Bra böcker blir ofta tolkade som film (eller som serie), med blandat resultat. I år har vi i vanlig ordning en hel del att se fram emot av den varan. Här är några filmatiseringar att hålla koll på.
Pelle Svanslös-böckerna har fått ett nytt liv på senare år tack vare att det har gjorts nya, moderniserade berättelser. Redan nu i januari (17/1) är det premiär för en ny filmversion, något för de minsta. Jag kommer knappast att gå och se, men om jag hade haft barn i lämplig ålder hade jag absolut släpat med dem till bion. Pelle Svanslös är supermycket nostalgi för mig och jag älskar att berättelserna om honom utspelar sig i Uppsala, som ligger i mina hemtrakter, kan man väl säga.
Doktor Dolittle är en karaktär i 100 år gamla barnböcker, skrivna av Hugh Lofting. I år kommer en film som kretsar kring läkaren och veterinären dr Dolittle. Jag kommer förmodligen inte att gå och kolla, mest för att den här filmen beskrivs som en familjefilm och det brukar inte båda gott (sorry!). I teorin låter det ju dock supermysigt med en excentrisk man som omger sig av en väldig massa djur. Premiären är redan nu i januari (24/1) och filmen heter kort och gott Dolittle i Sverige.
Det blir många barn- och familjefilmer i den här listan, inser jag, men det verkar vara ett sådant år. I år kommer ytterligare en film baserad på Martin Widmarks böcker om LasseMajas detektivbyrå. Den 7:e februari kommer LasseMajas detektivbyrå – Tågrånarens hemlighet. Återigen: ingenting jag kommer att gå och se, men säkert en mysig film för familjen.
På Alla hjärtans dag, 14:e februari, är det, lämpligt nog, premiär för den senaste filmatiseringen av Jane Austens klassiska kärlekskomedi Emma.
Jag tror att jag skrev om den här filmen redan förra året, men ibland tar filmproduktioner oväntat lång tid. Under 2020 lär det i alla fall bli premiär för den senaste filmversionen av Jack Londons klassiker Skriet från vildmarken (Call of the wild). Det här är alltså en spelfilmsversion med Harrison Ford i rollen som John Thornton. Sverigepremiären planeras till den 21:a februari.
H.G. Wells klassiska skräckis The Invisible Man har filmatiserats förut, men i februari är det premiär för en ny version. Jag har faktiskt inte läst boken och jag kommer nog inte se filmen heller. Skräck är inte min genre (eftersom jag är mörkrädd). Premiär den 28/2.
I år väntas en ny Bondfilm. Nu kanske man inte direkt tänker på böcker när man tänker på James Bond, men någonstans i begynnelsen så kommer ju faktiskt huvudpersonen från Ian Flemings romaner. Den 3:e april är det premiär för No Time to Die.
Den hemliga trädgården av Frances Hodgson Burnett är en klassiker som många har läst. Nu kommer den i en ny filmversion. Svenskt premiärdatum är lite oklart, men förmodligen bli det i april någon gång, för då går den upp på bio i många andra länder. Med kändisar som Colin Firth m.fl. tror jag absolut att den kommer att gå på bio även i Sverige.
Har du läst bestsellern Kvinnan i fönstret (The Woman in the Window) av A. J. Finn? Jag är förmodligen den enda personen i världen som inte har läst Finns hyllade deckare. I år kommer den i alla fall i filmversion med Amy Adams (en av mina favoriter!) i huvudrollen. Det verkar inte vara helt klart med svenskt premiärdatum, men världspremiären är i alla fall i maj.
Filmatiseringarna av Agatha Christies klassiska deckare fortsätter! Kanske har du sett Mordet på Orientexpressen, som kom för några år sedan? Jag tyckte att den var riktigt snyggt gjord och därför är jag såklart sugen på att se årets Christie-deckare: Döden på Nilen. Premiärdatumet är den 9/10.
Roald DahlsHäxorna blir film (igen). Kul! Hans böcker är så fantasifulla, roliga och samtidigt tänkvärda. Kalle och Chokladfabriken är ju helt otrolig, både som bok och film, så det känns helt klart spännande med nyfilmatisering av Häxorna. Det är inget premiärdatum satt i Sverige än, men den kommer att gå upp på bio i oktober på många andra håll, så den kommer säkert även till Sverige i höst.
Normala människor av Sally Rooney blev en av förra årets mesta snackisar. Jag har inte läst (ännu), men det är hur som helst en väldigt hyllad relationsroman. Under 2020 blir den till TV-serie. Var och när den kan ses i Sverige vet jag inte, men tids nog kommer den säkert att nå hit.
Jag tyckte inte att Celeste NgsSmå eldar överallt var riktigt så bra som jag kanske hade hoppats (med tanke på alla hyllningar!). Den kändes lite övertydlig och sökt, men visst hade den också mycket tänkvärt. Det är en bok som vrider och vänder på moderskap från alla möjliga håll. Nu blir den till miniserie med Reese Witherspoon och Kerry Washington som producenter. Även här vet jag inte när den kan tänkas komma till Sverige.
