Här om dagen konstaterade jag att det kommer ut så många intressanta böcker i januari att de inte rymdes i inlägget. Här kommer alltså ett separat inlägg med tips på rykande färska böcker.
Vänligheten av John Ajvide Lindqvist kan du läsa redan nu, för den kom ut redan 4:e januari. Och den vill man ju läsa! John Ajvide Lindqvist är Sveriges kanske bästa skräckförfattare och dessutom har han en fantastisk förmåga att skildra intressanta karaktärer från olika samhällsskikt. Vänligheten verkar innehålla rikligt med både skräck och spännande huvudpersoner.
Przewalskis häst av Maja Lunde. Det här är en bok som kanske framför allt lockade med framsidan (jag är en gammal hästtjej), men jag gissar att den också är väldigt intressant. Det är alltså en bok om världens sista vildhästar. Sedan bästsäljaren Ålevangeliet gjorde succé har det poppat upp en och annan bok om olika djur. Det här är dock inte bara en bok om Przewalskis häst utan en roman där läsaren får följa tre olika personer, i tre olika tider, med koppling till den här fascinerande hästen. Boken gavs ut en 7:e januari, så den kan du också läsa resan nu om du har lust.
Som barn läste jag alla Linnea-böckerna, av Christina Björk och Lena Andersson, och jag minns dem verkligen väl med värme. Den 11:e januari ges Linneas årsbok ut i nyutgåva (varsamt reviderad). Nostalgi!
Pooneh Rohi har skrivit en av de bästa och mest smärtsamma böcker jag läst – Araben. Nu är hon äntligen aktuell med en ny roman, Hölje, som utkommer den 13:e januari. Det lär knappast vara en feelgood, men den är förhoppningsvis lika bra som Araben. Boken handlar om en kvinna som tycks ha drabbats av en förlossningsdepression (eller åtminstone hamnar i något av en livskris efter förlossningen). Det kanske inte är det peppigaste en gravid kvinna som jag kan läsa, men, men. Jag ser fram emot att läsa Hölje!
Tycker ni om Det sitter i väggarna på SVT? Det gör jag! Jag är inte ett dugg sugen på att köpa ett hus med stora renoveringsbehov, men jag tycker det är supermysigt och kul att se andra anstränga sig för att bevara och vårda vackra byggnader. Jag kommer inte känna något stort sug efter boken Byggnadsvård av byggnadsantikvarien Erika Åberg (eftersom jag inte är så sugen på reparationer alltså!), men det är i alla fall mitt tips till den som faktiskt har ett hus att vårda. Programledaren Erika Åbergs fullmatade bok om just byggnadsvård utkommer 14:e januari. Den ser underbart fin ut!
Utrensning av Sofi Oksanen är en bok jag brukar hålla för en av mina favoriter. Trots det har jag inte läst något mer av Oksanen. Dags att ändra på det kanske?! Den 15:e januari kommer Hundparken, en bok där ett girigt Helsingfors enligt förlaget möter ett korrumperat Ukraina. Upplägget känns inte helt olikt det i Utrensning, där det ockuperade Estland möter ett nutida Tyskland.
Förlaget Lind & Co har ett pågående projekt med ambitionen att återutge Hjalmar Söderbergs verk. Jag har läst ett par av volymerna och jag är verkligen förtjust. De är något för nörden – fyllda av förklarande fotnoter och med generöst med information om böckernas tillkomst och mottagande med mera. Den 21:a januari kommer nästa del: Dikter. Jag, som aldrig har läst Söderbergs poesi är såklart supernyfiken!
Ann-Helén Laestadius har skrivit många riktigt vassa barn- och ungdomsromaner, inte minst den Augustprisbelönade Tio över ett. Den 27:e januari kommer en ny roman, riktad till vuxna. Som så många andra av hennes böcker tar den upp det samiska folkets situation. I Stöld får läsaren följa renskötardottern Elsa och en historia om en infekterad konflikt mellan renskötare och andra bybor – baserad på verkliga händelser.
Okej, man ska inte läsa för många Lucy Dillon-romaner i rad. Det är ganska ”samma lika” – lagom förutsägbara feelgood med en massa hundar, hundar, hundar. Om man inte har läst sin Dillon på ett tag är det dock precis en sådan bok man kan behöva (jag gör det i alla fall). Den 29:e januari kommer Lektioner i kärlek.
Jag brukar inte planera min läsning speciellt noga, mycket för att jag helt enkelt inte har någon erfarenhet av att det funkar. Det brukar alltid dyka upp någon bokcirkelbok eller bibliotekslån som måste slinka emellan och plötsligt har den där planerade läsningen inte blivit av. Jag tror dock att det senaste årets hemmafokuserade liv har väckt en ny lust för små och stora projekt, för plötsligt är jag supersugen på att planera min läsning.
Dels har jag ett par projekt jag är sugen på det här året:
Läsa mer poesi,
Läsa böcker om barn och graviditet (eftersom vi väntar barn i maj och p.g.a. Corona inte direkt kommer erbjudas föräldragrupp och sånt).
