Kvinnor ritar bara serier om mens är en antologi där alla serier kretsar kring mens – här finns många guldkorn, samtidigt som en hel del med albumet också känns lite inaktuellt.
Åtta år har hunnit passera sedan serietecknaren och poddaren Liv Strömquist ägnade hela sitt Sommar i P1 åt att folkbilda om mens. Det känns länge sedan. Då kändes ämnet fortfarande lite lätt tabubelagt, men nu vet jag inte längre faktiskt? Programmet väckte hur om helst mycket uppmärksamhet när det kom och inspirerade också många andra att uppmärksamma mens, feminism, kvinnors hälsa, ”menskonst” etc. Några som inspirerades att skapa vidare på tema mens är de drygt 30 serietecknare som bidragit till antologin Kvinnor ritar bara serier om mens. Även om Liv Strömquist alltså är den som krattat för den här antologin så medverkar hon faktiskt inte själv, men det finns många andra kända och (för mig) mindre kända namn.
Här finns serier om första mensen, om att lida av svår PMS och/eller svår mensvärk, om knäppa anekdoter kring mensskydd på vift, om menscykeln och en hel del annat. Jag gillar idén, men känner också att det blir lite upprepande, kanske för att ämnet mens inte längre känns så aktuellt, eller vad man ska säga. Det här albumet kom alltså 2014 och jag skulle tippa på att jag hade uppskattat det mer om jag hade läst det redan då. Nu är det mycket som känns lite gammalt.
Jag tycker också att serierna är rätt ojämna. Ibland får jag intrycket att serietecknaren haft svårt att hitta något intressant på temat – alla serier känns inte helt genomarbetade. Ibland glittrar det dock till ordentligt. Anneli Furmarks Dyra droppar är den enda som handlar om att vänta och hoppas/inte hoppas på att mensen ska komma (att inte fler såg den vinkeln?) – en väldigt fin och sorglig betraktelse. Tyra Blomsters enrutare är en av flera roliga bidrag där serieskaparen vänder på perspektiven manligt/kvinnligt. Elin Lucassis Några ord (om mens) till min kära dotter …ifall jag hade någon är den serie som kanske ger mest igenkänning (blod i fogskarvar! binda byggd av material man finner på offentliga toaletter!). Julia Hansens Första gången är en riktigt fin första mensen-berättelse med igenkänning. Matilda Ruta bidrar med en brännande serie om endometrios. Lotta Sjöberg har gjort en kul serie om mensens många färger och har dessutom gjort min mesta favorit i antologin: Sagan om det lilla mensägget – så fint och roligt berättat om mens för ett barn!
Så ja: här finns en hel del riktiga guldkorn. I övrigt känner jag nog mest att det är skönt att tiden går och att saker förändras. För visst är det ingen grej att tala om mens längre? Jag tror och hoppas att den här boken är helt obegriplig för min dotter när hon blir större.
Kvinnor ritar bara serier om mens
Kvinnor ritar bara serier om mens
Författare: Lena Ackebo, Siri Ahmed Backström, Bitte Andersson, Malin Biller, Tyra Blomster, Karolina Bång, Jojo Falk, Susanne Fredelius, Anneli Furmark, Hanna Gustavsson, Julia Hansen, Joanna Hellgren, Monica Hellström, Stina Hjelm, Joanna Johnson, Fanny Lindgren Agazzi, Elin Lucassi, Lisa Medin, Lina Neidestam, Sara Olausson, Emma Rendel, Matilda Ruta, Lisa Rydberg, Lotta Sjöberg, Linda Spåman, Wendel Strömbäck, Julia Thorell, Frida Ulvegren, Klara Wiksten, Li Österberg, Emelie Östergren. Redaktör: Sara Olausson, Frida Ulvegren. Förlag: Kartago (2014). ISBN: 9789175150512.
