte om ni minns förra årets nomineringskväll? Morgontidningarnas kritiker hade räknat med namn som Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och Jonas Gardell, men möttes av i sammanhanget rätt oväntade namn. Exempelvis nominerades debutanten Karin Smirnoff för Jag for ner till bror, som kommit ut bara några veckor innan och mötts av ljumma recensioner, åtminstone i min morgontidning. En annan nominerad var Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg, en bok jag inte läst eller högt något om varken före eller efter den kvällen (vad nu det skulle betyda). Kritikern Malin Ullgren skrev i DN att värdet för Augustpriset hade devalverats och ifrågasatte juryns förmåga att bedöma litteratur.

    Jag blev själv djupt överraskad förra året och lyckades endast pricka in en av mina gissningar (förra årets vinnare, Ædnan av Linnea Axelsson). Så nu är självförtroendet inte på topp! Jag har dessutom inte läst så väldigt många böcker som kommit ut det senaste året. Här är i alla fall några böcker jag tror på.

    Bränn alla mina brev av Alex Shulman är ingen personlig favorit hos mig. Jag gillade den medan den var nyss utläst, men ju mer den har sjunkit in och ju mer jag förstått kring hur uppdiktad den är, ju mer har den fallit i mina ögon. En ovärdig Augustprisvinnare, tycker jag, men den har legat på diverse topplistor och lyfts till skyarna överallt, så nog kan den komma att bli nominerad. I Bränn alla mina brev har Schulman skrivit en roman utifrån hans mormor och morfars liv, Karin och Sven Stolpe och deras olyckliga äktenskap.

    Bränn alla mina brev av Alex Schulman
    Bränn alla mina brev av Alex Schulman

    Vi for upp med mor av Karin Smirnoff. Kanske är det lite mycket begärt att tro att Sminoff blir nominerad två år i rad, men varför inte? Uppföljaren till succédebuten är egensinnig och fascinerande, en opolerad och mörk berättelse om Jana Kippo och hennes bror och deras liv i norrländsk glesbygd.

    Vi for upp med mor av Karin Smirnoff
    Vi for upp med mor av Karin Smirnoff

    Ålevangeliet av Patrik Svensson har vad jag förstår blivit en oväntad succé. Det är alltså en essä om ålen och om relationen mellan författaren och hans pappa. Jag tror att den här boken är självskriven i fackboksklassen. Ålen är tillräckligt fascinerande och faktumet att den snart är utdöd ger en sorglig påminnelse om vart världen är på väg. På så sätt ligger berättelsen helt rätt i tiden.

    Ålevangeliet av Patrik Svensson
    Ålevangeliet av Patrik Svensson

    Några böcker jag inte läst, men som jag tror på ändå:

    • Niklas Natt och Dags deckare 1794,
    • den nya Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm,
    • Steve Sem Sandbergs Woyzeck-tolkning W,
    • Amanda Svenssons tegelsten Ett system så magnifikt att det bländar,
    • Nina Wähäs roman Testamente.

    Har du några gissningar inför årets nomineringskväll?