Sedan vill jag såklart läsa en hel del annat. Jag ger det här med planer en månad i alla fall! Den här månaden planerar jag att läsa:
Nästa bokcirkelbok. I skrivande stund vet jag inte vad det blir faktiskt. Det är lite det som är charmen med bokcirkel – att läsa något man kanske inte hade hittat till annars. Förhoppningsvis finns den som ljudbok.
Hölje av Pooneh Rohi. Som jag älskade Araben av samma författare! ÄNTLIGEN är hon aktuell med något nytt och glädjande nog fick jag den som pdf av förlaget precis innan jul.
Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, ett evighetsprojekt. 😉 En anledning till att den tar sådan tid är att den är på cirka 1 100 sidor. En annan är att en bok på 1 100 sidor inte direkt är en bok man bär med sig i onödan… Den blir inte utläst i januari 2021 heller, men jag kommer åtminstone att läsa ett antal kapitel ur den.
En annan påbörjad roman som jag tror att jag kommer att hinna klart är Armade cykel av västerbottensförfattaren Anita Salomonsson. Jag har fått den i present av en kompis från samma trakter som författaren och jag tycker boken är riktigt bra!
Som ljudbok kommer jag helt klart lyssna på Vänligheten av skräckfavoriten John Ajvide Lindqvist så fort den släpps. Jag blev tvungen att spendera en del SJ Prio-poäng som var på väg att förfalla och i brist på tågresor att spendera dem på så skaffade jag Nextory. Då kan man passa på att läsa och lyssna på det som är alldeles nytt och färskt, något jag sällan gör annars.
Först ut i min poesiläsning blir julklappsboken Ararat av nobelpristagaren Louise Glück. Jag ser mycket fram emot den läsningen!
Först ut i årets barn- och graviditetsläsning är Stora boken om barn, som också är en julklappsbok. Det är en riktig koloss till bok som tar upp allt från graviditet och förlossning till barnsjukdomar och mycket annat. Jag har redan läst en del under julledigheten, men det finns mycket mer att läsa. 🙂
Det kanske låter som en lite väl ambitiös läsplan, men jag tror nog att jag kommer hinna med tack vare att jag redan har tjuvstartat med det mesta. Vad läser du i januari? Vill du ha några tips på intressanta böcker som kommer ut de kommande veckorna så har jag en lista, som blev så lång att den kommer i ett senare inlägg. Det finns en gräns för hur långa inlägg man kan pracka på folk. 🙂
Vad tänker jag annars ägna januari åt? Ja, ett vet jag: jag har väldigt mycket att göra på jobbet i januari. Jag kanske rent av ska vara lite glad över att så mycket är stängt och omöjligt för stunden, för jag har ändå inte tid. Det blir inte mycket sociala aktiviteter eller kulturupplevelser om man säger så. Det blir jobb, jobb, jobb. I vanlig ordning ska jag i alla fall träna (i bästa fall en hel del dans). Jag ska också fira min födelsedag på något lämpligt sätt. Sedan vet jag inte mer, men kanske är det dags för mig att lära mig mer än jag någonsin velat veta om bilar eftersom vi blivit lite sugna på att köpa en bil för att kunna resa lite lättare i dessa knepiga tider (och snart tillsammans med en bebis med alla medföljande prylar och pinaler…). Kanske behöver januari bli månaden då jag också tar körlektioner. Jag har valt cykeln och kollektivtrafiken i hela mitt vuxna liv och har inte kört sedan min egen uppkörning för cirka 15 år sedan… Fast nä, körlektionerna kommer jag knappast ha tid för. En sak i taget.
Vi får se vad januari bjuder på! Vad tänker du hitta på?
Jag brukar varje år göra en liten summeringen av bloggåret. Det är kul (åtminstone för mig) att blicka tillbaka och att spana in besöksstatistiken.
När jag skriver det här inlägget är det fortfarande ett par veckor kvar på året och jag har haft 63 000 besökare (det google kallar användare). Det är ingenting om man jämför med Bianca Ingrosso, om man säger så, men för mig är det mycket. Att cirka 175 olika personer tittar in varje dag gör mig mållös, ärligt talat. Så många mammor har jag inte. 😉
Den 8:e december hade jag årets besökstopp, av någon anledning. 746 personer hittade hit på en och samma dag och det verkar faktiskt inte vara någon särskild sida som lockade. Den vanligaste dagen och tiden är annars att titta in på torsdagar kl 13. Mellan klockan 1 och 7 är nästan ingen här och det är väl klokt! Såvida man inte jobbar natt kan man med fördel sova vid den tiden. 92% av mina besökare kommer från Sverige och 1,7% kommer från Finland. Ett par andra länder som förekommer någorlunda ofta är Saudiarabien och USA. Där kan man naturligtvis misstänka en och annan robot… 53% av mina besökare går in via datorn. Jag trodde nog att det skulle vara färre, men där ser man!
