Jippi! Min Cybook Opus har redan repat sig. Det som krävdes var att jag tog loss batterisladden och satte tillbaka den igen… Den satt väl inte riktigt i, kanske? Nu funkar min läsplatta som vanligt, fast långsamt(?). Men det kanske är ett mindre problem med tanke på att den nyss var helt död… Tack alla som engagerat sig på Twitter och Facebook.. 😉
Nu kan jag läsa igen! Har precis skaffat Det eviga folket är inte rädda, som jag fått från DN. Ni som prenumererar på DN vet väl att DN delar ut e-böcker varje lördag i sommar? Imorgon kan ni skaffa Mörk jord av Belinda Bauer.
Nu blir det ingen Kobo Mini. Jag som precis börjat fundera på hur nice det vore med wifi. Hehe.
Nu ska jag skriva något TRIST: det verkar som att min e-bokläsare har lämnat in. 🙁 Jag har haft den i några år och när den var ganska ny så trilskades den vid ett tillfälle när batteriet laddade ut helt och skärmen fastnade på en bild. Problemet gick dock att lösa efter mycket lång laddning av batteriet och sedan lite resetknapptryckande. Den här gången vet jag inte om det går att fixa problemet…
Den låste sig nämligen när batteriet var nästan fullt?! Och tryckte man på reset-knappen och startade om så öppnade den välkomstskärmen och sedan återvände den direkt till samma bild. Nu har jag laddat batteriet, men det enda jag lyckats åstadkomma är att det inte ens går att starta om så att man får upp välkomstskärmen. Nu är den… död? Bara en röd diod lyser att den laddar när sladden är i. Buhuuuuuu.
Dess sista meddelande till världen är: ”Ansluten…”. Kanske tur att den inte låste sig mitt i en pinsam bok. Inte för att jag läser pinsamma böcker, men ändå.
Jag är en sådan person som inte gillar nya prylar utan helst vill ha en ny, exakt likadan, så fort något går sönder (det gäller allt från plastiga vattenkokare till omoderna skor). Hehehe. Det är tyvärr en omöjlighet att hitta en ny, fungerande, röd Cybook Opus, så nu tittar jag oengagerat efter nya plattor. Det verkar som att plattor idag är tunga, stora och har en massa finesser. Jag vill inte ha stora, tunga plattor med en massa finesser. Det lutar åt att jag köper en Kobo Mini, för det är den enda jag hittat som har 5″-skärm, till skillnad från ”alla andra”, som har 6″. Min lilla Cybook Opus har också 5″ och väger 150 g. Det är finfint. Kobo mini väger tydligen 136 g, men det framkommer inte om det är med batteri? Jag kanske kan vänja mig vid en Kobo Mini, oavsett. Synd bara att den inte är röd… Och att den inte är EXAKT som min gamla läsplatta. En finess jag eventuellt kommer uppskatta är dock att den går att koppla upp med WiFi. Det kanske gör att den går att vänja sig vid…
Återkommer med uppdateringar i denna sorgliga händelseutveckling… Kanske vill min lilla Cybook bara ha lite semester. Nu får den ladda ordentligt och sedan skruvar jag väl upp den, som den ingenjör jag är (skoja: jag är född med tummen mitt i handen och 7 års eftergymnasiala teknikstudier har tyvärr inte ändrat saken), och undersöker om något har… lossnat?
Min semester, del 2, är igång. I helgen har det bjudits på fint sommarväder här i Norrland och jag har haft några sköna stranddagar. Det har med andra ord funnits gott om lästid och jag har tagit mig igenom Fågeln som vrider upp världen, som har varit med mig en tid. Nu har en annan bok fått platsen i pocketfodralet. En lite tunnare bok än föregångaren faktiskt..
