September är snart här och nu har jag verkligen hunnit bli varm i kläderna efter en dryg månad med jobb. Nu känner jag mig på många sätt redo för hösten. Jag har alltid gillat hösten eftersom det är en skön tid för nystart och omstart. Det speciella med 2020 är dock att ”allt” har varit på paus sedan mars och att sommaren visserligen har inneburit semester, men inte de äventyr man kanske hade tänkt sig. I år har jag med andra ord inte samma längtan efter vardagen som jag brukar ha. Det jag ser fram emot är dock att dansen kommer igång igen. Jag har faktiskt dansat riktigt mycket hela sommaren, dels spontant med vänner (på dansbana utomhus) och dels under en underbart rolig kortkurs som jag gått i augusti, men nu blir det mer!
Det känns som att den här hösten inte blir så mycket omstart, utan mer ett återupptäckande av stort och smått som saknats den senaste tiden. Sedan biograferna slog upp portarna igen har vi varit på bio tre gånger och sett filmer vi kanske inte ens hade sett normalt sett. Vi har slutat vara kräsna eftersom det är bion, inte filmen, som är grejen just nu. Vi har varit på finfina Västerbottens museum också. I september vill jag även gå på Bildmuseet. Nu blir man glad för allt möjligt som man brukade ta för givet.
Något annat som kommer att få en liten nystart nu under hösten är bokcirkeln, som i och för sig började med en fantastiskt mysig träff hos Anna i augusti (vi satt ute och njöt i solen med gott fika och hundar som idylliskt sprang omkring och lekte med Umeälven i bakgrunden). Under våren har vi främst setts på videolänk och livet har kommit emellan för många, som inte har kunnat delta, men nu är vi igång igen, hoppas jag! Till nästa träff läser vi Tio över ett, en bok som jag sjukt gärna hade diskuterat när jag läste den här om året. Här finns många uppslag för diskussioner känner jag, så jag ser fram emot att vi ska prata om den.
Samtidigt är situationen på många sätt densamma som den varit det senaste dryga halvåret. Man gör sitt bästa för att hålla avstånd, man tvättar händerna varje gång man passerar ett tvättställ (och har alltid handsprit redo i fickan) och man reser inte omkring hur som helst utan eftertanke. Samtidigt har det blivit något av ett nytt normaltillstånd, ett normaltillstånd och en samtidig ständig ovisshet. Jag har en viss oro nu när terminen drar igång igen. Jag tycker det känns ganska oroligt med universitet, ärligt talat: 1000-tals ”odödliga” 20-nånting som plötsligt kommer till Umeå från hela landet och pluggar, festar, hånglar. Kanske det plötsligt blossar upp smitta på ett sätt vi hittills varit förskonade från i Västerbotten. Vem vet vad hösten ger. Jag ser i alla fall till att glädjas åt allt stort och smått som går att glädjas åt så länge.
Ja, vi får se vad september bjuder på i slutändan. Böcker lär jag väl i alla fall läsa, i vanlig ordning. Jag tänkte bland annat läsa Swede hollow av Ola Larsmo, som jag har haft i läsplattan i åratal (inte Larsmo då, utan boken). Jag har en kollega som sedan en tid brukar fråga mig varje gång han ser mig om jag inte har läst Swede Hollow än. Vad förvånad han kommer att bli om jag en dag kan svara ”Jo, det har jag”! 😉
Idag tänkte jag tipsa om böcker med djur i huvudrollen. Det finns egentligen hur många som helst, men här kommer ett axplock.
Det är något speciellt med djur. Som liten älskade jag djur och natur: att klappa djur, att bläddra i böcker med djurbilder, allt som hade med djur att göra. Under många år var jag en riktig hästtjej och jag hade också lyckan att växa upp i en familj med katt <3. Nu är jag en allergisk galen katt-kvinna. Nej, jag skojar bara. Jag är allergisk, men kanske inte så galen. Jag klappar på alla katter jag kommer åt i alla fall. Och hästar. Och hundar.