De allra flesta går in på bloggens startsida, men en del surfar sig direkt till olika sidor. Här är topp 5:
Det är inga nya inlägg som hamnar i topp. Man får bläddra ända till plats 33 innan man hittar något av årets inlägg. Där finns inlägget om Bonniers stora adventskalender. Årets mest kommenterade inlägg är dock inlägget om Patrik Lundbergs Fjärilsvägen.
Det var 2020. Blir det något bloggande 2021 då?Ja, det är klart! Ärligt talat har jag bloggat så länge så jag vet inte hur jag skulle kunna sluta. Skulle man alltså läsa en bok och sedan bara ställa in den i hyllan och gå vidare?! Nä, det går inte för mig. 😉 Det ger mig mycket att fundera på vad jag har läst och att försöka få ned det i ord. Hade jag inte bloggen hade jag definitivt haft någon annan bokdagbok i någon form. Jag tycker verkligen om att blogga.
Det finns många som överger bloggformatet och det kan jag förstå. Det är lättare att få respons och kommentarer om man instagrammar och det märks att det är där det händer och att det är där förlagen vill visa upp sina böcker. Ändå föredrar jag helt klart bloggen. Instagram är som en radio som står på. Råkar någon vara i närheten är det kanske någon som lyssnar, annars försvinner sändningen i bakgrundsbruset. På samma sätt blossar instagraminlägg upp en liten stund i folks flöden, på ett oförutsägbart sätt eftersom plattformen har mystiska algoritmer som styr vad som visas, och sedan försvinner de i princip för gott.
Någonstans här finns den främsta förklaringen till varför jag trots allt föredrar bloggen, om jag måste välja. Jag tycker det är fint att ha ett eget arkiv och att man faktiskt kan nå mina gamla inlägg även nästa år och året efter det om man har lust. Det passar mig. Jag postar inte inlägg dagligen. Nu bloggar jag i och för sig främst för min egen skull, men det känns faktiskt lite slösigt att lägga tid på att skriva inlägg som bara får leva några minuter i ett flöde jag inte själv har någon kontroll över.
Så är det med det! Jag förstår om många tänker att bloggen är död, men för mig är det den plattform jag helst lägger tid på. Även om jag tycker att det finns många inspirerande bookstagrammers där ute så föredrar jag i princip alltid bloggar framför Instagram. På Instagram följer jag helst mina nära & kära; Vill jag bli inspirerad kring böcker, inredning, växter, matlagning, mode eller något annat läser jag hellre en blogg. Jag är väl lite gammaldags.
Ett ganska påtagligt bevis på hur viktigt Instagram har blivit på bekostnad av bloggar är väl för den delen att det främst är genom Instagram som författare och förlag hör av sig och erbjuder recensionsexemplar och läsexemplar. Det är såklart jättesmickrande och superkul att få böcker. Det ÄR generöst att skicka en gratis bok till någon. Men när jag ändå är inne på ämnet så måste jag säga att fenomenet är lite svårt. Å ena sidan: generöst, smickrande och kul. Å andra sidan: om det finns en förväntan eller ett krav att jag ska läsa, fota och instagramma (och kanske även blogga) så blir det mer ett jobb än något annat och det tar mycket tid från andra böcker jag hade kunnat läsa. Dessutom måste jag naturligtvis skatta för alla böcker jag tar emot. Personligen tar jag bara emot en bok om jag annars hade köpt den själv. Nu är det ju förvisso så att jag köper och lånar massor av böcker som jag sedan skriver om och visar upp både på bloggen och på sociala medier utan att tycka att det är något konstigt med det. Det är ju dock inget jobb utan något jag gör på min fritid för att jag tycker att det är kul. Prestationskravet och tidspressen är skillnaden för mig. Köper jag en bok gör jag vad jag vill med den: läser den när jag vill, skriver om den när jag får lust. Det blir en annan femma när man har accepterat ett recensionsexemplar, tycker jag.
Jag tycker hela den där grejen är jätteknepig faktiskt. Det har funnits en utbredd kultur att PR-firmor skickar diverse utskick till influencers eller kontaktar dem och erbjuder t.ex. en rabattkod eller en pryl som tack för ett inlägg. Nu syftar jag inte på bookstagrammare och bokbloggare utan lite större ”livsstils-influencer”, eller vad man ska kalla dem. Jag tror att många som någon gång besökt sådana kanaler de senaste åren har stött på energidrycker, Daniel Wellington-klockor, smink i tjusiga boxar, solglasögon med mera, med mera. Den kulturen verkar vara på utdöende, gissningsvis för att Skatteverket har stramat upp och det har blivit en större medvetenhet om att alla de där pryttlarna och rabattkoderna och grejerna räknas som inkomster. Då är det faktiskt en och annan influencer som blir lite mer försiktig med vad de tar emot och vad de går med på. Ett flak energidryck från en PR-firma är ju sällan en present, naturligtvis, utan något som ges i betalning för att synas på någons plattform. I bokvärlden lever det dock kvar att en gratis bok är fulla betalningen för något som kan upplevas som ett uppdrag och som från Skatteverkets sida räknas som ett jobb. Recensionsexemplar brukar skickas kors och tvärs till redaktioner på vinst och förlust, vad jag förstår, men en redaktion är inte samma sak som en bookstagrammare eller bokbloggare eftersom de sistnämnda inte tar betalt, av någon. Det förvånar mig faktiskt att så många rent av efterfrågar recensionsexemplar på Instagram. Hur hinner de? Vad kostar det dem?
