Jag har just nu två bokcirkelböcker på gång och båda råkar vara lite av tegelstenar. Den ena, Niceville, påbörjade jag för länge sedan, men sedan var jag tvungen att lämna tillbaka den till biblioteket eftersom den var köad. Nu har jag köpt både Niceville och den andra bokcirkelboken i pocket för att kunna läsa ut dem i lugn och ro. De kom här om veckan, men eftersom jag närmast har börjat veckopendla mellan Uppsala och Umeå, så kan posten hamna lite hur som helst nu för tiden, så jag har inte kunnat ta upp läsningen förrän nyss. Jag är sååå sugen på att bara ligga och läsa hela dagarna och det är också vad jag borde göra ifall båda böckerna ska bli utlästa i tid.
Dessvärre är det snarare Laserspektroskopiboken som får min mesta uppmärksamhet när det gäller böcker. Det var länge sedan jag läste en kurs och jag tycker såklart att det är kul att sitta i skolbänken igen. Det är ju en sådan oerhörd lyx och en så otroligt trevlig grej att få gå kurser och lära sig en massa saker. Det är bara det att fritiden blir lite av ett minimum. Med jobb, studier och långresor (jag pendlar dessutom 4 h om dagen när jag är i Uppsala!) blir det inte mycket tid över till det jag gör i vanliga fall, läsning inräknat.
Får se hur det går med böckerna… Niceville hör till sushiklubben, så den behöver jag knappast läsa ut, men det vore väldigt trevligt att kunna vara med och diskutera Metro 2033 i den andra bokcirkeln som jag är med i. Jag har läst de första ~30 sidorna och har väl inte precis fastnat ännu. En science fiction-bok som utspelar sig i Moskvas tunnelbana är ingen bok jag hade valt själv, men en del av tjusningen med bokcirklar är ju att upptäcka nya böcker. Jag tror absolut att den kan utveckla sig till en intressant läsupplevelse. Det gäller bara att hitta tiden och att komma in i ”ryskan” (det är alltid lite svårt att hålla isär namn om man inte ens vet hur de borde uttalas..).
Igår delades Augustpriset ut och vinnarna blev Korparna av Tomas Bannerhed (årets svenska skönlitterära bok), Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink (årets svenska fackbok) samt Pojkarna av Jessica Schiefauer (årets svenska barn- och ungdomsbok). Jag har inte läst någon av böckerna, men de två förstnämnda finns sedan tidigare på min lista över böcker som jag vill läsa. Som jag redan har nämnt är Cirkeln den enda nominerade bok som jag har läst i år. Lite tråkigt känns det att den inte belönades med Augustpriset, för jag tyckte verkligen om den, men man måste helt enkelt tolka det som att Pojkarna är en mycket läsvärd bok. Dags att stoppa in den på ”att läsa”-listan!
Jisses vad Zlatan Ibrahimovics biografi säljer! Över 200 000 exemplar har sålts redan och nu trycks den för fullt för att möta den stora efterfrågan. Själv nöjde jag mig med att läsa artikeln med Zlatan i förra lördagens DN och jag kunde inte låta bli att le åt:
– Läser du mycket?