Liane MoriartysBig little lies (Stora små lögner) blev ju minst sagt en succé när den filmatiserades och gick som tv-serie. Nu gör man, föga förvånande, ett försök med en annan av Moriartys romaner: Nio främlingar. Även denna gång är t.ex. Nicole Kidman inblandad. Svenskt premiärdatum har jag ingen koll på just nu.
Snabba cash har redan filmatiserats men det räckte tydligen inte. Nu blir den även till TV-serie på Netflix, en spinoff, om jag förstår det rätt. Och varför inte? Jag förstår absolut att man vill mjölka lite mer ur Jens Lapidus kittlande berättelse som bland annat rör sig bland knarkhandlare i Stockholm. Efter succén med Störst av allt finns det förmodligen mer sug efter berättelser om folk om rör sig bland den absoluta gräddan i samhället, precis som JW i Snabba cash. Serien kommer att spelas in under 2020, så jag vet inte om den också hinner lanseras hos Netflix under året, eller om den börjar läggas ut först 2021.
Apropå Netflix. Efter succén med filmatiseringen av Störst av allt har Netflix fortsatt att satsa på ännu mer svenskt. Nästa svenska bok att förvandlas till serie är Fredrik Backmans sorgliga feelgood-berättelse Folk med ångest (ja, det är en mörk bok fylld av humor, så jag vet inget bättre sätt att beskriva den). Det kan bli hur pajigt sm helst, eller hur bra som helst, känner jag. Backman har fyllt boken med en brokig blandning människor och det kan nog lätt bli lite överspelat och konstigt på film, men vi får väl se! Felix Herngren regisserar och även den här gången sker alltså inspelningen nu under 2020, så jag vet inte när den börjar visas.
Ännu är det lite kvar av julen; För mig är det självklart att julen fortsätter till Tjugondag Knut. Som jag skrev för en månad sedan är julen verkligen en av mina favorithögtider, så jag hör inte till de som plockar bort allt pynt på juldagen och köper hem tulpaner och semlor. Jag vill njuta av allt mysigt julpynt så länge som möjligt och jag värmer mig gärna med glögg även nu i början av januari.
Själva julhelgen och dagarna därefter har jag annars spenderat i ett snöfritt Öregrund, hos mina föräldrar, och jag har träffat många av mina släktingar, vilket alltid är mysigt. I övrigt har jag främst ägnat mig åt löpning, vila och att äta en väldig massa godis och annat gott. Jag har även läst en del, främst noveller från mina adventskalendrar som inte riktigt hanns med i december, och tidningar som samlats på hög. I januari kommer novelläsningen att fortsätta och i övrigt är mitt mål att läsa ut det sista i Hanne-Vibeke HolstsSom pesten, som jag har haft igång sedan i september tror jag (?!), men den är alltså cirka 850 sidor lång, så det är kanske inte så konstigt att den tar sin tid. Den är riktigt fängslande faktiskt.
Något annat litterärt som jag hoppas på att hinna med under månaden är Ordcafé på Bokcafé Pilgatan med Susanna Alakoski, som kommer dit och pratar om sin roman Bomullsängeln, en imponerande början på ett bokprojekt med ambitionen att berätta om kvinnoliv i 1900-talets Sverige och Finland. Det gäller dock att jag är på hugget och skaffar biljetter i tid. I höstas planerade jag att gå på Ordcafé med Anna-Karin Palm, som skrivit den hyllade Selma Lagerlöf-biografin Jag vill sätta världen i rörelse, men jag hann inte få biljetter.
Annars kommer nog januari att rusa iväg i ett himla tempo, som vanligt. Det är mycket jag skulle vilja göra och hinna med, men vi får se vad som blir av. Julgransplundring. Födelsedagsfirande. Bio (nu börjar ju högsäsongen för alla filmer som är aktuella för Oscar…). Med mera. Nu är jag i alla fall tillbaka i Umeå igen och arbetet har dragit igång, även om det i vanlig ordning inte har kommit igång för fullt. När man inte är ekonom är det alltid förbryllande hur det fungerar, men vid varje årsskifte stängs alla projekt och om det är fleråriga projekt startar de så småningom upp igen med uppstartsmöten och nya nummer att rapportera sin tid på. Däremellan kan man såklart jobba med något (och det gör man också), men i någon mening kan man inte det eftersom att projekten inte har startat och man inte vet hur mycket tid man är tilldelad i varje projekt (eller vad man förväntas åstadkomma för något i dem). Trots mina tio år i branschen kommer jag aldrig att vänja mig vid verkligheten i att jobba på en uppdragsfinansierad myndighet. Jag går naturligtvis till jobbet varje dag med ambitionen att jobba hårt och göra rätt för mig så mycket som möjligt, men i perioder ägnar jag ändå mest energi åt att fundera över de där projektnumren jag har tilldelats (eller inte tilldelats) och på vilka arbetstiden ska rapporteras, nedbrutet till minsta kvart och utan marginaler för arbetsuppgifter som faller utanför direkt projektarbete. Vissa år bryter man nästan ihop i januari för att man inte förstår vad man ska jobba med och sedan bryter man ihop igen i november och december, när alla projekt ska slutföras på en och samma gång under den begränsade tid som finns kvar sedan början av året mest har ägnats åt långsamma projektuppstarter (man får naturligtvis inte skjuta över något jobb från december till januari, för då är ju projekten avslutade…).