Det här blev ett spretigt inlägg, men så kan det bli ibland. Nu är min summering över 2020 i alla fall klar och jag blickar framåt. 🙂
I år har jag läst en hel del och som vanligt är det överraskande att upptäcka hur många böcker som har hunnit glömmas bort under året. Även sådana som jag gav riktigt höga betyg när det begav sig kan såhär i slutet av året kännas lite medelbra såhär i backspegeln. Bland årets utlästa böcker blandas feelgood och klassiker, deckare och faktaböcker, romaner och noveller. Ur detta har jag gjort mitt bästa för att vaska fram årets favoriter. Här kommer alltså min topp tio för 2020. Som vanligt är det alltså favoriter från årets läsning och böckerna är inte nödvändigtvis utgivna under 2020.
10. Granen av H.C. Andersen
Granen är en underbar liten novell av H.C. Andersen. Huvudpersonen är en gran som alltid verkar längta till något annat. En sorglig och fin berättelse om att glädjas åt det man har.
Granen av H.C. Andersen
9. Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst är en tegelsten och en otroligt fängslande roman som sjukt nog blev utläst bara dagarna innan coronaviruset kom till Sverige. I boken lamslås världen av en ny influensa – en pandemi som bryter ut och skördar offer efter offer. Nu vet jag inte om jag skulle tycka att det var speciellt härligt att läsa Holsts roman, men då var den en riktig bladvändare, en bok med ett sällsynt driv och högt tempo som höll över alla de närmare 850 sidorna.
Som pesten av Hanne-Vibeke Holst
8. Lyktsken av Michael Ondaatje
Lyktsken av Michael Ondaatje är en annan riktigt spännande bok – och ändå är det allt annat än en actionfylld historia. Här är huvudpersonen en man som tänker tillbaka på sin barndom, sina (förvanskade?) minnen och familjehemligheter. Författaren är verkligen en skicklig berättare. Lyktsken är en otroligt fin berättelse om att förstå sig själv genom att återvända till minnen från barndomen och se dem i ett nytt ljus.
Lyktsken av Michael Ondaatje
7. Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag är en underbar kortroman om en ultrarik familj som på grund av pengarna blivit helt dysfunktionell och byggt upp ett eget litet universum med skeva värderingar och tveksam moral. Jag läste den först som en dråplig komedi, men det är helt klart en roman som också rymmer en hel del skärpa. En otroligt annorlunda, och bra, bok om pengars makt: pengar som kan vara vägen till frihet, men som också kan bli ett fängelse.
Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag
6. Osebol av Marit Kapla
Osebol av Marit Kapla är en drygt 800 sidor lång diktsamling om den värmländska byn Osebol. En stor del av byns invånare medverkar i boken. Det är en underbar berättelse om några livsöden och om ett samhälle som monteras ned bit för bit. Jag har alltid varit svag för berättelser av och om ”vanliga” människor. Det är så många kändisar som tar och ges utrymme, men var och en av oss bär på spännande historier som många gånger kan vara långt mer intressanta än kändisskvaller. Osebol är så fin! En bok som rymmer så många berättelser.
Osebol av Marit Kapla
5. Gift av Tove Ditlevsen
Okej, jag kan inte säkert veta, eftersom jag har exakt 0 egen erfarenhet, men Gift av Tove Ditlevsenkänns i alla fall som den enda berättelsen som verkligen har fått mig att förstå vad ett narkotikaberoende kan innebära. I den här självbiografiska romanen berättar Ditlevsen om hur hennes liv tog en helt ny vändning sedan en tidigare flört, tillika läkare, hjälper henne att utföra en abort (något som var olagligt i Danmark på den tiden). Vid ingreppet får Ditlevsen opioiden petidin – och från det ögonblicket är det petidinet som styr Ditlevsens liv. En helt otrolig bok, utlämnande och berörande. Vilket liv! Vilken resa!
Gift av Tove Ditlevsen
4. Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir tar sin början en nyårsafton då bokens huvudperson, María, oväntat blir lämnad av sin man och plötsligt står ensam med deras två tvillingar, 2,5 år gamla. Exmaken tänker inleda det nya året med att komma ut ur garderoben och flytta ihop med den man han av allt att döma har haft en affär med under lång tid. Minnen från äktenskapet rullas upp, blandas med oron över barnen – den försigkomna flickan och den oerhört försiktiga pojken – och livskrisen är ett faktum. Allt utspelar sig dock mellan raderna medan María lagar mat, renoverar hemmet och håller ett vansinnigt tempo i största allmänhet. Jag älskade sättet författaren byggt upp det hela. En speciell bok!
