Det är kul att följa skapandet av sista delen i Engelsforstrilogin, Nyckeln. Författarna (och förlaget, antar jag) delar t.ex. flitigt med sig av bilder och info på Facebooksidan. Den senaste tiden har det t.ex. avslöjats att författarna är i full gång med redigeringen och att boken kommer att bli längre än del 2, Eld…
En rolig nyhet som poppade upp här om dagen är också framsidan till Nyckeln. Härligt!! Den ser ganska mörk ut… 😉
Vi har haft Picket & pocket-träff igen. Den här gången diskuterades Paradisträdgården – en bok som (nästan) ingen tyckte om. Jag har kommit på mig själv med att vara oerhört kritisk till allt möjligt. Inte en film eller bok har tagit sig över betyget 3/5 den senaste tiden. 😉 I helgen var jag på vernissage på ett ställe och kom på mig själv med att behöva lägga band på mig själv för att inte högt kritisera konsten. Jag hittade knappast någonting jag gillade på hela utställningen, och det är väl inte kriminellt i och för sig, men man kan ju skärpa till sig när konstnären själv står bredvid. Paradisträdgården föll mig inte alls i smaken och någonstans så tror jag att jag är lite orättvis, men man kan faktiskt inte gilla allt. Jag tycker den var kasst skriven och det gjorde mig besviken att författaren valde att skriva en tjatig bok med stereotypa, ointressanta karaktärer, istället för att ta sig an ämnet och skriva något verkligt tankeväckande och något som kan vara intressant för en större publik än den som själv har något intresse av det minnesmonument som boken handlar om.
Min fråga till mig själv är dock varför jag tycker allt är så mellanbra (eller dåligt) nu för tiden. Blir man petigare med tiden, eller? Är det så att ju mer bra grejer man läser/ser, desto svårare blir för nyare grejer att stå sig i jämförelse? Jag borde läsa om något jag hyllade för 5-10 år sedan och känna efter hur det funkar idag.
Tur att jag inte är litteraturkritiker. Jag hade skrivit saker i stil med ”Ja, men det här var ju en ganska bra bok, men för 5 år sedan läste jag en liknande bok och den var fan så mycket bättre. Och förresten gillade jag inte formuleringen i tredje meningen på sid 7”.
Nästa gång diskuterar vi En storm kom från paradiset. Mycket paradis nu! Jag har en bestämt känsla av att jag kommer att gilla denna bok. Den har ju fått mycket uppmärksamhet och nominerats till priser som Augustpriset. Det är ett gott tecken (enligt mig, men Nobelprisprojektet är av annan åsikt och hon bör ju veta.. ;)).
Det börjar närma sig med den årliga Stora bokbytardagen, med aktiviteter över hela landet. 16:e maj är det som gäller! Som miljöpartist gillar jag tanken på att byta grejer istället för att konsumera nytt hela tiden, men med det sagt så kan jag väl erkänna att jag ytterst sällan byter bort böcker och faktiskt aldrig har gjort det under Stora bokbytardagen… :p Dels är jag fäst vid de böcker jag har (som jag oftast har fått i present och/eller har köpt på mig för att jag tycker att de är alldeles extra bra). Sedan har jag några pocket som t.ex. är helt vattenskadade eller har trasig framsida för att det är ungefär så jag behandlar mina slit och släng-pocket (nu för tiden försöker jag låna e-böcker istället för köpa pocket). Med andra ord finns det inte mycket i min ”samling” som jag vill byta bort och ärligt talat vet jag inte vad jag skulle vilja byta in någon bok mot heller.. 😉 Så nej: det blir inget bokbyte hos mig.
När det gäller läsare så tror jag mig veta att det finns två kategorier:
1) De som ser böckerna som en samling och aldrig skulle få för sig att byta bort något.
2) De som kastar böcker vartefter de läser.
De flesta bokmalar jag känner skulle inte vilja byta bok, misstänker jag.
Byter du böcker?
Jag såg att SR:s Stockholmskanal Metropol 93,8 har ett nytt projekt de kommande 6 veckorna, Passa boken, som syftar till att inspirera unga till mer läsning. Artister kommer att donera sina favoritböcker och det kommer att bjudas på en massa bokprat. Redan nu finns ett antal inplastade böcker gömda runt om i Stockholm, för den som vill gå på lite skattjakt..
Jag tycker det är kanonbra med sådana här grejer. Med läsning får man väldigt mycket gratis, för egentligen finns det knappast något annat sätt att faktiskt lära sig att tolka (text) och att själv uttrycka sig. I varje ämne i skolan är det centralt att kunna läsa och skriva. Men med filmer, serier och spel så finns det kanske inte alltid någon tid och intresse att läsa. Jag känner faktiskt folk som påstår att de tycker att läsning är slöseri med tid (och det är ju; själv använder jag samma argument mot TV-serier ;)).
Jag missar säkert mycket som inte ser serier, men oj, vad jag tycker att andra missar mycket när de inte läser!!