Ja, ja, det här är ingen jobblogg, tack och lov. Och vad gäller jobbet så antar jag att det är logiskt för de ekonomer och chefer som har hittat på systemet och själv får jag väl bara åka med och försöka att fokusera på det som är viktigt på riktigt. Jag är ju inte anställd för att föda ett ekonomiskt system med tidrapporter utan för att utföra ett arbete; Det är förvånansvärt lätt att glömma ibland, när januari är här.
Men, för att återgå till litteraturen, finns det något spännande i januaris utgivning? Japp! Här är några som jag har blivit lite extra nyfiken på:
För några år sedan bokcirklade vi fantasyromanen Lögnernas träd av Francis Hardinge. Jag är ingen stor fantasyläsare, men när Hardinge nu är aktuell med De dödas skuggor blir jag verkligt lässugen, inte minst för att framsidan är otroligt härlig.
Agnes-Cecilia: en sällsam historia av Maria Gripe kommer i nyutgåva. Det här är en riktig favoritbok för mig. Jag vill läsa om! Hoppas att den fortfarande känns så magisk och kittlande som den gjorde när jag var barn.
De senaste åren har allt fler fått upp ögonen för det förtryck som Sveriges ursprungsbefolkning har utsatts för under århundraden. Genom filmer som Sameblod och litteratur som Ædnan har samernas situation blivit levandegjord. I januari kommer ytterligare en bok som handlar om tvångsförflyttningarna: Herrarna satte dit oss av Elin Anna Labba är en samling berättelser, foton, brev och jojktexter som berättar om just detta.
Augustprisnominerade Nina Wähä är aktuell med en ny bok. Jag har förvisso inte läst hennes förra, Testamente, men den har ju minst sagt mottagits väl, så jag känner mig ändå förväntansfull mot den nya romanen, Titta inte bakåt, som bland annat handlar om en resa genom studentupprorens Europa.
Har ni tänkt på hur många böcker som ges ut hela tiden, så många författare, böcker, läsare det finns där ute? Det har uppenbarligen Per Wästberg, som har skrivit en hel liten bok om litteratur och liv. Den heter kort och gott Läsebok och väckte verkligen min läslust.
Åh, vad det är svårt att gå tillbaka och välja årets favoritböcker. Böcker kan vara bra på så många olika sätt och det är verkligen inte självklart att två bra läsupplevelser går att jämföra med varandra. Här är i alla fall mitt försök att vaska fram favoriter från 2019. I år presenterar jag mina favoriter i form av en 10-i-topp.
10: Pälsen, Syndens lön & Kyssen av Hjalmar Söderberg
Tre finfina noveller av Sveriges kanske mest precisa och stilsäkra författare. Jag älskar novellformatet och den här samlingen är verkligen en pärla. Pälsen är en klassiker som många läser i skolan och det kan jag förstå; På några få sidor lyckas Söderberg verkligen skriva något intressant om klass. Syndens lön och Kyssen är också mycket läsvärda.
9: Väggen av Marlen Haushofer
Väggen är en bok som berörde alla (?) i bokcirkeln. Det är verkligen en bra bokcirkelbok och en fantastisk bok i största allmänhet. På täta rader, utan paus för kapitelindelning, berättar en kvinna om sin tillvaro i en alpstuga, där hon befinner sig tillsammans med sin hund, katt och ko. De är instängda bakom en osynlig vägg och är verkligen beroende av varandra. I sin enkelhet är Väggen en bok som väcker många tankar om livet och vad vi väljer att göra med våra liv.
8: Nötskal av Ian McEwan
Nötskal är minnesvärd bara genom sin berättarröst: ett foster som inuti sin mamma får höra hur modern och hennes älskare planerar att mörda fadern. Det är en skruvad, rolig och annorlunda Hamlet-tolkning där i princip ingen karaktär (utom möjligen fostret) känns det minsta sympatisk. Människor alltså! Här är människorna verkligen osmakliga och giriga.
7: Din stund på jorden av Vilhelm Moberg
Det finns ett visst tema bland mina favoritböcker, tror jag. Livet. Vilhelm Mobergs klassiker Din stund på jorden, där en man ser tillbaka på sitt liv och funderar på allt som blev som det blev, är kanske den bästa på temat. En verkligt berörande och tänkvärd berättelse.
6: Spådomen av Agneta Pleijel
Vilka memoarer! Man skulle kunna tro att memoarer bara är intressanta för de närmast sörjande (i värsta fall bara för författaren själv), men Pleijels berättelse om sin barndom är helt bländande. Varje mening sitter perfekt. Det här är verkligen en fantastiskt fin bok om att vara flicka och att bli en kvinna. Det är också en bok som verkligen har lärt mig mycket om hur den hel familj kan slitas itu av en skilsmässa.
