Kategori:

  • Tematrio: Julklappstips

    Tematrio - ÖnskeklapparFörra veckan handlade Tematrio om önskeklappar och den här veckan, när julen rycker närmare, följer Lyran upp med julklappstips! Berätta om tre bra julklappsböcker! Det där är knepigt tycker jag, för bokslukare riskerar ju att redan har läst det man ger bort och den som inte läser så mycket kanske faktiskt inte… vill ha en bok i julklapp? 😮

    En bok som jag tror att även den lite läsovane kan uppskatta är dock Fredrik Lindströms När börjar det riktiga livet? som innehåller lättsamma noveller med betraktelser över vår tid.

    Annars tipsar jag nog mest om böcker som inte kommer med något läskrav. Som kokböcker till exempel! En av de finaste kokböckerna jag skaffat mig i år är Bonniers vegetariska kokbok, som är himla snygg och känns väldigt modern och fräsch. Istället för att sortera recepten efter råvaror så är det praktiskt indelade efter tillfällen, t.ex. Fredag, för recept som gärna får vara lite extra goda, men samtidigt inte måste ta halva kvällen att fixa i ordning.

    Mitt tredje tips är fotoböcker. I den genren så är jag mest nyfiken på den sista delen i Nick Brandts trilogi med foto från Östafrikas djurliv. Across the Ravaged Land är titeln.

  • Tematrio: Önskeklappar

    Tematrio: Önskeklappar

    Tematrio - ÖnskeklapparJulen är snart här och Tematrio har därför julklappstema denna vecka: Berätta om tre tillskott som känns nödvändiga i din bokhylla! Uppriktigt sagt har min bokhylla knappt plats för fler böcker (vilket i och för sig säger mer om storleken på min bokhylla, och min lägenhet, än om antalet böcker jag äger). Men självklart är det alltid skojigt att få böcker. Om nu någon vågar ge en storläsare böcker i present…

    Några böcker som jag är lite extra sugen på att läsa, även om jag i och för sig gärna kan nöja mig med att låna, är Augustprisbelönade Expeditionen av Bea Uusma och Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande.

    Som tredje bok säger jag nog Tove Janssons moderna klassiker Pappan och havet. Den gick som bokcirkelbok i Lundströms bokradio nu senast och det gjorde mig lite extra nyfiken.

  • Får se om Vägen mot Bålberget belönas med pris!

    Nomineringarna är klara till Sveriges radios romanpris. Kul att se att Therese Söderlind hör till de nominerade! Jag läser hennes Vägen mot Bålberget just nu och har gjort det rätt länge, faktiskt. Jag har den på mobilen, så det blir mest några spridda lässtunder här och där. Måste säga att jag tycker oerhört mycket om den hittills i alla fall! De övriga nominerade är:

    Den mörka sporten av Viktor Johansson
    Helioskatastrofen av Linda Boström Knausgård
    Andningskonstnären av Per Odensten
    Vårt gemensamma liv av Anna Schulze
    Hägring 38 av Kjell Westö

    Vägen mot Bålberget - Therese Söderlind

  • Vintern är här

    Vintervärdarna är avslöjade! Jag älskar att lyssna på podcasts och Sommar & Vinter är ju verkligen högkvalitativa program att njuta av. Bland årets vintervärdar finns t.ex. Martina Haag, som jag ju tycker är hemskt rolig! Har ni lyssnat på hennes sommarprat? Jag tycker det var helt klockrent. 🙂 Hon höll det på en lagom personlig nivå när hon berättade om sin resa till Estland för att följa upp ifall det hus hon drömt om i en återkommande dröm kanske faktiskt återfinns i hennes släktingars gamla hemstad. Haag fick verkligen ihop ett program med en röd tråd och mycket humor i sitt sommarprat. Jag tycker faktiskt bättre om den typen av program än de betydligt vanligare ”nu ska jag berätta mitt livs historia/om en omskakande upplevelse/om död och elände. Hoppas vinterpratet är lika bra.

  • Jag erkänner: jag gillar tegelstenar (också)

    Jag erkänner: jag gillar tegelstenar (också)

    Jag har köpt en ”liten” bok. Den råkade följa med en beställning av en present, kan man säga. 😉 Jag kollade faktiskt sidantalet och upplystes om att boken har 600+ sidor. Jag tänkte slå till på något annat, alternativt avhålla mig från att shoppa över huvud taget, men sedan… Fick den åka med ändå! Boktipset tror att jag kommer att ge den (Ypsilon i alla fall) 5 av 5 i betyg, vilket den för övrigt tror om flera rejäla tegelstenar (nästan ingen tunnis på min att läsa-lista återfinns bland böckerna som har ett uppskattat betyg över 4,5…). Har du läst? Vad tyckte du?

