Nej, det blev inte Oates, men det blev, som ni säkert redan vet, Alice Munro, som så många, så många har velat se som Nobelpristagare. Det har varit så mycket snack om Munro, inte minst i Lundströms bokradio, eftersom hon verkar vara Lundströms önskepristagare, att jag faktiskt har varit nyfiken länge. Det känns onekligen som ett kul val att Svenska Akademien väljer någon som är så läst och omtyckt. Möjligen är Munro mycket mer tungläst än vad jag tror, men jag misstänker att hennes böcker är bra mycket mer tillgängliga än mycket annat som belönats genom åren och jag uppskattar verkligen att Svenska Akademien vågar göra sådana här val. Det gör ju också att det öppnas en liten, liten, liten chans att t.ex. Oates också skulle kunna belönas en dag… 😉
Och ja, det blev en kvinna, som ni vet, och som Peter Englund också lite surigt avslöjade precis innan han läste upp motiveringen. Jag har förstått att det inte är så populärt hos Svenska Akademien att så mycket fokus hamnar på ursprungsländer och kön och så lite på böckerna, men vad ska man fokusera på annars? Ofta är det ju böcker som inte en vanlig människa har läst och kan man inte diskutera berättelser och litterära kvalitéer så får man väl åtminstone jämföra alla andra parametrar. Sedan måste man naturligtvis säga att det är extremt svagt att endast 13 av 110 pristagare är kvinnor. Det är höga siffror om man jämför med t.ex. fysikpriset (2 av 197), men genom historien har å andra sidan fler kvinnor skrivit än ägnat sig åt fysik. Det har absolut skett en uppryckning såhär i mer modern tid, men det innebär inte att det är ett icke-problem att så få kvinnor belönas med Nobelpris. Jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor till litteraturpriset, men det är nonchalant att gång efter gång dela ut pris till gubbar.
Så tack, Svenska Akademien, för att ni ger årets pris till en omtyckt och läst kvinna. 🙂
(Kungliga vetenskapsakademien, som delar ut fysikpriset, bl.a., har lite att lära…)
Jag noterade att A Nice Noise precis har gett ut en ljudboksutgåva med Munros senast översatta novellsamling, Brinnande livet, inläst av Katarina Ewerlöf. Pressutskicket kom idag, faktiskt. Vilken skön tajming! Nästan som när förlaget Tranan precis gav ut en Mo Yan som var hyfsat aktuell när priset tillkännagavs förra året. Vid det laget hade många bibliotek redan gallrat Mo Yans äldre titlar… Munro är väl lite mer känd och läst än Mo Yan, så nu är det ju inte samma panik att det inte finns några översatta böcker att tillgå, men ändå! Det är extremt lämpligt at ljudboksutgåvan av Brinnande livet har kommit ut just nu.
Undrar om Brinnande livet finns i Storytel? Jag har nyligt fått en provmånad på Storytel av en kollega, men har inte testat ännu. Jag vill ju gärna påbörja en bok som jag kan lyssna klart på en månad, så att man inte står där sedan och känner att man måste börja prenumerera på tjänsten så att man kan lyssna klart. Det kanske blir Brinnande livet! Om den finns där, alltså. Annars kommer jag garanterat läsa/lyssna på något annat av Munro. För ovanlighetens skull utgår jag faktiskt från att det här är läsvärda böcker..!
Nobelprisspekulationerna snurrar för fullt just nu, men själv är jag inte så kunnig om sådan litteratur som kan komma till fråga för detta pris, så för min del sitter det långt inne med gissningar. Jag har dock Nobelprisgissat hos Nobelprisprojektet, som just nu kör en massa gissningar inför morgondagens tillkännagivande från Börshuset.
Även veckans Tematrio handlar om att gissa årets Nobelpristagare, men jag tror jag avstår från att gissa. Jag skulle kunna önska tre pristagare, men det är ju en annan sak… 🙂 Om man ändå ska säga någonting om årets pristagare så kan jag ju dock börja i den ändan att det inte blir någon svensk, för den kvoten är överfull. Man kan också fundera över ifall Svenska Akademin har gjort sin läxa och kör ”varannan damernas”. Det har varit tre gubbar i rad nu, så det blir säkert en tjej som belönas denna gång. Eller?
Jag kan erkänna att jag är extremt förväntansfull, trots att jag inte är den som brukar ha läst Nobelpristagarna innan tillkännagivandet. I år fanns det en viss risk att jag skulle behöva jobba från Villeneuve d’Ascq, av alla ställen mitt, under tillkännagivandet (eventuellt utan uppkoppling), men som tur var så är inte tillkännagivandet torsdagen den 17:e, utan imorgon, den 10:e, och då är jag i Umeå. Kl 13 kommer jag ta en paus i mitt arbete och stirra på livesändningen. Jag har tittat på alla veckans livesändningar, faktiskt. Även tisdagens, som var en hel timme försenad (fick de inte tag på Higgs? Velade de in i det sista?). Hoppas att Peter Englund håller tiden… 😛
Och blir det Oates, som på något sätt verkar förhandstippad, så kommer jag att gråta för att hon är så bra att jag saknar ord. Jag har inte vågat gissa Oates… Alltså. Det är onekligen lite orealistiskt att någon så folklig och produktiv författare kan komma på fråga. Tyvärr!
