Tänk att det bara är en månad sedan jag kände sådan hoppfullhet och glädje över att samhället börjat öppna upp lite mer. Jag såg fram emot roliga föreställningar och annat vi skulle göra, nära & kära vi skulle träffa och så vidare. Nu sitter vi med Sveriges kanske hårdaste restriktioner och kan inte ens resa någonstans annat än till jobbet, kan inte träffa någon utanför hushållet och så vidare och så vidare. Vi hann faktiskt gå på en otroligt fin Mozartkonsert innan restriktionerna kom och det gläds jag över. De hade anpassat det så bra på Norrlandsoperan, sett till att det aldrig blev någon trängsel. Strax innan var vi på väg att ta en kaffe på Espresso House, men fick vända i dörren för att det var smockfullt. Förutom några pliktskyldiga markeringar på golvet verkade de inte ha lyft ett finger för att minska trängseln. Borden stod tätt, stolarna stod tätt, allt var trångt och det var fullsatt. Sådant gör mig så irriterad. Att just kulturen är det som ska stängas ned under pandemin! Många fik och restauranger tar såklart sitt ansvar, men lika många gör det definitivt inte.
Nåja, jag ska inte klaga. Vi är friska och har jobb (gud så mycket jobb jag har för den delen!!). Jag hade gärna bakat pepparkakor med mina vänner, kunnat bjuda in till glöggfika och kanske avverkat någon spelkväll, men nu blev det inte så och det är ganska lugnt ändå. Eller spelkväll har vi och för sig haft. Digitalt. Självklart känns det ovisst och deppigt med julen, men jag tänker inte ta ut något i förskott. Vi får se hur det är då, helt enkelt.
Att inte riktigt veta hur julhelgen ska se ut förtar dock en del av julmyset för mig, måste jag erkänna. Även det att inte kunna bjuda hit folk gör hela julmyset lite tristare. Varför ska jag baka & fixa om ingen kan komma hit? Att inte kunna gå på julkonsert, julmarknader eller strosa omkring på stan bland julpynt gör också sitt till för att ge känslan av att det är mörk november snarare än SNART JUL. Allt detta är helt klart i-landsproblem. Det är bara det att jag tycker att julen, hela vägen från november 😉 till tjugondag knut är SÅ mysig och nu är det ännu en grej som pandemin har snott. Så lite deppigt är det ändå. Och självklart känner jag för de som definitivt inte får en avkopplande jul i år, på grund av sjukdom & oro, på grund av slitsamt jobb inom vården eller av andra orsaker!
Nu när december strax är här ska jag försöka göra vad jag kan för att hålla humöret uppe: lyssna på lagom mycket julmusik, äta goda grejer som hör julen till, kolla på SVT:s julkalender (om den är kass kan man ju se någon bra på Öppet arkiv istället), pyssla mer än vad jag brukar, tända ljus och sådant. Ja, och så kommer jag ta sovmorgon, träna (hemma) och läsa noveller. Jag har ju min egenkomponerade novellkalender i år (och en jättefin Stunder i advent-kalender!). Kanske kan jag också få ändan ur vagnen och göra saker jag tänkt i flera ÅR att jag borde ta tag i, som att flytta bloggen till en databas som stödjer emojis till exempel. Pandemin kan ge alla möjliga sega projekt en skjuts. Vi får väl se.
Decembers novelläsning. 🙂
Novelläsningen ska bli en skön avrundning på det här årets läsning. Jag hade någon slags idé om att hinna läsa ut de flesta av mina andra påbörjade böcker inför decembers novellprojekt och jag lyckades nästan! Vad läser du december?
Förra året hade jag inte mindre än två novellkalendrar (den ena var en tidig julklapp från min sambo <3). Jag är egentligen lite lätt skeptisk mot kalendrar; De har blivit en så stor grej inför en högtid som i sig handlar väldigt mycket om konsumtion. Det är som att köpfesten expanderar lite mer för varje år. Jag noterade t.ex. att det finns en grötkalender(!) med 24 portioner gröt för cirka 600 kr. Ett paket glutenfria havregryn (ja, jag har celiaki) kostar ca 35 kr. Lägg till lite jordnötssmör, sylt och havremjölk (tycker det blir godast gröt om man kokar den i havremjölk) så har har du månadens frukost serverad för en bråkdel av priset. Om man ska vara krass.