Det är kul att blogga! Av många anledningar. Något som inte är kul är alla mejl man får med erbjudanden om köpta inlägg, annonser etc. Det handlar alltid om skit som rör nätcasinon och jag orkar inte ens svara. Fast jag får såklart andra, trevliga, mejl också: nyhetsbrev, pressmeddelanden och ett och annat erbjudande om recensionsexemplar. Förvånansvärt ofta får jag även mejl där folk undrar om de får köpa böcker av mig (nej, tyvärr). Här om veckan fick jag dock ett helt annat mejl som jag först trodde var något slags konstigt spam: en man i Seattle informerade mig om en konstutställning och en utställningskatalog som kanske kunde intressera mig. En Richard Hutter är aktuell med utställningen Bokblomma. Ja, det finns faktiskt en sådan utställning, visade sig! Gud, så konstigt! Namnet på den här bloggen är egentligen helt obegripligt, men jag heter alltså Linnea och det är en skogsblomma. Jag hade en personlig blogg med just det namnet, i brist på bättre fantasi, och när jag startade bokbloggen, som en undersida till den, så fick den heta Bokblomma. Det här är 10+ år sedan. Idag hade jag kallat bloggen något annat. Men trots att ”bokblomma” är helt obegripligt har alltså en amerikan helt random lagt ihop de svenska orden bok + blomma och skapat konst kring detta.
En annan grej som fått mig att dra på munnen är mitt inlägg om boken Slutet. Det är uppenbart att många av mina besökare är elever och studenter som googlar loss i jakt på stoff att använda i skoluppgifter. Det märks t.ex. genom att besökarantalet rasar på sommarlovet… Men det kan också synas under vissa inlägg, där barn frågar vad böcker handlar om. Slutet har fått en del frågor… Som till slut fick ett ”svar” av en anonym Calle. Jag hoppas nästan att Calle är kidsens lärare och att minst någon elev går på finten och använder Calles svar. 🙂 Ja, jag tyckte att Calles svar var kul i alla fall!
När jag skriver det här inlägget är det maj, museerna har varit stängda i evigheter och jag börjar känna mig rätt svältfödd på konst! Så: här kommer en fjärde del med konst som pryder framsidor på böcker. Här finns tidigare delar: 1, 2, 3.
Lennart Anderson
Mannen med det svenskklingande namnet Lennart Anderson var en amerikansk konstnär och konstlärare. Jag kände inte till honom alls förrän jag tog reda på att det är han som har målat det stilleben som pryder Att rosta bröd av Roger Rosenblatt. Stilleben är generellt sett ingenting som brukar intressera mig så mycket, men den här bilden tycker jag om, inte minst för att den har så mjuka, fina färger.
Att rosta bröd av Roger Rosenblatt
Balthus
Balthus, eller Bathasar Klossowski de Rola som var hans riktiga namn, var en fransk konstnär, bland annat känd för sina erotiska målningar av unga kvinnor. Omslaget till Joyce Carol OatesJag ska ta dig dit pryds av Patience, som Balthus målade 1955. Jag vet inte vad Patience betyder för honom, men han har återkommit flera gånger till i princip samma motiv i målningar med samma titel.
Jag ska ta dig dit av Joyce Carol Oates
Edgar Degas
Edgar Degas är en av de mest kända franska impressionisterna och han är också en av mina favoritkonstnärer. Att han målat fantastiskt många underbara verk med balettdansare kanske bidrar till det sistnämnda (jag dansar balett!). Men han har målat mycket annat också. Och gjort fantastiska skulpturer! Majgull Axelssons roman Slumpvandring pryds av en av otaliga Degas-målningar föreställande en kvinna som borstar sitt hår. Originalet finns på Musée d’Orsay i Paris.