Hönan som drömde om att flyga av Sun-Mi Hwang har, som ni säkert förstår, en höna i huvudrollen. Hönan heter Knopp och drömmer om att få ruva ett ägg. Knopp får dock se ägg efter ägg plockas av människor. Det finns bara en höna som faktiskt får ruva äggen och det är hönan som lever utanför hönsgården med tuppen. När Knopp en dag slutar att lägga ägg kastas hon ut från hönsgården och får kämpa. Samtidigt hittar hon magiskt nog ett ensamt ägg som tycks vänta på henne. Den här korta romanen är en mångbottnad och fin historia som blivit en internationell bästsäljare.
Eva av Peter Dickinson är en ungdomsbok som jag blev väldigt berörd av i tonåren. Jag vet inte om den fortfarande håller, men jag tror det. Boken är en SciFi där läsaren får följa 13-åriga Eva som vaknar upp efter en allvarlig olycka och bli varse att hennes medvetande och hjärninformation har flyttats över till en schimpanskropp. Nu lever hon ett liv där det någonstans i djupet även finns schimpanstankar och schimpansdrömmar. När jag läste Eva tyckte jag verkligen att boken väckte många tankar om människan och djuren och vårt gemensamma liv här på planeten.
I Mo YansXimen Nao och hans sju liv får läsaren följa den kinesiska bonden Ximen Nao som blir avrättad vid det kommunistiska partiets maktövertagande och som i dödsriket kräver att få återvända till jorden. Det får han – i skepnad av, i tur och ordning, en åsna, tjur, gris, hund, apa och slutligen människa på nytt. I sina djurliv får Ximen Nao återse sin hemby och dess invånare under de stora förändringar som de står inför, men han får nöja sig med att betrakta. Boken skildrar den återfödda Ximen Nao, men boken är också fylld av det som känns som väldigt träffande skildringar av hur världen kan te sig från ett djurs ögon.
Rosa: prinsessa av Fäholmarna är en samlingvolym med Barbro Lindgrens fina böcker om hunden Rosa. Barbro Lindgren kan skriva rakt och roligt, och ibland sorgligt, om (hund)livets alla sidor. Böckerna blir något av en biografi, men ur hundägarperspektivet. Här ryms liv och död, land och stad, uppgång och medgång – allt i sällskap av Lindgrens egna ”bulle” och ”ros”, bullterriern Rosa. Har man någon gång haft förmånen att få ha ett djur i sitt liv så kommer man känna igen glädjen, kärleken och sorgen det innebär att dela livet med en fyrfota vän.
Katterna i Öregrund av Margareta Ekström får bli min femte och sista tips. Det är en gullig barnbok om några kattungar och deras ägare i den lilla uppländska staden Öregrund. Jag älskar katter och är uppvuxen i Öregrund, så jag kan inte motstå att ta med den. 🙂
Jag har tidigare bloggat om böcker som utspelar sig på 90-talet och 80-talet. Idag ger jag mig på 70-talet. Det är ett decennium jag inte har upplevt själv, men genom böcker kan man såklart få en liten känsla för tidens anda.
Brun flicka drömmer av Jacqueline Woodson är en poetisk och fin uppväxtskildring men också en intressant berättelse om rasism och skrivardrömmar i 70-talets (och 60-talets) USA. Det är en tid då mycket faktiskt förändras till det bättre (även om det är en lång väg kvar…). I Woodsons självbiografiska bok blir detta skildrat från ett barns ögon.
I Korparna av Tomas Bannerhed försöker huvudpersonens familj driva ett lantbruk i 70-talets Småland. Det går inte ihop och dessutom är huvudpersonens pappa psykiskt sjuk. Jag föreställer mig att det från 70-talet och framåt kom att bli en tid då små jordbruk fick lägga ner till förmån för stora anläggningar. I Korparna har bokens huvudperson press på sig att ta över jordbruket så småningom, något han inte vill. Flykten från all oro hemma går till böckernas värld och till fågelsjön. Det är egentligen en tidlös berättelse, men ändå mycket 70-tal, trots att det inte direkt är en glättig roman med massa nostalgi.