Men. Jag har som sagt tyckt att det har varit supermysigt med mina novellkalendrar. Jag har blivit genuint glad varje dag! Och jag har läst fantastiskt många texter som jag inte hade hittat till annars. På något sätt känns det mer motiverat med just en novellkalendrar än många andra kalendrar, fyllda med diverse krimskrams (det där lät inte så trevligt inser jag; jag som älskar krimskrams). För mig känns böcker mer hållbart i längden än t.ex. små provförpackningar med duschcrème, eller vad man nu får i sin ”beauty”-kalender. Det är sådant man kanske tycker om man älskar böcker..! Så har i alla fall jag tänkt och omfamnat alla novellkalendrar som finns. 🙂
Det jag skulle komma fram till är dock att jag i år inte har någon novellkalender. Det beror inte på att jag har uppnått något ny nivå av medveten konsumtion, på snålhet eller någonting annat. Det beror på att Novellix inte har någon novellkalender i år! Eller jo, man kan plocka ihop sin egen och få den paketerad i en låda, men det är inte riktigt samma sak som att bli överraskad varje dag. Inte heller Bonniers erbjuder någon kalender det här året (annat än samma kalender som de hade 2019). Så… Vad göra? Jag funderade på om det fanns någon annan kalender jag skulle vilja ha. Choklad? Te? Strumpor? Nagellack? NÅGONTING! Men nä. Ingenting kändes ens i närheten så kul som att överraskas av en liten bok varje dag. <3 Så det blir ingen kalender i år. Inte till mig i alla fall. Min sambo, som har gått och blivit kaffenörd, har köpt sig en kaffekalender.
Men läsa kan man ju göra. Det gör jag ju varje dag! Och varför inte läsa noveller? I flera år i rad har jag lagt lite extra krut på novelläsning i november. I år flyttar jag det till december. Jag har en ganska ordentlig samling med noveller i alla möjliga format och nu har jag slumpat fram 24 berättelser att avnjuta fram till jul. Det ska bli så mysigt! Jag har en romantisk bild av att jag ska ta mig tid till detta varje dag. I praktiken kommer jag ibland hem ca kl 22 och går direkt och lägger mig. Om jag känner mig själv rätt kommer jag hinna läsa cirka 12 noveller. Sedan kommer som tur är mellandagarna. 😉
Här är min novelläsning. Jag skriver ned den för min egen skull. 1. Ojura av Stina Stoor 2. Något som händer nere i tunnelbanan vid Karlaplan av Jerker Virdborg 3. Gryningsljuset, Misteröd av Jerker Virdborg 4. Om änglars natur av Andrea Lundgren 5. En kopp te av Katherine Mansfield 6. Syrinx av Anton Hildingsson 7. Gnister av Linda Skugge 8. Gåvan av Stina Stoor 9. Kärlekshistoria av Bodil Malmsten 10. Fadershålet av Andrea Lundgren 11. Älskaren av Stina Stoor 12. Elljusspåret av Stina Stoor 13. Sarsaras träd av Hassan Blasim 14. Värtavägen ner av Jerker Virdborg 15. En armétidning av Hassan Blasim 16. Katten av Andrea Lundgren 17. En varg av Hassan Blasim 18. Doktor Äckel av Richard Yates 19. Den gamle kavaljeren av Karen Blixen 20. Om våren av Guy de Maupassant 21. Det var den tiden på året då alla barn hade blivit till björnar och levde på bär av Stina Stoor 22. En riktig liten martyr av Richard Yates 23. Smekmånad av Katherine Mansfield 24. Det finns ett hem dit stormens brus av Stina Stoor
Så det är vad jag läser i december!
Är du sugen på en novellkalender så kan jag verkligen tipsa om Bonniers stora adventskalender (om du inte hade den förra året!). Den är jättefin och jättebra. Vill du nöja dig med lite novelläsning i advent (och dessutom avnjuta den tillsammans en kopp te) kan jag också tipsa om Novellix Stunder i advent, som är en jättefin liten låda med noveller och te (en för varje söndag i advent). Novellix har ju också, som sagt, möjligheten att plocka ihop sin egen kalender om man känner för det. Ytterligare ett tips är att gå loss och köpa en julroman. Det finns en hel del sådana där ute, för både barn och vuxna. Och så finns ju Pixikalender för de yngsta.
Eller så struntar man i att läsa i december. För många är det en så stressig månad att det inte går att få ro och det är såklart också okej. Själv kommer jag ha en arbetstopp i december, misstänker jag, så som det blir när alla projekt kommer till avslut vid årsskiftet och måste rapporteras och jobbas klart innan dess. Men just nu tror jag fortfarande att det här blir månaden då jag plöjer noveller. 🙂 Känns kul!
Förra året hade jag lyxen att ha två adventskalendrar med boktema. Den ena var Novellix julkalender 2019, fylld med gamla och nya noveller från förlagets utgivning. Jag läste novellerna och har bloggat om dem i ett antal inlägg. Den andra kalendern, Bonniers stora adventskalender, har jag också läst, men när julen var över kändes det lite märkligt att posta ett blogginlägg om den. Här kommer alltså ett inlägg som jag skrev i början av året och tidsinställde till nu. 🙂 Även om det är en gammal kalender så känns det ändå som att det är en bättre tid att blogga om kalendrar nu, när det faktiskt börjar bli säsong för adventskalendrar. Jag gissar att samma kalender, eller en ny version, finns att köpa även till den här säsongen, om någon blir sugen. Edit: Den här kalendern går fortfarande att köpa i år.