– Nej, inga böcker. Jo ”Alkemisten” (av Paul Coelho)…
Det måste få bokbloggare i allmänhet att kräkas. Att läsa Coelho är som att läsa Dan Brown, är som att läsa Harlequinromaner, är som att läsa självhjälpsböcker, är sämre än att inte läsa alls. Smaken är som baken, ni vet, men ibland vill man inte att ens nobelpristagare och Murakamiromaner ska blandas med sådant som alla läser. 😉
Själv har jag ett ganska avspänt förhållande till det där med böcker/författares status, men det är svårt att inte färgas av den allmänna uppfattningen. Jag läser nästan aldrig ”okända” böcker, utan väljer böcker efter andras rekommendation och efter vad jag har läst om boken på bloggar och i tidningar. För mig skulle det kännas som slöseri med tid att stå och läsa på baksidestexter och kolla på framsidor när jag vill läsa något nytt och jag tar hellre ”säkra kort” och läser sådant som allmänt verkar uppskattas av sådana som jag tycker har god smak. Det innebär ju dock att det känns ganska främmande att läsa t.ex. en bok av Dan Brown…
Vad skulle hända om man blindtestade böcker? Skulle man känna igen den bra litteraturen och kunna dra en skarp gräns mot den dåliga? Jag vet med säkerhet att jag skulle känna igen Murakami (ingen annan har så mycket ”ung pojke, äldre kvinna”-sex och lesbiskt sex i sina böcker… Jag gillar dem för övrigt inte så mycket) och Coelho (med sina enkelt serverade etiska resonemang och filosofiska frågor; vad man än tycker om det). Den skarpa gränsen tror jag inte på.
Kanske borde jag gå lite mer på slumpen när jag väljer böcker. Det vore kul att inte ha några speciella förväntningar innan man öppnade en bok. Vid minst två tillfällen det senaste året har jag läst just på det sättet: när jag läste manuset till Cirkeln och Bastarden från Istanbul. Jag tyckte att båda böckerna var kanon! Trots att jag varken hade andras omdömen, en framsida eller något annat att påverkas av. Det är så man borde läsa böcker. Med öppet sinne. Kan inte någon klä in en Coelho i en framsida med min favorit, Jonas Hassen Khemiris, namn på, så får vi se vad jag tycker? 😉
Förra lördagen skrev DN om e-böcker och varför formatet inte har fått så stor genomslagskraft. Rimliga förklaringar som den stora momskillnaden mellan ”vanliga” böcker och e-böcker (6 % respektive 25 %) lyftes fram, men det talades också om ”tekniktröskeln” – att de ”traditionella läsarna”, d.v.s. kvinnorna, inte vill läsa på platta. Argumentet fördes fram av strategi- och utvecklingdirektören för KF, som nyligt har lanserat e-bokbutiken och appen dito.se. Billingska bokhandeln var av annan åsikt och det är jag med. Varför skulle just kvinnor vara tröga när det kommer till teknik? Jag känner inte alls igen att det skulle vara så, kanske för att jag själv är bokbloggare och nästan alla bokbloggare är just kvinnor. Läsplattor diskuteras friskt i bloggosfären och det är många som är nyfikna och funderar på att köpa en. Andra har haft läsplattor länge. Från min synvinkel och om jag ska generalisera, så är det just kvinnor som rör sig i på bloggar, i sociala medier och som således är mest pigga på att skaffa smarta telefoner och läs-och surfplattor. Jag känner till fler kvinnor som läser böcker på platta än vad jag känner män som brukar läsa skönlitteratur i vanlig bokform över huvud taget.
I DN:s artikel berättar Billingska bokhandeln faktiskt att 75 % av deras läsplattor säljs till just kvinnor och att det för många äldre kvinnor är väldigt praktiskt med just e-böcker eftersom man kan ställa in teckenstorleken själv. Det finns många fördelar med att läsa e-böcker och jag tror absolut att de kommer att slå igenom om utbudet blir bättre och det blir lättare att köpa läsplattor (surfplattor är i och för sig enkla att hitta nu). Jag tror också att fler skulle vilja läsa på läsplatta om de visste att möjligheten fanns.
Snart är e-böcker ett sätt att läsa, precis som att ljudböcker också är ett komplement till vanliga pappersböcker. En gång i tiden var ljudböcker reserverat för personer med sådana funktionshinder som gör det svårt att läsa en vanlig bok, men idag kan vem som helst köpa ljudböcker på mackar. Snart kommer var och varannan att läsa en bok i mobilen i väntan på bussen, istället för att spela spel. Hoppas jag! Varför skulle det inte bli så, egentligen?