Slumpvandring av Majgull Axelsson
Franz Marc
Franz Marc var en tysk, expressionistisk målare. Han målade ett ofta djurmotiv i skarpa, symbolladdade färger. Hästar var ett särskilt favoritdjur. Alla tre titlarna i Kerstin EkmansVargskinnettrilogi pryds av omslag med detaljer från Franz Marc-målningar med hästar, får och vargar. Jag tycker att Franz Marcs målningar är fantastiska: jag gillar verkligen färgerna och de geometriska formerna.
Gustav Wunderwald
Gustav Wunderwald var en tysk konstnär och scenograf. Nu för tiden är han kanske mest känd för sina Berlinmålningar. En av dem, Straße in Berlin-Westend (Grunewaldstraße), pryder omslaget till Just nu är jag här av Isabelle Ståhl. Jag tycker den bilden passar så bra till romanen om den vilsna, unga kvinnan som är huvudperson i Just nu är jag här. Ännu mer klockrent hade det i och för sig kanske varit om framsidan hade ett Stockholmsmotiv. Boken är väldigt mycket ”Stockholm” faktiskt.
När jag skriver det här inlägget är det fortfarande maj (jag brukar alltid tidsinställa mina inlägg) och ingen bebis i sikte. När inlägget publiceras skulle jag tro att jag med 100% sannolikhet har en bebis. Jag tänkte det kunde vara kul att lyfta några roliga/bra/minnesvärda skildringar av familjeliv och föräldraskap – det finns ju en hel del böcker som berör just det ämnet.
Den sista kvinnan av Audur Ava Ólafsdóttir är en roman om en kvinna som blir lämnad av sin man, mannen som precis har kommit ut ur garderoben och nu avser att leva tillsammans med den man han uppenbarligen har haft en relation med under en lång tid. Kvar blir bokens huvudperson och de två barnen, de 2,5 år gamla tvillingarna. Jag tycker väldigt mycket om den lilla sidohistorien som handlar om just barnen: den kavata och försigkomna flickan och den försiktiga pojken, som modern oroar sig så mycket för. Tänk vad barn kan vara olika.
I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist är en pappa-skildring som verkligen fastnar. Det är svårt att inte bli berörd av Malmquists roman, som är baserad på hans egna upplevelse av att i stort sett samtidigt bli förälder för första gången och förlora sin sambo i en aggressiv cancersjukdom. Man håller nästan andan när man läser. Malmquist gör situationen så levande.
Kristina Sandbergs Maj-böcker (Att föda ett barn, Sörja för de sina och Liv till varje pris) handlar framför allt livet som hemmafru på 30-talet och framåt, men moderskapet är såklart en stor del av det. De är fantastiska böcker alla tre, underbara skildringar av allt jobb och alla omsorger husmodern förväntas ägna sig åt och hur allt sedan plötsligt är fel och omodernt. Det är också otroligt fina skildringar av oron: oron över att passa in, oron över barnen, över familjen.
Nefertiti i Berlin är en diktsamling av Bodil Malmsten och en bok som kretsar kring en resa som bokens berättarjag gör tillsammans med sin dotter till Berlin. Det är en vemodig och fin bok om att barn bara är till låns – snart är de stora, nästan vuxna, och måste släppas fri.
Karl Ove Knausgård har skrivit en hel självbiografisk romansvit riktad till sin dotter, som vid svitens inledning ännu inte är född. Jag har ärligt talat svårt för ”fenomenet Knausgård”, men jag fastnade verkligen för Om våren och tycker att det är himla fint att skriva till sitt barn på det sättet, att ge barnet en slags inramning av tiden då hens liv började.
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri är en bok som verkligen petar in många aspekter av att vara en familj. Här möter läsaren den stressade småbarnspappan som nästan vänder ut och in på sig själv för att räcka till – och som helst vill att alla applåderar honom för det. När hans egen pappa kommer på besök blir det för mycket. Hans pappa förväntar sig att hans son sköter allt möjligt och omöjligt, men nu tycker åtminstone en av parterna att det är dags att omförhandla pappaklausulen. Det finns mycket i den här boken som är sorgligt och hjärtskärande på olika vis, men framför allt tycker jag faktiskt att den är rolig. Få kan skriva så snärtigt och kul som Khemiri.