Bonniers stora adventskalender är en mysig kalender med godbitar från Bonnierförlagets utgivning. En del är ”Pixiböcker för vuxna”, en del är utdrag från andra böcker och en del tror jag rent av är producerade enkom för kalendern – allt förpackat i en väldigt gullig kalender, komplett med små luckor att bända upp. Kalendern som sådan är faktiskt riktigt tjusig. Antingen kan den förvaras liggande och blir då ungefär som en coffee table-bok, eller så vecklar man ut den och låter den agera julprydnad. Den drog faktiskt blickarna till sig hemma hos mig och många vänner undrade nyfiket vad det var för något. Jag tolkar det som att de tyckte att den var fin. 🙂 Jag tycker åtminstone att den är fin, med juliga bilder av Lotta Kühlhorn.
Några av böckerna i Bonniers stora adventskalender.
Innehållet då? Jo, jag gillade verkligen merparten av de små miniböckerna (faktiskt alla utom en!). Jag gillade dem till och med väldigt, väldigt mycket. Det började starkt med en samlingsvolym med två noveller av Jonas Karlsson: Skummisar, Vecka 42. Skummisar är en särskilt knäpp novell, sådär som bara Jonas Karlsson brukar lyckas få till det: ett par spionerar på sina mystiska grannar tills det spårar ur. Vem är skummast i den här berättelsen? Det ska man inte vara allt för säker på innan man har vänt sista sidan. Några andra guldkorn är novellen Bortbytingen av Selma Lagerlöf, den lilla diktsamlingen med Karin Boyes poesi, den tragikomiska Jussi Adler-Olsen-deckaren Små pikanta dråp (som jag tyckte var jätterolig och som min mamma tyckte var rent skräp, hehehe), den mysiga/läskiga/tänkvärda novellen Flints berättelse av Elly Griffiths (med en katt i huvudrollen <3), den intressant faktaboken Sömn, sömn, sömn om, kors i taket, sömn (ett utdrag ur faktaboken med samma namn, av Christian Benedict och Minna Tunberger). Andra klockrena favoriter blev serien Sömn (ett tema bland mina favvisar? 😉 ) av Louise Winberg (hej hej vardag), som bjöd på så mycket igenkänning att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta, den brännande klasskildringen i Eija Hetekivi Olssons novell Nationalsången och den lilla Rocky-pixiboken av Martin Kellerman, som man ju saknar mycket sedan han slutade rita sina strippar för något år sedan. Lottas jul, av samma Lotta Kühlhorn som illustrerat själva kalendern, är ett smakprov från den julbok som hon har skrivit, och som man ju genast blev sugen på att skaffa sig för att riktigt frossa i julpyssel och mys. En annan stor favorit blev Missförståndets magiska möjligheter, som innehåller ett tidigare vinterprat av Emil Jensen. Jag har lyssnat på Vinter i P1 i åratal och har såklart lyssnat på Jensens avsnitt, men mindes det faktiskt inte så briljant som det faktiskt är (även i bokform). Wow! Tydligen finns vinterpratet och andra av Jensens texter samlade i en bok, Vad var det jag sa?. Den blev man ju sugen på att läsa.
Ja, den här adventskalendern gav verkligen läslust och mersmak, utan att för den sakens skull kännas som en meningslös samling smakprov. Jag blev faktiskt positivt överraskad över vilka bra texter de har lyckats proppa in (med det där undantaget då). Det är dessutom en riktigt bra blandning mellan fakta, recept, noveller, serier.
För att återknyta till lyxkalendern från Novellix så får man väl säga att böckerna i Bonniers stora adventskalender inte känns riktigt lika dyra som konkurrentens. Det är helt enkelt pixiböcker i lite olika format, men det är inte mig emot, med tanke på att Bonniers variant också är billigare.
I princip har jag någonting emot att årets konsumtionsfest numero uno, julen, också har blivit en tid då folk sprätter iväg hundra- eller tusentals kronor på adventskalendrar med allt från te, lyxchoklad, lakrits, hudkrämer, lego, plastleksaker, tuggummin, trisslotter etc. etc. etc. etc. etc. Men när det gäller Novellix-kalendern och Bonniers stora adventskalender kan jag ärligt talat inte stå emot. Jag lägger mig platt. Om jag känner mig själv rätt har jag köpt mig en Bonniers stora adventskalender version 2 (i en mån den finns?) till årets jul (Novellix-kalendern kanske jag hoppas på att få i tidig julklapp, precis som de senaste två åren – och annars har jag eventuellt köpt den också 😉 ). Edit: Det blev tyvärr ingen julkalender för mig i år eftersom det helt enkelt inte finns någon ny att få tag på, (bortsett från att man kan sätta ihop en egen hos Novellix om man vill – men då blir man ju inte överraskad 😉 ).
Bonniers stora adventskalender
En adventskalender för litteraturälskande vuxna. En boköverraskning om dagen från första advent till julafton. Den här kalendern är ett smörgåsbord av litteratur från Bonnierförlagens alla förlag. Den innehåller noveller, kåserier, serier, faktaböcker, kokböcker och facktexter i en härlig blandning. Författarna skriver i alla genrer. Medverkande är bland annat Viveca Sten och Jonas Karlsson, Nina Hemmingsson, Martin Kellerman, Zeina Mourtada, Emil Jensen m fl. Alla som tidigare köpt Pixiadventskalendern till sina barn för att de egentligen själva velat ha en bokkalender som vuxna kan nu få sitt lystmäte tillgodosett. Med härlig julig omslagsformgivning av Lotta Kühlhorn.