5: Vi kom över havet av Julie Otsuka
Vi kom över havet är ingen lång berättelse, men oj, vad den berör. Det är ett poetiskt och smärtsamt verk om de så kallade postorderbrudar som lurades till USA under 20-talet och som sedan ”försvann” efter attacken mot Pearl Harbor. Ett otroligt vittnesmål och en verkligt kraftfull berättelse om utsatthet, fattigdom och rasism.
4: Musan av Jessie Burton
Jag kunde knappt lägga ifrån mig Musan. Den var så fängslande! Här vävs två kvinnors livsöden ihop. Kärlek, vänskap, konst. Det ryms mycket i den här bladvändaren.
3: I kroppen min av Kristian Gidlund
Kristian Gidlund berörde hela Sverige när han drabbades av cancer och valde att vara helt öppen och ärlig med sin resa mot livets slut. Hans bok är en oerhört stark och smärtsam skildring av att befinna sig i livets slutskede. Det är sorgligt och hemskt, inte minst för att den handlar så mycket om livet. Livet som blev alldeles för kort. Det gör ont att tänka på att Gidlund inte hann skriva så mycket mer än såhär. Språket och berättandet är verkligen fantastiskt.
2: Maken av Gun-Britt Sundström
Tvåsamhet kan vara helt oumbärligt och ändå helt omöjligt. Gun-Britt Sundströms moderna klassiker, Maken, kan säkert upplevas som tjatig. Det är verkligen ingen kort berättelse, men själv sögs jag in. Här ältas Martinas och Gustavs av-och-på-förhållande och det bjuds på generöst med igenkänning, ärligt talat. En oerhört insiktsfull och fin bok om att försöka leva ihop.
1: Slutet av Mats Strandberg
I dessa tider, när världen är på väg att rasa mot en klimatkatastrof, känns Mats Strandbergs dystopiska Slutet obehagligt aktuell. I Strandbergs tappning är det inte bara en katastrof som väntar utan det är verkligen över för jorden. Den kommer nämligen att krossas av en komet. Bokens tonåriga huvudpersoner har inte ens hunnit bli vuxna och nu är de på väg att dö. Det finns något otroligt intressant i den vinkeln. Slutet är en ungdomsroman och har ett direkt tilltal och en enkelhet som gör att man sugs rakt in i berättelsen. En otroligt tänkvärd och intressant bok och, som alltid när det gäller Strandberg, är huvudpersonerna nyansrika och otroligt fint skildrade.
Så har det blivit dags för mitt årliga inlägg med min läsning i siffror! Jag kan i och för sig kasta in en brasklapp och säga att det här inlägget är förinställt, så den innehåller siffror som är några dagar gamla. Med tanke på att jag planerat att plöja noveller under julledigheten så lär siffrorna ha ändrat lite på sig i verkligheten. Nåja. Under 2019 har jag läst 73 böcker, varav de flesta faktiskt är pappersböcker (jag hade nog gissat på en övervikt för ljudböcker, men det är nog min novelläsning som har dragit upp pappersboken 🙂 ). I december har jag läst en hel del noveller, tack vare min fina novellkalender <3, vilket har dragit upp läsningen. Annars har faktiskt sommaren varit en tid för läsning. Det trodde jag inte! Sommaren brukar ju bjuda på så mycket andra upptåg.
Min sambo frågade mig tidigare i år hur många böcker jag lånar per år. Jag svarade lite svävande att jag nog lånar omkring 3 böcker per år, vilket han inte direkt tyckte lät rimligt. Det hade han rätt i, för när jag kom på tanken att räkna efter så visade det sig bli 13 låneböcker, men allra mest har jag läst och lyssnat strömmat och detta trots att jag endast har haft en ljudboksapp ungefär halva året.
Omkring 60% av böckerna är skrivna på svenska och resten är i svensk översättning och kommer från lite olika ursprungsländer. I år har jag läst en hel del böcker från Norge. Visst känns det som att böcker från de nordiska länderna verkligen har fått ett uppsving de senaste åren?
En stor andel av årets böcker är från de senaste 10 årens utgivning och ganska många är faktiskt från 2019. Men såklart har jag också läst några äldre böcker och klassiker.
Jag är ju mycket förtjust i noveller, men jag läser också romaner av varierande längd och jag har nästan alltid någon riktig tegelsten igång (de hinner man ju dock inte läsa så många av!).
Slutligen, har jag läst något bra då? Ja, det är klart! Jag är som vanligt jättedålig på att avsluta mitt i en bok, även om den är kass. Är det en bokcirkelbok tycker jag också att det är roligare att läsa ut boken, oavsett vad, för det ger bättre diskussioner. Så, visst har jag läst en del kassa böcker också, men merparten har varit riktigt bra och en hel del har rent av varit fantastiska. Årets bästa läsning kommer i ett separat inlägg. 🙂
Min årssammanfattning fortsätter! Idag fortsätter den med vad jag gjorde under året. Jag brukar köra en liten kronologisk genomgång, men i år blir det ett lite annat upplägg.