Rosieeffekten är en feelgoodroman av Graeme Simsion. Det är den andra, fristående, boken om Don, en man med ganska utpräglade autistiska drag. I den första boken hade han siktet inställt på att försöka hitta en livskamrat. Nu står han inför det omvälvande att bli förälder för första gången. Det ställer verkligen saker till sin spets i relationen till sambon Rosie. Boken är framför allt en bok fylld med humor och värme, men också med en hel del sorgliga stråk. Jag tycker verkligen att den är både annorlunda och bra!
Jag tycker det är kul att hålla koll på utgivningen och brukar bläddra i förlagens (digitala) kataloger inför varje säsong. Jag brukar varje månad dela med mig av några tips. Nu är det emellertid så att jag inte vet hur och när jag kan och vill blogga den närmsta tiden (p.g.a. bebis). Här kommer alltså ett tidsinställt inlägg med hela sommarens boktips. Det kändes så synd att inte dela med mig när jag nu en gång bläddrat kataloger!
Nya böcker i juni
Dottern av Anne B. Ragde är den sjätte boken om Torunn och släktgården Neshov. Jag slukade de tre första böckerna, som var riktiga bästsäljare på 00-talet. Nära tio år efter det att trilogin var avslutad gjorde författaren en slags nystart av serien. Jag vet inte om jag är så peppad på del 4–6, om jag ska vara helt ärlig, men jag hajar alltid till när jag ser Ragdes namn i en katalog. Hon skriver så bra!
Pestön av Marie Hermanson känns som junis mest spännande bok för min del. Har man läst några av Hermansons böcker så vet man ungefär vad man har att förvänta sig. Hon har sin stil. I hennes romaner finns alltid superintressanta karaktärer och spännande intriger, uppblandat med totalt skruvade grejer. Man kan aldrig riktigt lita på hur Hermansons romaner utvecklar sig. I värsta fall blir jag rent av irriterad. Ändå går de inte att lägga ifrån sig?! Hur det blir med Pestön vet jag inte, men det är en historisk roman i Göteborgsmiljö och en fristående fortsättning på Den stora utställningen (som jag inte har läst).
Porträtt av en konstnär: Frida Kahlo och Vincent van Gogh av Lucy Brownridge med illustrationer av Edit Carron och Sandra Deickmann. Nej, jag kommer förmodligen inte läsa någon av de här illustrerade faktaböckerna, riktade till barn, men jag blev mycket glad när jag såg dem! Jag är intresserad av konst och det känns härligt att det ges ut sådana här fina böcker som presenterar några av våra största konstnärer. Varje uppslag innehåller tydligen bilder från konstnärernas verk och författaren har masterexamen i konsthistoria, så det känns som böcker med kvalitet.
Nya böcker i juli
Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf är en av mina favoritböcker och en riktig klassiker. Har du inte läst berättelsen om Jan i Skrolycka och hans enorma kärlek till dottern – som leder honom till galenskap, borde du ta chansen. I juli kommer den i nyutgåva.
Schack under vulkanen av Håkan Nesser är den sjunde boken om Barbarotti och Eva Backman. I den här boken kommer ett manus hamna i Barbarottis händer och plötsligt dras han rakt in i något nytt fall. Jag förväntar mig spänning, överraskning och mys, som i alla Nessers böcker. Jag älskar hans språk också. Det räcker att läsa titeln så förstår man vem som är författaren.
Nya böcker i augusti
Londonflickan av Susanna Alakoski. Äntligen kommer nästa del i Alakoskis tänkte serie om samhällets utveckling och kvinnors liv under 1900-talet! Första delen, Bomullsängeln, utspelade sig i Vasa vid 1900-talets början. Nu har handlingen flyttats till 50-talet och Hildas dotter Greta har lämnat Vasa till förmån för Stockholm. Jag gillar verkligen Alakoskis ambitiösa projekt att göra något av en ”Mina drömmars stad” fast med kvinnor i fokus.