Förlagets beskrivning
Med texter av Maja Karlsson, Lotta Kühlhorn, Linda Ahlgren, Linda Vagnelind, Axel Brechensbauer, Martin Kellerman, Sven Bertil Bärnarp, Louise Winblad, Nina Hemmingsson, Jan Stenmark, Richard Man, Jenny Warsén, Zeina Mourtada, Christian Benedict, Minna Tunberger, Emil Jensen, Richard Tellström, Viveca Sten, Jonas Karlsson, Eija Hetekivi Olsson, Anna-Karin Palm, Selma Lagerlöf, Karin Boye, Matilda Gustavsson, Oskar Jonsson, Jussi Adler-Olsen, Elly Griffiths. Utgivningsår: 2019 (Bonnier fakta). ISBN: 9789178490141.
Nu är november snart här. Den kommer att börja festligt med att min sambo ska ta emot Greta Renborgs pris. Greta Renborg var bibliotekarie och lektor vid Bibliotekshögskolan vid Högskolan i Borås. Hon hade en stark idé om att bibliotek måste nå ut i samhället och hon var tidigt ute med att jobba med marknadsföring och PR. På hennes 65-årsdag (1986) instiftade Svensk biblioteksförening ett pris i hennes namn och det har delats ut årligen sedan dess till enskild eller enskilda biblioteksanställda som arbetar i Greta Renborgs anda. Det är en stor ära att belönas med hennes pris, så jag är såklart stolt över min sambo. 🙂 I dessa pandemitider blir det dock ingen vanlig, publik prisutdelning. Det känns festligt hur som helst!
Efter prisutdelningen finns det egentligen ingenting i kalendern. Tanken var att vi skulle gå på en nycirkusföreställning i slutet av november, men den blev inställd. Kanske får vi möjlighet att gå på något annat nu när man äntligen har lättat något på begränsningarna och möjliggör för fler kulturevenemang. Jag blev jublande glad när jag hörde beskedet om att det från imorgon kommer att vara tillåtet med upp till 300 sittande gäster (i vissa regioner). Jag älskar kultur, behöver kultur. För mig är inte kultur någonting ”extra”, något som man enkelt kan skala bort och prioritera bort. Jag tycker att det är en helt nödvändig del i vårt demokratiska samhälle. En gång skrev jag ett långt inlägg om vad kultur betyder för mig och det är giltigt än. Nu är jag glad att vi äntligen kan öppna upp lite mer, att återigen få möjlighet att genom kulturen möta nya tankar och ta del av allt kulturen ger oss. Jag vet att många har saknat det, saknat det och mycket annat. Sådana här kriser är svåra, jag inser det. Nu är jag i alla fall glad att man talar högt om att den isolering som många hamnat i och den ensamhet som många upplevt, faktiskt är ett hot i sig mot folkhälsan. Alltför ofta sätts det likhetstecken mellan fysiska åkommor & besvär och ohälsa. Ändå är det psykisk ohälsa som hindrar de flesta sjukskrivna från att jobba. Det har varit så mycket gapande från vissa håll om att man ska hålla sig hemma. Det har provocerat mig. Inte för att jag vill förminska riskerna med coronaviruset, men depression är också en potentiellt dödlig sjukdom, och annan psykisk ohälsa relaterad till nedstängda samhällen och alla dess konsekvenser, är inte heller direkt bra. Jag känner flera som har mått mycket dåligt under den här perioden som varit.
Men trots att vi nu går in i årets kanske mörkaste och deppigaste period så känns det ändå lite ljusare på något sätt! Otroligt! Och snart är julen här. 🙂 Jag kommer nog försöka fixa så mycket som möjligt inför jul redan nu i november, så att jag kan luta mig tillbaka hela december sedan och njuta maximalt av julmyset. Det brukar bli roligast så.
Sedan måste jag verkligen skärpa till mig med läsningen. Jag gillar inte att ha alltför många böcker igång samtidigt. Jag läser korta snuttar varje dag och jag tycker att det blir för splittrat om man hoppar mellan olika böcker hela tiden. Jag brukar försöka hålla mig till en ljudbok, en e-bok och en pappersbok i taget. Läser jag någon riktig tegelsten kanske jag till och med har två pappersböcker på gång, så att jag också har någon lite mer behändig bok jag kan ta med mig om jag vill ha med mig en bok någonstans. Nu har dock detta inträffat: låneböcker har lagts på hög, bokcirkelböcker har lagts på hög, ett recensionsexemplar (något jag inte brukar ta emot speciellt ofta, kan jag ju säga) har kommit emellan och ja, det har ballat ur. Jag har nio påbörjade böcker nu. Det är för mycket. I november hoppas jag på att avsluta åtminstone fem av dem, däribland Kallocain av Karin Boye, som jag läser om i vår bokcirkel, The Hate U Give av Angie Thomas, som var förra månadens bokcirkelbok och som är ett bibliotekslån. Jag vill också läsa klart Jo NesbøsKungariket, som är väldigt fängslande – det är frustrerande att så mycket annat har kommit emellan.