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir
3. Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
Patrik Lundberg höll ett fantastiskt sommarprat i år och i Fjärilsvägen får berättelsen en fördjupning. Här berättar Lundberg, sakligt och lugnt, om hans mammas (alldeles för korta) liv. Det är en brännande och berörande bok om klass och samhällsklyftor. Det var också en bok som fick mig själv att fundera mycket över mitt eget liv och resa. Fjärilsvägen hör till den där lilla samlingen av böcker som verkligen kan beröra på djupet.
Fjärilsvägen av Patrik Lundberg
2. Kungariket av Jo Nesbø
Kungariket av Jo Nesbø är en spänningsroman som nästan inte går att lägga ifrån sig. Boken kretsar kring två bröder i en norsk avfolkningsbygd. Den ena brodern har aldrig lämnat barndomshemmet, den andre har precis återvänt efter många år utomland och har nu högt flygande planer kring hur byn ska få sig ett lyft och allas utägor öka i värde. Undan för undan visar det sig dock att det finns massor av familjehemligheter och att i stort sett ingen i boken är riktigt den man först tror. Det här är en ren underhållningsroman och bland alla stora läsupplevelser i år vet jag nästan inte själv varför jag placerat den på plats två. Men faktum är att jag verkligen gillade den här boken! Kungariket är skickligt skriven, har ett fantastiskt flyt och den råkade vara precis den spänningsroman jag behövde läsa i höstas.
Kungariket av Jo Nesbø
1. Samlade verk av Lydia Sandgren
Tänk att det går att debutera med en roman som Samlade verk av Lydia Sandgren! Det här är en underbar, mångbottnad och rolig berättelse om vänskap, skapande och familjehemligheter. Läsaren får följa den medelålders förläggaren Martin, hans (halv)vuxna barn, hans bohemiske barndomsvän (som slutat svara i telefonen) och hans sedan länge försvunna fru, som trots att hon inte har en egen röst i berättelsen är högst levande hos dem alla. Jag älskade den lågmälda spänningen, de fina personporträtten, den fina skildringen av det omöjliga, men samtidigt livsnödvändiga, skapandet. Bland mycket annat. Fantastisk!
Året börjar lida mot sitt slut och det börjar bli läge för mitt årliga inlägg där jag sammanfattar årets läsning i siffror och figurer.
I år har jag läst 79 böcker, vilket känns som något av ett rekord för min del?! Jag brukar ha ett jämnt lästempo: jag läser en stund varje dag innan jag ska sova och därutöver lyssnar jag på en hel del ljudböcker (och poddar och musik) när jag t.ex. tränar eller städar. Jag är uppriktigt förvånad över att jag har läst så otroligt många böcker. Men det är klart. Vad har man egentligen kunnat roa sig med 2020?
Ungefär varannan månad läser jag tusen påbörjade böcker och ungefär varannan månad har jag plötsligt läst ut alla på en gång. Då kan böckerna sprida ut sig ungefär såhär under året:
Antal utlästa böcker 2020 – Olika format.
En ledtråd till hur jag har kunnat läsa närmare 80 böcker finns kanske i den här bilden, som visar sidantal för mina utlästa böcker.
Antal utlästa böcker 2020 – Uppdelat på sidantal.
Som synes har jag läst en hel del noveller och kortromaner, men en och annan tegelsten har jag faktiskt också hunnit med. Jag har till och med läst tre böcker med fler än 700 sidor. Det är inte varje år jag ger mig på så många kolosser till böcker, men 2020 var året då det hände! På nattduksboken ligger för den delen Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk med sina 1 057 sidor. Jag har faktiskt bara några hundra sidor kvar nu, så den hamnar i nästa års statistik.
Exakt alla böcker jag läst under 2020 har varit på svenska, men knappt 40 % har i alla fall varit i översättning.
Andelen böcker från Sverige och resten av världen.
Ungefär 40 % är också den andel som utgörs av böcker skrivna av manliga författare.
Fördelning mellan kvinnliga och manliga författare.
Vilka länder kommer de där icke-svenska böckerna från då? Jo, Danmark och USA har varit poppis i år!
Ursprungsländer för böcker utlästa 2020
Utgivningsår då? I år har jag läst lika många böcker utgivna på 50-talet och tidigare som böcker utgivna 2020. Fast allra mest har jag plöjt böcker från 10-talet, alltså 2010-talet.
Utgivningsår för utlästa böcker 2020.
Var har jag hittat årets böcker? De allra flesta kommer faktiskt får min egen bokhylla. Här pågår ett ständigt projekt att beta av så kallade hyllvärmare. Annars är jag en flitig biblioteksbesökare och i perioder har jag haft bokappar. En och annan radioföljetong har det blivit också.
Slutligen: har jag läst något bra? Ja, jag har faktiskt inte läst en enda usel bok, däremot har jag klassat 15 böcker som helt fantastiska. Hoppas att 2021 bjuder på minst lika många bra läsupplevelser!