Regler:
Själva meningen med ”bokiga bekännelser” är att varje person som gör den ska tänka efter vad som har hänt i sitt liv och sedan berätta om de största sakerna som är relaterade till böcker och läsning. Det kan vara allt mellan himmel och jord, man sätter gränserna själv för vad man vill dela med sig av – glöm bara inte att namnge inlägget som ”‘ditt namn’ bokiga bekännelser”. När man väl har ”bekänt” så ska man tagga vidare 5 stycken andra bloggare, och sedan meddela dessa personer att de har blivit utvalda! Svårare än så är det inte.
Jag tror jag hoppar att skicka vidare, men här kommer mina bekännelser! 🙂
Jag får väl börja från början, med att lära sig läsa! Jag är självlärd och läste på egen hand när jag var 5 eller så. Redan innan dess så älskade jag både böcker och sagoband. Det sägs att jag läste sagor för de andra barnen hos min dagmamma, men jag kan inte minnas detta.
När jag var liten sa jag ofta att jag ville bli författare, men det var nog mest för att jag tyckte så mycket om böcker. Jag hade knappast någon uppfattning om vad författaryrket innebär…
När jag blev lite äldre och kanske gick på högstadiet eller så, så praoade jag på bibliotek. Om det inte vore ett så dåligt betalt jobb så hade jag nog gärna blivit bibliotekarie, men nu blev jag ju alltså ingenjör istället. Visst hade det varit roligt att jobba med böcker, men jag vill inte ha ett typiskt kvinnoyrke som inte har någon karriärväg. Jag hade varit bitter varje dag om jag hade jobbat på bibbla, tror jag…
Sedan jag flyttade hemifrån så har jag inte riktigt plats för böcker längre och det var nog ungefär där och då mitt intresse för att samla på mig böcker försvann. Jag kan fortfarande få ett sug att ha vissa, speciellt bra eller extra snygga, böcker hemma, men annars lånar jag det mesta på bibblan. Och så smyger jag iväg böcker till mina föräldrar bokhyllor… 😮
Apropå låna på bibblan så har jag en del böcker som jag har haft i närmare fem år. Det börjar bli dags att läsa dem snart… Och om någon oroar sig över förseningsavgifter så kan jag lugna med att jag aldrig har behövt betala förseningsavgift och de böcker jag har haft länge har öppna omlån…
Det var ett tag sedan jag läste någon novell från Mix förlag. Senast var nog Selma Lagerlöf-klassikern Frid på jorden. Jag fick ett utskick här om veckan med information om höstens e-noveller. Där finns bland annat en sci fi, Svart rabarber, med illustrerade videos och ytterligare en sci fi, Hjärtbrus, där man kan välja från vems synvinkel man vill läsa berättelsen. Coolt! Sådant är svårt att hitta i en pappersbok.
1. Har du en speciell plats hemma där du brukar läsa?
Nej, men jag läser mycket framför datorn.
2. Bokmärke eller random papperbit?
Jag har massor av fina bokmärken, faktiskt. Till exempel den här.
3. Kan du sluta läsa närsomhelst eller måste du sluta efter ett kapitel eller ett visst antal sidor?
Jag brukar försöka att inte sluta mitt i ett kapitel, men ibland är kapitlen så långa att det inte funkar. Då slutar jag vid första stycket på nästa nya uppslag istället. Jag skulle inte kunna sluta mitt på en sida, för då minns jag inte var jag var någonstans senast… Däremot är jag inte så petig med hur mycket jag vill hinna läsa per lästillfälle. Faktum är att jag sällan läser längre än typ 5 minuter i taget. Jag läser mest som pausunderhållning när jag väntar på någon process på datorn, lagar mat, står i en kö etc.
4. Äter eller dricker du något när du läser?
Sällan, faktiskt. Jag läser gärna tidningen om jag äter frukost själv, men jag tycker det är bökigt att slå upp en bok. De brukar ju slå ihop sig själv.
5. Brukar du lyssna på musik eller ha på TV:n när du läser?
Nja. Jag läser gärna om det är reklampaus, men jag försöker aldrig multitaska.
6. En bok i taget eller flera samtidigt?
Jag har alltid minst tre böcker på gång samtidigt, oftast fler. Egentligen tycker jag om att ha en bok i taget, men det brukar aldrig funka… Det är alltid någon bok som måste tillbaka till bibblan, måste gå före för att det snart är bokcirkel o.s.v.
7. Läser hemma eller överallt?
Överallt. Jag har alltid bok med mig, om inte annat en e-bok. Läser oftare när jag är på språng än när jag är hemma.
8. Läsa högt eller tyst i huvudet?
Tyst! Jag läser aldrig upp i huvudet heller, för övrigt. Det är för långsamt.
9. Hoppar du fram i boken eller hoppar du över stycken?
Läser tvångsmässigt från pärm till pärm. 😉
10. Bryta rygg eller inte?
Inte. Inte! Inte!!