Årets bästa film: Once upon a time in Hollywood! Okej, den är lite för lång, men det gör inget, för Leonardo di Caprio är med och soundtracket är fantastiskt, allt är snyggt, roligt och drabbande om vartannat. Tarantinos bästa?
Årets bästa föreställning: Jag har sett mycket bra på scen, både konserter, opera, dans, stand up och annat, men det kanske mysigaste var att gå på balett med min mamma och se Svansjön. <3
Årets bästa låt: Min mest lyssnade låt har i år varit en låt från VerdisLa Traviata, tätt följd av Raggamuffin av Koffee. Opera och dancehall, två grejer jag tycker förfärligt mycket om.
Årets bästa pryl: Min nya mobil. Min förra dog nämligen inom fem minuter om man befann sig utomhus p.g.a. batteriet var HELT slut. Mina Pokémons blev mycket glada över den nya mobilen.
Årets festligaste: Jag har varit på flera bröllop under året och det är såklart något alldeles extra att få vara med och fira kärleken mellan vänner man tycker väldigt mycket om.
Årets livsstilsförändring: Jag har slutat dricka alkohol. Det här är egentligen en lustig punkt att ta upp eftersom att jag 1) endast tog några glas vin i månaden innan och 2) jag har gjort ganska många undantag under året. Så egentligen kanske det inte har gett så stor förändring. Fast jo, för mig känts det som en stor grej eftersom att fest och uteliv har varit en stor del av mitt vuxna liv. Nu har jag dock varit ute till stängning och roat mig och jag har även ätit ett antal trevliga middagar utan alkohol i glaset. Det är faktiskt jättelätt att avstå.
Årets matupplevelse: Jag har haft många chanser att äta ostron, men i år skedde till slut! Det var väl… gott? Men vad gäller skaldjur så är blåmusslor ändå min favorit. I vanlig ordning har jag ätit moules frites ett antal gånger under året.
Årets mest otippade: Att jag kollade på cruising när det var Wheels i stan. Vad gör man inte för sina vänner? Att detta är otippat beror alltså på att jag är så sinnessjukt ointresserad av bilar att jag inte ens har kört något sedan jag tog körkort för 14 år sedan.
Årets mest överraskande ögonblick: När jag var hos en tandhygienist som hittade visdomständer jag inte har samt lagningar som inte fanns. Några veckor senare var jag hos en tandläkare som skulle göra om nämnda lagning och förvirringen var stor. Jag förstår fortfarande ingenting.
Årets naturupplevelse: Jag har äntligen fått se en bäver på nära håll. Den gjorde sällskap under en helt vanlig promenad hemma i Umeå i våras. Jag har också varit nära en björn när jag plockade blåbär, men vi sprang tack och lov inte på varandra. Herregud vad jag har respekt för björnar!
Årets stoltaste ögonblick: När jag tog nytt personbästa på milen. Jag har haft en svacka i flera år och inte förbättrat mig trots att jag verkligen har gått in för det. Tidigt på året gjorde jag mina sämsta tider någonsin och trodde att jag hade tappat det för gott, men sedan gick det alltså vägen och jag är så stolt över att det gick bra och kändes så lätt till slut.
Årets stressigaste ögonblick: När min NAS (nätverksdisk) gick sönder hipp som happ och det visade sig vara otroligt mycket mer komplicerat än att bara stoppa in diskarna i en ny och köra igång. Det krävdes timmar i support med tekniker på andra sidan jordklotet innan den till slut gick igång. Allt kring detta var stressigt och komplicerat, men det är för långt för att beskriva här.
Årets utlandssemester: Vi åkte till Helsingfors i somras. Det första som hände var att min sambo blev ordentligt förkyld, men vi lyckades ändå hinna med en hel del (även om det inte blev riktigt som vi tänkt, såklart). När jag tittar på semesterbilderna ser det ju fantastiskt ut. Så mycket konst vi hann med!
Jag skulle också kunna skriva om tusen saker som inte varit speciellt härligt med 2019, men jag väljer att inte göra detta. Det enda man kan göra är att blicka framåt och göra sitt bästa. Hoppas att 2020 blir ett fint år. 🙂
Snart står vi inför 2020 och min vana trogen börjar det därför att bli dags att blicka tillbaka på året som gått. Först tänkte jag titta tillbaka på vad som har hänt på bloggen under året.
I år har min blogg haft 81 021 unika sidvisningar, vilket innebär att det är betydligt fler än min mamma och mina närmsta kompisar som besöker min blogg. Det här är ju inte direkt en siffra som tål att jämföras med influerare som lever på sin grej, men jag är i alla fall både förvånad och glad över att så många tittar in och läser det jag skriver. 🙂
Den 5:e april fick jag nästan 700 besökare på en dag, vilket är årets besöksrekord. Gud vet vad som hände den dagen. Kanske var det en skoluppgift som gick ut brett och genererade massiva googlingar som ledde hit.
