Jag har skrivit en del om Stora ljudbokspriset och i år har jag också lyssnat på flera av de nominerade. Mest har jag hållit en tumme för Stjärnlösa nätter, som jag tyckte var väldigt tankeväckande och bra. Priset har nu delats ut och i år går det till Eva Hornungs Hundpojken, i uppläsning av Jonas Malmsjö. Det blir första priset som går till en utländsk författare och första gången som priset går till en kvinna. Boken är helt okänd för mig, men nu har jag en extra bra anledning att lyssna på boken. 🙂
I år har det också delats ut ett hederspris, som gick till Storytel. Storytel är ett företag som säljer strömmade ljudböcker. Roligt! 🙂
Det känns som att jag inte gör annat än rapporterar över priser och utmärkelser som haglar över Gunilla Bergström, ”Alfons mamma”. 😉 Nu senast har hon fått medalj av regeringen för ”sin nydanande gärning som barnboksförfattare och bilderbokskonstnär med osvikligt barnperspektiv”. Delas ut idag på Bokmässan! Vet ej vilken tid, för jag är inte där själv. 😉
Jag kan ingenting om medaljer och den enda medalj jag själv någonsin skulle kunna få är väl NOR (Nit och redlighet i rikets tjänst… Som delas ut efter 30 års arbete i statens tjänst – d.v.s. bara 28 år kvar för min del). Bergström får något som är lite häftigare än NOR: Illis quorum meruere labores, vilket lär betyda Åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det.
Visste ni att man kan göra böcker av Wikipediaartiklar? Det vet i alla fall personen bakom pseudonymen Wade Anastasia Jere, som tydligen är ”författare” till över 5000 böcker. Jag läste i DN att nätbokhandlare blir spammade och har svårt att sortera bort alla fejkade böcker som egentligen bara består av automatiskt genererade böcker, baserade på Wikipediaartiklar. ”Böckerna” kan handla om allt från tågstationer till Haitis ekonomiska reformer, men ibland träffar de väldigt rätt och har liknande titlar som populär facklitteratur. Jag hade ju lite problem när jag handlade kursböcker senast, men jag är åtminstone glad att jag slapp få ett Wikipediahäfte för 900 kr istället för det jag hade tänkt…
Knasigt fenomen, det här med robotböcker. Dagens samhälle handlar verkligen inte om att aktivt söka information, utan om att kunna sortera bland all information man blir serverad. Det gäller ju kommentarsfältet på WordPressbloggar (men aldrig på min tidigare bloggplatoform, Textpattern!), e-posten och nu… bokhandlarna.
Novellix fortsätter att ge ut sina snyggt förpackade noveller – fyra i taget. Nu närmast har det bl.a. getts ut fyra noveller som matchar Bokmässans tema: Norden. Fyra nordiska författare är nämligen representerade: Riikka Pulkkinen (Finland), Jakob Ejersbo (Danmark), Merethe Lindstrøm (Norge) och Gyrðir Elíasson (Island).
Galet snygga framsidor, eller hur?
Jag har inte läst någon av författarna tidigare. Har du? Merethe Lindstrøm, som förresten fick Nordiska rådets pris tidigare är år, är Sverigeaktuell på fler sätt, så hon är faktiskt den enda författaren i samlingen som jag har hört talas om förut. Hennes novell Det måste ha varit ensamt där, har precis kommit ut på Collings förlag och romanen Dagar i tystnadens historia har precis utkommit på Weyler förlag. Imorgon inviger hon Bokmässan. Kanske är det en författare jag borde läsa? 🙂
Ibland kan jag komma på mig själv med att gilla en bok för att den är schyst skriven, snarare än att berättelsen är särskilt nyskapande eller intressant. Att Jonas Hassen Khemiri hör till mina stora favoritförfattare är därför knappast förvånande. Han har ett lekfullt och spännande sätt att förhålla sig till språk och han drar sig inte för att låta karaktärerna i böckerna ta, minst sagt, stora språkliga friheter. Montecore är t.ex. fylld av hemsnickrade översättningar mellan engelska, svenska, franska…
Jag gillar verkligen när författare vågar ta ut svängarna med språket. Därför är jag också nyfiken över den aktuella faktaboken Hur låter svenskan, ejengklien?, där Olle Engstrand, professor, skriver om vårt talspråk: svenskans språkljud och satsmelodi, vad som kännetecknar de svenska dialekterna, hur talad svenska har utvecklats under århundradena, om skillnaden mellan talat och skrivet språk, om brytning, accenter, tvåspråkighet m.m. Kanske en bok för alla tröttsamma språkpoliser som tror att allting ska skrivas precis som det ”alltid” har gjort och som tror att det är god etikett att rätta andra… 😉
Ibland är det en tunn linje mellan komik och tragik. Det är något jag ofta slås av när jag läser böcker i stil med Jonas Gardells romaner eller Troppers dito. Liknelserna är ofta förbluffande och varje mening välformulerad, men mellan raderna göms sorg, ångest och ensamhet. Skrattet fastnar i halsen.