Den här hösten är det många som har läst Johanna Bäckström Lernebys reportagebok Familjen, som har gjort att många svenskar har fått upp ögonen för att det finns klankriminalitet i Sverige. Jag har inte hunnit läsa boken själv, men tänkte tipsa om fem andra reportage som jag tycker är riktigt bra och läsvärda, även om de kanske inte är lika brännande aktuella som Familjen.
Bön för Tjernobyl: Krönika över framtiden
Den nobelprisbelönade författaren Svetlana Aleksijevitj har skrivit fem mycket speciella reportageböcker om Sovjetunionen. Tillsammans utgör de Utopins röster – Historien om den röda människan. Vill du läsa någon av dem så kan jag särskilt tipsa om Bön för Tjernobyl, som förresten är boken som inspirerat till den omtalade TV-serien Chernobyl. Aleksijevitjs metod är att foga samman många människors röster till ett slags körverk. Det kanske låter tungläst, men det är det inte. Det är verkligen berättelser om lidande som går rakt in i hjärtat.
Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj
Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme
Upplevde du också århundrades antiklimax i juni? Olof Palme har varit död hela mitt liv. Mordet har blivit en av de olösta gåtor som min generation på sätt och vis har vuxit upp med. Att fallet någonsin skulle få sin lösning kändes tämligen osannolikt när det plötsligt meddelades att en presskonferens skulle hållas och att allting skulle komma till något slags avslut. Det pratades om att mordvapnet hade hittats och Skandiamannen, Stig Engström, var den det surrades om. Detta ultradeppiga år 2020 kändes det här som en oväntad vändning som på något sätt piggade upp (obs: jag förstår att Olof Palme också var en person med många nära och kära som idag lever med saknaden och för vilka mordet inte direkt är något att skoja om). Sedan pös allting ihop till ett ingenting, som ni vet. Jag hann i alla fall värma upp genom att läsa Thomas Petterssons gedigna reportage Den osannolika mördaren. Boken fördjupar de reportage som Pettersson skrivit för magasinet Filter och på många sätt kan man nog faktiskt säga att Pettersson var den första som kunde lansera en teori baserad på Skandiamannen och nå ut med den i breda kretsar. Efter att ha läst boken är jag fortfarande lätt förbryllad (Brukade Engström verkligen gå omkring med ett vapen? Hur kunde han veta att makarna Palme skulle passera just där och då? Hade han ens ett vapen?). Ändå är Petterssons reportage klart övertygande och seriöst. Den som är det minsta nyfiken på vad det är som gör att det ”inte gå att komma runt” Skandiamannen bör läsa den här boken.
Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson
En av oss: En berättelse om Norge
Det har snart gått ofattbara tio år sedan terrordåden i Oslo och på Utøya. Vill du läsa en enda bok om händelserna, gärningsmannen och några av offren, så är Åsne SeierstadsEn av oss förmodligen det bästa valet. Författaren berättar med en otrolig detaljrikedom om Anders Behring Breiviks bakgrund, vägen till terrordåden, de avskyvärda händelserna, allt som gjordes (och inte gjordes!) under de kritiska timmar då han fortfarande kunde gå omkring och avrätta ungdomar, rättegången… Inte minst berättar den om några av hans offer: unga, drivna, politiskt engagerade ungdomar på väg ut i livet. Så otroligt tragiskt.
En av oss av Åsne Seierstad
Lasermannen: En berättelse om Sverige
Jag undrar om Åsne Seierstad sneglade på Gellert TamasLasermannen: En berättelse om Sverige när undertiteln bestämdes? I Lasermannen berättar Tamas om seriemördaren John Ausonius som under 90-talet sköt mot elva slumpvist valda personer vars enda gemensamma nämnare var att de hade vad han själv betraktade som ”utländskt utseende”. Tamas reportage är otroligt fängslande och gräver djupt i Ausonius bakgrund. Det som kanske bränner mest är dock berättelsen om tiden och samhället: ett Sverige där rasism och nynazism fick uppta stort utrymme.