Tisdagar klockan 21 är den populäraste dagen att besöka bloggen och lite drygt hälften gör det från sin mobil. I vanliga fall brukar de flesta besöka startsidan och läsa de senaste inläggen, men i år har det varit två inlägg i arkivet som har dragit fler besökare:
Inläggen har talande titlar, så jag behöver kanske inte beskriva närmare vad de handlar om. Att de fortfarande är så populära tycker jag i alla fall påminner om att bloggar fortfarande har relevans. Man kan nog säga att bloggandet har peakat i det här landet och många influerare fokuserar snarare på Instagram, YouTube och annat, men bloggar man om något som faktiskt kan vara fortsatt intressant så är det guld att inlägg finns organiserade och lättillgängliga i ett arkiv. Det som läggs upp på Instagram syns i bästa fall i någons flöde en dag och kommer sedan aldrig igen såvida de inte är märkta med bra hashtags och råkar hamna högt upp i listan när folk söker på dem.
Idag kommenterar folk hellre under inlägg på Instagram än skriver i kommentarsfält, men faktum är att det fortfarande trillar in en del kommentarer, på både nya och äldre inlägg. Skoj! Av årets inlägg är det kanske mitt inlägg om näthandel som har fått flest kommentarer och det kan jag förstå. Näthandel kan vara otroligt smidigt. Eller inte. 😉
Jag skulle nog inte blogga lika frekvent eller på samma sätt som idag om jag inte hade läsare (ärligt talat är det faktiskt så), men självklart är bloggen främst min hobby och något jag gör för att jag tycker att det är kul att reflektera kring det jag läser, att själv skriva och att fota. En del inlägg tar förvånansvärt lång tid att skriva, andra kommer väldigt direkt. En del inlägg kan jag läsa efteråt och själv tycka är helt obegripliga. Ska jag plocka ut ett inlägg som jag tyckte kändes extra bra att skriva så är det nog mitt inlägg om vad kultur betyder för mig. Varför? Kultur betyder jättemycket för mig och jag kan inte föreställa mig att ett samhälle har något att vinna på att ständigt dra ned på kultur eller inskränka kulturutbudet.
Det var en sammanfattning av bloggåret! Mer sammanställningar kommer framöver. 🙂
Jag vill också passa på att önska alla mina läsare en god helg. <3
Nu tänkte jag börja det här inlägget med lite gnäll angående en specifik näthandel och ett misslyckat köp, men det kommer lite mer generellt gnäll längre ned i inlägget om någon undrar. 😉
I mitten av november började jag fundera på julklappar och en av de saker jag planerade att ge bort visade sig inte finnas i lager någonstans hemma i Umeå. Den här gången blev det därför en beställning från Bokus, som visserligen inte heller hade varan i lager, men som sade sig kunna skicka den inom 5–8 arbetsdagar. Till det skulle det tillkomma frakt på 3 arbetsdagar. Det var med andra ord en lång leveranstid, men det kändes ändå lugnt eftersom att jag egentligen inte behövde varan förrän den 20/12 och mitt paket skulle komma fram den 3/12 (som senast). Den 27/11 fick jag ett mejl om att mitt paket hade skickats, vilket ju kändes väldigt lovande. Sedan gick dagarna. Det kändes såklart märkligt att det drog ut på tiden, men med tanke på min tidigare erfarenhet av PostNord så var jag inte direkt förvånad. En dryg vecka gick utan någon avi om att mitt paket fanns att hämta ut. Då fick jag plötsligt ett mejl med en kvittens på att Bokus har mottagit min retur, en retur av varor som alltså inte ens hade nått mig och som jag ännu mindre hade skickat tillbaka. Bokus menar att paketet förmodligen har kommit bort och på något sätt har lämnats tillbaka till dem, men det finns egentligen ingenting som övertygar om att paketet någonsin har lämnat deras lager på riktigt (baserat på PostNords information). Hur som helst kunde de inte göra någonting för mig annat än att föreslå att jag kunde lägga en ny beställning. Detta var alltså den 6/12 och utsikterna att en nybeställning skulle komma fram innan den 20/12 var i det läget 0. Det här är inte hela värden, naturligtvis, men jag hade inte direkt planerat att handla julklappar de här sista veckorna innan jul, bland annat för att jag har kalendern fulltecknad med annat. Det fanns en anledning till att jag planerade julklappsinköpen i mitten av november! Nu får jag stuva om och tänka om kring just de här julklapparna, vilket känns stressigt och tråkigt.
Jag är faktiskt riktigt besviken på Bokus. Jag känner mig allt annat än sugen på att köpa någonting från dem i framtiden. Det enda de har lyckats med den här gången är att skicka ut en faktura (som jag tyvärr har betalat och där det nu återstår att se när/om jag får tillbaka pengarna…). Jag kan i och för sig inte döma ut hela deras verksamhet utifrån ett misslyckat köp, men jag verkar inte vara ensam om att uppleva att Bokus har leveransproblem. Nu handlar inte det här bara om Bokus heller.