Sent omsider har jag förstått grejen med podcasts. Jag testade ju Värvet för ett tag sedan (eftersom Jonas Hassen Khemiri gästade), men nu prenumererar jag på lite av varje. I bokväg lyssnar jag på Lundströms bokradio (som sänds för tidigt i P1 för att det någonsion skulle vara aktuellt för mig att lyssna… 😉 och Bokpodden. Jag är mycket förtjust. Det verkar vara Lundströms bokradio som är Sveriges radios bokprogram nu för tiden, men rotar man i arkivet, som finns lättillgängligt via SR-appen, så finns ju andra bokprogram som är värda att lyfta fram. Bokcirkeln är verkligen kanon! Jag längtar efter att få sätta igång med Fågeln som vrider upp världen, som ligger hemma och väntar, och följa upp med bokcirkeln om boken. 🙂 Jag tror det får bli mitt efter licseminariet-projekt..
Bokpodden är en podcast av och med Bokhora i samarbete med Bokus. Den är lite mer så som jag tänker mig poddar: avslappnade samtal. Lundströms bokradio är ju en större produktion med inslag och reportage, vilket är bra på sitt sätt.
Nu är enda frågan: när ska jag ha tid att lyssna på ljudböcker? Just nu fördelar jag det så att jag lyssnar på ljudböcker när jag springer (d.v.s. aldrig just nu, för jag har ont i halsen sedan en vecka tillbaka!) och tvättar (inträffar max 2 ggr i månaden). Podcast har jag på hemma medan jag gör annat, t.ex. stökar i köket. Mycket lyssnande blir det. Det hinner inte komma ut nya podcasts i takt med att jag vill lyssna mer, så jag får fylla på med arkiverade grejer i stil med Sommar från 2011..
Vilket är ditt bästa poddtips?
En bok jag verkligen gillar är Hemligheter, som kom ut för en massa år sedan hos En bok för alla. Boken består av samlade hemligheter som vem som helst fått lämna in anonymt. Nu kommer en liknande bok, med hemligheter som varit med i Postmuseums utställning Svenska hemligheter. Det är alltså en bok som är full med brev och vykort med hemligheter. Ser riktigt snygg ut! Kommer ut i september.
Den här typen av samtidsskildringar är verkligen intressanta, tycker jag. Vad håller man egentligen hemligt år 2013, när kulturen egentligen handlar om ett dela allt på nätet?
Visst blir man glad av sådana där helt osannolika historier i stil med att någon tappade sin vigselring och sedan hittade den runt en morot i morotslandet 16 år senare? Jag såg att det snart kommer en hel bok som handlar om osannolika händelser och hur slumpen egentligen fungerar. Verkar kul!
Den här veckan har Tematrio ett klassikertema: Berätta om tre klassiker ni gillar!
Jag är ju, som många vet, väldigt svag för Hjalmar Söderberg. Han har en så fulländad stil och ett sådant vackert språk. Trots att hans texter har hundra år på nacken så känns de lättare och fräschare än det mesta som ges ut idag… Inte minst gillar jag hans noveller, som t.ex. finns samlade i Historietter.
Selma Lagerlöf tycker jag är ganska ojämn, men en bok som jag sträckläste som om den vore vilken lättsam chick lit som helst är faktiskt Jerusalem. Den innehåller allt!
Som tredje bok väljer jag en klassiker jag tvingades läsa i skolan och faktiskt tyckte var förvånansvärt rolig: Candide. Den gavs ut första gången 1759 och blir fortfarande läst. Det kallar jag klassiker!
Håkan Hellström syns lite här och där nu för tiden och det är kanske inte så konstigt, med tanke på att han precis är aktuell med ett nytt album. Jag är ett stort fan av Håkan Hellström faktiskt och har sett honom live flera gånger. Albumet Det är så jag säger det är ett av mina absoluta favoritalbum, alla genrer. Jajamen! Det är något med hans texter som går rakt in i mig. Nu är ju dock inte det här någon musikblogg.
Men.
Ungdomsboken Ge mig arsenik har varit på tapeten ett tag. Alla som vet något om Håkan och har hört hans musik känner förstås igen titeln som en rad ur låten Känn ingen sorg för mig Göteborg. Boken verkar vara en typisk ungdomsbok om vänskap och kärlek och att ha stora drömmar.
Mer långsökt Håkanrelaterad är en annan, ännu nyare, bok: Vi är inte sådana som i slutet får varandra av debutanten Katarina Sandberg, som har skrivit en bok om kärlek.
”För tjugo år sedan föll Beatrice i Paris, handlöst, framför Eiffeltornet, för en mörklockig man. Resultatet av detta heter Cassiopeja Svensson och har nyss flyttat till Stockholm för att studera juridik. Hennes kursare har bostadsrätter och förlovar sig och tycker att allt är ”så himla romantiskt”, vilket bara stärker Cassiopejas övertygelse om att kärleken är en klyscha, en konstruktion för att Hollywood ska tjäna pengar. Hon påpekar gärna att det är ironiskt att hon själv är skapad ur den största klyschan av alla. Kräks lite på idén om tvåsamheten. Tills hon träffar Casper, och själv faller.”
Jag vet inte om jag är så sugen på att läsa en bok om folk som blir kära, för jag har en tendens att bli kräkfärdig. Hehe. Men jag lyssnar ju gärna på Nu kan du få mig så lätt:
”Dom är uppe på taken,
alla är högt över staden.
Sommaren snurrar fort
när vi bara snöar bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann”
