Det är roligt att bokblogga, ska ni veta. Läsning är i sig inte särskilt socialt, utan något som man verkligen gör när man är själv, så bokbloggande adderar verkligen något till läsningen. Bokcirkel går ju också bra för att stilla behovet av att inte bara läsa böcker, utan också att prata om dem och dela läsupplevelser, men en bokblogg kan på ett sätt ta det ännu längre. Det är så roligt att författare och läsare kan mötas, t.ex. via en blogg. Jag har flera gånger fått direkt svar från författare när jag har uppmärksammat deras bok/böcker och det är verkligen kul. Som bloggare är man absolut inte litteraturkritiker eller journalist, men som bokälskare och bokläsare har man ändå något att säga och precis som boktips via vänner kan en bokblogg inspirera andra till att läsa en viss bok. Via bokbloggar kan på så sätt äldre böcker och böcker från mindre förlag och mindre kända författare ges utrymme. Det tycker jag är väldigt bra!

Bokbloggare generellt har få besökare jämfört med ”storbloggare”, men när jag ibland tänker på att det är hundratals personer varje vecka som läser det jag skriver, ja, då blir man ju faktiskt lite paff! För att inte tala om när författare hör av sig. En gång i tiden ägnade jag aldrig författare en tanke. Nu förstår jag att en del av mina läsare är författare. Jag tar inte mig själv eller bloggen på så stort allvar, men visst är det en kul insikt.