    Ypsilon och En levande själ

    Jag tror ofta att jag direkt ogillar tegelstenar, men i praktiken så är det ju böcker man tvingas leva med ganska länge. Det gör också, generellt, att de ger ett starkare intryck än tunnare böcker, tycker jag. Det är svårt att erkänna, för det bästa som finns är ju trots allt författare i stil med Bodil Malmsten som skriver tight och kan koka ner flera sidor till en mening, men tegelstenar har alltså en viss plats i mitt hjärta. 😉 De också.
    Det enda som krävs är tiden.

    Tiden är ju för övrigt ett bra argument för att faktiskt köpa just dessa böcker. Det är inte en chans att jag hinner läsa ut en tegelsten under ordinarie lånetid. På riktigt.

  • Skäms till och med författarna över deckaren?

    Deckare alltså! Är det vår tids Harlequin-böcker? De där böckerna som folk läser, men helst inte lyfter fram som favoritböcker eller ens vill betrakta som ”riktig” litteratur? Det känns ibland som att deckare är så skämmigt att inte ens författare riktigt vill sätta sitt namn på dem. Riktigt så är det kanske inte, men visst är det underligt att just deckargenren har så många som skriver under pseudonym. Några exempel: Lars Kepler (paret Ahndoril), Hans Koppel (Petter Lidbeck), Arne Dahl (Jan Arnald), Robert Galbraith (J.K. Rowling), Emma Vall (Maria Herngren, Eva Swedenmark, Annica Wennström), Lucifer (Carl-Johan Vallgren)… och nu senast Michael Mortimer, som har visat sig dölja Daniel Sjölin och Jerker Virdborg.

    Förklaringarna till att just dessa har skrivit under pseudonym kan vara att skilja deckarna från det ”vanliga” författarskapet, att man velat bli läst utan förutfattade meningar, eller ja, att det är ren och skär PR, antar jag, men det säger ju ingen rakt ut. Det förklarar dock fortfarande inte varför just deckaren lider av detta fenomen med pseudonymer? Är det skämslitteratur? Behöver genren så trista PR-knep?

    Hypnotisören - Lars KeplerThe Cuckoo's Calling - Robert GalbraithKattjakt - Emma Vall

  • C’est quoi?

    Det går upp och ner i förslagsbranschen. X Publishing, som inriktat sig mot ”crossover” (litteratur för både unga och vuxna) är på väg att lägga ner. Synd! Såklart! Bland deras titlar finns t.ex. den oerhört rosade Jellicoe road, som funnits på min att läsa-lista i tusen år.

    Förlaget Sewka, som ger ut franskspråklig litteratur i svensk översättning, har däremot skaffat sig en lillasyster: förlaget Etta, som ger ut engelskspråkig litteratur. Jag gillar Sekwa. Jag är sugen på att läsa ungefär allt i deras utgivning (men har läst förvånansvärt få…). Min enda fråga är: vad betyder Etta? Det tog mig lång tid, men till slut fattade jag att Sekwa alltså uttalas C’est quoi. Fantastiskt att jag har 37,5 hp i franska och det ändå tog mig flera år att lista ut detta.

    Den enda Sekwa-titel jag har läst, tror jag, är för övrigt Igelkottens elegans.

    Igelkottens elegans - Muriel Barbery

  • Aja baja vita soffan

    Det är garanterat fler än jag som brukar se Solsidan. Föra några avsnitt sedan försökte Mickan värka fram lite kreativitet och skriva en bok. Det mynnade ut i en idé om en pekbok med titeln Aja baja vita soffan!, en bok som var lite svår att sälja in på förlaget…

    I verkligheten har BonnierCarlsen nappat på idén och Josephine Bornebusch, som spelar Mickan i serien, har svängt ihop en pekbok på en helg (lite väl snabbt, eller?). Den kommer ut nu i januari under Mickans namn..

    Bra tänkt av förlaget, gissar jag. Den här boken blir säkert säljbar. Trots allt.

    Försökte hitta något bra klipp från Aja baja-avsnittet, men hittade inget. Det här är dock ett ganska tragikomiskt klipp från samma avsnitt..

  • De vinnande bloggarna utsedda!

    På veckans bokcirkelträff så fick jag förresten höra att vinnarna nu har utsetts i Forma Books Blog Award. Min bokcirkelkompis Josefin med bloggen Nobelprisprojektet har ju i år varit finalist för bästa recension. 🙂 Jag vet inte riktigt hur jag har missat att vinnarna har tagits fram, för jag får rätt rikligt med nyhetsbrev och uppdateringar av allehanda slag, men man har väl varit lite för upptagen i veckan, helt enkelt. Nåväl. Vinnare i år är Marcusbiblioteket (årets bokblogg), Sista timmen (årets nischade bokblogg) och Bokunges recension av Prinsen och pojken (årets bokrecension). Grattis till vinnarna! Och till de alla finalister också, faktiskt! Det är lite som en vinst i sig att bli finalist!