En oförglömlig barnbok är Tove JanssonsMuminbok Hur gick det sen? Den är himla snyggt illustrerad och är speciellt formgiven med sitt hål, där man kan tjuvkika på vad som kommer att hända på nästa sida.
Boken är nu nyaktuell som iPhoneapp, som ser riktigt fin ut. Bilderna känns såklart igen och det ska finnas animeringar på varje sida. Jag tycker det är skoj att barnboksklassiker kan uppdateras och få lite nytt liv. Det finns ju många sätt att ta till sig berättelser och appar känns som ett nytt och spännande sätt. 🙂
Här om dagen läste jag Johan Theorins novell Bengångarna, men bland hans böcker är jag faktiskt mest förtjust i hans oavslutade(!) Ölandskvartett: Skumtimmen, Nattfåk och Blodläge. Jag väntar spänt på den sista delen, men har inte sett någon info om när den kan tänkas komma ut eller om hans ens har börjat skriva den. Någon som vet?
En nyhet som jag har nåtts av är i alla fall att böckerna kommer att filmatiseras och först ut är såklart del 1, Skumtimmen. Lena Endre spelar huvudrollen. Det ska bli riktigt spännande att se vad det blir av filmatiseringarna! 🙂
Jag fick här om dagen en inbjudan från författaren Peter Nilsson, som berättade om sitt försök att skicka in ett manus till förlaget Galago. Han skriver samma info i det här blogginlägget. Peter Nilsson skickade alltså in sitt manus för två år sedan och har efter flera påtryckningar inte fått någon respons. Det får man kanske acceptera som ett nej, även om det såklart känns oartigt att förlaget inte kan säga rent ut att de inte är intresserade.
Jag törs knappt tänka på hur många obeställda manus som trillar in hos förlagen hela tiden. Det måste faktiskt vara svårt, kanske omöjligt, att hinna läsa allt. Men jag törs heller inte tänka på hur det känns att lämna ifrån sig ett manus – en hög med papper som man har levt nära under en lång tid. Är inte ett manus nästan som ens bebis… Och så är det kanske inte ens någon som läser det! Än mindre ger ut det…
Men har man författardrömmar ska man såklart inte ge upp. Typiska exempel på refuserade författare är ju Astrid Lindgren och J.K. Rowling… Eller så får man kanske ge upp förlagen och ge ut på eget, som Daniel Åberg gjorde med första utgåvan av sin roman Vi har redan sagt hej då. Eller göra en kul grej av det, som Peter Nilsson nu gör med sitt manus, Minnen av pappa. Hoppas att något förlag nappar, nu när Galago inte verkar vilja ge ut det..!
Det är så kul att det finns ett särskilt bloggpris för oss bokbloggare. Bokbloggar är ju en snäll och fin liten del av bloggosfären, men i konkurrens med stora livsstilsbloggar, modebloggar och inredningbloggar, så är de kanske lite anonyma och får inte så stor plats.
Årets sommarpratare har pratat klart i radio och själv har jag faktiskt lyckats lyssna på i stort sett alla. Som podcasts alltså… Och jag kan verkligen rekommendera er att göra detsamma. Det finns många intressanta författare bland sommarpratarna; bara en sådan sak!
Missa inte Nesbøs sommarprat, där han bland annat berättar om hur det var när han skickade in sitt första manus. Missa heller inte Sara Bergmark Elfgrens sommarprat, är hon bland annat pratar med sig själv som femtonåring, eller Martina Haags prat om en dröm som ledde till en resa till hennes pappas hemland, Estland.
Det är alltså de författare, bland årets sommarpratare, som jag också har läst. Det finns flera andra författare representerade. Jag blev faktiskt väldigt nyfiken på både Märta Tikkanen och Jenny Jägerfeld efter att ha hört deras sommarprat. Läst någon av dem?
Vill du ha mitt bästa tips på på aktuell sommarpratare som inte är författare, så tycker jag att Marika Carlssons berättelse om att växa upp som adopterad och hennes berättelse om en återresa till Etiopien var helt fantastiskt. Mycket roligt och intressant!
Tematrio fortsätter med titelteman. Den här veckan gäller det att vaska fram tre böcker med djur i titeln.
Som gammal hästtjej har jag naturligtvis läst hur många böcker som helst med djur i titeln, men för att inte vara för enkelspårig så väljer jag bara en hästbok och det får bli favoriten Drömmen om en ponny. Vad som får den att stå ut från mängden är att det är en bok om en alldeles vanlig och alldeles ouppfostrad ponny…
En bok som inte bara har djur i titeln, utan också är en allmänt fantastisk kärleksförklaring till mitt favoritdjur, katten, är Mina fem tigrar. Vad vore livet utan katter?
