När man talar om trollen. 😉 Just nu skänker Bokon iväg Da Vinci-koden och några kapitel ur Dan Browns nya. Mycket generöst, faktiskt. Jag kunde inte hejda mig, utan laddade ner. Det blir min första Dan Brown (fast filmatiseringen har jag sett!). Jag ska läsa med öppet sinne.
En annan bra kod är ju annars Martina-koden. När kommer nästa Martina Haag?! Behöver läsa i sommar. Det finns ingen bättre feel good.
För ett tag sedan snappade jag upp att Isabella Lövins och andra engagerades arbete lett till resultat vad gäller EU:s fiskepolitik. Tyvärr inser jag nu att man inte ska ta ut någon seger i förskott, för nu har hela skiten havererat och fiskare får även i fortsättningen slänga fisk och ägna sig åter överfiske. Det var ju lite sorgligt!!
Vad som har hänt med de andra grejerna jag frågade mig i mitt tidigare inlägg vet jag icket. Jag önskar mig till exempel en fortsättning på Matens pris. Gärna som podcast till sommaren. 😉
Jag har sett att Dan Browns nya har skeppats ut till ”min” Konsumbutik och säkert till alla andra mataffärer, bokhandlar och bensinmackar också. Jag har inte läst någonting av Dan Brown, men tyckte att Da Vinci-koden (filmen) var rätt spännande.
Det som fascinerar mig med Dan Brown är att ungefär alla som läst honom hävdar att han är tjatig och att böckerna inte går att hålla isär eftersom de är så till förvillelse lika. Och ungefär alla, vare sig de läst honom eller inte, anser inte hans böcker vara några som man stolt ska snacka om att man läst.
Och ändå. I princip inga andra böcker, förutom, möjligen, böcker av Paulo Coelho samt EL James porrtrilogi, har samma spridning! Och andra böcker översätts knappast under samma press. Som jag har förstått det är det så bråttom, bråttom, bråttom att man delar upp boken i olika delar och slänger iväg till ett gäng olika översättare som ska dra igenom sin del så fort som möjligt. Bara en sådan sak känns ju inte helt.. kvalitetssäkrat.
Jag fattar att man inte kan tjäna en massa pengar ifall man istället travar upp högvis med Mo Yan i varenda kiosk, för jag, som ju trots allt läser mer än snittet, har då inte lätt att ta mig igenom hans böcker. Men finns det ingenting mittemellan? Kan man inte sälja en massa fantastisk och ändå lättläst litteratur i stil med Människor helt utan betydelse (åh, vad den är bra!) eller Doktor Glas?
Det är ju lite infekterat det där med ”bra” och ”dåliga” böcker, men att marknadsföringen är intensiv och spridningen enorm innebär sannerligen inte nödvändigtvis att böckerna är bra. För en del (tydligen ganska många…) verkar det vara enklast att rycka den där boken som man tänker att ”alla snackar om” och som syns överallt. Som svårt boknördig blir jag förstås lite ledsen å deras vägnar eftersom de garanterat missar guldkorn som man kanske måste leta efter aktivt på ett bibliotek för att få tag på. Och nej, jag har fortfarande inte hämtat mig från insikten att pallvis med porr finns i varenda affär (jag har hört dem benämnas ”erotika” i några poddar jag lyssnat på den senaste tiden! Lägg av, kalla de för vad de är!). Jag kan tycka att det vore nice om det inte bara vore direkt förutsägbara böcker som får denna uppmärksamhet. Vem bestämmer egentligen vilken bok som ska hypas och tryckas upp i upplagor så att de finns tillgängliga i exakt alla affärer i hela landet?
Vad gäller Inferno så kommer jag nog inte läsa den och jag tänker inte döma ut den när jag inte har läst den. Tycker bara att fenomenet är fascinerande. Kommer du läsa?
Den här veckan har Tematrio bröllopstema! ”Berätta om tre romaner/noveller/dikter/texter som innehåller ett bröllop.”
I Glada hälsningar från Missångerträsk måste Nadja gifta sig för att kunna adoptera. Längtan efter ett barn är så stark att hon till och med offrar sig och åker till avlägsna Missångerträsk för att hjälpa sin syster. Där ska också hennes blivande man vänta på henne; mannen som enbart gifter sig med henne för att hjälpa henne med adoptionen. Men i Missångerträsk blir ingenting som det var tänkt. Det finns en bröllopsscen, men jag tänker inte spoila och skriva mer än så.
Ett tragikomiskt bröllop utspelar sig i Tjuven av Göran Tunström. Oromantiskt, futtigt och sorgligt! Resten av boken handlar t.ex. om Silverbibeln, men det är de inledande kapitlen som har etsat sig fast i minnet.
Kerstin Thorvall skriver i en av mina favoritböcker, När man skjuter arbetare…, om Hilma, som gifter sig med en man som är psykiskt sjuk. Sjukdomen kommer dock som en överraskning på självaste bröllopsnatten. Djupt berörande berättelse om klassfrågan!
