Kategori:

  • Välbekanta miljöer

    Välbekanta miljöer

    När jag var på bokcirkelmöte senast var det någon (Med näsan i en bok kanske? Jag kommer inte ihåg!) som berättade om en deckare som hon läst och som utspelat sig i Umeå (jag kommer heller inte ihåg vilken bok det var ;)). Det gav något extra att känna igen sig i miljöerna. Det fenomenet känner jag också igen. Som uppvuxen i en uppländsk kuststad finns det för mig något alldeles särskilt skrämmande i John Ajvide Lindqvists berättelser, som ofta utspelar sig i trakterna runt Norrtälje, där jag har varit en hel del. Människohamn är bland det läskigaste jag har läst! Den miljön känns precis som den småstad som jag själv vuxit upp i!

    Nu är jag faktiskt lite sugen på att läsa Pontus Wikners deckare Låsta lusthus, som kommer ut i slutet av november. Boken är en samhällskritisk deckare som utspelar sig i Uppsalatrakten och handlar om ett pedofilifall med många inblandade politiker, poliser och bankchefer. I någon mening är den kanske ”som deckare är mest”, men kanske blir den något extra för mig, som också har Uppsalatrakten som ”hemort” (jag jobbar dessutom i Uppsala nu och då).

     

  • Utsidan

    Jag har gått med i en till bokcirkel! Jobbets bokcirkel handlar ju om att äta sushi, snarare än att diskutera böckerna (de flesta läser inte böckerna), så nu känns det skojigt att vara med i en cirkel där det faktiskt finns intresse av att vrida och vända på läsupplevelser. 🙂 Hittills har vi läst Gargoylen, som alla tyckte riktigt bra om, utom jag, som tyvärr inte brukar gilla kärleksböcker (kärlek för mig är att älska någon, inte att flytta ihop med någon man inte känner för att man är förblindad av ”kärlek”, inte att stå och nöta sönder en klippa i väntan på en kärlek som försvann för 40 år sedan etc…). Det är hur som helst roligt att höra andras tolkningar, inte minst när man själv inte fastnat för boken. De andra hade gjort helt andra och djupare tolkningar än jag själv. Kul att höra hur olika man kan läsa en bok!

    Nåväl. Själv läste jag bibblans version av boken och det råkade vara den inbundna varianten. De flesta på bokcirkeln hade den otroligt mycket snyggare pocketutgåvan, som jag inte hade sett förut. Oj, vad snygg den var! Förlaget har tyvärr ingen bild i sitt pressarkiv som gör den rättvisa, men den ser ut ungefär såhär (länk till Norstedtsbloggen). Boken ska se ”bränd” ut och är till och med svart runt om, vilket är väldigt passande eftersom boken ju bland annat handlar om en man som råkar ut för en allvarlig brännska. Framsidan kan verkligen göra mycket för en bok. Jag gillade inte boken, men skulle ändå inte ha något emot att ha den i hyllan. 😉

    Bland bokcirkeldeltagarna finns det förresten ett helt gäng bloggare: Bokkupan, Med näsan i en bok, Milkbartoilet och Nobelprisprojektet.

  • Låna och prenumerera

    Amazon har infört en ny prenumerationstjänst för att försöka sälja in sin läsplatta Kindle Fire. För ca 500 kr om året får man låna en e-bok i månaden. Det är prisvärt! Men själv tycker jag att gratis är ännu billigare. 🙂 Och med andra e-bokläsare än Kindle går det att enkelt låna e-böcker från bibliotek! (Knappast samma titlar, dock. Amazon är ju inte ett svenskt företag, så de svenska böckerna är nog inte så många skulle jag tro och omvänt finns det inte så många ickeöversatta verk att låna i Sverige.)

  • Färgpippi

    Färgpippi

    Julskyltningarna är framme sedan flera veckor och den som vill köpa julgranskulor eller julmust har inte problem att hitta sådant i butikerna. För den som vill koppla av med en julig bok är Astrid Lindgrens och Ingrid Vang Nymans Pippi har julgransplundring nyaktuell. För första gången kommer den nu ut i färg. Härligt!

  • Pris till Alfons mamma

    Pris till Alfons mamma

    Gunilla Bergström, som bland annat är känd för sina böcker om Alfons Åberg, har tilldelats årets Emilpris till Astrid Lindgrens minne. Skojigt! Jag tror vi alla har läst Alfons Åberg eller fått berättelserna om honom lästa för oss, men Bergström är också skapare till en hel rad andra böcker och bilder. Visste ni förresten att hon var den första att skriva för barn om skilsmässa och den första med en bilderbok på allvar om krig – Alfons och Soldatpappan? Jag tycker det är fint att skriva om allvarliga ämnen för barn. Kul att hon har belönats med pris!

    Foto: Jörn H Moen

  • Tematrio: Halloween

    Tematrio: Halloween

    Halloween har förvisso redan varit, men här kommer mina bidrag till förra veckans tema på Tematrio:

    Berätta om tre skrämmande bra romaner/noveller!