Lasermannen av Gellert Tamas
Vargattacken: Ett reportage
Vargattacken av Lars Berge blev något av en inofficiell bokcirkelbok i vår bokcirkel tidigare i år. Några av mina bokcirkelkompisar hade nämligen läst den och det ledde till en så intressant diskussion att flera av oss andra också började läsa. Och visst är det en fascinerande bok! Här berättar Berge om den arbetsplatsolycka på Kolmårdens djurpark där en ung kvinna miste livet. Som svensk är det lätt att tänka att allt runt omkring oss är besiktigat, godkänt, kontrollerat, men nja… På Kolmårdens djurpark välkomnade man glatt besökare till ett litet hägn där de fick ”umgås” med en stressad flock med fullvuxna varghannar. Det hann ske ett flertal incidenter innan den tragiska dödsolyckan satte stopp för eländet. Bland annat blev en flicka så svårt biten i låren att det krävdes plastikkirurgi för att försöka reparera de skador hon åsamkats. Det är förskräckande läsning och synen på djurparker blir förmodligen aldrig riktigt densamma efter att ha läst den här boken. Och vargen? Självklart är vargar inga gulliga hundar som man kan klappa på. Jag hör till de som tycker att vi bör ha vargar i Sverige, men nog måste man också förstå att de är rovdjur och att de kan vara livsfarliga.
Jag har en liten miniserie med böcker från olika decennier (här hittar du 90-talet, 80-talet, 70-talet). Den här gången har turen kommit till 60-talet, ett årtionde jag inte har upplevt själv. Genom att läsa om den tiden måste jag dock säga att det känns som en väldigt spännande tid med stora samhällsförändringar, livliga politiska diskussioner och frigörelse. Här kommer några av mina favoritböcker som utspelar sig på den tiden.
En halv gul sol
Vid 60-talets slut skakade Nigeria av ett inbördeskrig, ”Biafrakriget”. Ingen har väl som Chimamanda Ngozi Adichie skrivit så tillgänglig och skakande om Nigerias historia. I genombrottsverket En halv gul sol är det just 60-talet och inbördeskriget pågår. Boken skildrar enormt lidande, svält och död, något som drabbar och slår skoningslöst över alla samhällsklasser.
En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie
Glaskupan
Glaskupan av Sylvia Plath är en av mina favoritromaner och jag brukar tipsa om den så fort jag får chansen, så den dyker upp lite nu och då på bloggen. När det handlar om 60-talet känns den dock aktuell igen, för den utspelar sig precis då. Bokens huvudperson har vunnit en resa till New York och hon står precis i begrepp att ge sig ut i ett spännande vuxenliv. Sakta börjar dock allt krackelera. All flärd och spännande äventyr i staden blir inte som det var tänkt, hon kommer inte in på den skrivkurs hon tänkt gå på. Istället hamnar hon under en ”glaskupa”, hon blir deprimerad och svårt sjuk. Jag vet ingen mer gripande skildring av att bli deprimerad än den här romanen! Och det här är alltså en tid då den behandling man kunde erbjuda exempelvis sträckte sig till insulin(!).
Glaskupan av Sylvia Plath
Liv till varje pris
Liv till varje pris av Kristina Sandberg är en annan återkommande roman på min blogg, men det beror naturligtvis på att böckerna om Maj är så fantastiskt bra! I den avslutande delen, Liv till varje pris, har femtiotal precis gått över till det nya, moderna 60-talet. Maj, som varit hemmafru ett helt liv, står nu inför någonting helt nytt. Barnen börjar flyga ur boet och hon är inte längre behövd på samma sätt. Att vara hemmafru anses heller inte särskilt modernt eller eftersträvansvärt. Det blir en tid med stora förändringar i familjen och i samhället. Ett fantastiskt stycke (kvinno)historia, berättad på bästa sätt!
Liv till varje pris av Kristina Sandberg
Maken: En förhållanderoman
Gun-Britt Sundströms fantastiska roman, Maken, är inte bara en intressant och tankeväckande roman om ett ungt par med ett av-och-på-förhållande, det är också ett spännande porträtt av 60-talets Stockholm. I den här romanen springer ”alla” på föreläsningar och tar strökurser, för sitt eget nöjes skull, och det är ständiga diskussioner om politik och världshändelser. Det känns verkligen som en helt annan tid! Vid den här tiden uppstår en ny, modern människa, som står över gamla grejer i stil med äktenskap och tvåsamhet. Allt ska vara fritt. Så fritt att det blir begränsande och sårande. En omtumlande bra bok om kärlek och förhållande i något av en brytningstid.
Niceville
Att 60-talet också var en tid med utbredd rasism skildras väldigt starkt i Kathryn StockettsNiceville, som utspelar sig i den amerikanska södern. Det är en tid och plats där svarta och vita inte får handla i samma affärer, sitta bredvid varandra på bussen eller gå till samma bibliotek. Samtidigt är det många svarta kvinnor som arbetar som hembiträden och som därigenom lever väldigt nära vita familjer: tar hand om barnen, tar hand om hemmen. I många fall blir de också otroligt dålig behandlade. Niceville är verkligen en intressant och fängslande bok om några hembiträdens liv och öden vid den här tiden, som känns så främmande, men som faktiskt inte ligger så långt bort.
Visst har ni sett att Björnstad har haft premiär som TV-serie på HBO nordic? Björnstad är alltså Fredrik Backmans finfina berättelse om den lilla småstaden där allt kretsar kring hockey. Nu har den filmatiserats i regi av Peter Grönlund, som också står bakom två av mina favoritfilmer: Tjuvheder (belönad med fem Guldbaggar!) och Goliat (fyra Guldbaggar!).
