Visst skriver väl Karin Alvtegen främst deckare? Jag visste inte riktigt vad det här var för bok, men det var en positiv överraskning att det faktiskt inte är en spänningsroman. Fjärilseffekten kretsar istället kring några livsöden och hur de hänger ihop vävs ihop på slutet. Jag gillar sådant, särskilt i film (Babel är en av mina favoritfilmer och jag är nog inte helt ute och cyklar om jag tror att Alvtegen också har sett den).

Det är en lättlyssnad och lagom bok att ta in, men länge kände jag lite att jag inte riktigt engagerade mig för människorna. Sedan växte det faktiskt på mig. Jag blev arg och trött när en av huvudpersonernas ungdomstid rullar upp och det framkommer vilken skit hon blev kär i och valde att leva med. Jag blir berörd när en av huvudpersonerna insjuknar i ALS; denna grymma sjukdom. Jag får, om inte förståelse, så i alla fall en liten glimt av hur det kan kännas att hamna i ett psykotiskt tillstånd efter en traumatisk händelse. Ja, det är en bok som väcker känslor och insikter faktiskt. Ändå tror jag faktiskt, innerst inne, att det är en bok som jag kommer att glömma relativt fort. Den är bra, men det blir kanske lite för snuttigt med alla berättelser.

Några andra som skrivit om Fjärilseffekten är LitteraturMagazinet, Malins bokblogg och Sladdertackans bokblogg. Du hittar den hos t.ex. Bokus eller Adlibris.