Det var mina boktips inför sommaren! Vad planerar du att läsa i sommar? 🙂
Jag brukar blicka bakåt varje år och utse årets bästa bok – för tre år sedan. Varför? Jo, dels för att jag tycker att det är kul såklart :), men också för att jag läser böcker från alla möjliga år. Det vore ganska meningslöst för mig att utse årets bästa böcker 2020 redan nu, för jag har verkligen inte hunnit läsa speciellt många.
I år föll min topplista bort i januari, men den passar lika bra i maj. 😉 Jag blev förresten påmind om det här inslaget när jag insåg att Årets bok 2021 är igång. Årets bok är ett pris som delas ut årligen av Bonniers bokklubb, som också vaskar fram de nominerade titlarna. Sedan är det upp till läsarna att rösta på sin favorit. Jag tycker att det här är ett sympatiskt pris, men inser också att just jag inte ”kan” rösta. I år har jag läst ovanligt många av de nominerade titlarna: hela två stycken! Jag vet inte om de som röstar är ungefär som jag eller om de tvärtom plöjer nyutkommet på löpande band. Det känns i alla fall som att risken är att den som vinner Årets bok i slutändan är den bok som har sålt bäst… Nåja.
Vilken bok var bäst 2018 egentligen? Ja, jag har läst 36 titlar utgivna 2018 och här finns faktiskt några heta kandidater. Många håller förmodligen Karin Smirnoffs Jag for ner till brorhögt – jag med! Såhär i efterhand måste jag säga att Maja Lundes cli-fi Blå har fastnat i minnet. Den osannolika mördaren av Thomas Pettersson är den bok från 2018 som jag verkligen sträckläste (inför den o-t-r-o-l-i-g-t sega presskonferensen där Palmeutredningen lades ned). Reportageboken Vargattacken av Lars Berge väckte känslor hos stora delar av min bokcirkel. Det finns faktiskt riktigt många bra böcker från 2018!
Topp fem är dock rätt tydlig för min del. Där återfinns helt klart Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri, Ædnan av Linnea Axelsson, Slutet av Mats Strandberg, Som pesten av Hanne-Vibeke Holst och Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag.
Ska jag bara välja en så måste det bli:
Pappaklausulen!
Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri
Ingen skriver så finurligt och precist som Jonas Hassen Khemiri och Pappaklausulen har verkligen allt: den är rolig och sorglig på samma gång, en underbar liten berättelse om en familj som försöker att hålla ihop. Helt klart en en favoritbok hos mig! Har du läst?
Cirkeln? Jo, det är såklart första delen i Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens urban fantasytrilogi som utspelar sig i den fiktiva bruksorten Engelsfors. Då kändes småstadsgreppet nytt. Nu har ganska många förlagt böcker från alla möjliga genrer till småstäder. Det var dock inte bara idén om att låta handlingen i en fantasyroman utspela sig i en sömning avfolkningsbygd, som så många av oss kan känna igen oss i, som var spännande. Det som verkligen lyfte böckerna var de oerhört fina huvudpersonerna – vilsna, kära, olyckliga, vanliga, ovanliga tonåringar. Alla huvudpersoner i Engelsforstrilogin har sin personlighet, sin högst igenkännbara karaktär. Det finns så fruktansvärt mycket igenkänning i Engelsforsböckerna!
Gäller det fortfarande? Ingen aning! Jag har verkligen ingen aning om de här böckerna fortfarande hittar nya läsare. För tio år sedan kändes det åtminstone som att de slog ned som en bomb.