I Orhan PamuksOskuldens museum får läsaren följa Kemal i 70-talets Istanbul. Han tillhör den absoluta gräddan i samhället och har allt krattat för sig: en förmögenhet, ett familjeföretag som väntar på honom, en modern och underskön fästmö. När han träffar den avlägsna släktingen Füsun rasar dock allt. Han kan inte avhålla sig från att förfölja henne, drömma om henne, kleptomaniskt stjäla småsaker från henne. Det blir ett slags ömsesidigt utnyttjande från bådas sida. Samtidigt skriver Pamuk väldigt intressant om Turkiet, med sin ena fot i väst och det andra i öst, under den här politiskt instabila tiden. Den här mångbottnade berättelsen har verkligen berört mig och dessutom lärt mig mycket om Turkiets historia.
Susanna Alakoski skriver om fattigdom och utanförskap som få andra. I Svinalängorna gör hon det genom att berätta om Leenas uppväxt på 70-talet i stadsdelen Fridhem i Ystad, stadsdelen som också kallas för Svinalängorna och där många av den tidens invånare hade låga inkomster. I Leenas familj finns både alkoholproblem och pengabrist, men med hjälp av sina vänner hittar hon ändå sätt att få tillvaron att fungera.
I Jonas Gardellstrilogi om Juha: En komikers uppväxt, Ett ufo gör entré och Jenny, får den fiktiva förorten Sävbyholm färg. Här saknas det inte referenser till tidstypiska företeelser och popkultur – den som faktiskt upplevde 70-talet kan säkert få sin dos nostalgi. Allt är också berättat med Gardells humor och pricksäkerhet. Ändå är det långt ifrån en feelgoodberättelse. Snarare är det en berättelse där tonårens osäkerhet, mobbing och mörker sipprar ut. En otroligt bra trilogi hur som helst!
Har du några favoriter som utspelar sig på 70-talet?
Skulpturguide Umeå är en vad det låter som – en guide till skulpturer i Umeå. Det är en riktigt intressant bok som synliggör en hel del av den konst som finns att ta del av där ute alldeles gratis, dygnet runt, året om. Betyg: 4 granitblock av 5.
Skulpturguide Umeå är precis vad det låter som: en guide till skulpturer i Umeå med omnejd. I dessa tider, när extra många passar på att semestra på hemmaplan, är det här en riktigt trevlig bok, särskilt för den konstintresserade. Själv längtar jag efter att Västerbottens museum och Bildmuseet öppnar igen och i brist på utställningar att gå på har jag faktiskt blivit lite extra uppmärksam på den konst som finns runt omkring: gratis och öppet dygnet runt.
I Skulpturguide Umeå presenteras över 100 skulpturer med bilder, korta texter och kartor. Många ägs av kommunen eller regionen, andra är i privat ägo. Eftersom boken kom ut första gången redan 2006 har vissa verk bytts ut eller tagits bort medan andra har tillkommit. I mitt exemplar, som jag köpte på Stadsbiblioteket tidigare i somras, finns dock en bilaga från 2009 med några kompletteringar, som ärligt talat känns helt nödvändiga. Skulle jag peka ut några av centrumfyrkantens mest kända verk så skulle jag säga Standing man, den anonyme man som står på Rådhustorget i ur och skur, av Sean Henry, neonskylten Nobody puts baby in a corner av Sisters of Jam och Camilla Akrakas Listen! (”metoo-puman”). Alla dessa verk tillkom tydligen efter 2006 (Listen! kom så sent som förra året, så den omfattas heller inte av bilagan, såklart). Det är intressant att tänka på att de verk som berör folk i allmänhet mest, också är de verk som är lite nyare. Så har också skulpturer i mycket gått från att vara monument över kända herrar till att bli mer samhällskommenterande eller abstrakta.
