Bokcirkeln har lite paus över sommaren, men vi träffades ändå över en fika här om veckan. Mycket trevligt! Anna, med bloggen Med näsan i en bok, har, liksom jag, läst Läsarna i Broken Wheel rekommenderar helt nyligt, så vi hade i och för sig en minicirkel om den. 😉 Vi tyckte helt olika om boken! Och så kan det ju vara… Varje bok har sitt tillfälle, som vi kunde konstatera. Själv bläddrade jag mig ju tacksamt igenom Da Vinci-koden efter en seg höst med tråkböcker. Hade jag läst den idag så hade jag nog blivit otålig och tyckt att den var ointressant… Nu har jag mest läst deckare och lättsamma böcker ett tag, känns det som, så nu känner jag mig redo att sätta tänderna i något mer avancerat. Får se vad det blir!
Den senaste tiden har det kommit ut några nya poddar med bokanknytning. En av dem är Text+1, där författare intervjuas och texten får stå i fokus. Det tycker jag är en intressant vinkel, faktiskt! Det känns självklart att prata om texten i författarintervjuer, men faktum är att jag sällan tycker att det perspektivet kommer fram i liknande intervjuer/podcasts, för det är oftast närmare till hands att främst prata om själva berättelsen/handlingen. I premiäravsnittet intervjuas, Stefan Lindberg, författare till Du vet väl om att du är värdefull. Jag har inte läst den, men kommer verkligen spetsa öronen intresserat om någon författare jag faktiskt läst kommer till Text+1-studion.
I sommar kör Sofie Sarenbrandt och Emelie Schepp en deckarpodcast med namnet Deckarpodden. Jag har inte läst vare sig Schepp eller Sarenbrandt och kommer troligast inte göra det heller(!). Det är en kul podd, för det är två roliga personer att lyssna på, men redan i första avsnittet gör de en stor grej av att de är ”fulförfattare”. Jag har ju i ett inlägg tagit upp att jag tycker att deckargenren har för låga ambitioner och den här podden bevisar lite att det är precis så också… Vare sig Schepp eller Sarenbrandt har någon intresse av att skriva något annat än underhållning. Inget fel i sig. Men de gör verkligen en grej av att deckare inte är seriös eller ”riktig” litteratur. De får det till och med att låta som att den som läser deckare inte har förmåga att ta in ”avancerad” litteratur… Jag blev lite smått uppretad, men det är ok. 😉 Tycker faktiskt att det är en rätt kul podcast, som sagt, men den avskräcker närmast till att läsa deckare… 😉
Som direkt motpol till den här ”fulkultur”-podden kan jag säga att jag hittade Kritiken i P1 här om veckan och tänkte börja lyssna på den som podcast (de har dock haft säsongsavslutning nyligt). Jag lyssnade på ett avsnitt när de diskuterade filmatiseringen av Hundraåringen… och Lapidus senaste. Det var tamejfan det roligaste jag lyssnat på på länge. Helt ofrivilligt. De medverkande i programmet slog knut på sig själva i sin iver att ta avstånd från Hundraåringen… och att förkasta den som Åsa Nisse-aktig skräpunderhållning. Jag började nästan gapskratta. Det var som att lyssna på en parodi; som att lyssna på en skruvad sketch där man gör sig lustig över ”kultureliten”. Alla var så sjukt obekväma i att behöva prata om något så ”fulkulturellt” som en svensk bestseller och en underhållande filmatisering… De saknade typ ord för att vräka ut sin avsky och samtidigt vara extremt PK. Håhåjaja. Jag kommer knappast lyssna på Kritiken igen. Okej att jag är en stor kulturknarkare och av många säkert framstår som lite finkulturell, men sådär jävla insnöat intellektuellt kulturkunnig vill jag fan inte bli. (Fast jag gillade inte heller Hundraåringen..! Inte som bok i alla fall…).
Den här veckan handlar Tematrio om sommarläsningsplaner. Jag har ju redan kommenterat det här med sommarläsning i ett tidigare inlägg. Jag är nämligen lite kluven. Visst har man kanske tid till mer läsning på sommaren, men det är samtidigt en tid då det är skönt att verkligen vara ledig på alla fronter och ta dagen som den kommer, inklusive läsningen.
Men med det sagt kan jag ju säga att jag redan har bestämt mig för att läsa Jag heter inte Miriam, som jag ska låna av mamma när jag väl får semester. Jag har höga förväntningar på denna kritikerrosade roman om en romsk kvinna som överlevt Andra världskriget.
Jag kommer också försöka läsa tegelstenen De obotliga optimisternas klubb eftersom vi läser den i jobbets bokklubb. Den är dock så otymplig att jag är tveksam till hur det blir med det där… Man ska ju orka ta med sig boken också. Jag vet nästan ingenting om boken, men hoppas att den är bra.
