Kategori:

  • Den digitala framtiden

    Den digitala framtiden

    Jag har ganska nyligt köpt en e-bokläsare. Av alla onödiga prylar man kan äga så tycker jag att det här är en av de bättre. 🙂 Många förståsigpåare påstår att att e-bokläsare inte har en framtid, mycket för att surfplattorna anses kunna ta över, men jag håller inte med! Surfplattor i all ära… De är mångsidiga, surfbara etc, men de är faktiskt inte ergonomiska att läsa på!

    Själv köpte jag en läsplatta för att kunna ha en liten pryl med mig på resa, istället för att stoppa väskan full med böcker. Min platta väger mindre än en pocket ( den väger omkring 150 g) och den rymmer hundratals böcker (jag har faktiskt ingen koll på hur många böcker den rymmer, för jag läser liksom bara en åt gången). För många är det Amazons e-bokläsare, Kindle, som är den intressanta, men den gick bort för mig, för jag vill inte vara låst till att köpa mina böcker via Amazon. Jag vill kunna låna böcker på biblioteket! Därför blev det till slut en Cybook Opus från Bokeen. Jag är mycket nöjd hittills. 🙂 Den är liten och lättanvänd och jag tycker verkligen om e-inkteknologin. Det är alltså inte en ljusstark skärm, utan en pappersliknande, som man läser på. Skönt!

    För den som, liksom jag, föredrar att läsa utan att proppa hemmet fullt av böcker så är e-boksläsare guld! Utbudet av e-böcker är okej på biblioteket. Det kunde vara bättre, men jag klagar inte. Dessutom finns det fria böcker att få tag på via t.ex. Projekt Runeberg, om man nu inte bestämmer sig för att betala för böckerna. E-bokläsaren, åtminstone min variant, är helt dedikerad för läsning av e-böcker, så naturligtvis funkar den inte för surf och annat. Men för mig gör det ingenting. Jag är glad över att kunna resa med lätt bagage framöver. 🙂 Fin pryl!

  • Du skriver som en kvinna!

    Nobelpristagaren VS Naipul uttalade sig för ett tag sedan om att kvinnliga författare inte kan mäta sig med honom. Naipul menar att han redan efter ett stycke eller två kan avgöra om en text är skriven av en kvinna eftersom de skriver naivt och sentimentalt och olikt han själv.

    Idén om att Naipul skulle vara överlägsen kvinnliga författare känns löjlig. Jag håller inte heller med om att man kan känna igen kvinnliga författare. Man skulle kunna tänka sig att författare skriver utifrån sig själva och berättar om levnadsöden som känns relevanta för dem. Så kan t.ex. Joyce Carol Oates gång på gång skildra kvinnoöden i det moderna USA (Blonde, Den tatuerade flickan, Älskad, saknad…). Å andra sidan kan även Richard Yates göra det (Easter Parade!). Och många fler!

    Det är dumt att generalisera. Det finns chick lit och det finns grabbigare böcker och själv är jag inget stort fan av något av det. Det finns fantastiska kvinnliga författare och minst lika många bra manliga. Jag tror inte att man utifrån språk i en text kan avgöra könet på författare.

    The Guardian har ett Naipultest ute. Det är engelska texter, vilket kanske inte är så rättvist för oss svenskar, men man kan i alla fall försöka gissa kön på författaren. Jag fick 6 rätt!

  • Jag ångrar mig om Stureplanssnacket

    Här om dagen skrev jag att jag gärna läser Lapidus uppföljare till Snabba cash. Jag tror jag får revidera det uttalandet. Efter den här totalsågningen i DN inser jag att det som är briljant och passar i en ljudbok (jag lyssnade på Snabba cash som ljudbok) inte nödvändigtvis är lika schyst när man försöker läsa det. Jag skrattade gott åt recensionen i DN:

    ”Den där advokatförfattaren: nere med tugget. Advokatförfattaren: kan Sthlms undre värld som sin egen balle.

    Det som kändes uppfriskande i ”Snabba cash”: börjar bli trött nu.

    Gränsen mellan hårdkokt och parodiskt: hårfin.

    Ta bort alla hjälpverb och kommatecken och bara jiddra med kolon: tjatigt slash manierat.

    L-shunnen: James Ellroy på räkfrossa.

    J-lassen: Dennis Lehane ultra light.”

    Jag tror jag eventuellt lyssnar på Livet deluxe som ljudbok, om jag alls läser den…


  • Du är vad du läser

    Du är vad du läser

    Det finns böcker som säljs i ställen vid kassan på snabbköpet. Och sedan finns det böcker som folk köper för att ha något häftigt i bokhyllan. Pocketsshops härliga hylla med svårsålda böcker är nog ett typexempel på det senare. CDON hade en liknande lista i bokreatider, men den kändes helt slumpartad. Pocketshops lista är mer utstuderat svårsåld. Ett gäng akademiledamöter finns representerade, samt X antal titlar med framsidor som jag finner oväntat tråkiga och intetsägande. Jag känner mig inte sugen på att köpa någon av böckerna – varken i syfte att läsa dem eller att ha i hyllan så att folk ska tro att jag har läst dem. Ah. Jag missar säkert något fantastiskt, men det må så vara… Jag tycker det var en kul sammanställd bokhylla i alla fall!

