Har ni sett Barnes & Nobles läderinbundna klassiker? Jag skulle kunna posta triljarder bilder, för bok efter bok är så.himla.snygga! Men jag nöjer mig med denna bildkavalkad:
Uppenbarligen är de fantastiskt fina inuti också…
Hittade en lista, ursprungligen från The Guardian, över de 10 böcker folk oftast ljuger om att de läst… Ganska tunga titlar återfinns i toppen:
1. 1984 av George Orwell (26%)
2. Krig och fred av Leo Tolstoj (19%)
3. Lysande utsikter av Charles Dickens (18%)
4. Räddaren i nöden av JD Salinger (15%)
5. En färd till Indien av EM Forster (12%)
6. Sagan om ringen av JRR Tolkien (11%)
7. Dödssynden av Harper Lee (10%)
8. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij (8%)
9. Stolthet och fördom av Jane Austen (8%)
10. Jane Eyre av Charlotte Brontë (5%)
Jag har bara läst de länkade titlarna och av dessa är det bara Dödssynden som jag verkligen kan rekommendera andra att faktiskt läsa istället för att bara snacka om den. Hehe. Skulle gärna läsa 1984, Brott och straff, Stolthet och fördom och Jane Eyre. Faktiskt skulle jag gissa att titlar som hamnar på sådana här listor är ganska läsvärda allihop. Varför skulle folk annars vilja förknippas med dem?
Sedan kan jag väl också säga att det inte är en surprise att folk ljuger om att de läst Räddaren i nöden. Om fler läste den (idag) så tror jag inte att den skulle vara så hypad, för den är faktiskt inte särskilt bra… Att den alltid rosas och lyfts fram som en favoritbok måste vara lite av ett bevis på att folk faktiskt inte har läst… Sagan om ringen är också en bok med bättre rykte än vad den riktigt förtjänar och när man väl rotar i saken och frågar andra vad de verkligen tycker så brukar det komma fram att andra tycker att den är precis så seg och tråkig som jag också tycker att den är…
Nu har Petters bok, 16 rader, som handlar om hans låttexter, kommit ut. Jag gillar Petter, både som artist och som läsambassadör, eller vad man ska kalla honom. Han brukar ju dyka upp lite nu och då i radio och TV när det snackas om böcker (t.ex. i Min bokhylla i somras) och berätta om sitt intresse för litteratur och hur viktigt han tycker det är att läsa. Om jag har förstått det rätt så började hans läsintresse först på Komvux, men nu är han så nördigt inne i det att han t.ex. kan slänga in rader om Werthers lidande i sitt rappande… Det tycker jag är hur coolt som helst!
På baksidan till 16 rader står det bl.a:
”I boken 16 rader har Petter samlat de mest betydelsefulla texterna ur sin stora produktion. Till varje text har han skrivit kommentarer om hur han tänkte och kände när texten kom till. Vilka referenser han använde. Vad han inspirerades av: sådant han hört, sett, läst eller varit med om. Vilka nyckelorden är, hur har han lagt upp sin berättelse och vilka bilder och känslor han vill förmedla.
Boken visar hur Petter närmat sig språket utan hämningar, både genom att skriva och läsa, och kan därför användas som ett verktyg för att inspirera och öppna nya synsätt för oss att se på text och litteratur. ”
I tisdags maxade jag med inte en, utan två bokcirkelträffar. Då träffades vi nämligen i jobbets bokklubb och sedan var jag på Picket & pocket-träff.
Den här gången hade jag inte läst ut bokcirkelboken. Första gången det hände (för två år sedan!) hade jag mycket att göra privat och hade inte tid att läsa Metro 2033. Det spelade väl också in att jag faktiskt inte var så förtjust i den och att den är rätt så tjock.
Den här gången var det Dumskallarnas sammansvärjning som inte hade hunnits med. Jag började på den lite för sent (förra söndagen). Min tanke var att jag skulle ha gott om tid att läsa ut en bok som av allt och alla beskrivs som extremt rolig och lättsam. Och jag HAR verkligen lagt tid på den. Normalt sett läser jag max 10 min i taget, men med den här boken har jag försökt sträckläsa i timmar, men jag har ändå inte kommit särskilt många sidor framåt… Den är helt enkelt sjukt omständlig, ointressant, stentråkig och allmän BLÄ. USCH. Känner verkligen att jag har hamnat i en frustrerande lässvacka. Jag längtar så efter att läsa ut en bra bok, men tiden finns inte riktigt och den tid jag har lagt ned.. skulle jag vilja ha tillbaka, för på den här boken har den varit totalt bortkastad… Nåja. Nya tag! Tids nog kanske jag skummar igenom de sista 100 sidorna av boken… Kanske.