Jag läste i DN att Stockholms stadsbibliotek har slutit ett avtal med Ordfront, så att biblioteken får tillgång till förlagets e-böcker, som tidigare inte funnits tillgängliga över huvud taget, direkt när de kommer ut. Den allmänna trenden är annars att förlagen har en karenstid när e-böckerna bara är tillgängliga till försäljning. Jag tror det är bra att förlag sluter avtal med bibliotek och utmanar Elib, som annars har närmast monopol på att distribuera e-böcker. Det kanske också kan förbättra situationen med ersättningarna, som idag är mycket höga för biblioteken (omkring 20 kr per utlån måste biblioteken betala per utlån, om jag har förstått det rätt). Biblioteken här hemma i Umeå har faktiskt behövt lägga in restriktioner så att det finns ett tak för antalet utlån varje månad: vill man låna en bok och maximala antalet böcker redan är utlånade så får man vänta till nästa månad.
Men visst fattar man att förlagen måste få in pengar någonstans också. I artikeln i DN står det att 90 % av e-boksförsäljningen är bibliotekens utlån… Visst är det mycket! Samtidigt; hur många skulle köpa en e-bok om e-bok till utlåning inte fanns? Inte så hemskt många, tror jag. Själv lånar jag pappersböcker om den bok jag vill ha tag på inte finns som e-bok hos biblioteket. Att köpa e-böcker är jag alldeles för snål för… :p Och jag är knappast den enda som tycker att typ 200 spänn för en e-bok är saftigt.
Bonnier fortsätter att leverera snygga pocketutgåvor av (moderna) klassiker. Den här gången är det en frisk blandning, men ändå ett tydligt tema: fyra böcker med kvinnor i fokus. Den senaste översättningen av Madame Bovary har här sällskap av Det mest förbjudna, Glaskupan och Under det rosa täcket; Alla utom Glaskupan har dessutom nya förord skrivna av Sara Danius, Johanna Koljonen respektive Katrine Kielos.
Men i någon mening är det framsidorna som känns mest spännande! Supersnygga, 70-talsflörtiga framsidor av Marimekkodesignern Maija Louekari. Jippie!
Thorvalls bok lånade jag för åratal sedan på biblioteket. Om någon mot förmodan skulle köa den, så att jag måste lämna tillbaka den, så blir jag inte ledsen om jag ”måste” köpa boken i nyutgåva istället… 🙂
Det var inte allt för länge sedan jag läste min första Wallanderdeckare. Då läste jag dessutom den första boken i serien, Mördare utan ansikte. Det som slog mig under läsningen var att den var väldigt långsam och redogjorde väldigt noga hur utredningsarbetet gick framåt. Särskilt mycket action eller överraskningar fanns helt enkelt inte. Jag frågade mig om boken helt enkelt är lite daterad, men oavsett vilket så gillade jag boken. Jag såg att det i slutet av sommaren kommer ytterligare en bok om Wallander. Jag är ju ingen stor Wallanderkännare, precis, men jag trodde på något sätt att serien avslutats för länge sedan (det var ju trots allt över 20 år sedan den första boken kom ut!). Den nyaste heter Handen och innehåller även extramaterial i form av ett uppslagsverk till Wallanders värld. Jag kanske borde läsa den nya och jämföra med Mördare utan ansikte. 😉 Jag får för mig att mycket har hänt deckaren sedan Mankell gav ut sin första bok om Kurt Wallander…
Jag är fortfarande mycket förtjust i poddsändningar! Här om dagen lyssnade jag på en Värvetintervju med Bodil Malmsten från februari i år. Jag har hört Malmsten i t.ex. Vinter i P1, men känner henne annars mest genom böckerna där hon skriver om den fiktiva karaktären Bodil Malmsten. Hon är noga med att poängtera att böckernas Finistère inte finns och att karaktärerna i hennes böcker inte heller går att hitta i verkligheten. Kanske just därför har jag fått intrycket att Bodil Malmsten är hemlig av sig och inte vill berätta något om sig själv och hennes tid i Frankrike (jag har till och med tvivlat på att hon ens bott i Frankrike ;)). Men i intervjun i Värvet så pratar hon utan vidare om både huset i Finistère och varför hon inte ville bo kvar i lägenheten hon bodde i senare. Så det var väl inte så hemligt! Det var kul att lyssna faktiskt. Malmsten är så klok och smart och välformulerad – i text och i tal. 😉
Ibland är Tematrio väldigt svårt och ibland är det lite lättare.. Med anledning av USAs nationaldag är veckans tema USA: berätta om tre läsvärda amerikanska böcker! Inte så svårt, kanske. 🙂
En av mina favoritamerikaner är helt klart Richard Yates, som skrivit den mästerliga Revolutionary road. Han skriver så lätt och tight! Med en kort mening kan han måla upp känslostormar och så att man kan se miljöerna framför sig i detalj. En fantastiskt skicklig författare!