En del verk i skulpturguiden är nästan märkligt anonyma och det gäller inte bara ”gubbskulpturer”. Jag har faktiskt gått förbi åtskilliga stenskulpturer utan att tänka på dem som stort med än stenar (!), men en sådan här bok kan sätta konst i ett nytt ljus, ge ett sammanhang och göra skulpturer mer intressanta genom att resonera kring hur konstnären har tänkt. Skulpturguide Umeå har verkligen gjort Umeås skulpturer mer synliga för mig och jag har också fått en lite större förståelse för hantverket bakom.
Apropå osynliga stenskulpturer så är jag förresten inte ensam om att gå förbi dem. Jag bor precis vid Sjukhusparken i Umeå och mitt i backen har det i alla mina år i Umeå stått en stenskulptur föreställande en pil (nu vet jag att den heter Pilen och är gjord av Björn Fjellström). Sedan en tid (eventuellt åratal!) ligger den platt mot backen, förmodligen sönderkörd av något fordon. Uppenbarligen har ingen ens förstått att de har förstört ett konstverk. Lite ledsamt ändå!
Jag kan varmt rekommendera Skulpturguide Umeå och hoppas att fler städer har något liknande. Mycket konst i det offentliga rummet har plaketter med information, men på min önskelista står faktiskt att all offentlig konst fanns listade i en app, som hålls uppdaterad och levande. Det som är inköpt för våra gemensamma medel borde också tillgängliggöras på bästa sätt och många verk lyfts verkligen av att betraktaren får veta mer (och hittar till dem!).
Upptäck den magnifika skulptursamling som Umeå stad med närområden rymmer! En samling som sträcker sig från det sena 1800-talet till den samtida konsten. I Skulpturguide Umeå presenteras i text och bild över 100 skulpturala gestaltningar som finns i vår gemensamma utemiljö – tillgängliga dygnet runt. Guiden är uppdelad i sju områden och till varje område följer en översiktskarta.
Förlagets beskrivning
Utgivningsår: 2006 (första utgåvan, Västerbottens konstförening). Redaktörer: Ivar Tornéus, Lenita Berggren. Illustratör: Mikke Hedberg. Foto: Martin Harnesk. Antal sidor: 223. ISBN: 9163184621.
Jag har precis läst Lydia Sandgrens debutroman Samlade verk, som blivit så omtalad nu under våren. Det kommer såklart ett inlägg så småningom, men jag kan redan nu säga att jag sögs in i boken direkt och aldrig ville att den skulle ta slut! Samlade verk är en bok med många lager, men just vänskapsskildringen tyckte jag var särskilt fin. I boken får läsaren följa Martin och Gustav – två riktiga bästisar sedan skolåren, en oskiljaktig duo, två riktiga parhästar. Det hinner bli många sena övernattningar hos varandra, för att inte tala om efterfester och resor. Martin ocg Gustav delar upplevelser och erfarenheter som gör att de aldrig riktigt kan vara utan den andre. Sedan kommer vuxenlivet. Jag vill verkligen tipsa om den här boken!
Men jag tänkte också tipsa om ytterligare fyra bra vänskapsböcker. Av alla ämnen i skönlitteraturen tycker jag att vänskap är ett av de mest intressanta. Vänskapsrelationen är intressant, för den kommer utan några löften och det går inte att ställa krav på samma sätt som i en parrelation. Samtidigt betyder vänskap så himla mycket och vi kan inte leva utan den; Det finns en intressant spänning i hela upplägget: hur något som betyder så mycket också kan vara så skört.
Här kommer resten av tipsen:
Min fantastiska väninna av Elena Ferrante känns som en helt nödvändig bok på en lista över fina böcker om vänskap. Boken är första delen i en kvartett om Elena och Lila och deras vänskap i Neapels råa kvarter, där maffian styr. De båda vännerna är duktiga i skolan båda två, men deras liv kommer ändå att gå i olika riktningar: Elena utbildar sig och blir författare, Lila gifter sig mycket ung med en man med kopplingar till maffian och blir kvar i Neapel. Vänskapen ä dock ett starkt band som följer dem genom livet.