Ledsen att jag inte kan bjuda på någon trio om tre klockrena, lyckliga bröllop. Jag tror ärligt talat inte att de är så vanliga i litteraturen?
Mia med bloggen Cum libris non solus har utmanat mig med en tegelstensutmaning:
* Hitta de fem tjockaste böcker i din bokhylla som du läst.
* Hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-hög (Böcker som skall läsas)
Jag vet inte hur poppis det är, egentligen, men jag brukar lämna mina utlästa böcker hos mina föräldrar. 😛 Själv bor jag på 27 kvadrat och har inte så mycket till bibliotek, om jag säger så… Med andra ord så har jag en del tegelstenar som faktiskt inte står i min hylla (däribland Shantaram, som hade mått bra av en redaktör som krävt att 2/3 skurits bort, En halv gul sol och Blonde, som är så tjock att den knappt går att hålla i).
Några tjocka utlästa böcker, som faktiskt finns hemma, av någon anledning:
Eld av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (635 sidor)
Ximen Nao och hans sju liv av Mo Yan (634 sidor)
Oskuldens museum av Orhan Pamuk (560 sidor)
Oksa Pollock: Det sista hoppet av Anne Plichota och Cendrine Wolf (543 sidor)
Cirkeln av Sara Bergmark Elfgren och Mats Strandberg (517 sidor)
Några tjocka böcker som jag inte läst ännu:
Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami (741 sidor)
Middlesex av Jeffrey Eugenides (636 sidor)
Den franske löjtnantens kvinna av John Fowles (633 sidor)
Strändernas svall av Eyvind Johnson (599 sidor); lånades faktiskt från bibblan 2010, så den har varit oläst ett tag…
Den felande länken av Stefan Tegenfalk (455 sidor)
(hoppsan, jag råkade lista fler än två :p)
Kul att sammanställa listan! 🙂 Men vilken tur att ingen utmanande mig i att läsa de olästa tegelstenarna… Herregud. Så mycket böcker, så lite tid!!
I lördagens DN finns en artikel om ElibU, som är e-boksdistributören Elibs satsning för att nå ut med e-böcker i skolorna. Med ElibU kan elever få tillgång till tusentals titlar som går att läsa på enheter som är uppkopplade till skolans nätverk. Det är alltså en strömmad tjänst, så det går inte att ladda ned böcker och t.ex. läsa hemma. Priset är lågt med tanke på vad en enstaka e-bok kan kosta (150 kr eller så) och vad ett utlån kostar för bibblan (20 kr), för ElibU kostar bara 60 kr per elev och läsår. Bra satsning! Självklart hoppas Elib på att unga ska vänja sig vid att läsa elektroniska böcker och ta med sig vanan, så att de kommer att köpa e-böcker i framtiden.
Lite påmind blir man ju dock om hur dyrt det är med e-böcker för alla oss andra. I Artikeln i DN finns också en kort intervju med Sveriges författarförbunds ordförande, som bl.a. säger: ”Men när de tekniska lösningarna förändras är det viktigt att inkomsterna för författarna och avtalen är rimliga, att det blir en bra modell. Jämför man med tidnings- och musikbranschen så har ju betalningsviljan sjunkit när man gått från fysiska till digitala produkter.” Det kan hända att förfsttarförbundet helt enkelt vill ha mer ersättning. Men att likna e-boksbranschen med musikbranschen gör att man blir lite… avskräckt. Innan Spotify lyckades musikbranschen verkligen gräva sin egen grav genom att börja sälja skitdyra, svåranvända och begränsade musikfiler – som, surprise, ingen ville ha!
Ja, det är klart att folk är ovilliga att betala flera hundra spänn för en e-bok! Det är ju precis sådant som gör att folk gärna går omvägar för att få tillgång till böckerna. Själv lånar jag t.ex. från biblioteken istället. På sikt kanske andra lockas att ladda ned illegalt (i dagsläget har jag svårt att se att några större mängder e-böcker fildelas, men…). Priset måste verkligen bli rimligt, för annars kommer e-boksförsäljningen aldrig komma igång och då missar författarna hela den inkomsten som hade kunnat rullat in…
Jag hoppas också att det kommer att vara enkelt och smidigt att ladda ned e-böcker även i framtiden. Mardrömmen vore om det blev sådan hets kring fildelning att filerna börjar skyddas så att de inte kan användas, typ som musikfiler är spärrade om man handlar från iTunes Store. Jag hatar verkligen iTunes Store. Hehe. Okej att man kan köpa appar och att det går att lyssna på (gratis) podcasts, men att köpa film eller musik är som att köpa… inget. Köper man en musikfil får man ha den på typ 3 diskar, vilket innebär att jag, som gärna byter musik på min mp3-spelare lite nu och då, skulle kunna byta låtar 3 gånger och sedan måste jag köpa om samma låt igen. Vad har man då köpt egentligen? Just det: inget. Här om dagen skulle jag se film på Apple-TV, men råkade hyra filmen på min iPad. Man kan skärmdubblera allt till Apple-TV (och t.ex. se vad som helst på SVT Play och liknande), men med den här filmen, hyrd från iTunes Store så gick det åt skogen. Hyr man på paddan får man bara titta på paddan. Den här typen av idiotiska begränsningar är det som på sikt får folk att överge de legala alternativen. Så jag hoppas att e-böckerna inte går den vägen att det blir krångligt, svåranvänt och begränsat när man köper en bok.
