Kategori:

  • Filmatisering av Odjuret

    Jag såg hos deckarhuset att Roslund & Hellströms Odjuret har filmatiserats och kommer som tv-serie på SVT1 i december, med start den 16:e. Det är en ganska obehaglig bok, med övergreppsscener med barn, så jag vet knappt om jag orkar se en filmatisering. Det är hur som helt en bra deckare, som också är tankeväckande eftersom den tar upp frågan om rätt och fel och vem som har rätt att döma.

  • Ny Tropperbok att förväxla med de tidigare

    Ny Tropperbok att förväxla med de tidigare

    Jag har ju läst ett par böcker av Jonathan Tropper i år (ett poppis val i de bokcirklar jag är med i…) och jag har gillat båda, men också känt att de är så lika i stilen att man blir väldigt mätt på dem. Just nu är jag faktiskt inte så sugen på att läsa något av Tropper, men det känns ändå lite skoj att han är aktuell i en ny bok på svenska: Boken om Joe.

    Joe Goffman är 34 år gammal och har gjort sig en förmögenhet på sin debutbok, ”Bush Falls”. Det är en utlämnande, självbiografisk roman om hans uppväxt, som inte bara blottar hans innersta hemligheter, utan också avslöjar allt han vet (och inte vet) om alla andra i den lilla staden där han växte upp. Detta har inte oroat Joe, inte ens efter att boken filmatiserats med Leonardo DiCaprio i huvudrollen, eftersom han inte varit i sin hemstad på 17 år och heller aldrig tänker återvända. Men en natt väcks han av ett telefonsamtal, som förändrar allt. Joes far har fått en stroke och ligger i koma och Joe måste komma hem.

    Jag känner redan av baksidestexten att jag kommer att blanda ihop den med Sju jävligt långa dagar och Konsten att tala med en änkling om jag läser den här nya. Alla element finns där: 30-nåntingkille som nås av tunga besked från familjen och tvingas konfrontera sig själv och söka upp sin familj på nytt. I Sju jävligt långa dagar sitter huvudpersonen shiva (judisk sorgevecka) med sin brokiga familj. I Konsten att tala med en änkling försöker 30-nåntinghuvudpersonen att få livet att gå vidare som änkling och i den processen kommer han sin familj närmare. Han skriver bra Tropper, men han upprepar sig. Nåja. Jag avråder ingen från att läsa böckerna. De är faktiskt bra! Varför ändra på ett vinnande koncept? 😉

  • Tematrio: Tjocka släkten

    Jag kör på med en gammal Tematrio: Tjocka släkten. Berätta om tre böcker med några släktingar (eller ingiftingar) i titeln.

    Bröderna Lejonhjärta har alla läst. 🙂 Fin saga! Jag hoppas att den nya filmatiseringen blir bra…

    Mormor gråter och andra texter är en samling med texter av Jonas Gardell och i mitt tycke är den en av hans bästa. Bland annat innehåller den pjäsen med samma namn som titeln.

    Älskade syster är en tegelsten av Joyce Carol Oates. Den är löst kopplad till ett verkligt fall och handlar om en dysfunktionell familj där den lilla dottern pressas hårt till att bli en konståkningsprinsessa och sonen i familjen försummas. Gripande och intressant, som alltid när Oates berättar.

  • Var håller alla läsande män hus?

    Ibland kan man få för sig att böcker och läsning är ett intresse för enbart kvinnor. Var håller egentligen alla läsande (och skrivande!) män hus någonstans? Exempel:

    Det finns hur många bokbloggar som helst, men jag har bara besökt en handfull som är skrivna av män.
    På mitt jobb jobbar 80 % män, men i jobbets bokcirkel finns bara kvinnliga medlemmar.
    Det finns en hel genre som heter chick lit, men ingen motsvarighet för killar.
    Jag läste också hos Svensk bokhandel att två av tre av barn- och ungdomsböckerna i förra årets utgivning är skrivna och illustrerade av kvinnor. En majoritet av böckernas huvudpersoner var dessutom kvinnor.

    Är det här någon slags konsekvens av att tjejer traditionellt har uppfostrats till att vara stillsamma och lugna och t.ex. läsa böcker, medan pojkar har uppfostrats till att ägna sig åt mer livliga aktiviteter, som att sporta? Skrivs det böcker som liksom inte anses angå män?

    Eller har jag helt enkelt fel. Vem vet?

  • Müller, Pârvulescu och Manea

    Sedan några veckor tillbaka är det officiellt att nästa års Bok- och biblioteksmässa kommer att ha fokus på litteratur från Rumänien. Det är ett land som länge har känts lite som en vit fläck på min litterära karta, men sedan fick ju Herta Müller Nobelpriset i litteratur (2009) och därefter har jag läst ett par titlar från förlaget 2244, som specialiserar sig på litteratur från området runt Svarta havet. I år har har jag alltså läst både Norman Maneas Huliganens återkomst och Ioana Pârvulescus Livet börjar på fredag. Av Müller har jag läst Hjärtdjur.