Jag var för övrigt i gott sällskap av bokcirkeldeltagare som lagt ned denna bok… Bara 2 av 4 (Med näsan i en bok och Nobelprisprojektet) hade läst… Duktiga dem! Jag tror också att alla i gruppen ställde sig ganska frågande till varför den här boken har fått sådan strålande kritik och belönats med Pulitzerpriset och allt vad det är… Vi har börjat betygssätta bokcirkelböckerna och Dumskallarnas sammansvärjning belönades med ett hisnande snittbetyg på 1,2…
Nu ska jag ägna mig åt böcker jag längtat efter de senaste veckorna: Änkans bok, Och ett skepp med sju segel och femti kanoner ska försvinna med mig samt Livet efter dig. Sedan kanske jag försöker mig på någon ny bokcirkelbok.. Nästa Picket & pocket-bok blir Dödens mästarinna, som lär vara en historisk deckare. 🙂
I jobbets bokklubb har vi inte precis läskrav på böckerna… Livet efter dig ingick i förra omgångens böcker, men den har varit så trasslig att få ut från biblioteket, så den har inte blivit läst som jag hade tänkt. Andra böcker vi tog upp senast var En man som heter Ove och Sommarboken. Vi brukar rösta fram några böcker från alla bokförslag som vi lämnar in, men den här gången skippades omröstningen, så till nästa gång läser jag väl ingen särskild bok, faktiskt, utan kämpar väl på med alla de jag har påbörjade här hemma. I jobbets bokklubb tipsar vi mer om böcker än läser en och samma bok.
Efter att ha avhandlat tegelstenar är det nu dags för Tematrio: Tunnisar. Berätta om tre minnesvärda tunnisar (kortromaner, långnoveller c:a 50-150 sidor)!
En tunnis har jag sparat som en karamell i min bokhylla: Jag ringer mina bröder. Jag borde kanske inte ha med denna eftersom den inte är utläst, men jag vill ändå nämna den på något sätt. Khemiri är en stor författare som kan skriva en hel bok på endast 125 sidor.
I somras läste jag en tunnis: Sommarboken av Tove Jansson. Fantastiskt fint skriven bok om en farmor och hennes barnbarn och en sommar på en ö i havet. 192 sidor (ja, lite för lång för detta tema).
Som tredje bok väljer jag Annie Ernaux vardagsdokumentär Journal du dehors. En bok som handlar om ingenting, men ändå säger mycket om vår tid! 107 sidor.
Jag älskar korta böcker, tro det eller ej, för jag blir så otroligt imponerad över författare som kan skriva tight. Att det ändå blev en ganska futtig trio för mig den här veckan (en av mina bokval är ju trots allt oläst och en är för lång :P) beror på att jag inte kommer ihåg vilka böcker jag läst som har färre än 150 sidor. Jag vet att Människor helt utan betydelse, en av mina alla tiders favoritböcker, går att läsa på några timmar, men den kanske ändå inte är riktigt så kort till sidantalet som man kan tro? Ja, jag vet inte.. Bodil Malmsten är också duktig på att skriva tunna böcker som rymmer massor, men jag har svårt att peka ut någon enskild bok som jag vet är ca 100 sidor. Hade jag haft alla mina utlästa böcker hemma så hade jag kunnat kolla efter, men det har jag inte…
Lyssnade ni på Elise Lindqvists sommarprat förra sommaren? Det gjorde jag och blev väldigt berörd av hennes berättelse om sitt liv som prostituerad och hur hon idag är på Malmskillnadsgatan nästan varje fredag för att finnas där för tjejer som behöver lite medmänsklighet. Jag såg att det kommer en bok om Elise Lindqvist i höst. Hon har säkert mycket att berätta i sin biografi!
Jag såg att Novellix precis har gett ut fyra noveller av Selma Lagerlöf. Fint formgivna, som alltid. 🙂 Frid på jorden har jag faktiskt läst. Jag hade nästan trott att de skulle ha med Herr Arnes penningar, som ju är så känd, men det finns uppenbarligen lite mer än så att välja på.. 🙂
Veckans Tematrio handlar om tegelstenar och det är ju rätt bra tajming för mig, för i år har jag lite halvt om halvt utmanat mig att läsa ut tegelstenarna som stått och samlat damm i bokhyllan allt för länge. Tre av årets tegelstenar är:
Ximen Nao och hans sju liv, som visserligen inte hann samla något damm innan jag började läsa, men en tegelsten är den definitivt. Och inte är det några lättlästa sidor heller… 😉 Boken handlar om Ximen Nao, som dödas när det kommunistiska partiet tar makten och som sedan kommer att återfödas som det ena djuret efter den andra. På så sätt får han se vad som händer hans mark och de människor som han kände i människolivet. Boken är smått absurd och en väldigt skruvad berättelse, men framför allt så är den en berättelse om Kinas moderna historia. Intressant läsning!
I somras läste jag Fågeln som vrider upp världen efter ett ganska långt Murakami-uppehåll. Jag gillade verkligen boken om Toru och hans sökande efter sin försvunna fru, så jag är glad över att jag återupptäckte den här författaren och läste den här boken. Murakami målar upp så fascinerande och förbluffande miljöer och språket är så fint och avskalat. Bra bok!
En tredje tegelsten, som jag började läsa under semestern, är Den franske löjtnantens kvinna. Boken känns i någon mening mer som en ambitiös faktabok om de privilegierades liv i det viktorianska England än som en skönlitterär bok, men den var hur som helst intressant läsning.
Ni har väl inte missat att Babel har dragit igång igen? Jag är en ganska dålig TV-tittare (tur! annars skulle jag aldrig hinna läsa ut någon bok!), men Babel brukar jag försöka se, om inte annat på SVT Play. Den här gången är inte Jonas Hassen Khemiri med, tyvärr, men istället finns det inslag där fantastiskt roliga bibliotekarien Jenny Lindh medverkar tillsammans med Daniel Sjölin. Inte så illa det heller!