Jag brukar varje år roa mig med att göra en summering över året som gått. 2020 har varit ett speciellt år på många sätt. Mycket av det som var planerat blev inte av: resa till Kreta, påskfirande i Öregrund (jag var inte i Öregrund på hela våren och försommaren), vänners bröllop i Värmland och på annat håll, musikal, operor, konserter, nycirkusföreställningar, utställningar, standupföreställningar, biofilmer, ESC på TV, riktiga löpartävlingar, danskurser, middagar, pepparkaksbakning, glöggkvällar, bokcirkelträffar och tusen andra små och stora saker. Ändå är jag såklart lyckligt lottad. Ingen jag känner har blivit (allvarligt) sjuk (i covid-19) och jag har varit fullständigt överhopad av jobb sedan i våras och kan därmed inte klaga på brist på jobb.
Men visst har det varit ett speciellt år, inte minst för en vanemänniska som jag. Jag skulle ljuga om jag sa att jag var helt opåverkad. Det känns faktiskt helt meningslöst att göra en ”vanlig” summering ett sådant här ovanligt år, då jag ofrivilligt har spenderat så väldigt mycket tid hemma. Visst har det varit (och är) lärorikt på sitt sätt. Som så många andra har jag säkerligen fått en del insikter att ta med mig från det här året, men mest har det faktiskt varit tråkigt.
Hur som helst, jag ska bespara er en ”månad för månad” med redogörelser för hemmaträning, spelande och TV-tittande. Istället har jag vaskat fram tolv bilder jag ändå tycker prickar in några godbitar från året. Det var roligt, åtminstone för mig själv, att påminnas om att jag trots allt faktiskt har gjort riktigt mycket under de förutsättningar som varit. Nu är jag redo för 2021! Tror jag. Det kommer också bli ett annorlunda år.
Det fanns en tid innan corona. Då kunde man fortfarande obekymrat umgås hos varandra. Här är det januari och jag befinner mig i en annan värld hos en kompis. Melodifestivalen ändå! Även om jag såg det mesta själv hemma i soffan (ivrigt skrivandes i vår Mello-grupp på Whatsapp), så är det ju ändå Mello. Mello och ESC är grejer. I år fick jag dessutom detta fantastiska diadem som passade mycket bra!Det här är utsikten från dansbanan på Gammlia. En dag i april(?) skrev Hanna, som jag dansat med i tusen år utan att någonsin umgås med utanför danssalen, och frågade om jag ville vara med och dansa på Gammlia. Hela våren och sommaren var vi ett gäng som träffades i stort sett varje vecka. Så otroligt roligt! Dans <3! Och så otroligt skönt att träffa andra människor regelbundet när så mycket annat hamnat på paus!Påsken blev inte som det var tänkt. Det blev min första påsk i Umeå, men det var inte heller så dumt. Vi åt våfflor till frukost, tog en långpromenad och sedan blev det rökta räkor. Mmmm. Är det något man har kunnat göra i år så är det att ÄTA: hemma, takeaway och ibland ute (länge sedan).Midsommar! Har det någonsin varit bättre väder en midsommar?! Vi var i min sambos stuga. Vädret var otroligt. Vi badade varje dag. Jag minns inte ens några mygg.Vi gjorde en utflykt till Holmön! Och jag fick se massor, massor, massor av linneor för första gången i mitt liv! Det är förmodligen HELT obegripligt för de flesta, men jag är fortfarande helt fascinerad. Linneorna var som en fin present efter en mardrömslik båtfärd. 😉 Blev nästan religiös.Jag dör fortfarande av skratt när jag tänker på den här tvååringen och hennes makalösa imitation av min sambo på studsmattan (just den imitationen är dock ej på bild). Så fint att få träffa henne och andra nära & kära efter en lång vår i olika landsändor.Jag vill minnas att vädret var ”sådär” från midsommar och framåt… Men lite badväder blev det! Här är vi på väg till ön. Inte vår ö då. Men vi är ofta där.Vi har kollat på ganska mycket offentlig konst, får man väl säga. Här förstör min sambo Torgny Nilssons konstverk Dysfunctional outdoor gym. Och med förstör menar jag att han gymmade loss, trots att hela konstverket är tänkt att vara ett icke-fungerande utegym. Inget gick sönder, om någon oroade sig över det.Jag tog nytt personbästa på milen! Såhär röd och svettig kan man bli efter att ha sprungit på 46:44. Det känns fortfarande lite overkligt att jag fixade det. Jag har haft 47 min som drömgräns i flera ÅR.Min sambo har blivit nördigt intresserad av kaffe och trots corona har vi lyckats ha två kaffeprovningar med vänner. Skoj! Det här är från en helg som spenderades i en kompis stuga på vackra Höga kusten. Det regnade HELA TIDEN, men det var superhärligt ändå! Det fanns brädspel. Och kaffe. 😉På sommaren och hösten kunde jag resa lite till Öregrund och hälsa på igen. Så skönt! En höstdag blev det helt magiskt väder! SOOOOOL. Den har man ju inte sett på ett tag nu… Jag tittar på den här bilden och förstår knappt vad jag ser. SOL.