Själva utmaning går till så här:
Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv. Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor och skriver in dessa regler. I slutet av inlägget skriver du 4 personer som du utmanar och skriver deras namn. Glöm inte att lämna en kommentar om utmaningen hos dem så att de vet att de har blivit utmanade och läser ditt blogginlägg.
Jag tror att jag avstår från att skicka vidare eftersom den redan har cirkulerat på så många bloggar, men här kommer i alla fall mina svar :):
1. Dans är mitt största intresse vid sidan av böcker/litteratur. Jag dansar balett och dancehall, men har testat ungefär allt dansstilar som finns. Jag följer So you think you can dance slaviskt.
2. Jag går på bio nästan varje vecka. Älskar film!
3. Jag har 37,5 hp franska i bagaget, men kan knappt säga ett ord… 🙂
4. På vardagarna cyklar jag över en mil varje dag, året om (tar dock bussen om det är kallare än -25).
5. Jag fick i vuxen ålder och av en slump reda på att jag lider av celiaki/glutenintolerans. Till skillnad mot vad många tror så är det en sjukdom som sällan har några speciella symptom (2/3 drabbade vet inte om det!).
6. Jag är en riktig kvällsmänniska (eller nattmänniska!). Är som absolut piggast och mest igång mellan 23 och 02. Tur att jag har flextid på jobbet…
7. Jag bor och jobbar i Umeå, men pluggar i Uppsala. Som tur är så behöver jag bara resa till Uppsala lagom ofta..
8. Katter är mitt absoluta favoritdjur och jag kan knappt föreställa mig att man kan vara utan dem. Reser ju dock så mycket att jag inte kan ha husdjur just nu och dessutom är jag lite allergisk…
Det var det! Kul att skriva något som inte är helt bokrelaterat.. 🙂
Alla som bokbloggar eller hänger med i bloggosfären på ett eller annat sätt, t.ex. via Facebook eller Twitter, känner till lyckan i att få ett bokpaket med Posten. 🙂 Och visst blir man glad! Bokpost är den bästa posten… 🙂 Men ibland får man verkligen känslan av att allt handlar om att samla på sig böcker. Det visas upp bokköp och sätts upp inköpslistor. Det har även funnits perioder när det har gått ”köpstopp”-trender (har ni läst Köp inte den här boken förresten? Den handlar om ett riktigt köpstopp ;)) för att folk vill beta av sina hyllor som kan ha ett tresiffrigt antal olästa titlar.
Och inte för att jag lägger mig i det.. Däremot blir jag faktiskt personligen mer impad när jag ser att det bloggas om böcker som har biblioteksstreckkoder på sig. Och nu läste jag här om dagen att utlåningen ökar på folkbiblioteken i landet. Det är ju verkligen jätteroligt att vi är många som är som jag och som mest lånar det vi läser. På bibblan har jag inte bara ett tresiffrigt antal olästa titlar, utan betydligt fler än så… 😉
Jag läste i DN att ett tyskt författarduo har skrivit en deckare under pseudonym och utgett sig för att vara en svensk man. Svenska deckare är verkligen poppis, inte minst i Tyskland. Svenska deckarförfattare ska nog ta händelsen som en komplimang.. 🙂
Det är inte så ofta man stöter på pseudonymer, tycker jag. Själv har jag läst böcker författade av författare som Carolyn Keene (pseudonymen bakom författarna till Kittyböckerna), Lars Kepler (Hypnotisören, skriven av författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril, som kanske ville ha sina egna författarkarriärer utanför(?)) och Hans Koppel (barnboksförfattaren Petter Lidbeck, som valde att skriva under pseudonym när han vuxenromandebuterade med Vi i villa). Jag tror att Emma Vall, som skrivit deckaren Kattjakt, också är en pseudonym. Fler än så är de nog inte i min bokhylla..
Det kan säkert finnas många anledningar att skriva under ett annat namn än sitt eget. Förutom att försöka göra succé genom att låtsas vara från Sverige alltså. 😉 Själv skrattade jag gott när jag lyssnade på Jo NesbøsSommarprat. Han valde nämligen att skriva under pseudonym när han skickade in sitt första manus till ett förlag, för han ville att boken skulle stå för sig själv och inte få fördelar av att han redan var känd som medlem i det norska populära bandet Di Derre. På förlaget var man dock helt oförstående till hans val. De kände nämligen varken till Jo Nesbø eller Di Derre. Bokmalar alltså! De kan allt om författare och pseudonymer, men ingenting om populärmusik… 😉
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