Böckernas utgivning sammanföll dessutom med att bloggen som medium peakade och förlaget lyckades väldigt väl med att exponera böckerna på just bloggar och i sociala medier. Jag hör till alla de som fick förhandsexemplar i form av ett utskrivet manus, en rejäl pappersbibba som jag fortfarande har kvar någonstans. Det kändes mystiskt och speciellt på något sätt. Förlaget lyckades skapa den magiska känslan av att de var på väg att ge ut någonting stort och speciellt, så speciellt att det inte gick att vänta med utskick tills boken var tryckt.
Var böckerna så speciella? Gjorde de sådan succé? Det jag vet är framför allt att det är betyget 5 av 5 som gäller för min del! Jag tyckte att de var kanonbra och de har verkligen etsat sig fast i minnet. Varje gång jag ser dem så känner jag faktiskt någon slags nostalgi. Böckerna påminner dels om den riktigt bra läsning, men också om den där tiden när bloggar, till och med bokbloggar, var så himla hett. Det var kul att vara en del av!
Det var också en ganska speciell tid i mitt liv: en tid med många förändringar, i stort och smått. Inte för att mitt liv har några direkta kopplingar till Cirkeln, men det finns någon slags koppling i hjärnan som gör att jag omedelbart kastas 10 år tillbaka i tiden och tillbaka till min gamla lägenhet på Sofiehemsvägen när jag ser de här böckerna.
Nu har alltså 10 år gått. Nu är livet helt annorlunda. Jag bor i en fyra gånger så stor bostad som när det begav sig, jag har hunnit skaffa mig 10 års arbetslivserfarenhet och en doktorsexamen och vilken dag som helst blir jag mamma. För att nämna några exempel. Andra saker är precis som vanligt. Jag bor i samma kvarter, har i stort sett samma vänner nu som då, ägnar mig åt i stort sett samma fritidsintressen. Ja, på flera sätt känns det faktiskt som att det inte har gått en dag, trots allt. Fast det har det ju. Och Engelsforstrilogin står där i hyllan med sitt nostalgiska skimmer. Fint!
Folk har frågat mig i flera månader hur länge till jag ska jobba. Det kanske är vanligt att man är hemma och chillar någon månader innan förlossning, men förmodligen får jag frågan för att jag varit stor som ett hus ganska länge (jämfört med somliga andra och jämfört med hur jag brukar se ut). Nu är det i alla fall helt befogat att ställa frågan, för nu skulle jag i princip kunna få barn när som helst. Ibland tänker jag att det nog blir i början av juni. En del hävdar att man ofta går över tiden med sitt första barn (men det är nog inte riktigt sant att det är så?!), så varför inte? Samtidigt känns det som att min unge och min kropp har varit rätt färdiga ganska länge. Senast de kollade tillväxten var i vecka 34. Då var bebisen redan större än vad jag själv var när jag föddes (jag är i och för sig född i vecka 35). Då vägde bebisen också mer än vad alla ”graviditeten vecka för vecka”-appar föreslog. Det var också i vecka 34 som jag fick tillbaka en del av min förmåga att andas, efter flera veckor med den tveksamt härliga upplevelsen av att ha en livmoder som växt in under revbenen. Det känns med andra ord som att bebisen har växt på ganska bra och att hen har rört sig nedåt för ganska länge sedan. Men vem vet vad hen vill hitta på mot slutet.
Maj lär bli en månad där jag spurtar och gör klart det sista på jobbet. Och sedan spurtar och fixar klart det sista hemma. Och sedan kanske jag ligger hemma och chillar och läser böcker. Tyvärr är det ju oerhört begränsat vad man kan hitta på här i livet, när man inte kan vaccinera sig och när man snart ska föda ett barn. Hade livet varit annorlunda hade jag gått på museum och sådant hela tiden, men det är som det är. Så länge jag orkar och kan ska jag fortsätta att dansa och träna i alla fall. Vi har återupptaget utomhusdansen och är alltså ett gäng som träffas cirka en gång i veckan och dansar lite olika stilar som vi lär varandra. Mycket, mycket kul! Jag tar även digitala balettklasser fortfarande. Helt otroligt vad man fortfarande kan göra, även om det knappast är elegant nu för tiden.