Ärligt talat blir jag bara mer och mer tveksam till nätshopping generellt. Det fanns en tid när det kändes smidigt och kul att handla grejer på nätet: utbudet var fantastiskt, det var enkelt att handla och ofta fick man det man beställde inom bara ett par dagar. I takt med att näthandeln har exploderat har dock allting börjat gå alltmer långsamt. Även varor som finns i lager tar lång tid att skicka ut och när man väl får paketet är man inte direkt ensam hos postombudet. För några år sedan gjorde jag misstaget att köpa i princip alla julklappar på nätet och jag fick därför gå till postombudet var och varannan dag under ett par decemberveckor. Det var inget ovanligt scenario att då få en kölapp med 50 eller fler nummer före i kön. Det var så många paket på plats att det inte ens räckte att ange löpnummer – fyra siffror räckte inte för identifiera paket bland sådana massiva mängder. Det blev ett antal timmar hos postombudet under den decembermånaden, kan jag ju säga. Vad jag också kan säga är att det är sjukt oinspirerande att stå i den där svettiga klungan hos postombudet och vänta på att få ut sina paket. Bara för att sedan släpa hem paketen också, något som sällan är härligt när man, liksom jag, främst transporterar sig med cykel. Ska man få hemleverans vet jag hur många som helst som har fått meddelande om att ”du var tyvärr inte hemma…”, trots att de varit hemma precis hela dagen, så det framstår inte heller som ett klockrent alternativ. Leveranserna lämnar verkligen mycket att önska och det gäller i mitt tycke fler än bara det allmänt avskydda PostNord. Jag har by the way sett den fantastiska filmen Sorry we missed you och känner all sympati för de som kör budbil; Ingen skugga över dem, som säkert har sjukt stressiga arbetsdagar. Det här handlar inte om det.
Leveranserna är det största problemet med nätbutiker, men det finns fler grejer som stör mig. Allt fler nätbutiker börjar faktiskt bli rejält röriga. Det som en gång i tiden var nätbutiker specialiserade på en viss typ av produkter, t.ex. böcker eller skivor, är nu portaler med allt möjligt (och omöjligt) i sortimentet. En hel del produkter skickas från helt andra leverantörer och en och samma beställning kan därför på ett förvirrande vis generera en hel drös med paket från landets (eller världens) alla hörn. Beskrivningen av varorna är ofta en text som hämtas från någon databas (eller inte hämtas alls) och som inte nödvändigtvis ger tillräckligt med information för att man ska veta vad man köper (det gäller inte minst kläder, skor och sportgrejer – en typ av varor där jag ser det som absolut självklart att t.ex. få information om material och ett hum om kvaliteten innan jag slår till). Fokus verkar ligga på att kränga så många grejer som möjligt, oavsett hur spretigt och rörigt det blir, snarare än att specialisera sig och bli riktigt pålitliga och duktiga på en viss produkt. Jag vet inte vem som vinner på detta eller vill ha det så? En del nätbutiker har ett så överväldigande utbud att det är svårt att över huvud taget hitta det man egentligen vill ha. Som exempel ville jag för flera år sedan köpa en matta hos RoyalDesign (inte för att jag hade tittat ut någon viss matta, utan för att jag hade fått ett presentkort hos dem). I sitt sortiment hade de över 1 500 mattor, som kunde filtreras med avseende på bland annat märke och färg, men inte med avseende på storlek. Det enda sättet att få reda på mattornas storlek var att klicka på varje enskild matta och i bästa fall hitta den informationen i produktinformationen, en helt ohållbar metod när det gäller tusentals mattor. Jag mejlade dem och påtalade att jag såg det här som en brist och att jag inte kunde handla från dem innan de har förbättrat filterfunktionen. De har inte gjort något än. Men det kanske bara är jag som är intresserad av att ha mattor i rätt storlek hemma..?
Ärligt talat, nu sticker jag ut hakan och skriver något som jag säkert får äta upp, men om inte näthandeln skärper till sig så tror jag att det är på väg utför vid det här laget. Att handla på nätet är irriterande, långsamt, obekvämt och rörigt. Den enda fördelen är att priserna ofta är pressade, men då brukar man å andra sidan åka på en fraktkostnad som äter upp en stor del av den lilla besparingen.
Och nu har jag inte ens gått in på det djupt problematiska med att folk sitter hemma och klickar hem varor som sedan returneras och skickas fram och tillbaka, fram och tillbaka. En hel del företag, t.ex. Ellos och Nelly, sköter till och med ompackningen utomlands. Hållbarheten?!?!
Nej, tacka vet jag fysiska butiker. I en fysisk butik kan man (åtminstone i bästa fall) få hjälp och service av någon som är serviceinriktad och kan något. Dessutom får man varan direkt i handen och skulle den vara defekt kan man gå tillbaka och få hjälp direkt. Du kan också klämma, känna och prova produkten på plats, vilket troligen minskar risken att varan går i retur (och går den i retur så skickas den åtminstone inte till Estland eller Polen!).
Nu bor jag i en stad med ett hyfsat utbud av butiker och jag förstår att nätshopping kan vara väldigt användbart om man bor i glesbygd eller på en mindre ort, långt från större städer, men för mig känns det i alla fall mer och mer självklart att ”riktiga” butiker slår näthandeln många gånger om. Oh, ja.