11. Skriver du i böcker?
Nej. Har inte ens antecknat i mina kursböcker.
12. Vilka taggar du?
Jag vet faktiskt inte riktigt. Vilka har inte svarat? =)
I söndagens DN debatterade flera Miljöpartister för satsningar som de vill göra inom skolan. Bland flera fina förslag så finns också det helt absurda förslaget att alla elever ska ha tillgång till bemannade skolbibliotek. Debatten om ungas läsförståelse är het och det är populärt att prata om hur fler, särskilt pojkar, ska bli intresserade av att läsa. Naturligtvis är det centralt att alla elever har god läsförståelse, annars blir det svårt att tillgodogöra sig kunskap i allmänhet.
Jag måste dock säga att det känns väldigt insiktslöst att föreslå att alla skolor ska tvingas bemanna sina skolbibliotek. Det är illa nog att alla skolor, stora som små, oavsett närhet till andra bibliotek och oavsett tillgång till e-resurser, måste ha ett bibliotek, d.v.s. ett rum med katalogiserade böcker (eller vad nu definitionen är?). Förstår inte folk hur mycket det kostar för en liten skola att lägga de resurserna på något så fånigt? Alla skolor kan inte och ska inte vara lärofabriker där tusentals elever pressas in i kostnadseffektiva, kommunägda organisationer där det finns ekonomiskt utrymme att också anställa skolbibliotekarier som en viktig resurs.
Nej, färre skolbibblor är mitt förslag. Det är pengar i sjön att avsätta medel för dåligt utnyttjade pappersbokrum med sysslolösa bibliotekarier. Är det inte vettigare att lägga de pengarna på, i första hand, bra lärare och bra läromedel? Min pojkvän är lärare och jag har flera vänner och bekanta som också jobbar inom skolan och det är fan sorgligt att se hur de har det. Lönen är som är skämt (jag har lika lång utbildning och tjänar 5-7 kkr mer än vilken lärare jag känner som helst) och arbetsveckorna är gärna 50-70 h per vecka. Medeltiden för att förbereda och efterarbeta en lektion är 15 min. Hur många laborationer hinner man rimligen förbereda på 15 min? Nej, just det, det blir inte mycket fritid över för den lärare som vill göra ett bra jobb.
Det är helt orimligt att tro att små skolor kan ha bemannade skolbibliotek. Punkt slut.
Bokus har ju haft sin e-bokssida, Dito, ett tag och nu är det Adlibris tur att lansera något liknande. Från Mondo kan man nu köpa e-böcker. De verkar inte sälja läsplattor, men det finns ljudböcker och e-böcker och något som heter e-singlar och som jag inte förstår vad det är för något. Hoppas appen är bra, för Dito-appen blev jag inte så imponerad av när jag testade.
Som vanligt föredrar jag för övrigt att låna på bibblan, så länge det nu kan vara gratis…
DN-journalisten Hanne Kjöller har tydligen hamnat i blåsväder p.g.a. sin bok En halv sanning är också en lögn, som innehåller en rad faktafel. Sjukt komiskt att det är en bok som handlar om journalister som bara säger halva sanningen och alltså vilseleder läsare.
Jag har länge undrat vad hon gör på DN, som egentligen är min favoritmorgontidning. Jag känner inte till namnet på många journalister och jag brukar inte vara så brydd om vems namn som står under artiklarna jag läser, men just Kjöller har jag lagt på minnet. Varför? Jo, varje gång jag läser något som är dåligt underbyggt, direkt felaktigt och helst provocerande skrivet så är det alltid hon som ligger bakom. Varje gång jag läser något som innehåller direkta felaktigheter och missuppfattningar så brukar jag fråga mig ”är det här skrivet av Kjöller?” och ja! det är det. Alltid!
Med viss tillfredsställelse hör jag nu att både den ena och den andra går hårt åt mot henne. Jag kan verkligen inte förstå varför DN har en journalist som inte kan faktakolla innan hon börjar knattra ned sina otäcka åsikter. Så, det känns om sagt känns geniunt komiskt att hon tydligen har skrivit en bok om lögner och halvsanningar – det hon själv tycks ha som fundament i all sin journalistik. Tur att någon säger ifrån!
I måndags såg jag filmatiseringen av Skumtimmen. Jag har inte boken färskt i minnet precis, för det var rätt länge sedan jag läste den, men det var verkligen mycket jag inte kände igen. Jag tycker att Theorin är en otroligt bra författare och jag gillar särskilt att han stoppar in så mycket folktro och övernaturligt i sina böcker, men samtidigt öppnar för naturliga förklaringar… Som jag minns hans böcker så är de över huvud taget fria för tolkningar av vad som egentligen hände. Filmen är dock väldigt tillrättalagd, vilket kanske är ett måste för att det ska gå att få ihop en film av berättelsen. Jag tyckte den var helt ok, men med en del logiska luckor och med rätt fri tolkning från boken så blev jag väl inte helt såld, precis. Skulle ge den 3 av 5 i betyg. 😉
Skumtimmen är förresten inte Theorins bästa bok, tycker jag, för jag föredrar Nattfåk. Kommer den också att filmatiseras? Någon som vet?
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
