Nomineringarna är klara till Sveriges radios romanpris. Kul att se att Therese Söderlind hör till de nominerade! Jag läser hennes Vägen mot Bålberget just nu och har gjort det rätt länge, faktiskt. Jag har den på mobilen, så det blir mest några spridda lässtunder här och där. Måste säga att jag tycker oerhört mycket om den hittills i alla fall! De övriga nominerade är:
Den mörka sporten av Viktor Johansson
Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård
Andningskonstnären av Per Odensten
Vårt gemensamma liv av Anna Schulze
Hägring 38 av Kjell Westö
Vintervärdarna är avslöjade! Jag älskar att lyssna på podcasts och Sommar & Vinter är ju verkligen högkvalitativa program att njuta av. Bland årets vintervärdar finns t.ex. Martina Haag, som jag ju tycker är hemskt rolig! Har ni lyssnat på hennes sommarprat? Jag tycker det var helt klockrent. 🙂 Hon höll det på en lagom personlig nivå när hon berättade om sin resa till Estland för att följa upp ifall det hus hon drömt om i en återkommande dröm kanske faktiskt återfinns i hennes släktingars gamla hemstad. Haag fick verkligen ihop ett program med en röd tråd och mycket humor i sitt sommarprat. Jag tycker faktiskt bättre om den typen av program än de betydligt vanligare ”nu ska jag berätta mitt livs historia/om en omskakande upplevelse/om död och elände. Hoppas vinterpratet är lika bra.
Jag har köpt en ”liten” bok. Den råkade följa med en beställning av en present, kan man säga. 😉 Jag kollade faktiskt sidantalet och upplystes om att boken har 600+ sidor. Jag tänkte slå till på något annat, alternativt avhålla mig från att shoppa över huvud taget, men sedan… Fick den åka med ändå! Boktipset tror att jag kommer att ge den (Ypsilon i alla fall) 5 av 5 i betyg, vilket den för övrigt tror om flera rejäla tegelstenar (nästan ingen tunnis på min att läsa-lista återfinns bland böckerna som har ett uppskattat betyg över 4,5…). Har du läst? Vad tyckte du?
Jag tror ofta att jag direkt ogillar tegelstenar, men i praktiken så är det ju böcker man tvingas leva med ganska länge. Det gör också, generellt, att de ger ett starkare intryck än tunnare böcker, tycker jag. Det är svårt att erkänna, för det bästa som finns är ju trots allt författare i stil med Bodil Malmsten som skriver tight och kan koka ner flera sidor till en mening, men tegelstenar har alltså en viss plats i mitt hjärta. 😉 De också.
Det enda som krävs är tiden.
Tiden är ju för övrigt ett bra argument för att faktiskt köpa just dessa böcker. Det är inte en chans att jag hinner läsa ut en tegelsten under ordinarie lånetid. På riktigt.
Deckare alltså! Är det vår tids Harlequin-böcker? De där böckerna som folk läser, men helst inte lyfter fram som favoritböcker eller ens vill betrakta som ”riktig” litteratur? Det känns ibland som att deckare är så skämmigt att inte ens författare riktigt vill sätta sitt namn på dem. Riktigt så är det kanske inte, men visst är det underligt att just deckargenren har så många som skriver under pseudonym. Några exempel: Lars Kepler (paret Ahndoril), Hans Koppel (Petter Lidbeck), Arne Dahl (Jan Arnald), Robert Galbraith (J.K. Rowling), Emma Vall (Maria Herngren, Eva Swedenmark, Annica Wennström), Lucifer (Carl-Johan Vallgren)… och nu senast Michael Mortimer, som har visat sig dölja Daniel Sjölin och Jerker Virdborg.
Förklaringarna till att just dessa har skrivit under pseudonym kan vara att skilja deckarna från det ”vanliga” författarskapet, att man velat bli läst utan förutfattade meningar, eller ja, att det är ren och skär PR, antar jag, men det säger ju ingen rakt ut. Det förklarar dock fortfarande inte varför just deckaren lider av detta fenomen med pseudonymer? Är det skämslitteratur? Behöver genren så trista PR-knep?
Det går upp och ner i förslagsbranschen. X Publishing, som inriktat sig mot ”crossover” (litteratur för både unga och vuxna) är på väg att lägga ner. Synd! Såklart! Bland deras titlar finns t.ex. den oerhört rosade Jellicoe road, som funnits på min att läsa-lista i tusen år.