I både Tjuvheder och Goliat har Grönlund lyckats rollbesätta och regissera så att det känns helt autentiskt och äkta. Inte vet jag mycket om vad det kan innebära att vara langare och leva i en illegal bosättning (några inslag i Tjuvheder) eller att försöka få livet att ta en annan riktning än den som leder mot yrkeskriminalitet (som i Goliat), men när jag såg filmerna lyckades Grönlund verkligen få mig att känna det som att jag var där, att jag tittade rakt in i några andra människors verklighet. Kanske var det just skådespelarna som gjorde det – flera av skådespelarna är amatörskådespelare med personliga erfarenheter av sådant som berörs i filmerna.
I Björnstad har Grönlund också letat lokalt och det har varit casting runt om i Norrland i jakt på hockeyspelande ungdomar och andra unga talanger. Det är fint. I Björnstad är det liksom inga skådespelare som har helt fel dialekt (ingen jag har tänkt på i alla fall). Flera av de unga skådespelarna är också riktigt duktiga hockeyspelare på riktigt. Inspelningen har förresten utgått från Gällivare och det är ett otroligt vackert foto därifrån, måste jag säga. Det känns verkligen sådär bitande kallt, så som det bara kan göra i norra Norrland.
Svenska dagbladet kallade Björnstad för ”En av årets starkaste svenska dramaserier” i helgen och den har överlag fått riktigt fina recensioner. Jag är ingen stor serietittare, men kunde naturligtvis inte motstå det här! Jag har redan sett de två första avsnitten och tycker att serien är vansinnigt snyggt gjord, samtidigt som man såklart alltid riskerar att känna att något saknas när man redan har läst boken… Min sambo tyckte att karaktärsbyggandet lämnade en del i övrigt att önska, men det är nog rätt typiskt för TV-serier att man måste se några avsnitt för att lära känna huvudpersonerna. Vi lär fortsätta att se, hur som helst. Jag tycker att Björnstad är riktigt bra (och att boken är snäppet bättre, än så länge :)).
I samband med att TV-serien har haft premiär så har det också kommit en ny pocketutgåva av boken. Ett vanligt drag när något sådant händer är att man tar en stillbild från filmen och har den som framsida. Jag har aldrig gillat det! Den här gången har man uppenbarligen tänkt annorlunda. Eller nja, framsidan pryds säkert av en bild tagen från filmen, men det är inget porträtt av någon av skådespelarna och ingenting på framsidan lånar egentligen speciellt mycket från serien ändå. Snygg bok! Jag fick både bok och en del Björnstadprylar från förlaget. Jag tackar sällan ja till recensionsexemplar och andra utskick, men den här gången kunde jag inte motstå. Tack Älska pocket!
Jag fortsätter med min lilla inläggsserie om konst i böcker. Jag har nämligen en mental liten samling över konstverk som finns på bokomslag. Här kommer ytterligare fem konstnärer (och här är mitt tidigare inlägg på samma tema).
Gustav Klimt
Gustav Klimt hör till en av mina största favoriter. Hans guldiga, glittrande, nästan pråliga, symbolistiska målningar är helt häpnadsväckande. Känner du inte till Klimt så har du säkert sett hans verk utan att veta om det. Kanske känner du igen Kyssen, ett av hans allra mest ikoniska verk, eller hans makalösa porträtt av Adele Block-Bauer, som också är en av ”huvudpersonerna” i filmen Woman in gold? Jag kände igen stilen direkt när jag såg omslaget till Den tunna isen av Lena Einhorn, och förstod att det var Klimt, men det krävdes en hel del bildsökande från min sambo innan vi identifierade den som ett utsnitt ur Die Jungfrau, en underbar målning över flera kvinnor i olika livssituationer.
Den tunna isen av Lena Einhorn
Lars Lerin
Lars Lerin är sveriges (kanske världens!) bästa akvarellmålare och en av de konstnärer jag beundrar mest. Hans bilder har kontraster och skärpa som jag inte ens förstår hur man kan få till i en akvarell. Mörker, ljus. Han är också sanslöst skicklig på att hitta motiv bland det till synes mest intetsägande: fiskar i en hink, klippor, en bensinmack. Vill man verkligen frossa i Lerins konst ska man såklart läsa hans egna böcker, som naturligtvis har Lerin-motiv på framsidorna och inuti. Det finns dock fler böcker som har hans konst på framsidan. Den lilla novellen Den sista vägen av Rachel Korn har en detalj från akvarellen Syrien på omslaget. Novellen är del i en kvartett med skildringar av Förintelsen. De övriga titlarna (Citronen av Arnost Lustig, En vårmorgon av Ida Fink och Kylig vår av Aharon Appelfeld) har jag inte själv i min ägo, men visst känner man igen Lerin även på deras omslag. Underbart vackra.