Man kan ju också fråga sig hur det är att vara komiker. Morgan Alling är väl inte precis en komiker, däremot en skicklig skådespelare, som lätt kan ta komiska roller. I hans biografi framkommer det att han alltid har varit en skådespelare och att han ofta har tagit rollen som klassens pajas, men för honom var det inte bara roligt, utan också ett nödvändigt beteende för att förhålla sig till ständiga skolbyten och att ständigt ha nya grupper att finna sin plats i.
I höst utkommer en bok som handlar om att vara ståuppkomiker. Jag tror inte att den handlar särskilt mycket om de tyngre grejer som säkert många komiker bär på, däremot bjuder den garanterat på roliga historier från ”bakom kulisserna”. Bokens redaktör säger:
Det är när skratten tystnat på krogshower, företagsevents, stand up klubbar och tv-inspelningar runt om i landet som de verkligt roliga historierna tar sin början. Det är med skräckblandad förtjusning vi lyssnar på kollegor som berättar om dåliga ljudanläggningar, arga chefer, fulla festdeltagare, hopplösa lokaler, dåliga presentationer, felaktiga förväntningar och framför allt våra egna tillkortakommanden, när vi inte bemästrade situationen, kort sagt; när vi bombade!
Jag tror säkert att boken Jag bombade, som den heter, är rolig och kanske lite intressant/tankeväckande om hur det kan vara att jobba i nöjesbranschen…
Jag har ju varit minst sagt tveksam till att läsa höstens snackis, Femtio nyanser av honom, men det märks att den har gett stort avtryck och att den har inspirerat även andra förlag. Gilla böcker är nu aktuell med en samling erotiska noveller, riktade till unga. Titeln är Het, och bland författarna märks t.ex. Jessica Schiefauer, vars bok, Pojkarna, vann Augustpriset nu senast. Det känns ju lite creddigt, i och för sig. Åsa Anderberg Strollo, iniativtagare till boken, säger:
Jag tycker att man översköljs av sex och nakenhet i samhället, och nätet svämmar över av porr. Men samtidigt är det ett stort hyschhysch kring sex. Och det finns inte så mycket av lusten, passionen och glädjen. Jag tror att litteraturen har en väldigt viktig funktion för de unga där. Och det digitala formatet tillgängliggör förstås ännu mer, vilket känns extra roligt.
Det låter ju bra. Fast… samtidigt låter det motsägelsefullt. Jag har ju inte läst boken, och kommer inte göra det heller, men hur kan ännu en bok om sex minska allt tjat om sex? Ingen aning! Utan att ens ha läst någon av alla dessa porrböcker, som poppar upp på de mest olika förlag, kan jag säga att jag är less redan innan jag har testat. Ge mig en annan trend!
Det dyker med ganska jämna mellanrum upp nya biografier om Astrid Lindgren, och det är kanske inte så konstigt. Nog måste hon vara Sveriges mest kända och lästa författare, åtminstone inom landet? Självklart finns det ett intresse att veta mer om vem hon var.
Nyast i skaran av biografier är boken med den lockande titeln Dina brev lägger jag under madrassen, som består av brevväxlingen mellan Lindgren och Sara Schwardt. Schwardt skickade, 12 år gammal, ett personligt och öppenhjärtigt brev om att vara ung, till Astrid Lindgren. Det blev starten på en brevväxling som varade i över 30 år. När Schwardt själv frågade om det var andra som kunde läsa breven så fick hon svaret ”dina brev lägger jag i madrassen” och efter det kunde de skriva väldigt personligt till varandra. För mig känns det lite ironiskt att det nu är just Sara Schwardt som låter andra läsa breven. Lite knasigt känns det, men det är säkerligen en intressant bok.
Ett Bokmässetips från en som faktiskt inte ska åka till Bokmässan:
Har ni läst Monika Hääggs bronsålderböcker om Fry? I så fall kan ni passa på att besöka monter A01:03. Författaren kommer att signera och berätta om böckerna under alla mässdagarna. Och på torsdagen, 12.30 ges en föreläsning om ”Läsarens port – varje bok måste erövras” på Unga Scenen, Barnens torg.
Har du inte läst böckerna så har du en god chans att göra det. Förlaget delar ut gratis ex av Månguden, andra boken i serien.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.