    Av de här tre titlarna är det Livet börjar på fredag som är den enda som gett mig någon större behållning. Det är en annorlunda och fin liten berättelse om livet i Bukarest vid 1800-talets slut. Maneas självbiografiska bok tyckte jag var tungläst och detsamma gäller Müllers symboltyngda och svårgenomträngliga roman om livet i en diktatur. Kanske kan nästa års Bokmässa ge mig lite tips på fler läsvärda Rumänska författare än den enda jag har hittat hittills. 😉 Återstår också att se om jag besöker Bokmässan nästa år. Hittills har jag inte hittat dit en enda gång och ärligt talat så är det inte så troligt att jag gör det nästa år heller. Hösten är en hektisk tid… Nästa höst är jag halvvägs till doktorsexamen och som delmål måste jag skriva och försvara en licentiat-avhandling. Spännande! Men det är nog något som kommer att minska min tid till att läsa rumänsk litteratur…

  • Alla som vill läsa Mo Yan kan andas ut

    Jag är fortfarande lite tveksam till om Mo Yan är så spännande att läsa (det måste ju finnas en anledning till att han knappt är utgiven på svenska, eller?), men han är ju trots allt Nobelpristagare. Hans böcker har varit slut i Sverige sedan den dag han fick Nobelpriset, men förlaget meddelar nu att alla rättigheter är utredda, både tidigare och framtida. De tre titlar som varit utgivna sedan tidigare är nu på gång och kommer att finnas i handeln inom några veckor. Det var väl för väl. Jag gissar att intresset svalnar ganska snabbt och att det är viktigt att kränga böckerna under julhandeln.

  • Ny bok för dig som inte vill bli lurad

    Ny bok för dig som inte vill bli lurad

    Det har kommit ut en ny bok för skeptiker som mig (sedan tidigare har jag ju t.ex. läst Salvekvick och kvacksalveri, som på ett bra sätt smular sönder alternativmedicin). Boken heter Bluff och är skriven av Stephen Law, som är lektor i filosofi. Enligt baksidestexten ska boken:

    …vaccinera oss mot sekteristers knep, religiösa och politiska fanatiker, förespråkare för alternativmediciner, konspirationsteoretiker och andra försåtliga övertygelser.

    Nice! Få saker gör mig så förbannad som när människor blir pålurade verkningslöst skit i stil med homepatiska preparat eller när människor blir inlurade och utnyttjade i sekter och liknande. Det finns något väldigt fult i suga pengar ur människor som helt enkelt inte förstår, eller som är för sjuka och desperata för att vilja förstå.

  • Väntan är över

    Visst vet ni att Jonas Hassen Khemiri har utkommit med nytt? Det är en bok som kretsar kring bombdådet i Stockholm. Jag har längtat så länge, så länge efter något nytt av Khemiri, så självklart längtar jag efter att få följa med i Khemiris språkliga krumbukter igen. Han skriver fenomenalt!

    Boken är tydligen riktigt kort (han kallar den själv för ett Mariekex i en intervju i Babel, vilket för övrigt en rolig och intressant intervju där även Gardell är gäst), men jag gillar ju tighta berättelser och är det någon som kan skriva så är det Khemiri. Jag litar på att han på få sidor har fått ihop en fantastisk berättelse. Jag ska läsa den framöver, när jag får tid. Jag är faktiskt inte så hysterisk över att vara först på bollen, inte ens när det gäller favoritförfattare.

    Boken har överlag fått bra kritik och Khemiri har ju hyllats för allt han har gjort. Något Augustpris kommer det dock inte bli. Förlaget missade nämligen att nominera honom! Helt sjukt!!

  • Berit Hård och skönhetsindustrin

    Berit Hård och skönhetsindustrin

    Det har kommit en ny bok med Berit Hård. Själv har jag bara läst (lyssnat på, om man ska vara petig) den första delen och jag hade lite blandade känslor, men tyckte det var väldigt kul att den innehöll en del kändisar bland karaktärerna (bland annat författaren själv). I den nya delen, Fällan, fladdrar det också förbi kändisar. Den här gången är bloggprofilen Kissie en av karaktärerna i boken och tydligen får hon ansiktet totalförstört efter en skönhetsbehandling… Jag vet inte vad Kissie själv tycker om att figurera som ett skönhetsindustrioffer i en bok, men ändå. Jag är faktiskt lite sugen på att läsa boken. Förlaget skriver såhär om den:

    Fällan är ett kritiskt inlägg i debatten om den okontrollerade skönhetsindustrin. En industri som spelar med kvinnors och unga tjejers dåliga självkänsla som insats. Boken beskriver hur skönhetsbranschen bjuder på gratis behandlingar mot textreklam och knep som används för att övertyga kvinnor att de behöver göra olika ingrepp.

    Schyst att någon skriver om det!