Vad som är billigt, upptäckte jag när jag började lyssna på Bokmärkt, podden som jag fick tips om i mitt podcastinlägg som jag postade nyligt, är den aktuella bokcirkelboken som diskuteras i programmet. Just nu är det Väldigt sällan fin av Sami Said, som kostar 29 kr. Kul idé med podcasten, för övrigt. I det första avsnittet, som är det enda som utkommit hittills, diskuterades en bok som jag inte själv har läst, men jag tror att det kan vara fördjupande och kul att lyssna på Bokmärkt om man också har läst boken. Personligen är jag dock lite skeptisk till Väldigt sällan fin, för den har inte fått så bra kritik. Får se vad som kommer upp i kommande program!
Det är kul att följa skapandet av sista delen i Engelsforstrilogin, Nyckeln. Författarna (och förlaget, antar jag) delar t.ex. flitigt med sig av bilder och info på Facebooksidan. Den senaste tiden har det t.ex. avslöjats att författarna är i full gång med redigeringen och att boken kommer att bli längre än del 2, Eld…
En rolig nyhet som poppade upp här om dagen är också framsidan till Nyckeln. Härligt!! Den ser ganska mörk ut… 😉
Vi har haft Picket & pocket-träff igen. Den här gången diskuterades Paradisträdgården – en bok som (nästan) ingen tyckte om. Jag har kommit på mig själv med att vara oerhört kritisk till allt möjligt. Inte en film eller bok har tagit sig över betyget 3/5 den senaste tiden. 😉 I helgen var jag på vernissage på ett ställe och kom på mig själv med att behöva lägga band på mig själv för att inte högt kritisera konsten. Jag hittade knappast någonting jag gillade på hela utställningen, och det är väl inte kriminellt i och för sig, men man kan ju skärpa till sig när konstnären själv står bredvid. Paradisträdgården föll mig inte alls i smaken och någonstans så tror jag att jag är lite orättvis, men man kan faktiskt inte gilla allt. Jag tycker den var kasst skriven och det gjorde mig besviken att författaren valde att skriva en tjatig bok med stereotypa, ointressanta karaktärer, istället för att ta sig an ämnet och skriva något verkligt tankeväckande och något som kan vara intressant för en större publik än den som själv har något intresse av det minnesmonument som boken handlar om.
Min fråga till mig själv är dock varför jag tycker allt är så mellanbra (eller dåligt) nu för tiden. Blir man petigare med tiden, eller? Är det så att ju mer bra grejer man läser/ser, desto svårare blir för nyare grejer att stå sig i jämförelse? Jag borde läsa om något jag hyllade för 5-10 år sedan och känna efter hur det funkar idag.
Tur att jag inte är litteraturkritiker. Jag hade skrivit saker i stil med ”Ja, men det här var ju en ganska bra bok, men för 5 år sedan läste jag en liknande bok och den var fan så mycket bättre. Och förresten gillade jag inte formuleringen i tredje meningen på sid 7”.
Nästa gång diskuterar vi En storm kom från paradiset. Mycket paradis nu! Jag har en bestämt känsla av att jag kommer att gilla denna bok. Den har ju fått mycket uppmärksamhet och nominerats till priser som Augustpriset. Det är ett gott tecken (enligt mig, men Nobelprisprojektet är av annan åsikt och hon bör ju veta.. ;)).
Det börjar närma sig med den årliga Stora bokbytardagen, med aktiviteter över hela landet. 16:e maj är det som gäller! Som miljöpartist gillar jag tanken på att byta grejer istället för att konsumera nytt hela tiden, men med det sagt så kan jag väl erkänna att jag ytterst sällan byter bort böcker och faktiskt aldrig har gjort det under Stora bokbytardagen… :p Dels är jag fäst vid de böcker jag har (som jag oftast har fått i present och/eller har köpt på mig för att jag tycker att de är alldeles extra bra). Sedan har jag några pocket som t.ex. är helt vattenskadade eller har trasig framsida för att det är ungefär så jag behandlar mina slit och släng-pocket (nu för tiden försöker jag låna e-böcker istället för köpa pocket). Med andra ord finns det inte mycket i min ”samling” som jag vill byta bort och ärligt talat vet jag inte vad jag skulle vilja byta in någon bok mot heller.. 😉 Så nej: det blir inget bokbyte hos mig.
När det gäller läsare så tror jag mig veta att det finns två kategorier:
1) De som ser böckerna som en samling och aldrig skulle få för sig att byta bort något.
2) De som kastar böcker vartefter de läser.
De flesta bokmalar jag känner skulle inte vilja byta bok, misstänker jag.
Byter du böcker?