  • Vem köper skräpet?

    Vem köper skräpet?

    Det ryktas att Forum ska ge ut ännu en bok om kungen. Jag säger bara: suck! Det finns ju redan så många skvallertidningar och andra forum för att kabla ut spekulationer om kändisar och b-kändisar. Vem läser dessa böcker? Vem köper dem? Varför finns det ens en marknad? Om jag ska låta mina fördomar flöda fritt så är det knappast de som läser böcker som är intresserade av den här typen av skräp. Läser man böcker är chansen förmodligen större att man också väljer tidningar som t.ex. Vi läser framför Hänt extra. Jag fattar ingenting. Ge ut en bok som gör skillnad istället!

  • Tjatigt

    Tjatigt

    När man följer bloggare, Twittrar och hänger på Facebook så översköljs man ibland av så mycket info att en del saker helt enkelt blir söndertjatade. Den senaste tiden har jag läst och hört så mycket om Karl Ove Knausgård och hans tegelstenar som handlar om han själv att jag måste fråga mig vad som är grejen. Vad är grejen? Och vem är han? Jag fattar ingenting. Jag vet inte ens om jag vill läsa en superlång biografi om någon som jag inte vet vem han är. Inte ens om böckerna i fråga är minst sagt hyllade.

    Nåja. Vill man lyssna på Knausgård som sommarpratare så är han faktiskt sommarpratare i Sommar i P1 i sommar. Jag kanske borde lyssna på hans sommarprogram innan jag helt bestämmer mig för att dissa böckerna. Bland sommarpratarna är han för övrigt i gott sällskap av en hel drös författare, som t.ex. Mark Levengood, Beate Grimsrud och Torgny Lindgren.

  • Serier i min smak

    Serier i min smak

    När det gäller serier tillhör Nina Hemmingsson serier och Martin Kellermans Rocky mina absoluta favoriter. Båda är pricksäkra, vältecknade och har en rapp dialog och dessutom tycker jag att de ofta brukar sätta fingret på vår nutid på ett intressant sätt. Nu uppmärksammas både Hemmingsson och Kellerman i böcker från det nystartade förlaget Orosdi-Back. De ger ut en hel serie med pocketböcker om svensk konst och formgivning. Kul! Jag vill läsa flera av deras titlar!

    Ni missade väl förresten inte DN långa reportage med Martin Kellerman, här om veckan. Vill du kika på bilder av Hemmingsson finns det ett gäng här. Och bor du i Umeå (som jag!) kan du faktiskt få höra Hemmingsson berätta om sitt bildskapande och se hennes teckningar på stadsbiblioteket (Ljusgården)  imorgon från kl 17.

  • Om turism och hemester

    Igår skrev jag om en bok som jag är intresserad av att läsa: Trista sevärdheter.  Man skulle kunna tänka sig att en titt i den boken kanske räcker, så slipper man åka till dessa tråkiga sevärdheter och se dem. Det finns ju så mycket annat man kan göra när man är ledig! Själv är jag ledig i slutet av juli och början av augusti och jag kommer att resa ned till Uppland och tillbringa sommaren vid kusten, som vanligt. Det ska bli nice!

    Många väljer ju att åka betydligt längre under sin ledighet och jag kan inte låta bli att tipsa om en bok som jag läste för något år sedan: Välkommen till paradiset. Eller nej, förresten. Jag vill inte tipsa om den till den som ska åka utomlands under semestern. Boken belyser många viktiga aspekter av turism: hur ortsbefolkningen på många platser utnyttjas, och vilka konsekvenser exploatering och utbyggnad av stora hotellkomplex kan få, t.ex, men den är inte precis en munter läsning och den ger tyvärr inga alternativ eller föreslår vad man kan göra för att resa ”smartare”. Det är en bra bok hur som helst. Jag tipsar om den till den som faktiskt inte tänker göra en lång resa den närmsta tiden.

    Sedan vill jag gärna slå ett slag för hemester (engelska: staycation) . Bara ordet är coolt, en blandning av hemma och semester (stay och vacation). Ibland är det ju faktiskt just ledigheten som är poängen, inte att vara ledig på en viss plats. Hemester handlar om att semestra på hemmaplan, t.ex. genom att besöka sevärdheter i närheten (förslagsvis inte de i boken Trista sevärdheter ;)) eller kanske till och med genom att ta in på hotell/hyra en stuga på hemmaplan – miljöombyte och avkoppling, men utan flygresan. Något att överväga till semestern.

    Vad har du för semesterplaner?

  • Trist-Sverige

    Trist-Sverige

    I samma anda som Tråkiga vykort och Kitschiga vykort har bokförlaget Max Ström kommit ut med en till bok med nedslag i det som en gång i tiden, eller fortfarande, anses vara sevärt och något att vara stolt över, men som kanske egentligen inte är sevärt… I vykortsböckerna kan det vara matsalar eller badhus som anses värdefullt att föreviga på bild. Den nya boken har jag inte läst, men vill hemskt gärna skaffa till min samling. Jag älskar sådant här! Man blir varm i hjärtat av att se stolta människor försöka. Och man ler när det liksom blir fel. Det lär finnas ett antal platser från Västerbotten i boken (där jag bor dårå)… Fina Västerbotten!