Vad ska jag läsa då? Jo, för första gången på mycket länge ska jag inte läsa Jakobsböckerna av Olga Tokarczuk, för den är nu utläst! Däremot ska jag läsa klart det sista ur månadens bokcirkelbok: Den sista migrationen av Charlotte McConaghy (den läser jag på läsplattan) och det sista ur Dan Anderssons Samlade dikter. Jobbets bokklubb läser bland annat Kvinnornas stad av Elizabeth Gilbert den här omgången, så den tänkte jag påbörja nu i maj. Får se om jag har gott om tid att läsa klart eller om den kanske aldrig blir utläst. Vem vet?
Böcker jag läser i maj: Den sista migrationen, Samlade dikter, Kvinnornas stad.
Vill du läsa något nyutkommet i maj så har jag några tips:
Bladet från munnen av Elsie Johansson. Jag har inte läst så mycket av Elsie Johansson utöver hennes fantastiska Nancy-trilogi, men den här boken gjorde mig i alla fall lite nyfiken! Bladet från munnen är en berättelse- och samtalsbok, där författaren går rakt på sak och babblar på om det som många andra damer i författarens ålder (90 år!!) förmodligen ser som ganska känsligt, t.ex. sex och religion. Jag älskar attityden – att helt enkelt bara strunta i konventioner.
En ensam plats av Kristina Sandberg. Kristina Sandberg har inte varit aktuell med någon bok sedan hon satte punkt för den fantastiska Maj-trilogin (några av mina favoritböcker, alla kategorier!). En anledning till det är sannolikt det som är temat för En ensam plats: 2016 drabbades Kristina Sandberg av cancer. Detta är alltså vad den självbiografiska boken En ensam plats handlar om. Jag kan inte tänka mig något annat än att det här är en av årets starkaste böcker!
Här om veckan blev jag kontaktad av en läsare som berättade om ett initiativ för att försöka få förlaget Modernista att ge ut den tredje och avlutande delen i Brandon SandersonsMistborn-trilogi. De har nämligen bara gett ut del 1 och 2 i översättning och nu har 5 år passerat utan att den avslutande delen har kommit ut.
Jag har faktiskt del 1 hemma. Den har blivit en riktig hyllvärmare, som så många andra böcker hemma hos mig, och nu blev jag tyvärr allt annat än sugen på att läsa. Inte vill jag läsa första delen i en trilogi som aldrig kommer avslutas! Visst kan man läsa sista delen på originalspråket, men jag vet med mig att jag aldrig kommer att göra det.
Den här grejen känns som ett mysterium för mig (men så är jag heller ingen förläggare). För visst måste man ha planerat att ge ut alla tre böckerna i trilogin? Visst måste man ha avtalat och köpt rättigheterna till hela trilogin på en gång? Visst måste man åtminstone ha pratat om det som en trilogi när man anlitat en översättare, ordnat med formgivningen, planerat de kommande årens utgivning? Så vad hände?
Man borde kanske utgå från att de första delarna i Mistborn-trilogin helt enkelt inte sålde som förväntat. Samtidigt måste jag säga att det gör mig förvånad. Det är inte ovanligt att bloggbesökare och följare på Instagram har något att säga om böcker jag visar upp, t.ex. Mistborn, men i mitt verkliga liv umgås jag med ytterst få som ägnar titlarna i min bokhylla något som helst intresse (mina bokcirkelkompisar får kanske utgöra undantaget i och för sig). Av alla böcker så är det faktiskt mitt olästa exemplar av Sista riket som folk faktiskt har kommenterat. Flera vänner och bekanta som sett den hos mig har spontant börjat pratat om Mistborn, berättat att de gillade böckerna etc. Det där var lite anekdotiskt såklart, men jag trodde verkligen inte att Mistborn hade sålt så dåligt. Jag har tvärtom fått intrycket att Mistbornböckerna är väldigt populära om omtyckta.