Förlaget Sewka, som ger ut franskspråklig litteratur i svensk översättning, har däremot skaffat sig en lillasyster: förlaget Etta, som ger ut engelskspråkig litteratur. Jag gillar Sekwa. Jag är sugen på att läsa ungefär allt i deras utgivning (men har läst förvånansvärt få…). Min enda fråga är: vad betyder Etta? Det tog mig lång tid, men till slut fattade jag att Sekwa alltså uttalas C’est quoi. Fantastiskt att jag har 37,5 hp i franska och det ändå tog mig flera år att lista ut detta.
Den enda Sekwa-titel jag har läst, tror jag, är för övrigt Igelkottens elegans.
Det är garanterat fler än jag som brukar se Solsidan. Föra några avsnitt sedan försökte Mickan värka fram lite kreativitet och skriva en bok. Det mynnade ut i en idé om en pekbok med titeln Aja baja vita soffan!, en bok som var lite svår att sälja in på förlaget…
I verkligheten har BonnierCarlsen nappat på idén och Josephine Bornebusch, som spelar Mickan i serien, har svängt ihop en pekbok på en helg (lite väl snabbt, eller?). Den kommer ut nu i januari under Mickans namn..
Bra tänkt av förlaget, gissar jag. Den här boken blir säkert säljbar. Trots allt.
Försökte hitta något bra klipp från Aja baja-avsnittet, men hittade inget. Det här är dock ett ganska tragikomiskt klipp från samma avsnitt..
På veckans bokcirkelträff så fick jag förresten höra att vinnarna nu har utsetts i Forma Books Blog Award. Min bokcirkelkompis Josefin med bloggen Nobelprisprojektet har ju i år varit finalist för bästa recension. 🙂 Jag vet inte riktigt hur jag har missat att vinnarna har tagits fram, för jag får rätt rikligt med nyhetsbrev och uppdateringar av allehanda slag, men man har väl varit lite för upptagen i veckan, helt enkelt. Nåväl. Vinnare i år är Marcusbiblioteket (årets bokblogg), Sista timmen (årets nischade bokblogg) och Bokunges recension av Prinsen och pojken (årets bokrecension). Grattis till vinnarna! Och till de alla finalister också, faktiskt! Det är lite som en vinst i sig att bli finalist!
I veckan har vi haft bokcirkelträff hos Anna med bloggen Med näsan i en bok. Vi diskuterade boken Tony och Susan, som jag ju inte tyckte var särskilt bra. För mig kändes den så absurd och knasig att jag förväntade mig att boken skulle ta en vändning likt Himmelsdalen eller Shutter Island/Patient 67… Men det gjorde den ju inte… 😉
Nästa gång diskuterar vi Mörk jord, som jag fick i DN:s e-bokkampanj i somras. Det känns alltid lite extra bra när bokcirkelböckerna finns som e-bok, för då är det lite enklare att ta den med sig överallt, t.ex. nu när julen närmar sig och jag åker till mina föräldrar och firar. Får se om Nyckeln får följa med i jul… Det vore ju helt klart härligt att läsa den i mellandagarna, men en bok på drygt 800 sidor..? 800 sidor är en typisk läsa hemma-bok. Jag som typ aldrig är hemma! Buhuuu. Nej, det blir nog Mörk jord och lite Munro i jul.
I veckan har Augustpriset delats ut till storfavoriterna (har jag hört det snackas om?) Lena Andersson, Bea Uusma och Ellen Karlsson och Eva Lindström. Veckans Tematrio handlar om prisvinnare: Berätta om tre prisade böcker du läst eller har lust att läsa.
En av mina alla tiders favoritböcker är Oskuldens museum av nobelprisbelönade Orhan Pamuk. Boken är den första han skrev efter priset, så just Oskuldens museum är kanske inte anledningen till att han belönades med detta fina pris. Trots detta är det en fantastisk bok, som på ett vansinnigt elegant sätt väver ihop ett stycke modern turkisk historia med berättelsen om en man som är galen, men som i någon mening har rätt att vara just galen och lycklig i alla fall. Få böcker har berört mig så starkt som Oskuldens museum. Jag älskar den.
En annan bra bok och en bok som jag faktiskt har läst i år är Utrensning, för vilken Sofi Oksanen belönades med Nordiska rådets pris 2010. Det är en koncentrerad och starkt berörande berättelse om förtrycket i det sovjetockuperade Estland och vad människor kan tvingas offra för att överleva, hålla hoppet uppe och för kärlekens skull.
För att också peta in en vinnare av Augustpriset så väljer jag att också nämna Korparna av Tomas Bannerhed. Boken kretsar kring en pojke vars familj är lantbrukare och har det svårt att få livet att gå ihop ekonomiskt. Det är en skickligt berättad bok om att växa upp i utanförskap och med en förälder drabbad av psykisk sjukdom.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