Allt jag inte minns är kanske Jonas Hassen Khemiris bästa bok. Det märks att den är sprungen ur en personlig tragedi för Khemiri själv, för sorgen är verkligen närvarande. Boken kretsar kring Samuels nära och kära. Samuel har gått bort i något som kan ha varit en olycka, men som troligen inte var det. Boken berättas omväxlande av exflickvännen Laide och av rumskompisen och vännen Vandad och även om deras berättelser inte alltid går ihop närmar de sig ändå samma punkt. Det finns många anledningar att tycka om den här boken, men den udda vänskapen mellan Samuel och Vandad är verkligen något som lever kvar långt efteråt.
Böckerna om Ya-Ya-flickorna av Rebecca Wells blev riktiga bästsäljare under tidigt 00-tal. Böckerna handlar om kvinnlig vänskap i den amerikanska södern. Läsaren får följa Vivi, Caro, Teensy och Necie genom livet. Det är inte alltigenom soligt och glättigt, man får följa kvinnorna i både med- och motgångar, men det är verkligen härlig feelgood.
För barn kan kompisar vara någonting riktigt svårt. Det är mycket som händer i kroppen och i skolan finns det hierarkier och status att förhålla sig till. I en viss ålder är många fullt upptagna med att försöka vara ”rätt” och umgås med ”rätt” personer. Jag tycker att Katarina von Bredow skildrar detta väldigt fint i mellanåldersboken Du & jag, där huvudpersonen har en kompis som bara är kompis så länge de är utanför skolgården. I skolan räcker hans status inte till. En väldigt fin bok om att vara sig själv, vara en bra vän och att göra en ”statusresa” tycker jag.
Har du några favoritböcker som handlar om vänskap?
Så är augusti här och jag har börjat jobba igen efter fyra veckors semester. Mycket har blivit annorlunda mot hur vi tänkt, men det har blivit bra ändå. Efter den här våren är man såklart tacksam över det lilla, glad att kunna resa inrikes under vissa förutsättningar och glad för de riktigt somriga dagar som blev (de kalla och regniga dagarna visade sig bli desto fler och de har såklart också varit vilsamma). Jag har mest spenderat semestern med att träffa nära & kära och att ta ganska många dopp i sjöar och hav. Och springa. Inför sommaren plockade jag ihop en ambitiös hög med böcker jag var sugen på att läsa, men 2,5 veckor in i semestern hade den ännu inte påbörjats eftersom jag fortfarande höll på att läsa en redan påbörjad pocket. Inte för att det gör någonting. Jag tar med mig sommarläsningshögen nu i augusti och ser hur långt jag kommer.
Är du sugen på att läsa något rykande färskt så har jag två tips på böcker som kommer ut nu i augusti. Eller tips och tips. Jag har inte läst dem, men jag blev nyfiken när jag såg dem i förlagens kataloger.
Hassan Blasims GUD 99. Hassan Blasim blev mycket uppmärksammad för novellsamlingen Irakisk kristus, som kom för några år sedan. Jag har den hemma och det jag har läst ur den har varit briljant. I augusti kommer GUD 99 som handlar om Hassan som flytt från Irak till Finland och som arbetar som veterinär samtidigt som kan drömmer om ett liv som författare. Det låter som en bok i min smak.
Bättre begagnat av Johan Tell. Slit och släng känns helt ute. Den här coronakrisen har satt ännu mer ljus på vad som är viktigt på riktigt och jag gissar att bland allt som saknats under denna speciella tid så kanske inte just shopping är det som folk saknat mest? Därför känns det helt klart som att Bättre begagnat av Johan Tell ligger helt rätt i tiden, en bok om att vårda och ta hand om sina saker.
I övrigt har jag inte så många planer för augusti. Det blir nog mycket jobb, löpning och dans, gissar jag. Sedan är jag mycket sugen på att gå på bio, för bion är verkligen något jag har saknat sedan de stängde igen i våras.