    De mest skrämmande böckerna jag vet är John Ajvide Lindqvists böcker. Skrämmande är de alltihop, men bäst är såklart Låt den rätte komma in, som spelar lite mer på psykologin och relationerna än på skräcken.

    Johan Tehorins böcker är inte skrämmande på samma sätt, men de är kryddade med folktro och gamla sägner, så i dem tittar det fram t.ex. älvor och annat övernaturligt, som man som läsare får bestämma hur stor del de får ta i boken. Theorin bjuder nämligen på naturliga förklaringar för den som, liksom jag, inte charmas så mycket av det onaturliga… Det är hur som helst spännande och läsvärda böcker. Nattfåk är den bästa.

    Som tredje bok kan jag inte låta bli att välja den totalt oläskiga Spöket på Canterville. En gullig och underhållande bok om ett spöke!

  • Mer grönt

    Mer grönt

    Det fanns en tid då jag tyckte det var väldigt kul med kokböcker, men sedan kom en tid då jag 1) bestämde mig för att bara laga vegetariska rätter och fiskrätter 2) helt otippat fick veta att jag har celiaki, alltså intolerans mot gluten. Nu är jag inte den lättaste att bjuda på mat precis 😉 och när jag själv lagar mat blir jag sällan hjälpt eller inspirerad av någon vanlig kokbok… Ändå finns det faktiskt en hyfsat ny grundkokbok som jag verkligen önskar mig. Den heter kort och gott Grönt (som en kontrast till boken Kött, skulle jag tro) och lär ta upp allt från vilka grönsaker som är i säsong till hur man väljer och tillagar dem på bästa vis. Jag välkomnar boken! Det har länge varit kött som står för det exklusiva i maträtter och grönsaker betraktas allmänt som ett tillbehör, men jag tycker att grönsaker förtjänar att stå mer i centrum. Själv tror jag att jag kommer att kunna lära mig mycket av boken och jag hoppas att den är inspirerande.

  • Jag förhandstippar att det här blir en favorit

    Jag förhandstippar att det här blir en favorit

    Av alla aktuella böcker är det framför allt Richard Yates Cold Spring Harbor, som nu kommit ut på svenska, som jag längtar mest efter att få läsa. Både Revolutionary Road och Easter Parade seglade direkt in på min lista över favoritböcker. Yates täcker in allt jag vill vill ha i en bok: ett elegant och avskalat språk, fascinerande och pricksäkert formulerade liknelser och gripande berättelser om livsöden som skulle kunna ske vem som helst omkring oss. Inte sällan handlar böckerna om kvinnor i knepiga livssituationer.

    Cold Spring Harbor har för första gången kommit på svenska, men skrevs egentligen 1986, och det blev Yates sista bok som han hann skriva klart innan sin död 1992. Det är så knasigt med Yates att han fick sitt genombrott först långt efter sin död. Hade inte Revolutionary Road filmatiserats 2002, hade kanske hans böcker över huvud taget inte nått särskilt stor uppmärksamhet i Sverige. Helt sjukt! Han är en av mina favoritförfattare. Det är sorgligt att han inte fick uppleva det riktiga erkännande som han förtjänar.

  • Också en hjältinna

    Också en hjältinna

    En ny del i Berit Hård-trilogin är ute! Jag lyssnade på första delen, Bluffen, tidigare i år och hade blandade känslor när jag lade ljudboken ifrån mig. Ändå är det en av de böcker jag verkligen minns från året och det måste ju vara ett bra betyg! Jag tror den har bitit sig fast i minnet för att den var både underhållande och spännande och för att den har en extra krydda i att många av karaktärerna i boken är riktiga kändisar (Unni Drougge är själv en karaktär i boken och dessutom spelar Leif GW Persson en stor roll i den). Dessutom var uppläsningen av Katarina Ewerlöf verkligen kanon!

    Jag kommer nog faktiskt att läsa (eller lyssna på) den nya Berit Hård-deckaren så småningom. Förkunnaren heter den. Förlaget skriver:

    En folkkär artist som predikar om kärlek och förståelse men bränner Koranen. En högt uppsatt socialdemokratisk politiker som jagar väljare men inte kan hålla fingrarna i styr. En självhjälpsbransch som hyllar lyckan men där allt bara handlar om pengar.

    Den här gången har Berit Hård, dekadent och överviktig skandaljournalist, hamnat i en riktig soppa. Efter att ha hoppat av arbetsförmedlingscoachens kramkurs får hon i uppdrag av konsultbyrån Lyckan att skriva ett stort personporträtt på artisten Lotuz af Love. Byrån Lyckan ägs av Stina, före detta tjackhora som efter succén med sin självbiografi är en populär lyckoguru. Plötsligt befinner sig Berit mitt i chakraträsket på ett ashram i Indien tillsammans med Lotuz och hans mystiska fästmö, och snart har hon dragits in i en rafflande historia som trots allt prat om kärlek och respekt handlar om det gamla vanliga: sex, pengar, makt och våld.