Dessutom är det trevligt att ha en ”levande” stad med butiker som kan hålla öppet. Det känns fint att kunna bidra till att fortsätta att ha det så. Nästa år skippar jag näthandeln totalt inför julen, känner jag. Jag har inte tid och ro att sitta hemma och klicka hem varor som man kanske eller kanske inte får hem i tid.
Har du sett att Astrid Lindgrens liv skildras i en ny podcast? Under december släpps nya avsnitt varje vecka och det utlovas bland annat inspelningar från familjearkiven, ljud som tidigare inte har givits ut. Det här känns jättespännande och som en självklar lyssning för mig! Bakom podden står Joel Silberstein Hont och Carl Fridsjö, som bland annat har intervjuat forskare och tagit hjälp av Lindgrens familj i arbetet med serien. Jag tänker inte missa Astrid – ett liv.
Det här är ett gammalt tips, men när jag ändå skriver om poddar så kan jag ju slänga in att P3 Historia för några månader sedan släppte ett avsnitt om Karin Boye.
Slutligen, ett lyssningstips som inte är en podcast… Visst känner du till Litteraturbanken? Litteraturbanken är en ideell förening som verkar för att tillgängliggöra svensk skönlitteratur och andra texter. Hos dem finns mängder av klassiska verk inskannade och redo för vem som helst att digitalt bläddra omkring i. De har också massor av e-böcker (i läsvänligt epub-format). Nu satsar de också lite extra på inläst material som de nu lyfter fram på sin sida med ljud & bild. Här finns noveller, poesi och annat, inläst av exempelvis Jessica Schiefauer och Jila Mossaed.
Julen hör till mina absolut bästa tider på året. Jag förstår att det inte är alla som delar den känslan, men för mig är det i alla fall en mysig tid. Jag blir glad av kitschigt julpynt, älskar att bjuda över vänner på glögg, tycker att det är urmysigt att kolla på TV:ns adventskalender (nåja, vissa år ser jag bara det första avsnittet) och gläds åt julens smaker. Hela julen från november (sorry, men min jul börjar faktiskt i november) till tjugondedag knut är som en glittrig och snäll present att trösta sig med när det är mörkt typ dygnet runt och det ömsom kommer snöblandat regn, ömsom snöar så mycket att man knappt kan cykla.
Trots att december präglas av mörker och kyla så känner jag stor pepp. Min vana trogen har jag laddat upp med en chokladkalender (tyvärr ingen med lyxiga praliner). I år har den dessutom fått en kompis i Bonniers stora adventskalender, som lär innehålla små böcker med noveller och utdrag ur deras utgivning. Förra året hade jag en riktigt lyxig novellkalender från Novellix (som jag fick av min sambo) och den gav mersmak, så i år köpte jag mig den här Bonnier-kalendern. Jag vill gärna läsa en liten text varje dag! I övrigt kämpar jag vidare med att läsa mina två tegelstenar som jag har släpat med mig de senaste månaderna: Anna Karenina av Lev Tolstoj och Som pesten av Hanne-Vibeke Holst. Det är två riktigt bra böcker, så det är alltså ingen kamp att ta sig igenom texten. De är bara så väldigt otympliga (eller nja, Anna Karenina läser jag ju som e-bok)!
Jag brukar tipsa om nyutkomna böcker varje månad, men i december ligger nog förlagens fokus på att sälja inför julen. Böcker är fantastiskt att både ge och få i julklapp, så jag kan förstå att det är högtryck för bokhandeln nu. Nu har det dessutom blivit en stor marknad för böcker i form av adventskalendrar (som ni märker 😉 ) och julböcker – feelgoodböcker (eller deckare) som utspelar sig i jultid. Jag kan tipsa om att DN hade en lång lista med julböcker här om veckan. Ännu mer kan jag tipsa om Julklappsboken, den antologi som Paulina Helgeson har satt samman åt Litteraturbanken och som också går att ladda ned gratis hos dem. Det är en underbara liten pärla med klassiska skatter som noveller av Selma Lagerlöf och dikter av Anna Maria Lenngren. Jag ska nog läsa om den i år!
Brukar ni ge och få böcker i julklapp? Jag ger nästan alltid bort en bok till någon och det kommer jag att göra även i år. Sedan uppskattar jag alltid att få böcker, såklart. Det känns så lyxigt att få böcker, särskilt eftersom jag så sällan köper böcker själv (jag lånar oftast mina böcker på biblioteket). Jag måste dock erkänna att jag har svårt att gräva fram någon riktigt bra önskebok i år. Flera favoritförfattare, däribland Liv Strömquist, har varit aktuella med böcker nu i höst, men jag har redan lånat och läst. 🙂 Men en bok som jag verkligen önskar mig är diktsamlingen Berör och förstör, som är lite av en uppföljare till den för min generation så välkända antologin Kärlek & uppror.
Önskar du dig någon bok i julklapp?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.