Som tredje bok får jag väl säga svartsjukedramat Sfinx av Christine Falkenland eftersom jag läser den just nu. Den lär jag ju rimligen hinna läsa ut i sommar, menar jag. Den är bara på 200 sidor ungefär och har dessutom stor text. Jag läste ut en dryg fjärdedel på en dag, så det är lovande…
Det är verkligen himla kul att bokcirkla! I mina bokcirklar pratar vi oftast fritt om de böcker vi läst, men någon gång har vi också pratat kring några allmänna bokfrågor. Nu har jag sett att förlaget Sekwa har lagt till bokcirkelfrågor i sina nya pocketugåvor. Så himla smart! Och särskilt kul att en av de pocketaktuella titlarna är Mãn av Kim Thúy. Vi bokcirklade Ru, av samma författare, tidigare i år och det är en av årets bästa böcker, i mitt tycke. Så ja, jag är bra sugen på att läsa Mãn. Jag kanske borde föreslå denna när det är min tur att föreslå bokcirkelböcker nästa gång! 🙂
Nomineringarna till Stora ljudbokspriset har avslöjats! I år har min ljudbokskonsumtion verkligen exploderat, men jag har ändå inte lyckats lyssna på något av de nominerade. Jag brukar inte vara så snabb med att läsa/lyssna på nya böcker…
De nominerade är i alla fall:
438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson, uppläsare: Martin Schibbye och Martin Wallström.
Låt vargarna komma av Carola Rifka Brunt, uppläsare Hanna Schmitz.
Stoner av John Williams, uppläsare Björn Granath.
De länkade titlarna har jag läst, men en ljudboks kvalitet avgörs också mycket av uppläsaren, tycker jag, så jag vet inte alls hur någon av böckerna är som ljudbok. Anna Maria Käll är en av uppläsarna som talat in en nominerad ljudbok. Jag upptäckte henne tidigare i år när jag lyssnade på Min mormor hälsar och säger förlåt. Jag tyckte hon var riktigt, riktigt bra!
Stoner har jag för övrigt velat lyssna på flera gånger, men har bara hittat den på engelska.. Hm. Får göra ett nytt försök nästa gång det blir dags att välja ny ljudbok…!
Jag har sett att Dito har dragit igång en sommarrea. För en kort stund blev jag sugen på att handla lite e-böcker, men sedan återupptäckte jag att deras webbutik:
1) inte är anpassad för små skärmar.
2) saknar kundkorg, d.v.s. det går enbart att köpa en bok i taget.
3) har alla reatitlarna i bokstavsordning och det tar hur lång tid som helst att kolla igenom alla för att göra sig en överblick eftersom det saknas möjlighet att filtrera eller sortera böckerna.
Jag har ju redan tidigare skrivit om mitt missnöje med e-bokhandlare i allmänhet. Den enda webbutik jag har hittat som uppfyller de basala kraven kundkorg och möjlighet att sortera är lustigt nog CDON, en webbutik som egentligen har en lång tradition av att sälja CD-skivor och DVD:er, inte böcker. Övriga webbutiker, som till på köpet kan ha en lång tradition av att sälja pappersböcker, erbjuder i bästa fall en vettig kategoriindelning och möjlighet att välja sortering själv, men kundkorgen är konsekvent borttagen. Tanken är naturligtvis att närma sig butiker som alltid har hållit sig till det digitala formatet, som iTunes Store och liknande. Men för mig framstår det som att människorna bakom de här butikerna inte förstår vad de säljer och till vem.
De här nya webbutikerna är konstruerade som om det såldes appar eller presenterade filmklipp. Men böcker ÄR inte appar eller filmklipp. De är inte ens som filmer. Ska man köpa en app, t.ex. ett spel, är det kanske bara några minuters avkoppling man vill åt och då är det en fördel att man snabbt kan klicka hem något på vinst eller förlust. Är det ett trist spel avinstallerar man och tar ett nytt.
Att läsa en normallång (e-)bok tar däremot timmar, dagar, veckor. Som läsare är man knappast ute efter att klicka hem en bok på vinst och förlust och se vad det råkar bli för något. Faktumet att man måste köpa en bok i taget, gör att det enda som är enkelt att köpa är de titlar som finns på display på framsidan, för man orkar helt enkelt inte göra sig en bild av butikens utbud och sedan gå tillbaka och klicka hem böckerna en och en.
De utvalda titlarna är för övrigt, naturligtvis, ett urval av extremt förutsägbara titlar, typ VIP-rummet av Jens Lapidus. Självklart kan man kan vilja läsa VIP-rummet, i och för sig, men grejen är att läsare, som är som jag, redan vet att Lapidus har skrivit en ny bok. Vill vi köpa den så letar vi upp den, men lika troligt kan vi sukta efter en femton år gammal bok av Kerstin Ekman. Och hur ska man orka leta upp den, när sidan inte är gjord för det?