Ska man tro några av seriens största fans så har serien inte heller sålt dåligt. Det pratas om 4 miljoner sålda titlar, vilket såklart är en grov överdrift (inte ens Jag är Zlatan har sålt i de volymerna), men okej, fansen verkar i alla fall övertygade om att serien har sålt bra och jag tror att de kan ha rätt i att Mistbornböckerna åtminstone har sålt som förväntat. Nu har fans startat en namninsamling, som jag tänkte göra lite reklam för. Det finns alltså trogna fans där ute som fortfarande hoppas på att få läsa den avslutande delen på svenska. Hoppas namninsamlingen ger resultat!
Det där måste vara det segaste med att vara inne i fantasygenren: att inte kunna lita på att få ta del av hela berättelsen. Serier påbörjas, men avslutas inte. Böcker i översättning börjar ges ut, men projektet avbryts mitt i serien. Förlag ger ut utgåvor som är fina ihop i hyllan, men ändrar plötsligt formgivning mitt i serien. Jag har hört om böcker som delats upp i volymer, eller volymer som slagits ihop på ett rörigt sätt. Det känns som att de förlag som ger ut fantasy inte är speciellt måna om de trogna fansen. Eller särskilt måna om författarna, för den delen. Om jag skrev en trilogi skulle jag i vart fall bli missnöjd om bara två tredjedelar kom ut.
Men vad vet jag! Jag är ingen stor fantasyfantast själv. Det känns bara så påtagligt att sådana här grejer inte händer i någon annan genre. Kanske är det något i genrens natur, att det ofta är långa serier och många volymer och att många trots allt läser på originalspråket, om gör det ovanligt svårt att planera utgivningen och räkna hem sådana här projekt.
Men nog kan väl Modernista försöka ge ut hela trilogin i det här fallet? Tre böcker! Vad är problemet? Det är en etablerad författare. Det finns fans. Serien har tagits emot väl, såvitt jag vet. Det är inte Sagan om isfolket (47 böcker) det handlar om utan om tre titlar. Med tanke på hur otroligt kort livslängd böcker har idag så kanske det vore riktigt lyckat att ge ut del tre just nu. Kanske skapar det en efterfrågan också efter de första delarna i serien, som då kan få ett nytt liv, såhär 5 år senare.
Vi får se vad som händer! Kanske inget. Det bästa man kan göra är kanske att avvakta med påbörja en serie tills man säkert vet att alla delar kommer att komma ut.
Hantera samtycke
För att ge en bra upplevelse använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation. När du samtycker till dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Om du inte samtycker eller om du återkallar ditt samtycke kan detta påverka vissa funktioner negativt.
Funktionell
Alltid aktiv
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är absolut nödvändig för det legitima syftet att möjliggöra användningen av en specifik tjänst som uttryckligen begärts av abonnenten eller användaren, eller för det enda syftet att utföra överföring av en kommunikation över ett elektroniskt kommunikationsnät.
Alternativ
Den tekniska lagringen eller åtkomsten är nödvändig för det legitima syftet att lagra inställningar som inte efterfrågas av abonnenten eller användaren.
Statistik
Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för statistiska ändamål.Den tekniska lagringen eller åtkomsten som används uteslutande för anonyma statistiska ändamål. Utan en stämningsansökan, frivillig efterlevnad från din Internetleverantörs sida, eller ytterligare register från en tredje part, kan information som lagras eller hämtas endast för detta ändamål vanligtvis inte användas för att identifiera dig.
Marknadsföring
Den tekniska lagringen eller åtkomsten krävs för att skapa användarprofiler för att skicka reklam, eller för att spåra användaren på en webbplats eller över flera webbplatser för liknande marknadsföringsändamål.