Fortfarande lär det dröja innan vi kan resa som förut, i den mån vi någonsin kan göra det igen, men låt oss fortsätta att resa hej vilt genom böckerna! Idag tipsar jag om fem böcker som också skildrar några stora städer i världen.
Steglitsan
Donna TarttsSteglitsan börjar dramatiskt med att bokens huvudperson hamnar mitt i ett terrorattentat på Metropolitan Museum of Art i New York. I tumultet får han med sig den lilla målningen Steglitsan, som han sedan kommer att behålla genom livet. Romanen Steglitsan är en riktig tegelsten och bland mycket annat innehåller den rikligt med stoff för att förflytta läsaren till Manhattan.
Paris Passion
Paris Passion är en roman (med en hel del självbiografiska inslag, tror jag) skriven av Eva Swedenmark. Som titeln avslöjar utspelar den sig i Paris (och i Algeriet). Boken utspelar sig under 60-talet, så bokens huvudperson vandrar inte omkring på nutida Paris-gator, men det är verkligen en bok som effektivt skildrar en plats och kanske framför allt en tid. I Swedenmarks berättelse verkar det finnas ett ständigt pågående samtal om kärlek, frihet och politik – några ord jag faktiskt förknippar med just Paris.
Delhis vackraste händer
Delhis vackraste händer av Mikael Bergstrand är en feelgoodberättelse och ger kanske en något tillspetsad bild av ett högljutt och trångt New Delhi och en lite stereotyp skildring av en exotisk kultur, men boken innehåller faktiskt en både varm och rolig berättelse. Också. Huvudpersonen är en medelålders man som i ett svagt ögonblick går med på att följa med på en charterresa till Indien och som sedan blir kvar längre än vad han någonsin hade tänkt.
Det eviga folket är inte rädda
I Det eviga folket är inte rädda av Shani Boianjiu får läsaren följa ett gäng unga israeliska kvinnor som måste göra sin obligatoriska militärtjänstgöring. De är i precis den tid i livet då det är dags att kasta sig ut i vuxenlivet. Samtidigt är de just inte mer än barn. Nu får de vara med om tuffa händelser som de inte är speciellt rustade för att hantera. Sedan fortsätter deras sena tonår i ett Tel Aviv där de unga i Boianjius berättelse inte har så stora möjligheter att förverkliga några drömmer. Innan jag läste den här romanen hade jag ingen aning om tillvaron i Tel Aviv: de absurda bostadspriserna, de begränsade möjligheterna för unga att få jobb, den obligatoriska militärtjänstgöringen.
Att komma hem ska vara en schlager
När man läser Per Hagman får man verkligen känslan av att han är en man som har rest runt i alla metropoler. Själv är jag inte speciellt berest, inte speciellt världsvan. I Hagmans böcker känns hela världen öppen och tillgänglig, utan gränser. Kanske är inte heller nattlivet speciellt annorlunda i Nice jämfört med exempelvis Dubai. Eller Marstrand. I Att komma hem ska vara en schlager reser huvudpersonen verkligen runt till storstäder runt om i världen. Utan att aldrig riktigt komma hem, i och för sig. En av mina favoritböcker!
Har ni också ett helt gäng olästa böcker i bokhyllan? Jag har en hel bokhylla fylld av dem (obs: en extra smal hylla, så den rymmer inte så många böcker) och jag har även en ”hel del” e-böcker. Så många böcker, så lite tid. Jag är faktiskt rätt duktig på att läsa böcker jag har hemma, men jag läser inte i någon speciell ordning, så det finns tyvärr en del böcker som har blivit stående i många år. Och då menar jag många år.