Ibland är jag verkligen glad att jag kommer ihåg att fota emellanåt. Det är så lätt att glömma vad man faktiskt gör om dagarna – på vardagarna och de där andra dagarna. Det är kul att gå tillbaka!
Dags för ett till inlägg om framsidor med konst! Jag har skrivit två tidigare inlägg på samma tema: ett, två.
Giovanni Boldini
Jag gissar att Joyce Carol Oates tyckte att det var extra kul att skriva De fördömda, en romantisk skräckroman som utspelar sig i den universitetsstad där hon själv varit verksam: Princeton. Boken framsida är riktigt vacker och romantisk, skimrar näsan som pärlemor på något sätt. Omslaget pryds av en detalj från ett av den italienska konstnären Giovanni Baldinis (1842–1931) många porträtt. Jag har förstått det som att han var något av en kändisporträttmålare i Paris runt förra sekelskiftet. Och det kan man väl förstå? Vem vill inte bli såhär romantiskt och tjusigt avbildad?
De fördömda av Joyce Carol Oates
Ylva Ceder
Jag vet egentligen ingenting om Pernilla Berglunds diktsamling Rätten, men när jag såg framsidan blev jag såklart förtjust. Fotorealism är fascinerande och här finns många detaljer att stanna till vid. Jag tycker också om färgerna väldigt mycket: det varma ljust i det enkla, vardagliga köket och det blåa, kalla i naturen där ute. Bilden är från en detalj från Domain av konstnären Ylva Ceder. Jag tycker att hennes målningar är fantastiska skildringar av vår tid, vår vardag. Hon målar pizzerior, frisörsalonger, bilder från enkla, vanliga hem där dess invånare pysslar om sina växter med en billig vattenkanna. Allt är så igenkännbart, enkelt, fint.
Rätten av Pernilla Berglund
Albert Marquet
Jag tycker det är mysigt med pittoreska stadsbilder. Pär WästbergsFörlupna ord tycker jag har en särskilt mysig bild från Stockholm – en målning av den franske landskapsmålaren Albert Marquet (1875–1947). Det finns någonting mjukt och snällt över den, trots att den går i väldigt milda toner. Många av Marquets målningar går i en liknande stil.
Förlupna ord av Pär Wästberg
Johannes Vermeer
En del böcker handlar rent av om ett konstverk! Det gäller inte minst bestsellern Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier från sent 90-tal. Boken är en roman som kretsar kring modellen bakom den nederländska konstnären Johannes Vermeers porträtt Flicka med pärlörhänge. Kul att bygga en historia runt ett konstverk, tycker jag! Vermeer är ju en av de riktigt kända målarna från barocken och målade många vardagliga motiv, som såklart är extra spännande att titta på idag för att få en känsla för hur livet kunde se ut på 1600-talet.
Flicka med pärlörhänge av Tracy Chevalier
Carl Wilhelmson
När jag såg framsidan till Rosen på Tistelön av Emelie Flygare-Carlén tänkte jag direkt att bilden på framsidan måste vara ett utsnitt från något av Renoir eller Monet, men jag hade helt fel. Det är Vid Västkusten av den svenske konstnären Carl Wilhelmson – och det passar ju faktiskt mycket bättre till boken som utspelar sig just på Västkusten.
Det här kan vara den jul då fler än vanligt har tid och lust att faktiskt läsa. 🙂 Vill du komma i riktig julstämning kommer här några tips.
Charles Dickens klassiker En julsaga brukar lämpligt nog gå som Radioföljetong såhär års, ett bra tillfälle att höra berättelsen om surgubben Ebenezer Scrooge. Det är aldrig för sent att bli en bättre människa! 🙂
Lottas jul av Lotta Kühlhorn har jag i ärlighetens namn bara läst ett utdrag ur (den kom i miniversion i Bonniers stora adventskalender förra året), men jag vill tipsa om den ändå. Det jag har läst ur den var väldigt inspirerande och glädjespridande! Boken är fyllt av gör-det-själv-projekt och tips inför julen. December 2020 kan vara den decembermånad då det faktiskt finns potential att lägga lite extra krut på just pyssel och DIY. I Lottas jul kan du hitta inspirationen.
Julen handlar för många om traditioner och för mig innebär det också att jag gärna läser klassiker. Klassiker med jultema saknas inte! Vill du hitta till texter bortom de uppenbara i stil med Tomten av Viktor Rydberg, kan jag tipsa om den finfina antologin Julklappsboken, sammanställd av Paulina Helgeson. Den går att ladda ned gratis från Litteraturbanken och den är proppfull med fantastiskt fina bilder, dikter och noveller. Novellen som gett antologin sin titel är Selma Lagerlöfs novell Julklappsboken. Vill du lyssna på den kan jag tipsa om att en del ljudboksappar har den i inläsning av Selma Lagerlöf själv! Kul att höra hennes röst!