Den konstiga uppfattningen att bokläsare är traditionella och bara vill läsa pappersböcker tror jag dock att man måste skrota. Det kan inte vara så!
Med anledning av förra veckans Fars dag, har veckans Tematrio just Fars dag som tema:Berätta om tre böcker som handlar om pappor.
En självklar litteraturpappa är Alfons Åbergs pappa i Gunilla Bergströms bilderböcker. Vad jag vet finns det inte ens någon mamma med i böckerna (nämns hon någonsin?). Skönt med en barnbok där det inte stereotypiskt är mammor som står för det mesta av föräldraskapet.
En biografi som kretsar mycket kring författarens pappa är Åsa Linderborgs Mig äger ingen, som är ett fint och nyanserat porträtt av en hårt arbetande pappa som älskar sin dotter, men som på grund av sin alkoholism inte alltid räcker till.
Som tredje bok väljer jag Vi i villa, som är en närmast tragikomisk bok om villa- och familjelivet. Några av de scener jag minns bäst från boken är hur pappan i boken verkligen älskar sin dotter och vill hjälpa henne, men är helt maktlös när hon blir mobbad.
Lyran själv skriver att hon hade svårt att välja ut endast tre titlar, för det finns så många böcker som fokuserar på pappor, men jag vet inte om jag håller med. Jag tycker att det finns betydligt fler böcker om moderskap och mammor, så jag har nog missat de här pappaböckerna. Synd!
Här om veckan fick Gunilla Bergström Emilpriset till Astrid Lindgrens minne, Nu är det dags för nästa pristagare åt ett pris med Astrid Lindgrens namn, det vill säga Astrid Lindgren-priset, som delas ut årligen av Rabén & Sjögren på Astrid Lindgrens födelsedag, 14:e november. Priset delas ut för förtjänstfullt författarskap inom barn- och ungdomslitteraturen och har i år tilldelats Jan Lööf, som jag tror vi alla har läst eller fått läst för oss. Hans Sagan om det röda äpplet är en bok som jag verkligen minns från min uppväxt. Jag tror till och med den finns hos mina föräldrar. 🙂
Jag har flera år i rad skämts bort med att få Nobelpristagarlitteratur i namnsdagspresent (Elisabeth, 19:e november). På så sätt har jag både läst både Hjärtdjur och Tant Julia och författaren. Gissa vad som väntade på mig i en tidig namnsdagspresent när jag hälsade på mina föräldrar senast:
Den här veckan handlar Tematrio om serier: Berätta om tre serier/grafiska noveller eller romaner som du gillar! Temat är lite komiskt, för jag läser sällan serier (åtminstone inte så mycket mer än de strippar som finns i DN), men förra söndagen blev jag plötsligt väldigt intresserad av att låna hem något av Nina Hemmingsson (jag har gillat det jag har läst av henne, men har inte läst någon hel roman), särskilt Jag är din flickvän nu, som jag har hört mycket bra om, och att även låna hem Ja till Liv, som också har fått fin kritik, av Liv Strömqvist. Vad hände? Jo, biblioteket hade helgstängt…
Jag har faktiskt inte läst så mycket i den här genren. Jag får väl nämna det jag har läst. 😉 Anna-Karin Elde är i alla fall en favorit. I hennes bok Elde x 3 finns tre av hennes böcker samlade, men det är inte precis romaner, utan de flesta fristående bilder som pricksäkert säger något om hur det skulle kunna vara att vara kvinna idag. Jag gillar också Jesper Walderstens enrutare som jag bland annat har läst i samlingen Tack för senast din djävel!
Den enda grafiska roman som jag har läst är Fröken Livrädd & kärleken av Joanna Rubin Dranger. En gullig bok! Jag vet inte alls varför den inte gav mersmak (det var länge sedan jag läste den).
Dags att göra återbesök på biblioteket tror jag…
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