Joyce Carol Oates är också en ständig favorit. Hon har skrivit många bra romaner, men Blonde, om den fiktiva personen Marilyn Monroe, är en av de bästa.
Herregud vad tiden går fort! Nu är det redan juli och jag tänkte passa på att summera läsåret hittills. Jag börjar med det mest väsentliga: vad som varit bäst.
Bäst i år är, utan tvekan, Utrensning av Sofi Oksanen. Mycket bra skrivet där förtrycket i det ockuperade Estland skildras parallellt med berättelsen om en kvinna som faller offer för trafficking i ett mer nutida Tyskland. Det är så mycket hemskheter (sexövergrepp som krigföringsmetod t.ex.) att man knappt orkar se filmatiseringen, men i boken berättas det mellan raderna på ett enormt skickligt sätt. I år har jag också uppskattat Oktober i fattigsverige, där Susanna Alakoski återigen berättar om fattigdom i dagens Sverige; den här gången med en väldigt personlig utgångspunkt och i dagboksform. Vad gäller serier så har jag läst flera album av Liv Strömquist och även om jag inte alltid håller med så imponeras jag som alltid av hennes pricksäkerhet och intressanta vinklar. Prins Charles känsla, där hon skriver om parrelationer, tycker jag var enormt bra och tänkvärd och, framför allt, rolig och underhållande.
I början såg det så fint och och jämnt ut vad gäller författarens hemland, för jag läste två kineser i början av året och då blev Asien-stapeln högre än någonsin tidigare och Sverige-böckerna råkade utgöra en ovanligt liten del. Men sedan blev det ungefär som vanligt igen… Det blir mest svenskt här, helt enkelt. 🙂 Och i år har jag inte läst något från varje världsdel (ännu), men det gör inget..
Genrer är ju egentligen hopplöst. Jag borde sluta försöka. Roman är t.ex. slasktratten i mitt diagram, för där hamnar allt som jag inte vet vad jag ska kalla det.. Hehe… Nåja. Min fråga till mig själv är: Har jag verkligen läst någon deckare i år?! Jag kan inte minnas en enda förutom Jadeögat. Jävligt märkligt.
Ja, och så en graf över antal böcker då:
Om det är lite ojämnt och sådär så beror det garanterat på att jag har haft många, tjocka böcker på gång samtidigt och att de har råkat blivit utlästa ungefär samtidigt. Jag är nog ganska jämn när det gäller läsning annars. Jag måste säga att jag har haft ett högt lästempo med tanke på vad jag har ägnat mig åt under våren (skrivit kappan till min lic-avhandling; det tar mer tid än vad man tror..), för jag har läst ut 30 antal böcker (inräknat böcker av allehanda slag; elektroniska och pappersböcker, men även ljudböcker, seriealbum och noveller).
Jag är verkligen uppriktigt förvånad över antalet böcker jag har läst. Jag är ingen snabbläsare och jag har heller ingen egentlig ”rutin” kring mitt läsande. I veckorna är det inte ens säkert att jag har tid till läsning, för det är så mycket jobb, träning och så vill man ju umgås med folk också. På helgerna brukar jag försjunka i DN, som jag får hem på fre-sön och då är det inte så säkert att jag hinner läsa heller. Jag vet knappt när jag läser. 😛 Jag vet verkligen inte! Men det jag läser är i huvudsak det jag läser medan jag åker hiss, väntar i en kö eller på någon station eller har någon slags ställtid i köket eller framför datorn. Det är ytterst sällan jag tänker ”nu ska jag läsa en stund”, utan mer ”okej, två minuter väntetid; jag tar fram en e-bok!”.. Jag är förvånad över att jag får något utläst över huvud taget. Och mest av allt undrar jag hur andra gör; de som inte läser. Vad gör de av alla små vänte-minuter?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
Ibland är 