De flesta webbutiker som säljer e-böcker är gjorda för att de som är ovana, och inte kan så mycket om (e-)böcker, snabbt och enkelt ska kunna hitta några aktuella titlar. Men jag är inte ovan. Jag är en boknörd. Jag läser kulturdelen, följer bokbloggar, lyssnar på bokpoddar och har jävligt bra koll på vad som händer i litteratur-Sverige. Jag vill välja själv vad jag läser. Och jag vill läsa mycket!
E-böcker kan vara otroligt mycket annat än Zlatans biografi, läst på en iPad. De flesta stora webbtutikerna fattar liksom inte att det finns bokslukare, som jag själv, som läser på läsplatta. Jag har mycket gott att säga om min läsplatta, men surfar på den gör jag inte (min modell är så gammal att det inte går att koppla upp sig på nätet över huvud taget). Alltså surfar jag heller inte in på Dito eller motsvarande från min läsplatta och laddar ned en bok i taget. Jag är den typen som snarare har 50 olästa böcker i läsplattan, som ett bärbart litet bibliotek. Men hur ska jag orka köpa 50 e-böcker en och en? Hur ska jag ens orka leta upp dem?
Webbutikerna försöker tjusa de som aldrig har läst e-bok förut, de som aldrig kommer att bli några bokslukare och de som aldrig kommer att höra talas om eller se en läsplatta. De försöker locka med gränssnitt som liknar AppStore och liknande. Men jag känner mig naturligtvis helt bortglömd och sur. Visst, det är ju kul om en sjuttonårig kille skulle få för sig att köpa en deckare av Lapidus, som om den vore ett nytt mobilspel. Roligt, roligt. Men i längden vore det kanske bra för webbutikerna om också vi bokslukare, som kanske skulle vilja köpa, säg, 20 e-böcker per år kände oss lockade att handla. Men icket. Det är bara att fortsätta att låna på biblioteket. Eller på CDON, tydligen.
Den här veckan har Tematrio tema recycling: ”Berätta om tre böcker där författaren på något sätt recyclat någon annans material! ”.
Det här är klurigt! Men det finns faktiskt minst två böcker som råkar knyta an till min favoritbok Doktor Glas. Doktor Glas handlar om doktor Glas, som hamnar i ett moraliskt dilemma när en kvinna anförtror honom att hon inte står ut med sin (mycket äldre) man, Gregorius. I boken som heter just Gregorius berättar Bengt Ohlsson hela berättelsen från Gregorius vinkel, vilket verkligen adderar något. Boken är också skriven i samma anda som ”originalet” och hör även den till mina favoritböcker. I Mordets praktik berättar Kerstin Ekman om Pontus Revinge, en man som i Ekmans berättelse är den som, och det är ju inte så smickrande såklart, har inspirerat till karaktären doktor Glas. Revinge är lite som en blandning av både Gregorius och doktor Glas. Det känns som att den verkligen fördjupar Söderbergs klassiker, trots att den bygger på en helt ny karaktär och berättar en annan berättelse.
Den tredje boken i min trio får bli Timmarna, som handlar om fyra livsöden; fyra kvinnor vars enda gemensamma nämnare är att de råkar läsa (eller skriva på!) samma bok: mrs Dalloway av Virgina Woolf. Jag har inte läst någonting av Woolf, ärligt talat, men Timmarna är bra! Den är även himla fin som film!
Jag erkände ju här om veckan att jag har blivit dålig på att ”hänga med” när det kommer till ny musik… Men det hindrar mig ju inte att älska ”gammal” musik! En av mina favoriter är såklart Håkan Hellström, vars musik jag har älskat ända sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg-skivan (eller rättare sagt: det är i princip bara de första skivorna jag har lyssnat ordentligt på, men de har jag å andra sidan lyssnat på miljarder gånger; sedan började jag tappa det där med att hänga med…).
Visst hade jag gärna velat vara med på Ullevi med de nästan 70 000 andra som kom på hans spelning 7/6, men nu bor jag ju långt ifrån Göteborg, helt klart.
Jag tror inte ett ögonblick att en fotobok kan ersätta en konsert, men det vore faktiskt lite roligt att bläddra i den bok som kommer ut i slutet av sommaren och som handlar om just Håkan och hans spelning på Ullevi. Eller är det kul att bläddra i? Jag vet inte! Det kanske är roligast för de som var där..? Över tio fotografer följde Håkan Hellström under den speciella kvällen, så fotot måste ju rimligen vara riktigt bra i alla fall!
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