Den sista vägen av Rachel KornCitronen av Arnošt LustigEn vårmorgon av Ida FinkKylig vår av Aharon Appelfeld
Ben McLaughlin
Nog måste väl Aftonland av Therese Bohman prydas av ett konstverk, det är ju trots allt en roman om en professor i konstvetenskap? Jo, det finns en målning på framsidan: Ben McLaughlinsJanuary 5 2001: At least 10 people have been sacked from a leading insurance firm after sending e-mails featuring Bart Simpson and Kermit the Frog performing sex acts. Det är ingen konstnär jag känner igen sedan tidigare, men nu när jag har googlat så inser jag att jag verkligen gillar hans mjuka, lite dystra urbana miljöer. Titlarna plockar han tydligen lite slumpartat från tidningar och liknande. Det kanske framgick…
Aftonland av Therese Bohman
Helmer Osslund
Få konstnärer har lyckats måla så sprakande och dramatiska bilder över Norrland som Helmer Osslund. Hans målningar över lappländska fjällmassiv i höstskrud är helt otroliga; Han har verkligen lyckats hitta det sköna i det norrländska landskapet och färgerna. Det är inte konstigt att hans målningar är populära omslag till några av våra norrländska författare. Detaljer från Osslunds målningar syns exempelvis på Karin Smirnoffs böcker Jag for ner till bror, Vi for upp med mor och Sen for jag hem. På den förstnämnda syns delar av På väg till Sjöfallet (fast spegelvänd?!), men de övriga känner jag inte riktigt igen, även om det är väldigt uppenbara Osslund även på dem. En Osslund pryder även Pölsan av Torgny Lindgren. Där det ett utstnitt ur Höstafton, Nordingrå som finns på omslaget.
Jag for ner till bror av Karin SmirnoffVi for upp med mor av Karin SmirnoffSen for jag hem av Karin SmirnoffPölsan av Torgny Lindgren
Peter Tillberg
Peter Tillberg har gjort flertalet offentliga verk, men är kanske mest känd för sina samhällsdebatterande konstverk som han gjorde på 70-talet. Allra mest känd är nog faktiskt Blir du lönsam, lille vän? som pryder omslaget på En komikers uppväxt av Jonas Gardell. Den fotorealistiska målningen med den väldigt igenkännbara skolmiljön och eleverna i sina bänkar är verkligen en passande omslagsbild till Gardells uppväxtskildring. Vill man se målningen i sin helhet så finns den på Moderna museet. En ganska tragikomisk grej apropå Tillberg är att en av hans väggmålningar finns på Rosendalsskolan i Vallentuna. Den lät man elever förstöra (och har nu den knepiga uppgiften att försöka restaurera, till en kostnad som säkert inte är obetydlig)!
Augustgalan närmar sig – redan på måndag tillkännages alla nomineringar. Det här märkliga året har jag blivit så van vid att allt är inställt att jag närapå hade glömt bort Augustpriset (och alla andra litteraturrelaterade händelser), men det går ju inte an! Jag tycker att det är det roligaste litteraturpriset och jag brukar också passa på att gissa nomineringar till skönlitteraturpriset. Jag brukar inte lyckas pricka in speciellt många rätt (om ens några :o), men ändå. Här är några kritikerfavoriter och personliga favoriter jag tror på i år!
Lydia Sandgrens sensationella debut Samlade verk blev så unisont hyllad i pressen att det till slut urartade till någon slags kulturdebatt i sig. Även jag blev väldigt fängslad av Sandgrens tegelsten om vänskap och familjehemligheter. Boken hör faktiskt till en av mina favoriter från årets läsning och jag hoppas att den inte bara blir nominerad utan att den också vinner Augustpriset!
Samlade verk av Lydia Sandgren
En novellsamling bör definitivt höra hemma bland de nominerade till årets svenska skönlitterära bok! En av de mest självklara valen är i sådant fall Annika NorlinsJag ser allt du gör, som är en både rolig, vemodig och vass samling, berättad med Norlins alldeles speciella röst. Jag blev väldigt förtjust i Jag ser allt du gör och de flesta kritiker har hyllat den.
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Patrik Lundberg fick mycket uppmärksamhet för sitt sommarprat, som han ägnade åt att diskutera klass, klyftor och åt att berätta om sin mammas liv, ett liv som slutade i förtid. Lundbergs bok, Fjärilsvägen, utvecklar samma berättelse och är en rak och brännande redogörelse över de djupa märken och ärr som fattigdom kan skapa. Det här är verkligen en av de senaste årens mest tankeväckande böcker, väl värd en nominering, tycker jag. Hoppas att juryn tycker detsamma!
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
De här tre böckerna är alltså de böcker jag tror på mest från de böcker jag själv läst från senaste årets svenska utgivning. Dock är det meningen att sex titlar ska nomineras i varje kategori, så jag tänkte även dra till med tre galna gissningar. Av de kritikerrosade böcker som kommit den senaste tiden så tror jag mest på Renegater av Klas Östergren, Dubbelporträtt av Agneta Pleijel och Här brusar strömmen förbi av Stina Ekblad. Baserat på vad? Ingenting egentligen. 🙂
Har du några gissningar inför måndagens nomineringsevent? Eller några böcker du hoppas på kanske?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