För över ett år sedan bloggade jag om några av mina värsta hyllvärmare och nu inser jag att jag fortfarande inte har läst en enda av dem. Jag har dessutom identifierat ytterligare några olästa böcker inköpta vid 10-talets början: Agaat och Ypsilon. Jag ser att en del bokbloggare gör en rensning emellanåt, att de helt enkelt erkänner att vissa böcker aldrig kommer att bli lästa. Kanske borde jag göra något liknande? Det är dock på det viset att i stort sett alla mina böcker är sådana som jag har skaffat mig för att jag verkligen vill läsa (eller önskat mig av samma anledning). Jag brukar inte impulsköpa böcker och brukar inte ta emot recensionsexemplar heller, för den delen. Så mina böcker får allt stanna i hyllan och vänta på sin tur!
Jag har redan plockat fram böcker jag vill läsa i sommar, men i höst ska jag definitivt läsa en riktigt gammal hyllvärmare. Något förslag på vilken?
Marlene van Niekerks hyllade roman Agaat om apartheid, Sydafrika och om en lantbrukarhustru och hennes svarta skötare.
P. C. JersildsYpsilon, där han återvänder till tidigare romanfigurer. Jag tror den är riktigt underhållande, kanske i klass med den finfina novellen Författarnas himmel, som jag läste för inte så länge sedan.
Jonas BrunsSkuggland, som belönades med Sveriges radios romanpris 2013 med motiveringen ”för en bråddjup berättelse om längtan och svek där läsaren själv får förtroendet att lägga pusslet”.
Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe känner jag i ärlighetens namn inte till så mycket om. Men den har en så lockande form tycker jag. Det är ofta ett gott tecken.
Vilken försommar vi har haft! Självklart känns det hemskt med klimatförändringarna, torkan och allt sådant, men om man ska försöka hålla två tankar i huvudet samtidigt så måste jag ju också erkänna att det har känts fantastiskt med solen & värmen. Sällan har jag badat så mycket som i år! I juni! Hela midsommarhelgen! Jag är inte den som uppskattar att vara under vatten, dyka eller ens simma långt, men det finns någonting underbart i att svalka sig i vatten och att bara vara vid vatten, för all del; Kanske med lite fika, sällskap eller en bok. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så. Efter den här våren känner jag mig verkligen energifylld just nu, trots att i princip alla sommarens planer raderats ut. Just nu är jag ju nöjd med precis det jag skrev: sol & bad (fast ska jag vara i solen behöver jag spf30 kläder och solhatt, ärligt talat). Det är också ljuvligt att det har lättats på reserestriktionerna. Nu hoppas jag att vi alla kan hålla oss friska så att jag också kan resa lite söderut som jag brukar på sommaren.
Den här sommaren kommer inte att bli som vanligt, såklart, men det blir säkert bra ändå och förmodligen kommer jag plöja lite fler böcker än vanligt och det är ju inte så dumt. Jag har faktiskt gjort något jag inte brukar göra: planerat min sommarläsning. Jag har botaniserat bland mina hyllor, de fysiska och de digitala, och plockat ut blandade böcker som jag känner mig extra sugen på. Det är inte givet att jag hinner med allt detta under min semester, såklart, men det är i alla fall de böcker som ligger och väntar på nattduksbordet just nu. Det blir ju en och annan ljudbok också. Min bokcirkelkompis Med näsan i en bok har exempelvis fått mig att skaffa Skräcken på Wakenhyrst. Den hade jag nog inte valt själv (p.g.a. mörkrädd..!).
Som du kanske ser har jag verkligen valt ut blandade titlar: en klassiker, några noveller, en reportagebok, serier och poesi. I min e-bokläsare har jag också siktat in mig på Swede Hollow av Ola Larsmo, så jag har även tänkt ut en roman för sommaren. Har du någon plan för sommarens läsning? Kanske vill du läsa något helt nyutkommet? I så fall kan jag tipsa om Den sorgsne busschauffören från Alster. Om jag bara skriver titeln, så kanske ni ändå kan räkna ut vem som är författaren? Såhär snärtiga titlar finns det nämligen bara en författare som kan få till*. Det är den sjätte (eller sjunde) boken om Barbarotti om ni behöver ytterligare en ledtråd.
*Självklart är det Håkan Nesser som skrivit!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.