Många klassiska julnoveller finns såklart också på annat håll, även om just Litteraturbanken är något av en guldgruva när man är ute efter klassiker. Jag kan tipsa om att förlaget Novellix har en hel del julnoveller i sin utgivning, bland annat samlad i en fin presentask med noveller av Astrid Lindgren, Agnes von Krusenstjerna, Hjalmar Söderberg och Vilhelm Moberg.
Bästa tipset är kanske ändå, trots allt, att bläddra i klassiska bilderböcker i stil med Elsa BeskowsPetter & Lottas jul eller någon av Astrid Lindgrens många julbilderböcker. Många av Lindgrens berättelser finns exempelvis samlade i Vi har det så roligt när det är jul. Emils julkalas för fattighjonen, Pippis julgransplundring… Mmm… Omedelbart julmys!
Ur Petters och Lottas jul av Elsa Beskow
Blir det helt enkelt lite för mycket med alla traditionella och sötsliskiga berättelser om jul & lycka? Jo, så kan det ju kännas. Då har jag två jultips som är lite närmare verkligheten. Varför inte läsa Jonas KarlssonsGod jul, om ett försök att skapa lite enkel julstämning, men som tyvärr får hela kommunhuset och alla dess anställda att koka. Eller läs Mormor gråter i Jonas Gardells textsamling Mormor gråter och andra texter. Titeln är rätt talande.
Ibland känns det som att känslan av att vara ensam är något som förenar de flesta människor på jorden… De flesta har vi nog haft någon period när vi har känt oss ensamma. Ändå är det svårt att prata om och jag gissr att många känner viss skam över att vara ensamma. Det är sorgligt, tycker jag. Under den här pandemin är det säkert ganska många som känner sig ensamma och isolerade. Tänk om alla kunde sträcka sig utåt och vara lite mer öppna och välkomnande, släppa in fler inpå livet, även i tider när det är svårt att träffas annat än digitalt. Ibland kan i alla fall böcker om ensamhet vara en liten påminnelse om att ensamhetskänslor är extremt vanliga. Idag tänkte jag tipsa om fem sådana böcker.
Aftonland
Aftonland av Therese Bohman handlar om den nyskilda konstprofessorn Karolina. Det är en berättelse med många lager, men det är bland annat en fin bok om att hantera omställningen från tvåsamhet till att leva själv. Jag tycker det är fint skildrat. En av mina favoritböcker!
Aftonland av Therese Bohman
Alberte och friheten
Alberte och friheten är den andra boken i Cora Sandels fantastiska trilogi om Alberte. I boken har Alberte lämnat det instängda livet i Nordnorge, där hon vuxit upp i en familj som är på väg att tappa sin forna förmögenhet och där det inte direkt finns medel eller möjligheter för att Alberte att ha stora drömmar. Nu har hon ändå tagit sig till Paris: Paris och friheten. Och ensamheten. Även friheten kan ha ett pris.
Alberte av Cora Sandel
Araben
Pooneh Rohis Araben är en fantastisk bok om att stå med fötterna i två olika kulturer, vilket inte nödvändigtvis leder till att man får båda. Allting kommer med ett pris. En av huvudpersonerna, den namnlösa iranier som kallas för ”Araben” (trots att han naturligtvis inte ens är arab – så osynlig är han), har förlorat sin familj, sitt hus, sin karriär. Nu lever han ett liv som mest verkar gå ut på att transportera sig som ett sätt att få dagarna att gå. Det är svårt att inte bli berörd.
Araben av Pooneh Rohi
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Jag tror aldrig jag har läst om någon mer ensam person än huvudpersonen Leo Gursky i Nicole Krauss roman Kärlekens historia. Leo har förlorat allt, inte minst sin son, och det är helt hjärtskärande att läsa om hur han försöker fördriva tiden i sin överbelamrade lägenhet och hur han försöker hantera sin ensamhet. I det ingår bland annat att varje dag försöka bli sedd genom att låtsas vara klumpig: tappa några mynt, spilla ut det nyköpta kaffet. Så mycket kan det betyda att bli sedd av någon. Det är verkligen en fin och berörande berättelse.
Kärlekens historia av Nicole Krauss
Märit av Astrid Lindgren
Många av barnen i Astrid Lindgrens berättelser är ensamma och befinner sig i svåra situationer, där fantasi många gånger blir ett verktyg för att ta sig igenom. Ni har väl läst om Bo Vilhelm Olsson i Mio, min Mio? Det finns dock många fler fantastiska berättelser där Lindgren, med sitt fantastiska sätt att alltid ta barn på allvar, berättar om barn som har det svårt. Missa inte novellen Märit, en riktigt fin berättelse om en flicka som är så ensam att hon nästan verkar vara osynlig.
I skymningslandet, Tu tu tu!, Märit och Prinsessan som inte ville leka av Astrid Lindgren
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
